Fahlstedts betraktelser

Vedergällning

2012-01-20T09:43:00.002+01:00

Den senaste veckan har varit minst sagt hektisk och bloggandet har fått stryka på foten. I mitt senaste inlägg uttryckte jag stark oro för hämndaktioner från Murle-stammens sida. Den har tyvärr besannats. Vi får nu rapporter om dagliga (eller nattliga, snarare) attacker mot byar som bebos av Lou Nuer-folket. Det innebär också att våldet kryper allt närmare Malakal-basens egentliga ansvarsområde, Upper Nile State.

De unga frustrerade männen går tämligen urskiljningslöst fram, beväpnade med AK 47:or och machetes. Som alltid är det kvinnor, barn och gamla som är mest sårbara och drabbas hårdast. Från UNMISS sida gör vi vad vi kan, med de relativt begränsade resurser vi har, för att skydda och undsätta civilbefolkningen. Givetvis finns också ett nära samarbete med myndighetspersoner och de NGO’s som vågar vara kvar. Läkare Utan Gränser (MSF) är en av dem och de gör ett fantastiskt bra jobb.

Byn Duk Padiet utsattes för veckans hittills värsta hämndattack i måndags kväll. Jag har noterat att händelsen kortfattat nämnts även i svenska media. Ett 50-tal människor dödades och många skadades. Vi lyckades få in ett team redan på tisdagmorgonen där två nära kollegor till mig höll i trådarna. Insatsen inriktades helt på evakuering av skadade och totalt flögs 30 personer ut till lokala sjukhus.

Min huvudsakliga uppgift har varit att koordinera vårt arbete från basen här i Malakal men i torsdags fick jag möjligheten att ge mig ut på fältet. Jag ledde en patrull till Lankien, vilket är en av centralorterna i det område som nu är i fokus. Läget var för stunden lugnt fast spänt och vi hade flera bra samtal med personer på plats. Men även om jag genuint känner att FN-närvaron verkligen uppskattas och spelar roll så går det inte att komma ifrån en viss känsla av otillräcklighet…

Jag hoppas få återkomma med mer positiva inlägg efterhand men sedan julhelgen är det dessvärre så här vår vardag ser ut. Nedan följer lite bilder, samtliga tagna av kollegorna som var på plats i Duk Padiet i tisdags.

Första hjälpen.

Evakuering av skadade.

Min kollega från Fiji samtalar med lokala ledare.

Uppskattningsvis 70-75 hyddor brändes ner och marknadsplatsen förstördes.

En av ca 30 nygrävda gravar som observerades.

Mediciner till Haat

2012-01-09T05:44:00.001+01:00

Igår tog jag täten för en patrull med tydlig humanitär inriktning. Vi bistod myndigheterna med att transportera 34 lådor medicin och medicinsk utrustning till byn Haat i nordvästra Jonglei State. Läget i det våldshärjade sydöstra Jonglei State återkommer jag till längre fram.

Haat ligger ca 50 minuters helikopterflygning från Malakal. Området är helt omgärdat av vattendrag och träskmark och därför oerhört svårtillgängligt med varje annat transportmedel. Det finns ingen skola, ingen marknadsplats, ingen klinik… Närmaste ”centralort” ligger ca 4 dagar bort, till fots. Därtill saknar man helt kommunikationer i form av telefon eller radio. Så ser livsvillkoren ut för många människor på den sydsudanesiska landsbygden.

Hur som helst var vår ankomst synnerligen välkommen och en Community Health Worker (sjuksköterska, ungefär) tog stolt emot leveransen. Han lovade också säkerställa att medicinerna kommer andra närliggande byar till del. Det kändes förtroendeingivande och bra.

Lådorna invägda och på väg ut till helikoptern.

Här har vi just landat i Haat och arbetet organiseras.

Alla hjälper till. Eller, ja… Det är kvinnor och barn som står för bärandet.

Efteråt satte vi oss ner för att prata om säkerhetsläget och tillvaron i övrigt.

I patrullen ingick även en poliskollega och vi tog bland annat en titt på den mycket provisoriska fängelselokalen.

Hur är då läget om vi förflyttar fokus några tiotals mil sydost ut? Det positiva är att striderna klingat av och att den stora massan av anfallande Lou Nuer-män nu rör sig norrut, hemåt. Det innebär inte att faran på något vis är över. Tvärtom är det mycket sannolikt att vi inom kort får se hämndaktioner från Murle-stammen och historiskt sett brukar de vara mycket blodiga.

Det finns också ett akut behov av humanitär hjälp till det drabbade området. Omkring 60000 människor uppskattas ha tvingats på flykt och många har absolut ingenting att återvända till, eftersom allt är nedbränt. Sydsudans regering, olika FN-organ och hjälporganisationer försöker nu kraftsamla för att få undsättning till stånd men utmaningarna är gigantiska.

Ett land i brand

2012-01-02T09:09:00.000+01:00

Det är fortsatt mycket oroligt i sydöstra Jonglei State och situationen är långt ifrån under kontroll. Presidenten talar om undantagstillstånd och han har nu beordrat ett betydande antal soldater och poliser till området. Bilderna nedan är tagna från en FN-helikopter för någon dag sedan.

Beväpnade män från Lou Nuer-stammen på väg att inta byn Pibor (vilket nu också skett). Totalt sträckte sig kolonnen över en yta på mer än 5 km. Notera också att de driver boskap med sig.

Hyddor sticks i brand allteftersom männen avancerar. Flertalet invånare i området är på flykt och kommer inte ha mycket att återvända till - om det ens någonsin blir möjligt...

Blodigt nytt år...

2011-12-31T08:59:00.002+01:00

Med risk för att lägga lite sordin på nyårsstämningen kommer här en lägesrapport från min nuvarande del av världen.

Det är allt annat än lugnt i vår grannprovins, Jonglei State. Strax före julhelgen inledde en av de rivaliserande stammarna (Lou Nuer) en storoffensiv mot ett område dominerat av Murle-folket. Fiendskapen går flera decennier bakåt i tiden och handlar mycket om hämnd, boskap och land. I centrum för händelserna står byarna Likuangole och Pibor. Den förstnämnda är nu helt övergiven och alla hyddor nedbrända, den andra löper en mycket stor risk att bli attackerad under de kommande timmarna.

Både FN och Sydsudans regering, med vicepresidenten i spetsen, har försökt medla under den dryga vecka som gått, men hittills utan synbar framgång. Vi har också trupper på plats i Pibor men det förslår inte långt om ett fullskaligt angrepp faktiskt sker. Genom flygspaning vet vi att uppskattningsvis 6000 beväpnade unga män från Lou Nuer-stammen just nu befinner sig i och på väg mot Pibor…

Nedan följer ett kort mediaklipp från gårdagen;

“Sudan Catholic Radio Network – Victims of the tribal clashes between Murle and Lou Nuer communities are in a critical situation under trees without any medical care following fresh attacks in Pibor, Jonglei State.
MSF, Doctors without Borders, withdrew its medical staff from Pibor due to insecurity leaving the wounded with no medical attention under trees.
Pibor County Director Allan Keri told Bakhita Radio over the phone that Lou Nuer fighters were threatening to advance towards Pibor town and people were running to the bush without any food or water.
Mr. Keri said he feared that the Lou Nuer could advance towards Pibor which is 25 miles from Likwangule Payam, which they occupied two days ago.
Yesterday the Red Cross said the humanitarian situation in Pibor County was alarming and could worsen if the Government did not take steps to arrest ethnic violence in the area.”

Mot denna bakgrund till trots vill jag tillönska alla mina bloggläsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!! Jag kan också rekommendera Del 2 i Försvarsmaktens reportageserie om livet som svensk militär i världens yngsta land.

Om min verklighet på www.forsvarsmakten.se

2011-12-28T04:21:00.000+01:00

Försvarsmaktens webredaktion har bestämt sig för att publicera en reportageserie om livet som svensk militär på uppdrag i Sydsudan. Först ut är berättelsen om min långväga patrull från i somras och den kan läsas via länken här.

Jag har fortfarande en stark känsla av att vi gjorde nytta där och då. FN har också behållit och utökat sin närvaro i området då det fortfarande är mycket oroligt. Just som jag skriver detta vet vi att en stor grupp (1500-3000) beväpnade unga män från en av de rivaliserande stammarna mobiliserar för en "slugiltig attack" mot den andra. Civila flyr och flera byar har evakuerats, bland annat Likuangole som ligger strax söder om Akobo och Burmath vilka nämns i artikeln.

Epicentrum för konflikten ligger utanför Malakal-basens egentliga ansvarsområde men vi följer naturligtvis utvecklingen noga och är beredda att rycka in om det behövs. Betydande insatser görs också på högsta politiska nivå för att försöka förmå lokala ledare att inse att fortsatt våld inte kommer leda till ett bättre 2012 - inte för någon.

To be continued...

African Christmas

2011-12-25T08:23:00.003+01:00

Det här är andra julen i rad som firas i Afrika. Förvisso under helt skilda omständigheter, men ändå… Förra julaftonen gjorde jag och Daniel en heldagssafari i Imfolozi och var grymt lyckosamma. Inspirerad av minnena lägger jag ut några av mina favoritdjurbilder från den senaste resan till Sydafrika tillsammans med faster och svärmor. Håll till godo. Jag passar samtidigt på att tillönska er alla en riktigt GOD JUL!!

I det här läget var det en aning spänt i baksätet...

White Rhinos.

Koll på läget?

African Buffalo.

Impalas.

En rebelledares död

2011-12-22T03:44:00.000+01:00

George Athor, den förre general och rebelledare som bidragit mest av alla till instabilitet efter Sydsudans självständighet, är död. Han skjöts av regeringsstyrkor (SPLA) under måndagkvällen i the Central Equatorial State.

Det är för tidigt att säga om detta kommer inverka positivt eller negativt på säkerheten här. Båda scenariona är möjliga; ledarens död medför att krigströtta män nu lägger ner vapnen ELLER de väljer att hämnas sin martyr... Låt oss hålla tummarna för det förstnämnda.

Klart är i alla fall att vi Military Liaison Officers i Malakal får huvudansvaret för att följa upp utvecklingen i norra Jonglei State där Athors rebellgrupper varit som mest aktiva. Det lär med andra ord hålla oss sysselsatta i mellandagarna...

Resumé

2011-12-14T09:01:00.001+01:00

Vänner av ordning undrar förstås var jag befunnit mig de senaste veckorna (uppenbarligen inte i cyberrymden) och jag är svaret skyldig… Här kommer en liten resumé:

Den senare halvan av november tillbringades i vårt älskade Sydafrika. Ledigheten gjorde gott och vi hann med både en sväng till Kapstaden och sköna dagar uppe i St Lucia. Med på resan var också min faster och svärmor, vilket var en spännande – och lyckad! – kombination.

Jag och Aina på Taffelbergets topp.

Noterbart är att det regnat mycket på sistone så det finns hyggligt gott hopp om att Estuaryn ska öppna sig inom kort så att floden får tillförsel av havsvatten. Det är 11 år sedan det på allvar hände sist och mycket efterlängtat! På safarifronten hade vi otur med de stora katterna men tur med det mesta i övrigt. Bland annat kan noteras tre fina kontakter med fläckig hyena, varav en i vår ”egen” park.

Hemma i Sverige hann jag med besök hos mamma, bror med familj i Helsingborg samt avslutningsvis en middag på Patricia med vännerna. Därefter bar det oundvikligen tillbaks till Sydsudan och Malakal där livet går sin gilla gång. Vi har fortfarande mycket att göra, kopplat till pågående rebellaktivitet och stamrelaterade konflikter i vårt ansvarsområde.

Alternativ flodpassage, i brist på broar... Flexibilitet är ett nyckelord.

Personligen har jag varit ute på två patruller sedan återkomsten, den senaste igår. Vi flög då till byn Atar en liten bit västerut i vars omgivningar rebeller genomförde en blodig attack i söndags. Ett 20-tal personer ska ha dödats och ca 30 skadats.

Ett 50-tal nyfikna bybor mötte upp vid vårt besök i Atar igår.

Betydligt mer positiv var den gångna helgens träff med den samlade svenska kontingenten, totalt fem militärer. Det är första gången vi har möjlighet att ses samtidigt eftersom två är stationerade i Juba. Utöver själva mötet försökte vi få till trevliga umgängesformer inkluderande såväl svensk sillunch som tacomiddag och pizzakväll à la Malakal. Dessutom ställde Wellfare Committe till med en julfest på fredagkvällen vilket ju var en trivsam bonus. Som lite extra lök på laxen fick vi också se en ca 3 meter lång svart mamba utmed vårt motionsstråk…

De närmaste dagarna kommer många lämna för julledighet och jag blir ensam svensk militär kvar här. Aktiviteten kommer sannolikt gå ner en smula eftersom jul firas även i Sydsudan. Det känns OK och jag är övertygad om att vi som stannar hittar former för att trivas. Hoppas bara att det utlovade julpaketet från Armétaktiska Staben lyckas leta sig fram…!

On the roads again...

2011-11-03T04:58:00.002+01:00

Häromdagen var det dags att lufta våra Nissan Patrols igen. De har inte varit utanför Malakal sedan regnperioden inleddes i juli. Jag körde en av bilarna och vi lyckades faktiskt ta oss till Balieth, vilket också var målet för dagen. Sträckan är inte längre än 60 km men det tog dryga 2 timmar i vardera riktningen. Och det går inte att slappna av för en sekund. Är du det minsta okoncentrerad riskerar ett hjul att skära iväg från fast mark och du sitter obönhörligen fast. Även om vi vanligtvis kan hjälpa varandra loss är det ingen höjdare att hamna i de situationerna långt bortom all ära och redlighet och med den afrikanska solen gassande från en klarblå himmel…

Nåväl; vi fullföljde vårt uppdrag och hade ett bra möte i Balieth. Jag har bara passerat förbi på floden tidigare så det var en ny bekantskap för mig. Det lär bli fler besök!

Ett av de bättre vägavsnitten...

