onsdag 30 mars 2011

Keps på!

Solen står inte långt ifrån zenit här nere. Det märks numera när jag duschar. Därmed är det väl oundvikligen dags för att täcka "flinten" med en eller annan huvudbonad...!


För några timmar sedan avslutades den allmänna delen av introduktionsutbildningen. I och med det har jag tre lektionsfria dagar framför mig. Söndag-torsdag tar sedan nästa paket vid och då med ett helt militärt fokus. Någon gång då bör jag också få besked om min slutliga stationeringsort.


Igår kväll var jag och några kollegor hembjudna till en av de högre tjänstemännen på den svenska ambassaden här i Khartoum. Det mynnade ut i ett mycket trevligt samtal över en middag bestående av idel husmanskost. För min personliga del har inte längtan hunnit växa sig så stark. Däremot gick lyckan hos de kollegor som jobbat i Juba sedan i höstas inte att ta miste på! Jag ser det som påminnelse om vad som komma skall...

tisdag 29 mars 2011

Rutiner

Även om min tillvaro i Khartoum är högst temporär försöker jag komma in i lite goda rutiner. En sådan är träning. Bilden nedan föreställer det samlade gymmet på det Guesthouse där jag bor. Prylarna tycks ha stått orörda ett tag och jag gör inget för att ändra på just det. Däremot tog jag mig an en löprunda i morse. Det blev fem varv inne på högkvarterscampen och av tiden att döma borde det motsvara ca 6 km. Skönt!


Dagarna ägnas åt föreläsningsmaraton. Ämnen och kvalitet varierar men jag har full förståelse för konceptet som sådant. En höjdpunkt för dagen var passet om HIV/AIDS-prevention. Föreläsaren - en pensionerad kenyansk överste (!) - var både påläst och engagerad. Ryckt ur sitt sammanhang säger förstås följande citat inte så mycket, men det lockade onekligen till ett och annat skratt; "Let that penis rest!". Nåväl; ingen behövde tvivla på det samlade budskapet.


En rutin av mindre trevligt slag är att passera denna väg. Den är (minst) 3-filig i vardera riktningen och tempot är högt. Idag har jag lyckats ta mig över 6 gånger utan intermezzon och det får anses lyckosamt.


Måhända är en och annan läsare nyfiken på mitt semilyxiga boende dessa inledande veckor? Utemiljön är kalas men rummet aningen mer mediokert. Framförallt är det litet. Dock har jag egen toalett och dusch (med varmvatten) så i praktiken finns det inget att klaga på. Överhuvudtaget har jag en skön känsla i kroppen med "bara" sisådär 362 dagar kvar i missionen...!

söndag 27 mars 2011

Ankomst

I skrivande stund har jag varit i Sudan i 24 timmar. Intrycken är många men det är aningen för tidigt att sammanfatta. Dagen har i sin helhet ägnats åt "inprocessing" i FN-systemet. Det innebär en oändlig mängd papper att fylla i och underlättas helt klart av en stor portion tålamod. Plus förstås en mentor och guide, vilket jag haft. Tack för det, Cesar!


Även här kan livet vara njutbart. Som i morse då jag intog kaffet på pensionatets solterass!


Entrén till det Guesthouse där jag bor nu inledningsvis. Så småningom lär standarden bli en annan...


Här finns i alla fall en pool och den känns just nu rätt lockande. Det skymmer och temperaturen hänger sig nog kvar kring 30 grader. Ja, så får det bli - vi hörs!

torsdag 24 mars 2011

Sudan news


Jag vet. Väder är inte allt. Men för mig är det onekligen ingen nackdel att strax leva och jobba i ett (betydligt) varmare land.

För den som händelsevis skulle vilja följa även det övriga nyhetsflödet kan jag vramt rekommendera följande nyhetssida; Sudan Tribune. Den är skriven på lättillgänglig engelska och oberoende av regimen.

tisdag 22 mars 2011

Förberedelser!


När jag skrev mitt förra inlägg hade jasminrevolutionen i Tunisien knappt startat... Det har onekligen hänt en del i världen sedan dess!

För egen del har jag befunnit mig i väntläge. Seg visumhantering har fördröjt avresan från den 8 januari till 26 mars. Men på lördag bär det alltså (äntligen!) iväg för ett års FN-observatörstjänst i södra Sudan. Jag ser verkligen fram emot det!

Dessa dagar går således i förberedelsernas tecken. Prylar ska köpas, packas och skickas, deklarationen göras, pengar växlas, vänner träffas... Och helst ska inget glömmas. Nåväl; jag känner mig redo. Jag lovar också att hålla igång den här bloggen och dela med mig av mina vardagsupplevelser så ofta och regelbundet jag kan. VI HÖRS!!