tisdag 30 augusti 2011

Hemåt det bär

I skrivande stund sitter jag i loungen på flygplatsen i Istanbul. Jag har varit på resande fot sedan igår morse och hoppas vara hemma på Kungsholmen vid 18-tiden. Det ska verkligen bli skönt med två veckors ledighet i hemmets lugna vrå!

I Sydsudan är det forsatt spänt mellan olika stammar, framförallt i Jonglei State. Positivt är att UNMISS agerar och i detta nu har jag kollegor på väg till ett av problemområdena. Stay safe, out there!

Själv besökte jag en annan del av Jonglei State i fredags. Där var det för stunden lugnt och vi blev väl mottagna. Det som likväl är ett faktum är att befolkningen verkligen lider av hunger. Och i kölvattnet kommer sjukdomarna... Det kändes därför extra naturligt att skänka en slant när Turkish Airlines besättning gjorde en insamling till förmån för svältoffren i Somalia under nattens flight från Entebbe.


Nyfikenhet kring vår helikopter i Pagil.


På väg hem flög vi in i ett rejält åskoväder och piloten beslutade att vända om. Det blev ett par timmar i Nasser (kärt återseende!) innan vi kunde styra kosan norrut igen.

onsdag 24 augusti 2011

Oroande utveckling

Många av er har nog nåtts av rapporterna om uppblossande våld mellan olika stammar i Sydsudan. Främst handlar det om motsättningar mellan Lou Nuer och Murle. För några dagar sedan genomfördes en attack i Pieri som ligger i vår grannprovins och utfallet är verkligt illa:

"A group of officials from Jonglei told Sudan Tribune that the clashes in Uror county had resulted in 640 deaths, 861 people sustaining injuries, the kidnap of 208 children, the arson of 7,924 houses and the theft of 38,000 heads of cattle."

Attacken ses som en hämnd för en tidigare händelse i Pibor. Det var i det området jag befann mig på batpatrull under 19 dygn. Under en period där följdes vi av en lokal "guide" och vi fick snabbt förtroende för varandra. Han ringde mig senast igår kväll för att uppdatera mig på läget. Det verkar tyvärr vara precis så illa som mediarapporteringen gör gällande. Han har flera släktingar, varav några nu skadade, i det drabbade området. Stora flyktingströmmar är på väg mot bland annat Akobo vilket är den ort som vi hade som bas under vår långväga patrull.

Kortsiktigt är jag en smula pessimistisk över utvecklingen. Rivaliteten mellan stammarna går många generationer tillbaka i tiden. Just nu förvärras dessutom allt av en svår hungersnöd. Jag skulle inte kalla det svält men det är tillräckligt illa för att människor ska bli desperata i jakten på mat och/eller pengar. Det är sannolikt den största drivkraften bakom ökningen av boskapsstölder och barnkidnappningar.

Så vad gör FN? Ja, vi försöker hålla oss aktiva. Operationen jag deltog i var ett sådant exempel och i skrivade stund görs insatser i Pieri-området. Men faktum kvarstår; Sydsudans utmaningar är betydande...

torsdag 18 augusti 2011

Mr Bruce

Efter 16 dygn med Bangladeshisk mat (= kyckling & ris morgon, middag, kväll) kände vi för något annat. Skulle inte en get smaka fint? Sagt och gjort. Tillsammans med våra tre sydsudanesiska kollegor slog vi till på Mr Bruce, en ung getabock, till priset av 30 pund (ca 60 kr).


Vår navigatör lotsade geten hem till campen i Nasser och ordnade natthärbärge.


Dagen därpå mötte Mr Bruce sitt oundvikliga öde...


Köttet räckte till två luncher och en middag för oss alla fem. Utomordentligt gott som omväxling!

måndag 15 augusti 2011

Två veckor senare...

Jag är fortfarande på långväga patrull och än har vi inte satt kurs hemåt. Just idag pågår underhållsarbete på båtarna och det innebär för min del en halvledig dag – den första sedan vi seglade iväg för två veckor sedan. Skönt!

Tidig morgon i Akobo.

Så; har vi gjort någon nytta…? Jag vill tro det. Vi lyckades inte ta oss fullt så långt söderut som vi hoppats eftersom vattenståndet helt enkelt var för lågt där. Icke desto mindre har vi patrullerat långa sträckor och besökt många byar där FN aldrig tidigare satt sin fot. Det känns bra, liksom det faktum att de människor vi möter verkligen välkomnar oss.