Ungefär 100 meter längre fram försvann bärigheten och det tog tvärstopp. Här har jag just lyckats backa mig åter till fast mark med hjälp av lågväxel och diffspärr.

Avgiftsfri parkering i Balieth.

Obligatoriskt gruppfoto.

Vår tolk för dagen poserar framför Sobat River.

Rebellaktivitet

2011-10-31T07:58:00.000+01:00

Under patrullen till Jiech i tisdags gavs en del intressant information och igår fick vi möjlighet att följa upp den. I arla morgonstund stod en helikopter redo och kosan styrdes mot Pagil, också det en by i norra Jonglei State.

Jag var där även den 26 augusti och stämningen var påtagligt annorlunda nu. En större rebellgrupp är verksam i området och sägs nu finnas i en by några timmars gångväg bort. Där ska de ha tagit fullständig kontroll och i kölvattnet på det plundrat, våldtagit och misshandlat… Huruvida det ens är möjligt för oss att ta oss dit vet jag inte men en angelägen rapport ligger i alla fall nu på UNMISS-högkvarterets skrivbord.

För övrigt kan meddelas att det inte regnat på en vecka så det bör bli ett försök till bilpatrull inom de närmaste dagarna. Och bortom det så hägrar ledighet! Nästa måndag påbörjas resan hem för vidare befordran till vårt andra hem i Sydafrika. Behöver jag säga att jag längtar?!!

Lugnet före stormen?

2011-10-27T08:44:00.001+02:00

Det har varit förhållandevis lugnt den senaste tiden. Ansträngningarna för att dämpa spänningarna mellan olika stammar verkar ha haft viss effekt. Förtjänsten ska tillskrivas såväl UNMISS som den Sydsudanesiska regeringen.

Även om jag tror på ett optimistiskt förhållningssätt så är faran långt ifrån över. Många menar att konflikten riskerar att blossa upp igen då regnsäsongen är över och det därmed blir lättare att ta sig fram. Regnet öste ner i söndags men det kan mycket väl ha varit det sista… Vi går mot torrare tider nu.

Det gör förstås att även vi blir mer mobila. Bilpatruller utanför Malakal har inte varit möjliga sedan början av juli eftersom de obefintliga vägarna är alldeles för vattensjuka. Då båtförbandet är under avveckling och helikopterresurserna begränsade har vi tidvis varit ganska låsta till campen. Det känns inte helt bra.

Således var jag väldigt frivillig i förrgår när vi hastigt fick uppgiften att leda ett team för att följa upp säkerhetsläget i byn Jiech i norra Jonglei State. En av de större rebellgrupperna hade nyligen varit aktiv i området och därav vårt intresse. Vi togs väldigt väl emot och fick värdefull information. Troligtvis blir det fler patruller till byar däromkring under de närmaste dagarna.

Inflygning till Jiech.

World Food Program hade ett lager i byn men det plundrades helt vid rebellernas senaste ”besök”.

Min tämligen storvuxna grekiska kollega är ett populärt fotoobjekt…

På väg till helikoptern.

Bostadshyddor från ovan.

Mountain Gorilla Safari 4(4)

2011-10-20T05:50:00.001+02:00

Tiden med gorillorna är strikt begränsad till en timme och bara en grupp om max 8 personer släpps in per dag. När 55 av våra minuter hade gått gäckade the Silverback oss fortfarande... Men så fann vi honom, lojt utsträckt på mage. Just det här familjeöverhuvudet är 28 år gammal och i sin krafts dagar. Bilden är tagen på ca 3 meters håll.

En avslutande bild på en av ungdomarna innan det var dags att säga farväl...

... och påbörja vandringen nerför igen. Stunden med gorillorna var verkligen helt enastående. Jag känner mig grymt priviligerad som fått chansen att uppleva detta!

Efter diplomutdelning och lunch gick färden mot Kabale, där natten skulle tillbringas. Ungefär halvvägs skar emellertid växellådan ihop... Jag och min guide befann oss nu i ett tämligen avlägset område och det var bara att lappa efter läge. Tursamt nog hade en av våra fyra mobiltelefoner täckning och hjälp kunde tillkallas. Några timmar försenade nådde vi vårt nattlogi, dock utan bilen...

Kväll i Kabale. Det här är utsikten från mitt fönster över Lake Bunyonyi. Dagen efter fick jag skjuts till Kampala av en annan grupp medan min guide fick stanna kvar för att försöka lösa bilproblemet. Riktigt hur det gick vet jag inte. Min resa fortsatte till Kenya där jag unnade mig en natt på Hilton Nairobi före "hemfärd" till Malakal. 5 dagars kortledighet var till ända - och till full belåtenhet!

Mountain Gorilla Safari 3(4)

2011-10-20T05:30:00.000+02:00

The Blackback visade upp sig riktigt generöst...

... fullt upptagen med att småäta. Gorillor är som bekant växtätare.

Jag med the Blackback ca 5 meter bakom mig. Häftigt!

En något yngre medlem av the Rushegura Group.

... och ännu en. Totalt omfattar familjen 22 individer.

Mountain Gorilla Safari 2(4)

2011-10-20T05:19:00.001+02:00

Fredag förmiddag, 14/10: Efter bara en timmes vandring uppför bergssidan får vi vår första gorillakontakt - en halvårsgammal unge. Och flera lekfulla, nyfikna ungar blir det!

Mountain Gorilla Safari 1(4)

2011-10-20T05:09:00.002+02:00

För exakt en vecka sedan plockades jag upp utanför ett hotell i Kampala. Kosan styrdes mot Bwindi Impenetrable National Park i gränslandet mellan Uganda, Kongo och Rwanda. Området är hem för världens enda kvarvarande population av bergsgorillor. Positivt är att antalet djur ökar så sakteliga, tack vare massiva skyddsåtgärder. Just nu finns ca 720 individer och jag hade förmånen att få komma nära en av de större familjerna - the Rushegura Group. Håll till godo!

Ansiktet på the Blackback - familjens andreman, 18 år gammal.

Bilresan till Bwindi tog 11 timmar så en och annan paus var välkommen. Här vid passage av Ekvatorn.

Titeln "De dimhöljda bergens gorillor" är onekligen välfunnen. Här är jag framme i Bwindi och landskapet är verkligen fantastiskt!

Jag var ensam gäst på lodgen där jag bodde första natten vilket förstås innebar extra god service. Så här såg min enkla boning ut.

Genomgång med information och förhållningsorder inför vår vandring ut i gorillaland...

Mera fåglar

2011-10-09T15:22:00.000+02:00

Fågelliv

2011-10-09T15:05:00.000+02:00

Träning hör vardagen till här nere och vanligtvis blir det snabb gång runt campen. Nyss avverkades det 400:e varvet (= 760 km) men än är det långt kvar till 1000...

Dagen till ära tog jag också kameran med mig ut i spåret för att plåta lite fåglar. Håll till godo!

Sista båtpatrullen

2011-10-04T06:44:00.000+02:00

I fredags var jag ute på en båtpatrull. Vi var ett mixat gäng under ledning av the Human Rights Unit. Färden gick söderut, via Al Ganal och Khorflus mot Mareng. Det var tidigare en mycket liten by men allt förändrades för ca ett halvår sedan. Rebellattacker i närområdet skapade stora grupper av internflyktingar och omkring 5000 av dem finns nu i Mareng.

Vi såg väldigt få vuxna män. Några kanske har gett sig av frivilligt för att försöka få en bättre utkomst någon annanstans. Mer troligt att bakgrunden är en annan. Det berättades för oss att soldater från SPLA – den reguljära armén – systematiskt trakasserat många män, godtyckligt misstänkta för samröre med den rebelledare de ursprungligen flytt ifrån. Kvinnorna vi pratade med menade att detta drivit deras män på flykt. Igen.

De allmänna levnadsförhållandena var extremt knappa. Jag har sett mycket hunger och umbäranden under mina tidigare patruller men Mareng sticker ut. Att vara internflykting i Sydsudan utan någon egentlig tillgång till mat, dricksvatten eller mediciner måste vara oerhört tufft. Ändå klagar väldigt få öppet. Förhoppningsvis leder vårt besök till att någon extern hjälp är på väg in.

Vad vi inte visste när vi gav oss av var att denna patrull skulle komma att bli historisk. Det var nämligen den sista – någonsin. Samtidigt som vi var på floden gavs ordern om att den Bangladeshiska båtenheten (BANFRU) ska tas hem och operationerna avbröts med omedelbar verkan. På sikt ska de ersättas med ett indiskt förband men de lär knappast vara på plats under min resterande tid här nere...

Att bli av med BANFRU känns vemodigt. Dels för att vi mister ett oslagbart transportmedel. Dels för att jag lärt känna många där, inte minst under den 19-dygnspatrull som jag var en del av i augusti. Båtar och kollegor kommer vara saknade!

Check in vid BANFRU.

Del av vårt team i Mareng.

De flesta barnen håller humöret uppe. Och de älskar att posera för kameran!

Campråtta

2011-09-24T15:55:00.000+02:00

Jag har just avverkat en knapp mil (5 varv) runt campen. Det är skönt att röra på sig och man får tid att samla tankarna. Det slog mig att jag faktiskt inte lämnat campområdet under de senaste 8 dagarna, alltså sedan jag kom tillbaks från leave…

Det ska dock inte förväxlas med att jag varit sysslolös. Så är absolut inte fallet. Det händer mycket i vårt ansvarsområde just nu och vi tilldelas rejält med patrulluppgifter för att försöka gjuta olja på vågorna. Många av mina kollegor är således ute på fältet medan det fallit på min lott att koordinera stödet till dem, planera för kommande uppdrag och hålla all annan verksamhet rullande.

Bråda och långa dagar har det blivit men jag klagar absolut inte. I veckan ska även jag försöka komma iväg på en eller annan patrull, om än bara över dagen. Hur det än är så är det den delen av jobbet jag gillar bäst och som känns mest meningsfull.

Under rubriken omvärldsbevakning vill jag förstås också passa på att gratulera mina amerikanska vänner. ”Don’t Ask, Don’t Tell” – homoförbudet i försvaret – är äntligen ett minne blott! Jag har varit rejält involverad i frågan genom åren och även besökt USA två gånger för att påverka och dela med mig av svenska erfarenheter. På senare tid har också representanter för försvarsledningen tagit upp frågan i kontakter med amerikanska kollegor. Särskilt stolt är jag över konteramiral Anders Grenstads insats och jag vet att han delar vår glädje idag!

En mindre trivsam del är den sanitära standarden här. I kombination med en ökande mängd insekter kan handfatet se ut som ovan en helt vanlig dag…

Home, sweet home...

2011-09-18T11:59:00.002+02:00

Home, sweet home! Eller vad man nu ska kalla 14-kvadratmetersbaracken i Malakal...? Men på något underligt vis är det ju så det blir.

Jag har haft en underbart skön ledighet och återvände hit utan ångest. Det mesta är förstås sig likt men förvånansvärt mycket har ändå förändrats på dryga två veckor. Nya kollegor, nya rutiner och inte minst en ny mission (sedan 9 juli) som allt mer börjar ta form. Den stora skillnaden är att vi gör mindre av rutinuppdrag och mer av riktade operationer till problemområden. Så här långt är jag klart positiv till den förskjutningen även om man måste ha realistiska förväntningar på vad vi kan åstadkomma.

Veckan som kommer ser ut att gå en del i kontorsarbetets tecken men det kan ändras fort. Jag hoppas också kunna ta tag i den träning som eftersattes grundligt under Sverigevistelsen. Det bygger dock på att det slutar regna… Gårdagskvällens regnskur var av det intensivare slaget så det lär dröja ett par dagar innan det torkat upp hjälpligt på grusvägarna häromkring.

Redan på ankomstdagen (i fredags) sattes jag i arbete. Kollegor hade lyckats köra fast med en bil inne på campen (!) så det var bara till att rycka ut och vinscha!

På vägen ner läste jag ut Johanne Hildebrandts nya bok, ”Krigare”. Här stjäl jag en lästimme i solen utanför den lodge som jag bodde på en natt i Kampala. Boken är en ingående skildring av soldaternas vardag i Afghanistan och är närmast obligatorisk läsning för alla med ett uns av samhällsintresse!

Den 18 september skänker vi förstås också en tanke till Dag Hammarskjöld som för exakt 50 år sedan förloyckades under ett uppdrag i grannlandet Kongo. Hans ande svävar alltjämnt över verksamheten i dess allra mest positiva bemärkelse; "Peacekeeping is not a job for soldiers, but only soldiers can do it!"

Hemåt det bär

2011-08-30T09:49:00.000+02:00

I skrivande stund sitter jag i loungen på flygplatsen i Istanbul. Jag har varit på resande fot sedan igår morse och hoppas vara hemma på Kungsholmen vid 18-tiden. Det ska verkligen bli skönt med två veckors ledighet i hemmets lugna vrå!

I Sydsudan är det forsatt spänt mellan olika stammar, framförallt i Jonglei State. Positivt är att UNMISS agerar och i detta nu har jag kollegor på väg till ett av problemområdena. Stay safe, out there!

Själv besökte jag en annan del av Jonglei State i fredags. Där var det för stunden lugnt och vi blev väl mottagna. Det som likväl är ett faktum är att befolkningen verkligen lider av hunger. Och i kölvattnet kommer sjukdomarna... Det kändes därför extra naturligt att skänka en slant när Turkish Airlines besättning gjorde en insamling till förmån för svältoffren i Somalia under nattens flight från Entebbe.

Nyfikenhet kring vår helikopter i Pagil.

På väg hem flög vi in i ett rejält åskoväder och piloten beslutade att vända om. Det blev ett par timmar i Nasser (kärt återseende!) innan vi kunde styra kosan norrut igen.

Oroande utveckling

2011-08-24T06:12:00.001+02:00

Många av er har nog nåtts av rapporterna om uppblossande våld mellan olika stammar i Sydsudan. Främst handlar det om motsättningar mellan Lou Nuer och Murle. För några dagar sedan genomfördes en attack i Pieri som ligger i vår grannprovins och utfallet är verkligt illa:

"A group of officials from Jonglei told Sudan Tribune that the clashes in Uror county had resulted in 640 deaths, 861 people sustaining injuries, the kidnap of 208 children, the arson of 7,924 houses and the theft of 38,000 heads of cattle."

Attacken ses som en hämnd för en tidigare händelse i Pibor. Det var i det området jag befann mig på batpatrull under 19 dygn. Under en period där följdes vi av en lokal "guide" och vi fick snabbt förtroende för varandra. Han ringde mig senast igår kväll för att uppdatera mig på läget. Det verkar tyvärr vara precis så illa som mediarapporteringen gör gällande. Han har flera släktingar, varav några nu skadade, i det drabbade området. Stora flyktingströmmar är på väg mot bland annat Akobo vilket är den ort som vi hade som bas under vår långväga patrull.

Kortsiktigt är jag en smula pessimistisk över utvecklingen. Rivaliteten mellan stammarna går många generationer tillbaka i tiden. Just nu förvärras dessutom allt av en svår hungersnöd. Jag skulle inte kalla det svält men det är tillräckligt illa för att människor ska bli desperata i jakten på mat och/eller pengar. Det är sannolikt den största drivkraften bakom ökningen av boskapsstölder och barnkidnappningar.

Så vad gör FN? Ja, vi försöker hålla oss aktiva. Operationen jag deltog i var ett sådant exempel och i skrivade stund görs insatser i Pieri-området. Men faktum kvarstår; Sydsudans utmaningar är betydande...

Mr Bruce

2011-08-18T07:09:00.000+02:00

Efter 16 dygn med Bangladeshisk mat (= kyckling & ris morgon, middag, kväll) kände vi för något annat. Skulle inte en get smaka fint? Sagt och gjort. Tillsammans med våra tre sydsudanesiska kollegor slog vi till på Mr Bruce, en ung getabock, till priset av 30 pund (ca 60 kr).

Vår navigatör lotsade geten hem till campen i Nasser och ordnade natthärbärge.

Dagen därpå mötte Mr Bruce sitt oundvikliga öde...

Köttet räckte till två luncher och en middag för oss alla fem. Utomordentligt gott som omväxling!

Två veckor senare...

2011-08-15T20:16:00.000+02:00

Jag är fortfarande på långväga patrull och än har vi inte satt kurs hemåt. Just idag pågår underhållsarbete på båtarna och det innebär för min del en halvledig dag – den första sedan vi seglade iväg för två veckor sedan. Skönt!

Tidig morgon i Akobo.

Så; har vi gjort någon nytta…? Jag vill tro det. Vi lyckades inte ta oss fullt så långt söderut som vi hoppats eftersom vattenståndet helt enkelt var för lågt där. Icke desto mindre har vi patrullerat långa sträckor och besökt många byar där FN aldrig tidigare satt sin fot. Det känns bra, liksom det faktum att de människor vi möter verkligen välkomnar oss.

Barnen smyckar båten med sina namn i lera.

Några händelser från de gångna veckorna vill jag särskilt lyfta fram:

Burmath – Det sprudlade av liv i byn vid vårt första besök. Dagen efter var den nästan övergiven. Varför? SPLA-kompaniet som var stationerat där till skydd för civilbefolkningen hade fått order att flytta. Av rädsla för attacker från synnerligen våldsbenägna boskapstjuvar flydde byborna hals över huvud ut i bushen. FN har inte mandat att påverka SPLA’s beslut. Det vi däremot gjorde var att stämma möte med the County Commissioner för att ventilera byns och vår oro över utvecklingen. Utfallet blev att 30 poliser beordrades till Buramth inom loppet av ett dygn. Ytterligare någon dag senare började livet så sakteliga att återvända!

Kuortong – Byn utsattes för en attack, natten till den 25 juli. 11 personer dödades, all boskap stals och en 3-årig flicka rövades bort. Det var inte alldeles lätt att ta sig dit eftersom byn ligger en bit från floden men jag kände starkt att det var viktigt att försöka. Igår morse lyckades vi. Jag pratade bland annat med pappan till den bortrövade flickan. Han berättade då att mamman, hans fru, hade misshandlats svårt och en manlig släkting dödats när de försökte skydda barnet. Själv hade han inte varit där då angreppet skedde. Vi kan inte göra mycket för att hjälpa, annat än att rapportera och visa medkänsla. Men den genuina tacksamhet som pappan visade för att någon faktiskt kom för att lyssna gjorde det värt varje ansträngning.

Wanding – Vi slog nattläger i byn två gånger. Det gjorde förstås att vi kom att lära känna byborna lite mer än vad som annars blir fallet. Vid vårt senaste stopp bad man om vår hjälp att titta till en kvinna i mycket dåligt skick. Hon var gravid i femte månaden när hon fick missfall och hade haft svåra blödningar sedan dess. Det var över en vecka sedan. Jag insåg att läget var kritiskt och fick gehör för att sätta samman ett team bestående av en bangladeshisk sjukskötare, en indisk sjukvårdssoldat och min tolk (tillika sjukvårdskunnig). Sannolikt räddade de hennes liv. Därutöver behandlade de ytterligare sju patienter, varav merparten barn, innan vi var tvungna att bryta upp.

En av båtarna gick på grund och fick hjälpas loss av den andra. En av sjömännen ger sig ut i floden för att assistera...

Compact living - min koj är den övre.

Jag och min tolk under en paus längs gränsen till Ethiopien.

I veckan fortsätter patrullerandet men nu med bas i Nasser. Bortåt helgen borde jag vara tillbaks i Malakal och det är inte utan att jag börjar längta en smula. Och bortom kröken väntar en tvåveckors ledighet i Sverige!

Annorlunda uppdrag

2011-08-04T07:17:00.002+02:00

Jag är nu ca 35 mil sydost om Malakal, en sträcka som tillryggalagts över två dagar med båt. Jag, Wallace - en kollega från Zambia - och en lokaltolk utgör en liten del av en större operation som syftar till att stävja stamrelaterat våld i området. Ännu så länge är vi under tilltransport men vi beräknas vara fullt operativa inom några dagar. Det är en annorlunda – och positiv - upplevelse på många sätt. Dels för att vi är långt utanför vårt ordinarie ansvarsområde, dels för att vi stannar kvar så länge. Nedan delar jag med mig av några bilder från den hittillsvarande resan, betydligt fler bidrag kommer efter hand.

Ett av få depåstopp. Våra bangladeshiska flottister är muslimer och fastar. Det påverkar även mina matvanor en smula (frukost/middag kl 04.30 i morse, exempelvis…). Icke förty fanns en del enklare lunchförtäring att tillgå och det visade sig även räcka…

… till några av de nyfikna bybor som strax mötte upp. Spontana möten är härliga möten!

Vi slog nattkvarter i en by som heter Chuil. Seden bjuder förstås att man frågar om lov och vi togs mycket väl emot.

Representanter för Sydsudans framtid.

Vårt moderfartyg, the Support Vessel, har anlänt och det görs klart för kvällen. Interiörbilder? Ja, de kommer så småningom. Om det finns plats för att plåta, det vill säga… En ubåt av Gotlandsklass känns rymlig i jämförelse med vad vi invändigt har att göra med här. Och inne måste du vara, åtminstone under dygnets mörka timmar. Annars äter myggen fullständigt upp dig…

Operativ!

2011-07-31T13:42:00.000+02:00

Bloggen har fått vila ett tag och så även jag. Åtminstone i termer av operativt arbete. Under nästan tre veckor var vi (påtvingat) passiva på grund av oklarheter kring tolkning av det nya mandatet. Så kan det vara... Sedan i torsdags är vi i alla fall fullt operativa igen och det känns riktigt bra. Jag såg förstås till att följa med på såväl den första som andra UNMISS-patrullen!

Personalsituationen är fortfarande rörig och rörligheten stor. Positivt är att flertalet nu fått besked om framtida stationering. Både jag och Dennis, min svenska kollega, kommer stanna i Malakal. Vi blir totalt 10 Military Liaison Officers (MLO) här mot 25 militärobservatörer idag. Även uppgifter och geografiskt ansvarsområde blir på sikt annorlunda men där är inte detaljerna klara.

Sammantaget känns det ändå som en klart stimulerande och intressant tid. Personligen har jag också en spännande uppgift framför mig de närmaste veckorna. ”Våra” båtar ska ansluta till en större operation en bra bit söder om oss och jag följer med som MLO. Det innebär att fartyget nedan (Support Vessel) kommer vara min nattliga bas en tid framöver. Jag hoppas kunna koppla upp mig emellanåt för att dela med mig av bilder och intryck!

Medaljering

2011-07-17T13:29:00.000+02:00

Det är lugna dagar här... I väntan på direktiv för den nya missionen genomför vi just ingen operativ verksamhet. Sannolikt kommer det förbli så åtminstone den närmaste veckan.

På något vis får vi tiden att gå ändå. Många packar för att checka ut. Ungefär halva UNMO-styrkan lämnar oss på tisdag och det lär förstås bli tomt. Ikväll skjuter vi i alla fall det trista åt sidan och dukar upp för farewell-party. Det har alla förutsättningar att bli en riktigt trevlig kväll!

Nedan följer några bilder från gårdagens medaljering. Efter 3 månader i FN-tjänst dekorerades jag och 5 kollegor av vår Sector Commander, en indisk överste. Släpspännet växer…!

Nytt land, ny mission

2011-07-10T13:08:00.000+02:00

Igår föddes en ny nation – Sydsudan. Det firades förstås med pompa, ståt och en rejäl portion glädje!

Därmed är också UNMIS historia. Från och med idag heter vårt mandat UNMISS, United Nations mission in South Sudan. Hur övergången kommer ske är i allt väsentligt oklart men för egen del ser jag ut att bli kvar i Malakal den närmaste tiden. Det känns bra. Många andra lämnar oss däremot, antingen för att flyttas över till den separata Abyei-insatsen (UNISFA) eller för att skickas hem. Det lär bli ett och annat avsked de kommande veckorna…

I fredags gjorde vi vår sista patrull som militärobservatörer i kraft av det gamla mandatet. Vi tog oss med båt till Phom el Zaraf, huvudorten i Pangak County. Jag har varit där tidigare och såg förstås till att följa med även denna historiska dag!

Glad soldat och glada barn. Och jag någonstans i mitten.

Huvudgatan…

En liten del av marknadsplatsen.

Wildlife Police (jo, det finns en sådan kår) visar upp sin senaste ”fångst”. Tanken är att de omhändertagna djuren ska återföras till det vilda så småningom.

Obligatoriskt gruppfoto och som alltid vill många vara med på bild.

I förändringens tid

2011-07-06T18:59:00.000+02:00

Idag har jag skrivit ett inlägg för den officiella Flygvapenbloggen. Det är ett försök till sammanfattning av mina intryck efter tre månader i Sudan och du kan läsa det här.

Osäkerhet,väntan och FÖRÄNDRING är annars några nyckelord för den nära framtiden. Säkerhetsrådets resolution med mandat för en helt ny mission i Sydsudan kommer sannolikt antas först på fredag, det vill säga dagen innan det bifintliga UNMIS-mandatet löper ut. Det skapar förstås en hel del frustration bland kollegor och många är (berättigat) oroliga för att bli hemskickade.

För egen del tar jag det med ro. Någonstans måste man försöka ha lite distans till skeenden man inte kan påverka.

Back on track!

2011-07-03T20:23:00.001+02:00

Efter en skön och välbehövlig ledighet är jag nu tillbaks i Malakal. Inte för att jag längtat men det kändes väldigt lätt att återvända. Vi har också en mycket spännande tid framför oss med kommande självständighetsdag den 9 juli. Hur FN-mandatet ser ut efter det är i skrivande stund också oklart vilket förstås tar upp en del energi för många. Själv försöker jag ta det med ro och njuta av att vara en del av ett historiskt skeende.

Veckan som kommer blir i alla fall händelserik och jag håller mig aktiv. I morgon bär det iväg till en av de platser som ligger mig närmast om hjärtat och rapport kan utlovas (den lär troligen också visa hur grönt det blivit i omgivningarna). Helgen som gått har annars varit ganska lugn med fokus på att få igång mage och träning igen. Bådadera verkar ha lyckats.

Kvällens pastamåltid med Dennis och norske kollegan Ole från Melut som gäst. Trevligt!

Ett interiörmässigt lyft för min barack! (Tack Tobias & Andre – inte kunde ni väl ana att denna affisch skulle ta sig ända till Sudan...?!)

Leave!

2011-06-16T10:43:00.001+02:00

Jag lyckades hårfint fly askmolnet från den eritreanska vulkanen och är nu åter på svensk mark. Skönt!

Premiärmåltiden intogs på Burger King och senare festade jag och Daniel till det på färska och rökta räkor (och därtill en välsmakande sydafrikansk Chardonnay). Varken snabbmat eller skaldjur tillhör ju det möjligas konst i södra Sudan... Med tanke på att vågen indikerar att nästan 10% av Krister försvunnit under de inledande 11 veckorna bör jag nog försöka frossa i onyttigheter under ledigheten!

Planet från Malakal till Khartoum.

På tema mat shoppade jag en del torrvaror i huvudstaden. Det blev en full ryggsäck och tanken är nu att den transporteras som gods till Malakal. Med en hygglig portion tur anländer vi ungefär samtidigt om ett par veckor...

Från affären till FN:s godsmottagning valde jag Tuktuk som färdmedel. Ett smidigt men kanske inte helt trafiksäkert sätt att ta sig fram i rusningstid.

Närmast på programmet står en långhelg i stugan tilsammans med mamma och faster. Uppdateringar följer!

Helg i Melut

2011-06-14T08:07:00.001+02:00

FN-administrationen har visat sig från sin sämre sida och vi har därför inte haft tillgång till våra båtar på ett tag. Eftersom jag har stabsansvaret för vår operativa verksamhet har det inneburit en hel del omplanering under veckan som gått…

Således var det rätt skönt att smygstarta ledigheten med en helg på UNMIS teamsite i Melut. Jag åkte i huvudsak för att träffa Niño som kommer lämna Sudan under min leave. Han jobbar på Civil Affairs Division och vi har kommit att bli goda vänner. Men sådant är missionslivet; vänner kommer och vänner går. Kanske ses man igen, kanske inte. Det gäller att vårda den tid som är.