Barnen smyckar båten med sina namn i lera.

Några händelser från de gångna veckorna vill jag särskilt lyfta fram:

Burmath – Det sprudlade av liv i byn vid vårt första besök. Dagen efter var den nästan övergiven. Varför? SPLA-kompaniet som var stationerat där till skydd för civilbefolkningen hade fått order att flytta. Av rädsla för attacker från synnerligen våldsbenägna boskapstjuvar flydde byborna hals över huvud ut i bushen. FN har inte mandat att påverka SPLA’s beslut. Det vi däremot gjorde var att stämma möte med the County Commissioner för att ventilera byns och vår oro över utvecklingen. Utfallet blev att 30 poliser beordrades till Buramth inom loppet av ett dygn. Ytterligare någon dag senare började livet så sakteliga att återvända!

Kuortong – Byn utsattes för en attack, natten till den 25 juli. 11 personer dödades, all boskap stals och en 3-årig flicka rövades bort. Det var inte alldeles lätt att ta sig dit eftersom byn ligger en bit från floden men jag kände starkt att det var viktigt att försöka. Igår morse lyckades vi. Jag pratade bland annat med pappan till den bortrövade flickan. Han berättade då att mamman, hans fru, hade misshandlats svårt och en manlig släkting dödats när de försökte skydda barnet. Själv hade han inte varit där då angreppet skedde. Vi kan inte göra mycket för att hjälpa, annat än att rapportera och visa medkänsla. Men den genuina tacksamhet som pappan visade för att någon faktiskt kom för att lyssna gjorde det värt varje ansträngning.

Wanding – Vi slog nattläger i byn två gånger. Det gjorde förstås att vi kom att lära känna byborna lite mer än vad som annars blir fallet. Vid vårt senaste stopp bad man om vår hjälp att titta till en kvinna i mycket dåligt skick. Hon var gravid i femte månaden när hon fick missfall och hade haft svåra blödningar sedan dess. Det var över en vecka sedan. Jag insåg att läget var kritiskt och fick gehör för att sätta samman ett team bestående av en bangladeshisk sjukskötare, en indisk sjukvårdssoldat och min tolk (tillika sjukvårdskunnig). Sannolikt räddade de hennes liv. Därutöver behandlade de ytterligare sju patienter, varav merparten barn, innan vi var tvungna att bryta upp.

En av båtarna gick på grund och fick hjälpas loss av den andra. En av sjömännen ger sig ut i floden för att assistera...

Compact living - min koj är den övre.

Jag och min tolk under en paus längs gränsen till Ethiopien.

I veckan fortsätter patrullerandet men nu med bas i Nasser. Bortåt helgen borde jag vara tillbaks i Malakal och det är inte utan att jag börjar längta en smula. Och bortom kröken väntar en tvåveckors ledighet i Sverige!

torsdag 4 augusti 2011

Annorlunda uppdrag

Jag är nu ca 35 mil sydost om Malakal, en sträcka som tillryggalagts över två dagar med båt. Jag, Wallace - en kollega från Zambia - och en lokaltolk utgör en liten del av en större operation som syftar till att stävja stamrelaterat våld i området. Ännu så länge är vi under tilltransport men vi beräknas vara fullt operativa inom några dagar. Det är en annorlunda – och positiv - upplevelse på många sätt. Dels för att vi är långt utanför vårt ordinarie ansvarsområde, dels för att vi stannar kvar så länge. Nedan delar jag med mig av några bilder från den hittillsvarande resan, betydligt fler bidrag kommer efter hand.


Ett av få depåstopp. Våra bangladeshiska flottister är muslimer och fastar. Det påverkar även mina matvanor en smula (frukost/middag kl 04.30 i morse, exempelvis…). Icke förty fanns en del enklare lunchförtäring att tillgå och det visade sig även räcka…


… till några av de nyfikna bybor som strax mötte upp. Spontana möten är härliga möten!


Vi slog nattkvarter i en by som heter Chuil. Seden bjuder förstås att man frågar om lov och vi togs mycket väl emot.


Representanter för Sydsudans framtid.


Vårt moderfartyg, the Support Vessel, har anlänt och det görs klart för kvällen. Interiörbilder? Ja, de kommer så småningom. Om det finns plats för att plåta, det vill säga… En ubåt av Gotlandsklass känns rymlig i jämförelse med vad vi invändigt har att göra med här. Och inne måste du vara, åtminstone under dygnets mörka timmar. Annars äter myggen fullständigt upp dig…