I skrivande stund sitter jag på German Guesthouse i Khartoum. Dagen kommer att ägnas åt diverse praktiska bestyr, främst tjänster åt andra. Min flight mot Sverige går kl 02.20 i natt och onsdag lunch beräknas jag vara framme på Arlanda. Vi ses!

Nedan följer lite bilder från den gångna helgen i Melut.

Lördagen bjöd på ett REJÄLT regn så det var bara att skyla och vänta. Men efteråt blir det ju ganska vackert, eller hur?

Niño hade övertalat en indisk kollega att visa upp deras fordonspark. Trevligt - och vad annars finns det att göra en lördagkväll…?

What to do…?! Men det var absolut värt att bli en smula geggig om fötterna!

Jag blev bortskämd med god filippinsk mat hela helgen. Här fredagvällens Adobo i glada vänners lag.

Helikopterflighten från Melut till Malakal på söndagen ställdes in så jag blev kvar ett extra dygn. Vi bjöds då på middag hos en kanadensisk familj som driver en kristen välgörenhetsorganisation (FAR). Efteråt samlades ett 10-tal personer för sång och bön. En klart annorlunda upplevelse för mig!

Oroligheter

2011-06-09T06:33:00.000+02:00

Idag är det exakt en månad kvar till Södra Sudans självständighet. Det borde få innebära stolthet och glädje men det är allt annat än lugnt i gränsområdena. Jag vet att det har rapporterats om striderna i Abyei hemma men har inte sett något på svenska nyhetssajter om det som just nu sker i Kadugli…

Kadugli ligger norr om CBL (the Current Border Line) och är bas för UNMIS Sector 4, det vill säga en av våra grannsektorer. I helgen utbröt omfattande strider mellan nord- och sydtrupper där. Flygplatsen är stängd, människor trycker på för att söka skydd på FN-campen och stämningen är allmänt spänd. Nordsudan har även genomfört någon slags ”show of force” med stridsflyg över UNMIS-basen.

Sammantaget vittnar det om hur bräckligt det politiska läget är här nere och om hur många gränsproblematikfrågor som fortfarande är olösta. Samtidigt försöker FN:s säkerhetsråd i elfte timmen förhandla fram den nya resolution som ska lägga grunden för vår fortsatta närvaro efter den 9:e juli. Att det behövs torde vara oomtvistat men hur mandatet kommer se ut är synnerligen oklart.

Nåväl; under tiden fortsätter vi att göra vårt jobb. Regnsäsongen har ännu inte tagit fart på allvar så vi kan patrullera tämligen fritt. Det är bra. Själv ser jag dock fram emot stundande leave. Efter dryga 11 veckor känns det skönt att få komma hem ett tag! Utmaningarna här kommer bestå när jag återvänder den 1 juli…

För er som vill läsa mer kan jag rekommendera dessa två länkar;
Dennis blogg
Sudan Tribune

Uppföljning i Kaldak

2011-06-03T15:09:00.000+02:00

Igår återvände vi till Kaldak, byn som drabbades hårt av strider den 23 april. Tillsammans med Kevin, en kollega från Kanada, var jag arkitekten bakom den patrull vi lyckades dra samman. Utöver oss själva deltog personer från OCHA (FN:s organ för humanitär samordning), UNICEF, Civil Affairs, en vattenexpert samt två läkare från det indiska fältsjukhuset här på campen. Det blev fem långa - men otroligt stimulerande och meningsfulla - timmar i solen innan båtarna förde oss hem igen. Det har tagit sin tid men äntligen kunde FN-systemet leverera en samordnad insats! Nu återstår ”bara” att följa upp vad som faktiskt händer på plats…

Bybor samlas under ett träd och köar för att möta våra läkare.

Totalt behandlades 60-70 personer under eftermiddagen. Behovet är oändligt mycket större men det är ändå alltid något.

Långt ifrån alla överlevde striderna och flera kroppar ligger fortfarande kvar i utkanterna av byn. Här vilar en kvinna som åtminstone fått en någorlunda värdig begravning.

Stora delar av byn totalförstördes under striderna och spåren av nedbrunna hyddor syns överallt. Likväl börjar människor återvända och någon slags vardag likaså. Alla de personer jag pratade med vill nu blicka framåt och det inger förstås hopp.

Vädret är oberäkneligt och jag hade garderat med gummistövlar. Just denna gång visade det sig vara en felsatsning. Så här ser tassarna ut efter en heldag...

Peacekeepers Day

2011-05-30T06:20:00.001+02:00

29 maj är UN Peacekeepers Day. Numera uppmärksammas den även hemma (äntligen!) men förstås också här i Sudan. Vi hade en liten ceremoni på ett barnhem i Malakal som drivs av SOS Barnbyar. Tal blandades med gåvor och samspel med barnen och det var en klart lyckad stund.

Borey, en kollega från Kambodja, med barn.

Förberedelser.

Flera härliga barn.

I början av mars kunde det gått riktigt illa... Barnhemmet hamnade i skottlinjen mellan två stridande grupper och en eldstrid utspelades inne på området. Kulhålen i väggarna vittnar om omfattningen men otroligt nog kom inga barn till fysisk skada.

Veckan har bjudit på tre rejäla regnskurar och det sätter sin prägel på stan. Leran är fullständigt obarmhärtig.

Kaldak

2011-05-28T07:54:00.002+02:00

I förrgår var jag i Kaldak. Minnesgoda läsare vet att det var där som blodiga strider utspelades den 23 april. Huvudkombattanterna var SPLA (den sydsudanesiska armén) och en före detta rebellgrupp som höll på att integreras i SPLA. Antalet dödsoffer uppskattas till 530 varav merparten civila.

Sakta men säkert börjar livet återvända till Kaldak. Människor som flytt kommer tillbaka men till mycket spartanska förhållanden. Marknadsplatsen är förstörd och många hyddor är nedbrända. Andra hus står visserligen kvar men är obeboeliga eftersom kroppar fortfarande ligger där. De omedelbara hjälpbehoven handlar därför om tillgång till sjukvård (den sjukstuga som fanns är borta, liksom personalen) och tak över huvudet inför regnsäsongen.

Vi kommer göra ett nytt besök i byn nästa vecka och jag hoppas innerligt att vi kan mobilisera civila aktörer till dess. På över en månad har ingen annan än vi vågat sig dit med undantag för ICRC (Internationella Röda Korset) som har bistått med att begrava en del av offren. Det finns onekligen mer att göra...

Den före detta marknadsplatsen.

Slagfältet. Tidigare fanns hyddor här men de har bränts ner. Husen i bakgrunden är övergivna och borde brännas av sanitära skäl. En omisskännlig lukt ligger ännu tät över byn.

Barnen börjar också återvända till någon slags vardag. Det är ett gott tecken.

En eller annan militärobservatör.

En inställd patrull är också en patrull...

2011-05-26T05:30:00.001+02:00

Det ska sägas först som sist; vi kom aldrig iväg. Den Long Duration Patrol som jag var planerad för ställdes in i sista stund. Bakgrunden är komplex men den senaste tidens händelseutveckling i Abyei – som ligger ca 20 mil härifrån – spelar en indirekt roll. Med tanke på gårdagens ihärdiga regnande är det kanske lika bra. Huruvida vi de facto skulle ha kommit fram till (och tillbaks från) vår destination står skrivet i stjärnorna. ”Vägarna” geggar igen grymt fort…

Hur som helst var vi beredda igår morse vilket följande bildsekvens får anses bevisa.

06.30: Bilen som jag och Ronald skulle köra är redo för avfärd.

Några timmar senare: Urlastning. Det extra dricksvattnet kommer i alla fall väl till pass.

Arbetsledning…

Gummistövlarna fyller sin funktion. Och då är vi ändå bara i början av regnsäsongen…

… men i slutändan kan man ju (nästan) alltid ta sin tillflykt till kontoret!

Livet vid floden

2011-05-20T07:17:00.000+02:00

Tidigare i veckan var jag en smula krasslig men inte värre än att jag kunnat jobba. Gårdagens jobb bestod i att eskortera ett officiellt besök från Kanada på en tur längs floden och vidare till ett besök i en by. För gästernas skull slog vi av lite på tempot och tog även en vända förbi flodhästarnas tillhåll. För att inte störa höll vi oss på avstånd så ni får ta bilden för vad den är.

Det känns ändå otroligt häftigt att flodhästarna klarat sig från jakt i ett land där mat för dagen inte är en självklarhet.

Och bara en bit därifrån hämtar en pojke familjens dricksvatten…

Några som fick ett skrovmål denna morgon var traktens alla gamar, storkar och hundar. Jyckarna som stryker omkring här hade gjort gemensam sak under natten och fällt åtminstone fem getter. Några timmar senare var det bara ben kvar.

Blockaden från norra Sudan är äntligen hävd efter ungefär två veckor och sakta men säkert börjar varuflödet komma igång. För campens del väntar vi på dieselleverans och innan den kommit lever vi fortfarande med ransonering. Det innebär att strömmen stängs av ett antal timmar per dygn (vilket i sin tur innebär att det blir 50-60 grader varmt inne i bostadsbarackerna…). Nåväl – det kunde varit värre!

Future of UNMIS

2011-05-19T12:01:00.000+02:00

Message from Mr. Haile Menkerios, Special Representative of the Secretary-General on May 17:

The successful conclusion of the referendum on South Sudan, and the implementation of a number of other key elements of the Comprehensive Peace Agreement (CPA) helped to end one of the longest civil wars in Africa. The dedicated hard work of the UN staff to support Sudanese efforts has been critical to this success, and we the management of UNMIS are grateful. I commend you all.

As we come to the end of our mandate, we are entering a period of transition. Naturally, all transitions carry with them inherent uncertainties and tensions. I want to take this opportunity to update you on progress, and allay any misconceptions or fears which may have inadvertently built up over the course of this period.

Under the leadership of the Senior Management Team (SMT), at both HQ and field levels, consultations and planning for the future UN engagement in Sudan is fully underway. On my instruction, these discussions have been driven by two overarching aims; first, to identify the needs in the period ahead; and second, to determine the nature and scope of UN support and capacity that will be necessary to meet those needs.

It will be on this basis that all emerging vacancies will be filled. I have already requested that the SMT expedite the transfer of staff with the appropriate profiles to match needs on the ground to those locations where they are most needed, including in South Sudan. Every effort will be made to retain those staff whose profile is closely aligned to needs under the successor arrangements.

On Thursday, 19 May, the Security Council will discuss the draft Secretary General’s report on Sudan. The report recommends a three-month extension to the current Mission mandate, renewable on a one-time basis, for a further maximum of three months, if at all necessary. This will allow sufficient time to support negotiations related to the post-CPA political, economic and security arrangements between the two States that will emerge. Obviously, the SG’s proposal awaits the approval of the Security Council and the acceptance of the two Sudanese Governments.

Over the course of the next few months, everything will be done to minimize any disruptions to UNMIS staff. The SMT will do its utmost to keep you posted on all developments and ensure staff-wide consultations on issues of concern, as appropriate. Lastly, despite earlier successes, we cannot rest on our laurels. There is still much to do and the potential pitfalls are many. I urge you to maintain your sense of drive, focus and commitment during these last months marking the transition from our current mandate to the next, in whatever form.

Haile Menkerios
SRSG

Innehållsrik helg

2011-05-17T07:28:00.001+02:00

Tiden bara flyger iväg och jag inser att det blivit långt mellan blogginläggen… Här kommer i alla fall en viss uppdatering kring den gångna helgens aktiviteter.

I fredags bar det av på helikopterpatrull med mig som chef. Vi styrde mot ett område sydväst om Malakal som fram till nyligen varit hemvist för en del problematiska milisgrupper. Vi togs emellertid emot av the County Commissioner som valt att resa dit samma dag för att personligen garantera säkerheten. Det ligger onekligen i de lokala myndigheternas intresse att kunna påvisa lugn och trygghet eftersom det är en förutsättning för hjälpinsatser av till exempel NGO:s.

Påföljande dag gjorde vi en uppföljning i huvudorten i samma County. Båtresan dit tog en dryg timme och jag hakade på för att skapa kontinuitet. Här fokuserade vi mer på de humanitära behoven. De är minst sagt enorma vad gäller tillgång till mat, rent vatten och grundläggande hälsovård. Nästan överallt finns också stora grupper av internflyktingar och de är än mer utsatta än befolkningen i övrigt.

Sammantaget var det två mycket givande patruller och jag ser fram emot många kommande möten i samma trakt! Här följer lite bilder:

Av flygsäkerhetsskäl landade vi på fel sida floden i förhållande till byn. Lösningen? En improviserad överfart med en lastpråm som råkade passera.

Ett ovanligt välordnat klassrum.

Gruppfoto. Jag och James, County Commissioner of Pangak, i mitten.

Det gick undan på floden i lördags! 38 knop, närmare bestämt…

På kvällen väntade belöningen. Nyfunna vänner från Civil Affairs Department bjöd på middag och min enda insats var att duka. Här ses Niño lägga sista handen vid grytorna. En härlig avslutning!

Barn av Sudan

2011-05-09T18:12:00.000+02:00

Att vara barn i Sudan är inte lätt. Men visst finns det hopp för framtiden!

En vanlig dag - och ändå inte

2011-05-06T18:18:00.001+02:00

En någorlunda vanlig dag i mitt nuvarande liv:

0540 Väckarklockan ringer!
0550 Morgonlöprunda (2-3 varv)
0645 Frukost
0715 Kontoret: Snabb lägesuppdatering
0730 Avfärd för patrull
1230 Återkomst till campen och lunch
1300 Kontoret: Rapportskrivning och förberedelser för kommande patruller
1700 Avslutar kontorsarbetet
1730 Kvällspromenad (4 varv)
1900 Matlagning och middag med kollegor
2100 Baracken: kopplar upp mig, kollar nyheter och mail
2215 Kryper in under myggnätet, läser en stund, somnar in…

Ungefär så rullar det på. Men långt ifrån allt går på rutin. Striderna den 23 april, som jag tidigare berättat om, gör sig fortfarande påminda. Häromdagen lyckades vi för första gången få in en patrull till platsen där själva striden ägde rum. Det var ingen vacker syn och de två kollegor som var där är fortfarande påtagligt berörda. Jag ska bespara er bilder men vill ändå dela med mig av ett par passager ur den rapport som skrevs:

“As we entered the village it was obvious that most huts contained dead bodies. The swarm of flies and the stench provided clues to locate bodies. They were mostly men, a few women and no children. […] 254 were “killed” during the fire fight. […]

All of the civilians feared for their lives. […] After the original soldier-on-soldier fire fight […] they turned their attention to the civilian huts. […] Those who fled toward the Nile River were either shot trying to get to the water or shot while trying to cross the river. Others simply hid in the dense high grass. These people were apparently lured out of the grass and then shot.”

Det ska betonas att ingen utomstående haft möjlighet att kartlägga det egentliga händelseförloppet. Beskrivningen ovan är i allt väsentligt bybornas egen. Fullständigt klart är i alla fall att hundratals människor, varav många civila, fått sätta livet till och att de som överlevde och stannat kvar kämpar på under värsta tänkbara omständigheter.

Hemma hos

2011-05-01T20:35:00.000+02:00

I tisdags fick jag nyckeln till min permanenta boning här på Teamsite Malakal. Det innebär en enkelrumscontainer på sisådär 15 generösa kvadratmeter. Möjligheten att skapa hemtrevnad är aningen begränsad men jag har i alla fall försökt att fräscha upp och göra den till min. Lite mer färg på väggarna skulle dock inte skada… Förslag, någon?

Före.

Efter.

Sovrummet (notera turtrollet som också fanns med i Afghanistan).

Köket.

Till vardags lagar vi all mat själva men i stan finns faktiskt möjligheter att äta ute. Det lokala bageriet bakar även pizzor (två sorter; med eller utan kött) och idag var vi ett gäng som drog dit. Inte riktigt som hemma eller i Italien men ett välkommet avbrott i rutinerna…!

Bröllopstider

2011-04-30T20:55:00.001+02:00

Det är inte bara brittiska kungligheter som gått och gift sig i helgen. Av en slump fick vi veta att ett större bröllop skulle äga rum i utkanten av Malakal idag. Här nere betyder det folkfest i dagarna tre. Jag och Dennis beslutade oss därför för att åka ner och känna av stämningen. Vi drog iväg vid 16-tiden och planen var att återvända till campen i god tid före mörkrets inbrott.

Nu går det ju inte alltid som man tänkt sig… Men ibland blir det till det bättre! Det ena ledde till det andra och rätt som det var så blev vi upptagna som VIP-gäster. Med the County Commissioner (borgmästaren) som värd guidades vi genom festiviteterna och bjöds – som den självklaraste saken i världen - in till en efterföljande måltid med det regionala ledarskiktet.

Gatorna var fyllda av dansande människor – uppskattningsvis minst 500.

Undertecknad med våra nyfunna värdar.

Kort paus i dansandet (även vi tog några blandade småskutt men de bildsekvenserna är inte för bloggen).

Eftersits…

… med påföljande middag på traditionellt vis.

Hur dags vi var tillbaka på campen? Omkring klockan 20. Även om vi inte såg en skymt av brudparet blev det verkligen en kväll att minnas…!

Krigets offer 2

2011-04-25T21:39:00.001+02:00

Lördagens strider i Kaldak fortsätter att göra sig påminda. Idag besökte jag en by ca 10 km därifrån och det var något som inte stämde. Under varje träd satt grupper av kvinnor och barn. Tolken och jag började prata med dem och de visade sig ha flytt dit under helgen utan att kunna föra med sig några som helst tillhörigheter. Sammanlagt sägs det ha handlat om ca 600 personer utan tillgång till mat, tak över huvudet eller möjlighet att kommunicera med omvärlden.

Som militärobservatör kan jag inte göra mycket för att hjälpa, annat än att med tydlighet rapportera i FN-systemet. Det har vi också gjort och jag känner mig hyggligt säker på att någon slags uppföljning görs under morgondagen. Själv kommer jag att röra mig till andra delar av området då men hoppas kunna återkoppla hur det går. FN må vara tungrott men det saknar inte helt resurser…

Soldatson.

Krigets offer

2011-04-24T22:24:00.004+02:00

Dagen började lugnt och fint; löprunda, morgongenomgång och fordonskoll. Därefter hade jag tänkt att ägna mig åt tvätt – det är ju trots allt söndag! Nu blev det inte riktigt så. Bakgrunden är stridigheter som utspelade sig igår, ett par mil härifrån (artikel finns här). Åtskilliga dog eller skadades och FN bidrar med transportkapacitet för att föra de mest behövande till sjukhus.

Jag och en kollega följde med till området idag för att få en bild av säkerhetsläget. Många pusselbitar återstår innan de exakta omständigheterna är klarlagda men patrullen som helhet lyckades i alla fall undsätta ett 30-tal personer, flertalet civila.

Mitt i allt det jobbiga är det uppgifter som denna som gör att vår närvaro här känns extremt meningsfull. En annan iakttagelse är hur grymt tåliga sudaneserna är. Trots svåra skador hörde jag inte en enda person uttrycka smärta eller klagan. Decennier av umbäranden har satt sina spår.

Den samlade evakueringsstyrkan. Båtarna är absolut inte lämpade för detta ändamål men nöden har ingen lag...

En skadad man förs till båtarna.

Bara en ambulans fanns att uppbringa vid ankomsten till Malakal. Flertalet kunde färdas sittande i buss men för en handfull gällde det att hitta alternativ...

En sårad man på bår lyfts in i en buss.

I stället för Blåkulla

2011-04-21T21:09:00.001+02:00

Jag fann för gott att skippa kvasten idag och tog helikoptern i stället! Om sanningen ska fram gick inte färden till Blåkulla heller, utan till CBL – The Current Border Line. Det är alltså den tänkta gränsen mellan södra och norra Sudan och vårt uppdrag handlar om att övervaka eventuella truppförflyttningar på endera sidan. Just idag var det lugnt och det och det bådar gott inför den stundande påskhelgen (som firas här i söder).

Utsikt över det sudanesiska landskapet. Vi flög med öppna sidofönster så det fläktade skönt. Därmed vädrades också cigarrettröken från cockpit ut hyggligt effektivt…

Ytterligare vy över slätten…

… och över Nilen.

Inflygning till Malakal Airport.

Hur påsken på Teamsite Malakal gestaltar sig ber jag att få återkomma om. Klart är i alla fall att vi jobbar på som vanligt men i morgon kväll ska ta farväl av ett antal kollegor som lämnar oss. Det blir alldeles säkert trevligt om än också en smula vemodigt.

Till dess att vi hörs igen tillönskar jag er alla en riktigt GLAD PÅSK!!

Framtid

2011-04-19T20:29:00.002+02:00

Ännu en dag har gått och rutinerna sätter sig allt mer. Patrullering (med därtill hörande samtal och möten) varvas med skrivbordsarbete, träning och vardagsbestyr som matlagning, disk och tvätt.

Enda egentiden är egentligen nu, det vill säga från ca 21 och fram till läggdags. Då försöker jag koppla av med en god bok i lilla läsplattan. Just för stunden är det Jo Nesbös ”Huvudjägarna” som är mitt tidsfördriv. Än skönare ska det förstås bli då jag får flytta in i en permanent boning. Med lite tur kommer det kunna ske senare i veckan. Den som lever får se…

På ett övergripande plan funderas det förstås också en del på vilken roll FN kommer att ha efter Sydsudans självständighetsförklaring den 9 juli. UNMIS nuvarande mandat löper ut den 30 april men förväntas förlängas till juli efter beslut av säkerhetsrådet i nästa vecka.

Den betydligt mer dynamiska processen handlar om mandatet därefter och hur övergången ska se ut. Och frågorna är många: Hinner man enas om gränsdragningsfrågan? Kommer Khartoum-regimen acceptera en fortsatt FN-närvaro på sin sida gränsen? Hur tänker man sig fördelningen mellan militära och civila komponenter? Bara för att nämna några…

Av vad jag hittills har sett är jag genuint övertygad om att FN måste finnas kvar som en stabiliserande faktor – även militärt – under överskådlig tid. Freden är bräcklig i ett land som levt med inbördeskrig i 40 av de senaste 50 åren. De stamrelaterade konflikterna i söder pyr också under ytan så det nya statsbygget saknar verkligen inte utmaningar.

Något exakt beslutsdatum för säkerhetsrådets nya Sudan-resolution har jag inte sett men det bör ske under maj månad. Spännande tider väntar alltså – i såväl stort som smått!

I avvaktan på mer spirituella bilder delar jag med mig av en från dagens båtpatrull, söderut längs Nilen. Vår ”roteetta” drabbades av motorkrångel vilket ledde till febril aktivitet hos dem och en stunds kryssnings-/naturupplevelse för oss andra. Nåväl; bangladesharna är duktiga och efter si sådär en kvart kunde färden fortsätta.

Söndagsbestyr

2011-04-17T15:12:00.000+02:00

Det är söndag och lugnt i Malakal. För mig är detta något av en mellandag med tid för blandade småsysslor. Det mest angelägna var att ta tag i tvätthögen. Förvisso finns det tvättmaskiner men tillgängligheten är begränsad. Således fick det bli handtvätt. Till det positiva hör att torkvädret är fenomenalt. Den 40-gradiga eftermiddagsbrisen gör jobbet på någon timme!

Framåt kvällen blir det promenad igen. Jag och min kollega Dennis har satt upp det gemensamma målet att avverka minst 1000 campvarv (löpning eller gång) under året här nere. Det skulle motsvara 190 mil. Om inte regnsäsongen stökar till förutsättningarna allt för mycket bör det vara klart realistiskt.

Djurlivet är värt att nämna några ord om också. Mängder av hemlösa hundar rör sig på området men är varken till nytta eller besvär. Av däggdjur är det annars råttorna som dominerar... Jag anar att de kan locka till sig en del orm vad det lider men hittills har det varit lugnt på den fronten.

Fåglar är det däremot gott om – såväl stora som små. Enligt personalen vid båttransportenheten finns det bra med liv i Nilen också. Såväl flodhästar som krokodiler har siktats någon kilometer norr om deras bas. Det kom som en positiv överraskning för mig. Jag trodde på förhand att flertalet större djur strukit med under decennier av inbördeskrig och jakt på mat. Ibland känns det skönt att ha fel!

Maraboustork - inte vacker, men stor.

Veckan som kommer ser ut att bli händelserik. Patruller med bil, båt och helikopter är planerade. Jag lär få anledning att återkomma med rapporter!

Båtpatrull

2011-04-15T18:27:00.001+02:00

Nilen är källan till allt liv i den här delen av Afrika. Ingenting styr människors vardag mer än tillgången till vatten. Det för oss så självklara är här en fråga om överlevnad och det påverkar förstås också det allmänna säkerhetsläget.

Floden är även en viktig farled och många gånger det enda sättet att faktiskt ta sig från en plats till en annan. Som FN-observatörer är vi lyckligt lottade och har tillgång till en båttransportenhet från Bangladesh. Idag var det dags för mig att ge mig ut på min första båtburna patrull och några bilder därifrån vill jag dela med mig av.

Två båtar av RIB-typ tog oss till destinationen, ca 1 timmes färdväg västerut. Där hade vi ett bra samtal med en av de mer inflytelserika generalerna i den sydsudanesiska armén. Gränsen mellan syd och nord ligger inte långt bort så området är högintressant.

Stilla flyter floden fram.

Lokalbefolkningen använder Nilens vatten till allt – tvätt, matlagning, disk, bad…

På tillbakavägen såg vi två mindre tornados svepa fram över gräslandskapet.

Mission completed!

Hello, Malakal!

2011-04-12T16:44:00.001+02:00

I fredags anlände jag till Team Site Malakal – mitt hem för det närmaste året. FN-campen här har funnits sedan uppstarten av UNMIS 2005 och är en av de större. Det gör att graden av bekvämlighet är förhållandevis god även om allt förstås är relativt.

Jag har redan börjat finna mig väl till rätta med kollegor, miljö och klimat. Dagstemperaturen håller sig stadigt över 40 grader men regnperioden sägs vara på gång inom några veckor. Jag hoppas det dröjer. Åtminstone till dess at min packning har anlänt från Khartoum… Där finns nämligen stövlar och andra prylar som man inte vill vara utan i längden.

Förutom packningen saknar jag någonstans att bo. Givetvis har jag tak över huvudet men det är inte det samma som en egen bostadscontainer (det är så våra enkelrum kallas). Jag ser omåttligt fram emot att just den detaljen ska lösa sig snart. Och vem vet? Kanske det lockar fram den lille inredningsdesignern även i mig…!?

Nåväl; ni kommer höra betydligt mer ifrån mig här. Mobilt bredband (!) är fixat och fotorestriktionerna är betydligt färre i söder så det finns gott hopp om uppdateringar. Här följer några bilder från mina första dagar som UNMO – UN Military Observer – i Sudan:

Huvudgatan i Malakal.

Kommersen pågår ständigt. På den här marknaden köper vi ofta grönsaker, potatis, ris och bröd.

Vi är flera svenskar här och kollegorna dukade upp till en trivsam välkomstmiddag i fredags. Det bjöds på grillad kyckling med bakad potatis och därtill ett glas rött vin. Så kan det vara vid festliga tillfällen - även på den afrikanska stäppen!

Igår genomförde jag min första fordonspatrull till en by som ligger ca 40 minuters körning härifrån. Bilden är från det obligatoriska fototillfället efter mötet med ”bychefen”.

En annan del av vardagssysslorna handlar om att ta hand om vårt kanske viktigaste arbetsredskap, nämligen bilen. Det är med andra ord dags även för Mekaniker-Krister att komma ut ur garderoben!

Goodbye, Khartoum!

2011-04-07T17:04:00.000+02:00

För någon timme sedan avslutade jag den obligatoriska introduktionsutbildningen. Därmed närmar sig också min tid i det lugna och bekväma Khartoum sitt slut.

Av hänsyn till kulturen - och för all del även den lokala lagstiftningen - har jag varit sparsam med att använda kameran här. Icke desto mindre vill jag med några få bilder försöka förmedla lite miljökänsla.

Blå och Vita Nilen går samman i Khartoum vilket sätter sin prägel på staden. Det gemensamma flödet rör sig vidare norrut och till Egypten.

En av flera broar över Nilen, denna av något äldre snitt.

Som alltid i Afrika är kontrasterna starka. På ena sidan gatan kan man köpa en sprillans ny BMW i en grymt fashionabel bilhall. På andra sidan gatan hittar man en kombinerad byggarbetsplats, tipp och natthärbärge...

Campinteriör från UNMIS HQ. Inte så snyggt men hyggligt funktionellt. Just denna dag blåste det rätt bra vilket gör luften disig av damm. Det är dock inget mot de Haboobs - sandstormar - som komma skall...

På återhörande från Malakal!

Och stationeringen blir...

2011-04-05T18:04:00.000+02:00

... MALAKAL! Det ligger i Upper Nile State i det blivande Sydsudan, ungefär mitt emellan mellan Khartoum och Juba.

Det känns bra! Dels finns det ett par svenskar där sedan tidigare, dels är området högintressant inför den nya statsbildningen. Dock lär det bli blött... Regnperioden är på väg och det förvandlar stora landytor till träskmarker. Bland annat därför är Malakal den enda Team Site inom UNMIS som tidvis har båtburna patruller. Det sistnämnda ser jag som en ren bonus. Attraktionskraften på mygg hamnar på ett annat konto...

"Bunkra mat!", är tipset som närmast blivit ett mantra. Efter dagens sista lektion engagerades därför återigen apostlahästarna för en tur till Afra Mall. Det här är vad jag lyckades få med mig:

En prövningens dag

2011-04-04T16:28:00.001+02:00

Det är ju inte så att jag uträttat stordåd idag. Men det känns ändå väldigt skönt att ha fixat DET: The UN Driving test.

Det kan låta banalt men marginalerna är små och nyckfullheten stor. Först gjorde vi ett backningsmanöverprov. Det handlade om att precisionsparkera en Nissan Patrol i en tämligen tight p-ficka med enbart backspeglarna som stöd. Tre snabba försök, annars ute ur leken.

Godkänt resultat där kvalade in till del två. Det bestod av några minuters körning i Khartoums stadstrafik, ivrigt påhejad av testledarens spontana infall och påbud. Vi var fem "elever" i bilen, varav två underkändes. Kollegan före mig fick köra i sisådär 30 sekunder innan han uppmanades att stanna. "You failed!", proklamerades det från höger fram. (Han växlade tydligen inte upp till fyrans växel tillräckligt fort). "Do some practice and come back next week."

När även jag uppmanades att köra åt sidan efter mindre än en minut måste jag medge att pulsen steg... "You passed!", kom således som en enorm lättnad. Att behöva stanna en extra vecka för en sådan saks skull vore riktigt surt. Och den stora mardrömmen är förstås att kugga de två omproven också. Efter tre misslyckade försök är det nämligen bara att boka en flygbiljett hem. UN Regulations...

Nåväl; nu har jag alla formella tester bakom mig och ska bara "sitta av" ytterligare tre dagar i skolbänken. Därefter bär det av till någon av våra Team Sites i söder. Möjligen kan jag få en hint under morgondagen om var jag stationeras. Hoppas det!

För den händelse att kära maken kommer och hälsar på har jag förberett en alldeles egen parkeringsficka utanför UNMIS HQ! :-)

Nödshopping

2011-04-02T15:59:00.001+02:00

Löparshorts som täcker knäna. Några sådana tänkte jag aldrig på att packa ner inför Sudan-resan. Det har inneburit överdragsbyxor på när jag lubbat iväg till UNMIS HQ på morgnarna och det har onekligen känts som ett klädesplagg för mycket...

Således gav jag mig av på en liten tur på egen hand idag. Ungefär 20 minuters promenad härifrån ligger Afra Mall - ett halvstort shoppingcenter. Komplexet utgör en rätt rejäl kontrast till merparten av gatubild i övrigt. Hur som helst hittade jag ett par hyggliga shorts (one size fits all!) till det fascila priset av 20 sudanesiska pund. Det motsvarar ca 40 svenska kronor. I gryningen blir det till att provspringa dem.

Även denna dag har varit lektionsfri så det har blivit en hel del läsning vid poolkanten. Såväl Sudan-/UNMIS-litteratur som mera skönlitterära alster har konsumerats. Med en dagstemperatur kring 40 grader får det väl erkännas att och annat dopp har tryckts in i programmet också. Det gäller att passa på medan möjligheten finns!

Tack Zahra och Joakim!

2011-04-02T07:09:00.001+02:00

Inom loppet av ett dygn miste två svenskar i FN-tjänst livet i skilda angrepp. Zahra Abidi var volontär inom UNOCI i Elfenbenskusten och Joakim Dungel arbetade för UNAMA i Afghanistan. Jag kände ingen utav dem men vill uttrycka en varm tacksamhetens tanke för de insatser de gjort i det internationella samfundets tjänst. Zahra och Joakim - och inte minst deras anhöriga - fick betala det yttersta priset för sin vilja att göra vår värld lite bättre för fler att leva i.

Kondolenserna går också till min norska kollega Siri Skare och alla de andra som stupade vid attacken mot FN-kontoret i Mazar-e-Sharif.

R.I.P.

Sightseeing

2011-04-01T07:26:00.001+02:00

Jag hade en lektionsfri dag igår. Efter att ha avverkat diverse praktiska ärenden - såsom att försöka spåra godset med packning - togs därför tillfället i akt att ta en tur på stan. Med min kollega Cesar som både chaufför och ciceron hann vi med cafébesök vid Nilens strand, Nationalmuseum och en tur längst upp i pampiga Burj Al-Fateh. Den senare sägs en gång i tiden vara sponsrad av Ghaddafi men just denna dag la vi eventuella principer åt sidan...

Paus med läskande jordgubbsdryck.

Burj Al-Fateh.

Utsikt från våning 17 där vi också passade på att festa till det på en kopp kaffe och en fruktkaka.

Ett par figurer utanför Nationalmuseum.

Trafiken...

Keps på!

2011-03-30T17:27:00.002+02:00

Solen står inte långt ifrån zenit här nere. Det märks numera när jag duschar. Därmed är det väl oundvikligen dags för att täcka "flinten" med en eller annan huvudbonad...!

För några timmar sedan avslutades den allmänna delen av introduktionsutbildningen. I och med det har jag tre lektionsfria dagar framför mig. Söndag-torsdag tar sedan nästa paket vid och då med ett helt militärt fokus. Någon gång då bör jag också få besked om min slutliga stationeringsort.

Igår kväll var jag och några kollegor hembjudna till en av de högre tjänstemännen på den svenska ambassaden här i Khartoum. Det mynnade ut i ett mycket trevligt samtal över en middag bestående av idel husmanskost. För min personliga del har inte längtan hunnit växa sig så stark. Däremot gick lyckan hos de kollegor som jobbat i Juba sedan i höstas inte att ta miste på! Jag ser det som påminnelse om vad som komma skall...

Rutiner

2011-03-29T16:24:00.001+02:00

Även om min tillvaro i Khartoum är högst temporär försöker jag komma in i lite goda rutiner. En sådan är träning. Bilden nedan föreställer det samlade gymmet på det Guesthouse där jag bor. Prylarna tycks ha stått orörda ett tag och jag gör inget för att ändra på just det. Däremot tog jag mig an en löprunda i morse. Det blev fem varv inne på högkvarterscampen och av tiden att döma borde det motsvara ca 6 km. Skönt!

Dagarna ägnas åt föreläsningsmaraton. Ämnen och kvalitet varierar men jag har full förståelse för konceptet som sådant. En höjdpunkt för dagen var passet om HIV/AIDS-prevention. Föreläsaren - en pensionerad kenyansk överste (!) - var både påläst och engagerad. Ryckt ur sitt sammanhang säger förstås följande citat inte så mycket, men det lockade onekligen till ett och annat skratt; "Let that penis rest!". Nåväl; ingen behövde tvivla på det samlade budskapet.

En rutin av mindre trevligt slag är att passera denna väg. Den är (minst) 3-filig i vardera riktningen och tempot är högt. Idag har jag lyckats ta mig över 6 gånger utan intermezzon och det får anses lyckosamt.

Måhända är en och annan läsare nyfiken på mitt semilyxiga boende dessa inledande veckor? Utemiljön är kalas men rummet aningen mer mediokert. Framförallt är det litet. Dock har jag egen toalett och dusch (med varmvatten) så i praktiken finns det inget att klaga på. Överhuvudtaget har jag en skön känsla i kroppen med "bara" sisådär 362 dagar kvar i missionen...!

Ankomst

2011-03-27T17:56:00.000+02:00

I skrivande stund har jag varit i Sudan i 24 timmar. Intrycken är många men det är aningen för tidigt att sammanfatta. Dagen har i sin helhet ägnats åt "inprocessing" i FN-systemet. Det innebär en oändlig mängd papper att fylla i och underlättas helt klart av en stor portion tålamod. Plus förstås en mentor och guide, vilket jag haft. Tack för det, Cesar!

Även här kan livet vara njutbart. Som i morse då jag intog kaffet på pensionatets solterass!

Entrén till det Guesthouse där jag bor nu inledningsvis. Så småningom lär standarden bli en annan...

Här finns i alla fall en pool och den känns just nu rätt lockande. Det skymmer och temperaturen hänger sig nog kvar kring 30 grader. Ja, så får det bli - vi hörs!

Sudan news

2011-03-24T09:36:00.000+01:00

Jag vet. Väder är inte allt. Men för mig är det onekligen ingen nackdel att strax leva och jobba i ett (betydligt) varmare land.

För den som händelsevis skulle vilja följa även det övriga nyhetsflödet kan jag vramt rekommendera följande nyhetssida; Sudan Tribune. Den är skriven på lättillgänglig engelska och oberoende av regimen.

Förberedelser!

2011-03-22T17:27:00.000+01:00

När jag skrev mitt förra inlägg hade jasminrevolutionen i Tunisien knappt startat... Det har onekligen hänt en del i världen sedan dess!

För egen del har jag befunnit mig i väntläge. Seg visumhantering har fördröjt avresan från den 8 januari till 26 mars. Men på lördag bär det alltså (äntligen!) iväg för ett års FN-observatörstjänst i södra Sudan. Jag ser verkligen fram emot det!

Dessa dagar går således i förberedelsernas tecken. Prylar ska köpas, packas och skickas, deklarationen göras, pengar växlas, vänner träffas... Och helst ska inget glömmas. Nåväl; jag känner mig redo. Jag lovar också att hålla igång den här bloggen och dela med mig av mina vardagsupplevelser så ofta och regelbundet jag kan. VI HÖRS!!

Byggstart!

2011-01-15T17:28:00.000+01:00

I måndags togs det första spadtaget för kvarteret Jublet på Västermalms strand. Det känns onekligen bra - om än lite overkligt att vi faktiskt ska bo där!

I eftermiddags såg byggarbetsplatsen ut så här:

Ulvsundasjön i bakgrunden.

Beräknad inflyttning sker under första kvartalet 2013. Men den som väntar på nå't gott...

Helt onödig vargjakt

2011-01-14T10:21:00.001+01:00

Vid midnatt inleds den andra licensjakten på varg i Sverige. Det innebär sannolikt att vi om bara ett dygn är ett lite fattigare land, med 20-talet färre vargar i våra marker.

Jag har stor respekt för frågans komplexitet och miljöministerns sätt att hantera den i stort. Ändå anser jag - nu liksom i fjol - att jakten är helt onödig. Vi har inte för många vargar i Sverige. Däremot behöver stammen tillföras nytt blod för att bli långsiktigt livskraftig.

Men att först skjuta av och sedan plantera in är knappast klokskap. Särskilt galet bli det om man tänker sig förnyad licensjakt kommande år. Länsstyrelsernas kontroll i all ära, men risken är uppenbar att helt friska och fullt avelsdugliga djur också faller offer för jägarnas kulor.

Nåväl; jakten kommer äga rum, oavsett vad jag och många andra tycker. Själv passar jag just idag på att förnya mitt medlemskap i Svenska Rovdjursföreningen. Det är 275 väl investerade kronor. Egoistiskt hoppas jag också på att vargen i Hälleforstrakten klarar sig. Örebro län har en tilldelning på 2 djur (mot 3 i fjol) så det återstår att se... Vid förra jakten strök 2 av "våra" vargar med.

Avslutningsvis något glädjande! Jag fick se färska lodjursspår igår och kunde följa dem ca 100 meter på vägen utanför stugan. Hittills har jag aldrig sett lo i det vilda men nu känns det som några små steg närmre!

Vintermys - trots allt...

2011-01-12T14:38:00.002+01:00

Jag ogillar vintern. Ja, egentligen all den tid på året som inte kan definieras som (hög-)sommar... Men det hindrar förstås inte att även jag kan njuta av enskilda inslag i tillvaron, såsom nu i stugan!

Trolskt sken över sjön nu i förmiddags.

Det tog några dagar för fåglarna att hitta till maten men nu låter de sig väl smaka. Här ser vi nötväcka och talgoxe. Andra trogna småfågelgäster är blåmes och talltita.

Större hackspett är en annan gäst...

... liksom ekorrarna. De är två till antalet men allt annat än sams. Det blir således en hel del action utanför stugfönstret!

Bild från i lördags då det snöade rejält. Men växthuset står pall!

För den Hälleforsintresserade kan för övrigt rekommenderas ett underbart radioinslag som sändes i P1 för någon dag se'n. Lyssna, njut (och/eller förfäras)!

South Africa 2010 - Contrasts

2011-01-01T13:06:00.007+01:00

Först som sist ska det förstås sägas: GOD FORTSÄTTNING, ALLESAMMANS!

Vi kom hem igår och det är svårt att tänka sig en större kontrast... Snö och kyla har liksom inte varit vårt element de senaste 7 veckorna. Nedan förmedlas några bilder som får försöka illustrera skillnaderna...

Indiska Oceanens 27-gradiga vatten - här vid Cape Vidal i onsdags.

Livet i den egna trädgården ska inte heller underskattas! En god bok, en kall öl och poolen bara 30 sekunder bort - ja, livet är rätt gott då!

Vildmarken är ständigt närvarande och inte minst flodhästarna.

Det flesta djur är liksom så mycket större där nere... Visst - här hemma har vi älgar, varg och björn. Men även den största lax har svårt att matcha denna Marlin Fish...!

Nog är väl solnedgången mer färgsprakande än här?!

South Africa 2010 - Dives & Drives

2010-12-28T16:57:00.004+01:00

Annandag jul gav vi oss ut på en liten tur norröver. Första anhalt blev Sodwana Bay där vi gjorde ytterligare två dyk – de första som utcheckade Open Water Divers. Visst återstår en del träning för att få dyktekniken att sitta och luften att räcka längre men upplevelsen är fantastisk redan nu!

Vi gjorde båda våra dyk vid Two Mile Reef som är ett ca 2 km långt och 900 meter brett korallrev med suveränt rikt undervattensliv. Under det första dyket uppehöll vi oss vid ”Caves & Overhangs” som har ett medeldjup på ca 12 meter. Det andra genomfördes vid ”Mellow Yellow” som ligger några meter djupare. Bägge dyken varade ca 40 minuter.

Förberedelser inför dyk nummer två. Lyxigt nog var det bara jag och Daniel och vår Divemaster – Jamie.

Under tidig eftermiddag styrde vi västerut för incheckning på Hilltop Lodge i Hluhluwe. Parken hänger ihop med Imfolozi där vi bilat runt på egen hand tidigare men nu ville vi låta oss tas om hand av professionella rangers. Det blev en kvälls- och en morgontur och till de nya upplevelserna lägger vi närkontakt med 3 hyenor. Häftigt! Den aningen dåliga bildkvaliteten skyller vi på att solen hunnit gå ner…

Noshörning (White Rhino) har vi sett i mängder men den här honan utmärker sig genom ett extremt långt främre horn. Vår guide uppskattade det till närmare en meter! Förhoppningsvis klarar den sig undan tjuvskyttar vilket är ett stort problem här nere. Hluhluwe-Imfolozi är inte heller förskonat men fortfarande rymmer parken över 2300 individer. Det gör den till Sydafrikas – och världens – enskilt största population av trubbnoshörning. Dess nära släkting, spetsnoshörningen (Black Rhino) är desto ovanligare. Den finns det bara ca 200 av i parken. Dessutom är den betydligt skyggare och lever i huvudsak i bushen så närkontakt med den är en riktig raritet. Vi väntar fortfarande på ett sådant möte…!

South Africa 2010 - X-mas Cheetah

2010-12-25T16:32:00.003+01:00

Vi rastade vår lilla hyrbil i Imfolozi-parken igår och utfallet blev en helt suverän julklapp! Vi hade helt enkelt fantastisk tur och det vill jag förstås dela med mig av. I fyra inlägg kommer därför lite bilder från gårdagen. De får i huvudsak tala för sig själva…

Plötsligt har vi en gepard som söker skugga på vägen framför oss. Vi står ca 10 meter ifrån den under gott och väl 5 minuter innan den till sist lägger benen på ryggen och drar.

South Africa 2010 - X-mas Rhino Calf

2010-12-25T16:25:00.003+01:00

En noshörningsunge har kommit till världen! Vi bedömer att denna kalv bara var ett par timmar gammal då den rörde sig på ostadiga ben och såg ut att dia för första gången. Mor och kalv stod ca 5 meter ifrån oss.

South Africa 2010 - X-mas Lions

2010-12-25T16:21:00.002+01:00

En flock lejon låg alldeles bredvid vägen, helt oberörda av vår närvaro. Den gassande eftermiddagssolen bidrog säkert till slöheten men lejon kan verkligen konsten att slappa och njuta! Totalt räknade vi till 13 djur och de närmaste låg max 3 meter ifrån vår bil.

South Africa 2010 - X-mas Animal Mix

2010-12-25T16:14:00.002+01:00

Gott och blandat från gårdagen; elefant som tar en dusch, buffel som svalkar sig i en gyttjepöl, giraff och slutligen en (obestämd) örn som kalasar och ger sig av med en slagen fågel.

South Africa 2010 - Merry X-mas!

2010-12-23T07:51:00.000+01:00

I skrivande stund är det Lille Julafton. Termometern håller sig stadigt kring 30 grader och långbyxorna har inte varit på sedan middagssittningen på Rovos Rail för 5 veckor sedan. Den "rätta" julstämningen har således lite svårt att infinna sig. Då hjälper det inte att vi laddat med glögg, har adventsljusstake i köksfönstret och spelar Magnus Carlssons och Peter Jöbacks julskivor till frukost...

Nu är det ju inte så att turistande svenskar är de enda med jultraditioner. Någon slags julskyltning finns även här och en och annan servitör har tomtemössa på. Dessutom är "the festive season" (sommarledigheten) i full gång vilket skapar otroligt mycket liv och rörelse. Oklart om det är bra eller dåligt inför den shoppingrunda vi har framför oss i Richards Bay idag ...

Julaftons ljusa del planerar vi att tillbringa i Imfolozi-parken. Det innebär revelj i gryningen och många timmar på små, skumpiga vägar. Men förhoppningsvis - och antagligen! - även många härliga djur- och naturupplevelser. Utfallet får jag anledning att återkomma till i senare inlägg. På kvällen har vi en bordsbokning på Braza’s utomhusbalkong. En trerättersmeny med därtill hörande viner och god, personlig service ligger bra till!

Med denna lilla lägesrapport vill jag tillönska alla mina bloggläsare en riktigt GOD JUL, var ni än befinner er i världen! Och njut gärna till de sköna tonerna av ”Gå inte förbi”!

South Africa 2010 - Wonderful Wildlife!

2010-12-21T16:35:00.003+01:00

Vildmarken och det rika djurlivet är ständigt närvarande här. Och även om ”de stora” alltid lockar lite extra så finns det oändligt mycket mer att njuta av – eller vad sägs…?

En av St Lucias små celebriteter i närbild – en variant av kingfisher.

Också krabbor kan vara färgglada och göra sig bra på bild!

Vävarfåglar är vanliga men svåra att fånga med kameran… Icke för ty - visst är de väl vackra ändå?!

Kudubockar är grymt bildsköna med sina skruvade horn. Ovan ser vi två av dem tillsammans med en waterbuck som uppenbarligen förlorat ett horn.

Men apropå ”de stora”… Vid 8-tiden i morse fick vi se en skymt av leopard! Vi körde ner mot Cape Vidal för ett dopp när den plötsligt tog ett par snabba språng över vägen, kanske 10 meter framför oss. Ögonblicket var över på några sekunder men fantastiskt häftigt ändå och ska (förstås) firas med ett glas bubbel ikväll!

Kameran hann inte med denna gång. Det gjorde den däremot häromveckan när vi gick upp till utsiktsplatsen vid Mission Rocks. En stund tidigare hade uppenbarligen en stor katt gått samma väg. Tassavtrycket mätte ca 80 mm och de mindre katterna (serval och caracal) häromkring är inte i närheten av det. Saken är avgjord: leopard!

Summa summarum har vi nu sett samtliga av ”the big 7” under denna resa. Inte illa!

South Africa 2010 - Every Day Life

2010-12-19T15:36:00.002+01:00

Vi sover inte bort tiden här nere. Klockan ringer vanligtvis vid 5 (för Morning drive medan djuren ännu är aktiva) eller 7 (för löprunda innan det blivit för varmt) och sedan rullar det på... Nedan följer några bilder som får symbolisera hur vårt enkla vardagsliv ser ut. Lägg till det många sköna timmar med en god bok i solstolen och det täcker det mesta!

Ofta blir det frukost i det gröna. Som här i ett gömsle under en safaritur på egen hand i Imfolozi.

Nyhetsintag är viktigt även på semestern. Mordet på svenska Anni i mitten av november är en daglig följetång med allt snaskigare detaljer om makens troliga inblandning... Rapporter om snö och kyla i Europa når oss också men annars är det förstås mest nyheter från den Afrikanska kontinenten. Somliga mindre upplyftande än andra...

Visst underhållsarbete behöver också göras och det händer faktiskt att vi gör det själva! Daniels rensningsryck i planteringen får utgöra bevis på det.

Ett par eftermiddagsöl på Ski Boat Club är en inte helt ovanlig företeelse. Där sitter man på första parkett och blickar ut över mötet mellan flod och hav - ett hem för bräckvattenlevande flodhöstar och krokodiler i mängd. Här ser vi en liten grupp hippos som ger sig upp för att beta i kvällssolen, precis nedanför klubbhuset.

Vi äter vanligtvis middag ute och gärna på Ocean Basket som serverar underbar Sea food. 12 grillade Queen prawns med tillhörande Tartar sauce är min absoluta favorit!

Efter hemkomst kan det tänkas bli en liten drink och ytterligare ett par kapitel ur den goda boken. Väl före klockan 23 brukar vi båda slumra sött!

South Africa 2010 - Lions and Elephants

2010-12-17T16:18:00.004+01:00

Hur firar man en födelsedag bättre än med en rejäl safritur? Vi trotsade således regnet igår och begav oss av till Imfolozi. Det är Sydafrikas äldsta park (grundades 1895 för att skydda den utrotningshotade trubbnoshörningen) och ligger ca 50 minuters körning från St Lucia.

10 timmar senare styrde vi kosan hemåt igen och kunde bland annat lägga närkontakt med elefant och en grupp lejon på halvdistans (ca 50 meter) till upplevelserna. Därmed har vi sett 4 av "the big five" - eller 6 av "the big 7", om ni så vill - under denna resa. Återstår gör leoparden men vi har ju ytterligare lite tid på oss!

Lejoninna i vacker helprofil.

Samma hona visar gäspande sitt gap.

Elefant, omedelbart utanför bilen. Det är inte bara en fröjd för ögat utan ger även häftiga doft- och hörselintryck.

Den unga lejonhannen uppvaktar en hona...

... och de tycks ju trivas i gröngräset!

South Africa 2010 - Fabulous Guests!

2010-12-12T13:57:00.003+01:00

Fram till igår har vi haft gäster under hela vår vistelse här i Sydafrika. Det har varit fantastiskt trevligt! Först ut var Daniels föräldrar, Anki och Kent, tätt följda av två vänner från Stockholm, Daniel och Erik. Förhoppningsvis har de njutit lika mycket som vi av livet här nere!

God mat och dryck är en viktig del av upplevelsen. Här ser vi Anki ta sig an ett grillspett av tämligen generös art.

En annan typ av intryck är förstås Game Drives. Och allt handlar ju inte om att dokumentera "the big 5"!

Hjalmarssons samlade för frukost i det gröna. Klockan bör vara ca 7 på morgonen...

Badpojkar in action! Vattnet vid Cape Vidal är underbart skönt...

... och ett depåstopp vid Mission Rocks är ju inte heller fel!

VÄLKOMNA ÅTER, SÄGER VI!

South Africa 2010 - Diving Course

2010-12-09T17:11:00.005+01:00

Vi är nu inne på vår fjärde semestervecka och har långt ifrån långtråkigt! Dels har vi gäster, dels njuter vi i fulla drag av djurliv och omivningarna i övrigt. Det senaste tillskottet i aktivitetsfloran är dykning. I tisdags kväll fick jag och Daniel våra cert efter en tredagarskurs i Sodwana Bay. Det ligger två timmars körning norrut och ska vara ett av världens tio bästa dykvatten. Efter ca tre timmar under ytan där tvivlar jag inte en sekund!

Inom kort hoppas jag få tillgång till undervattensbilder men till dess får ni hålla till godo med ett litet kollage över kursbegivenheter på land.

Redo!?

Daniel inspekterar instruktörerna efter en inledande dag med dykning i pool.

Förberedelser för premiärdyk i Indiska Oceanens 26-gradiga vatten. Sikten i längdled var uppemot 20 meter!

Vår båt görs klar för launch...

... i förhållandevis grov sjö... Men det gick bra!

South Africa 2010 - Big 4

2010-11-28T16:47:00.003+01:00

Vi är nu två veckor in i Sydafrikavistelsen och någon slags normalrutin börjar infinna sig. Game drives och vildmarksliv är en självklar del av vardagen och hittills har vi sett 4 av "the big 7". Resterande 3 och en massa andra fantastiska djur återkommer jag (förhoppningsvis) med i inlägg framgent!

Vi tog en båttur från Gaansbai, nära Hermanus. Valsäsongen är nästan över men vi hade tur! Eller vad sägs om denna stjärt på en ca 15 meter lång Southern Right Whale...

och denna lekfull unge...?

Fenorna på en vithaj - den fruktade Great White Shark.

Vår första dag i St Lucia tog vi ut på egenhändig morning drive och fick se 10 noshörningar, varav några på riktigt nära håll. Kära svärmor höll andan i baksätet.

Bufflar visade också upp sig i närbild. Här överraskade vi en tjur på väg till sitt vattenhål och han föreföll inte helt nöjd...

South Africa 2010 - Rovos Rail

2010-11-25T16:15:00.004+01:00

Efter en tid i bloggskugga är jag nu tillbaks! Vi befinner oss sedan en vecka i vårt älskade Sydafrika och jag lovar att återkomma med reseskildringar med några dagars mellanrum. Första nedslag blir vår resa med Rovos Rail. Håll till godo!

Pride of Africa! Detta fantastiska lok drog ut vårt tågset från Pretoria men lämnade sedan över till ett ellok. Hastigheten överskred aldrig 60 km/h och resan till Cape Town tog ca 52 timmar - allt inramat med ofattbar lyx!

Ready for Take Off! Del av vårt tåg syns i bakgrunden.

Jag myser i Observation Car vilket var något av en favoritsysselsättning (behöver det nämnas att den också innehöll en trivsam bar...?).

Många flamingos blir det... Här på väg in till Kimberley - ett av två stopp längs vägen.

The Big Hole i Kimberley. Det är världens största "grop" som grävts för hand och källan till Sydafrikas relativa rikedom. Besöket inspirerade förstås också till inköp av en liten diamant... Därefter fortsatte resan med ytterligare ett dygn av underbart härlig njutning!

Bloggpaus

2010-10-10T13:16:00.002+02:00

Som en och annan märkt har jag tagit en paus från bloggandet. Men håll ut! Om några veckor återkommer jag med ny inspiration. Med start i Finland, sedan Sydafrika och från januari på plats i Sudan lovar jag att fortsätta dela med mig av spännande intryck, bilder och tankar.

På snart återhörande!

Eftersnack

2010-09-21T08:33:00.005+02:00

Så har då den värsta krutröken lagt sig och det är dags att dela med sig av några eftervalstankar. Mitt sammanfattande intryck är klart POSITIVT. Det upprör säkert en och annan (som inte riktigt hunnit sova på saken) men så är det. Jag har svårt att ryckas med av den SD-hysteri som nu (alldeles för sent!) breder ut sig och de KAOS-rubriker som svärtar ner snart sagt varje löpsedel.

Därmed inte sagt att jag förnekar det potentiellt trixiga läget. Och visst beklagar jag att den organiserade främlingsfientligheten tagit sig in i riksdagen. Till det kommer inflytande i kommuner och landsting vilket inte är bra. Vad som uppväger detta är att vi i grunden har en stärkt alliansregering som kommer att hålla emot och ta ansvar. S-dominansen är en gång för alla bruten och det innebär ett fortsatt mandat för förnyelse. Där har vi det helt centrala!

För en knapp månad sedan dristade jag mig till att förutspå utgången av söndagens val... Framförallt missbedömde jag SD:s slutspurt men i övrigt står jag mig nog rätt väl gentemot opinionsinstituten. Eller vad säger ni?

Centerpartiet 7,0% (resultat 6,6 = differens -0,4)
Folkpartiet 7,0% (resultat 7,1 = differens +0,1)
Kristdemokraterna 5,0% (resultat 5,6 = differens +0,6)
Miljöpartiet 9,0% (resultat 7,2 = differens -1,8)
Moderaterna 30,5% (resultat 30,0 = differens -0,5)
Socialdemokraterna 29,5% (resultat 30,9 = differens +1,4)
Vänsterpartiet 5,5% (resultat 5,6 = differens +0,1)
Sverigedemokraterna 3,5% (resultat 5,7 = differens +2,2)

Blockstriden 49,5 vs 44,0 (resultat 49,3 vs 43,7 = differens -0,2 / +0,3)

På valresultatets minuskonto hamnar dessvärre att flera duktiga C-politiker tvingas lämna riksdagen alternativt inte kommer in. Jag tänker bland annat på Sofia Larsen, Roger Tiefensee och Frank Nilsson. Här gäller det att orka ta nya tag för ni behövs verkligen i politiken! Givetvis förfasas jag också över att nazister tagit plats i fullmäktigesalen i Grästorp, min gamla hemkommun (om än kortvarigt).

På pluskontot vill jag framhålla Stockholmscenterns härligt imponerande framryckning i stad och landsting. Bra jobbat, Per & Gustav och alla ni andra! Och så gläds jag lite särskilt över att Vänstern etablerat sig som Sveriges minsta parti...!

Glädje!

2010-09-10T15:03:00.003+02:00

Att rösta är glädje! Nu är det gjort och Andreas Carlgren har fått mitt kryss. Huruvida han blir miljö- eller socialminister efter valet återstår dock att se...

Glädjande är förstås också att det är helg. Och så kan jag inte få den här sköna gladpoplåten ur huvudet... Men vad gör väl det?

Kvinnligt ledarskap!

2010-09-08T16:22:00.001+02:00

Idag har jag levererat mitt sjunde inlägg till bloggen Jämställd - vi som mockar koskit i pumps. Läsvärt, om jag får säga det själv!

An Afghan voice

2010-09-06T05:25:00.007+02:00

Det finns många uttolkare av det Afghanska folkets vilja i dessa dagar. Mest tvärsäker är kamrat Ohly som ju för övrigt aldrig satt sin fot i landet.

Efter de rödgrönas utspel om att påbörja ett svenskt trupptillbakadragande om några månader skickade jag ett mail till en av mina afghanska vänner. Det här är svaret jag fick;

"As my point of view most Afghans wants or need the presence of ISAF in Afghanistan as long as the Afghan National Security Forces become able to maintain the security of all Afghans and our borders.

Building a strong and professional army in a country requires really long time, especially a country such as Afghanistan, which has passed 3 decades of war and conflict.

I am totally confident that with the help or support of our foreign friends from any nations around the world we can achieve our goals and commitments towards our country, which is of course peace, stability and development.

So my answer to this question is that presence of ISAF, especially Swedish PRT, is a MUST in Northern regions. IF the Swedish troops leaves us in the beginning of next year the result will be really bad and security will get worse in the Mazar."

Tänkvärt. För ordningens skull ska sägas att min vän inte står i någon som helst beroendeställning till ISAF och själv har valt att vara anonym.

Manligt?

2010-09-05T10:15:00.008+02:00

Man skulle kunna säga att jag jobbade på min manlighet igår... Först fem timmars gediget kroppsarbete med vedhuggning och därefter en stärkande tvåtimmarssauna. Härligt! Nedan följer några bilder från det senare momentet:

Utsikt från bastufönstret. Vi har inte någon egen bastu än utan får låna de nybyggda faciliteterna hos våra kära grannar. Tusen tack för det!

Marschaller som mysbelysning ute på bryggan!

Många dopp blev det förstås! Ovan en bild från ett av de sista.

Hur det gick med veden? Jodå, jag bedömmer att behovet är säkrat till utgången av 2012.

Har du bestämt dig?

2010-09-01T04:11:00.002+02:00

Idag börjar förtidsröstningen i en lokal nära dig. Själv lägger jag min riksdagsröst på miljöminister Andreas Carlgren - Alliansens gröna röst!

När Ohly får diktera...

2010-08-27T14:20:00.012+02:00

I förmiddags var jag på ett seminarium om förbättrat anhörigstöd för soldater i utlandstjänst. Det var bra och högst välkommet! Starkast intryck gjorde den danska psykologen Rikke Hogsted. Hon har satt barnens perspektiv i fokus och skapat en bok som hjälper till att att förklara och sätta ord på känslor för våra minsta anhöriga. Den har nu köpts in och översatts av Försvarsmakten. Själv hoppas jag kunna testa boken på mina kusinbarn (10 och 7 år) som kommer på besök till helgen.

Samtidigt som seminariet pågick på Armémuseum passade de rödgröna på att presentera sin Afghanistanstrategi. Kontrasten blir onekligen märklig, på gränsen till surrealistisk. Deras vilja att satsa mer på bistånds- och utvecklingsinsatser är inget att säga om. Det är däremot deras naiva - och i mina ögon ansvarslösa - idé om att påbörja en svensk truppminskning redan i början av nästa år för att slutföra den 2013.

Jag har nyligen upplevt verkligheten på nära och håll och vågar påstå att de rödgrönas prognoser är helt orealistiska. Vill vi inte skapa kaos måste ett successivt tillbakadragande styras av den faktiska utvecklingen på marken, inte av Lars Ohly. Nu har man dessvärre valt den omvända ordningen och det är bara att beklaga - å det afghanska folkets vägnar.

Personligen hade jag både hoppats och trott på mer av statsmannaskap från Mona Sahlins sida. Hon är klok och lyssnande och jag har mycket svårt att tro att dagens uppgörelse speglar den känsla hon tog med sig från sin egen Afghanistanvistelse nyligen. Jag kan förstås ha fel men jag tror ändå Mona om mycket bättre än så här.

Som en avslutning på programmet på Armémuseum fick vi en guidad visning av utställningen Fredssoldater. Den har funnits där i ungefär ett år och uppdateras ständigt. Vårt land en stolt tradition att leva upp till, delvis obekant för svenskar i allmänhet. Jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har vägarna förbi huvudstaden! Men Lars Ohly har förmodligen inte varit där, på samma sätt som han inte satt sin fot i Afghanistan...

Läs gärna även hur Wiseman, Staffan Danielsson och Kerstin Lundgren kommenterar det rödgröna beskedet.

Ett valresultat

2010-08-25T16:46:00.004+02:00

Opinionsmätningar och spekulationer duggar tätt och här kommer ytterligare en; från Falis Opinion. Den bygger på intervju med en (1) person och den statistiska säkerheten är obefintlig. Hur som. Så här tror jag att utfallet blir i riksdagsvalet om 25 dagar:

Centerpartiet 7,0%
Folkpartiet 7,0%
Kristdemokraterna 5,0%
Miljöpartiet 9,0%
Moderaterna 30,5%
Socialdemokraterna 29,5%
Vänsterpartiet 5,5%

Sverigedemokraterna 3,5%

Det här skulle ge Alliansen 49,5% av rösterna och de rödgröna 44,0%. SD klarar inte spärren. Den 19:e vet vi lite mera säkert hur det går...

En klok general

2010-08-24T16:38:00.004+02:00

Jag har en klok chef. Det här är ett utdrag ur hans senaste nyhetsbrev till Flygvapnets personal:

Försvarsmaktsledningen har besökt PRIDE och FM deltog som vanligt för att sprida information om HBT-arbetet inom FM. Jag var där under onsdagen och fick möjlighet att prata med ”eldsjälarna” som var i full färd med att sätta upp arrangemanget. Det var intressant och bra. Det som gjorde mest intryck var en diskussion jag hade med en kvinnlig värnpliktig från LSS. Härligt att träffa unga människor som med självförtroende och saklighet vågar diskutera svåra frågor. LSS fick mycket beröm för det sätt som HBT-frågor hanteras med de värnpliktiga. Bra. Förra året var jag på PRIDE tillsammans med Micael Bydén men i år fick han inte ihop familjens semesterplanering med PRIDE.

Jag fick en fråga av en bekant varför jag gick till PRIDE. En bra fråga eftersom svaret kräver en tanke. Jag gick till PRIDE för att det är en viktig signaleffekt att vi chefer är där för att markera att FM arbetar med dessa frågor. Jag gick också på PRIDE för att jag har som utgångspunkt att värna om minoriteter. HBT-personer är en minoritet. Alla enskilda människor är en del av någon minoritet i något avseende. Om vi alla behandlar alla andra med den respekt vi själva vill bli behandlade när vi är minoritet så tror jag vi kommer långt. Dessutom gick jag på PRIDE för att skänka några tankar till en kamrat som för tjugotalet år sedan valde att ta sitt liv för att han inte vågade "komma ut". En situation han kom i p.g.a. omvärldens normer och värderingar. Det är en fullständigt förskräcklig tanke att föreställa sig hans tankar och kval. Jag hoppas vi har kommit lite längre sedan dess.

Jag har genomfört många hbt-föreläsningar för chefer och kollegor genom åren. En fråga återkommer ständigt: "Vad kan jag göra?". Mitt grundsvar har alltid varit att det handlar om att visa var man står. Att göra det tydligt för sin omgivning att han eller hon som vill berätta för mig att han/hon är homo eller bi kommer jag ta emot med öppna famnen och respekt. Det här är ett klockrent exempel på det. Tack, Anders!

Flygvapeninspektörens nyhetsbrev i sin helhet kommer snart kunna läsas här och mitt blogginlägg kring hans Pridebesök finner du här.

Samma skrot och korn

2010-08-23T06:39:00.010+02:00

Jag har alltid haft svårt för Thomas Bodströms politikertyp. Det var därför med viss munterhet jag läste GW Perssons krönika i gårdagens Expressen: Bodström har tillsatts på samma politiska meriter som Kim Jong Il.

Inom Alliansen upplever jag att Jan Björklund är lite av samma skrot och korn i termer av medial framtoning. De är båda utpräglade utspels- och attackpolitiker med ödmjukhet som en väl dold egenskap. Det funkar säkert i vissa läger men avsaknaden av reflektion och ideologiskt djup gör att man i alla fall förlorar mig i rappet.

Säkerhetspolitik är ett av de ämnesområden som jag önskar se betydligt mer av i valrörelsen. I gårdagkvällens Agenda gjordes ett försök att debattera Sveriges militära insats i Afghanistan. Men med herrar Björklund och Ohly i vardera ringhörnan försvinner tyvärr nyanserna.

Jag tycker det är synd att Alliansen titt som tätt låter just Björklund fronta i Afghanistanfrågan. Vi har åtminstone tre andra företrädare som skulle göra insatsen mycket större rättvisa. Jag tänker förstås på de ansvariga ministrarna Bildt och Tolgfors men även på Birgitta Ohlsson.

Nåväl; tillbaks till Bodström. Honom kommer vi förstås få se mer utav framgent - inte minst som fånge på fortet i TV4... Däremot noterar jag att han ogärna låter sig drogtestas för Sveriges Radio. Vi gör alla våra val.

Det liberala alternativet

2010-08-21T09:00:00.005+02:00

"Att göra burkaförbud, språktest och kortare föräldraledighet för flyktingar till huvudfrågor, fyra veckor före valet, förstärker bara bilden av att Folkpartiets ledning fiskar i grumligt vatten och spelar på främlingsrädsla."

Orden är Mikael Trolins, ordförande i Liberal mångfald i Stockholm. Jag tycker han har rätt. FP-ledningens allt mer bombastiska hållning rimmar dåligt med liberala värderingar och börjar bli ett trovärdighetsproblem för hela den allians som jag håller så högt. De dubbla budskapen har också smugit sig in i Liberal mångfald självt. Förbundssekreteraren Phlip Wendahl försitter sällan en chans att tala väl om såväl Pim Fortuyn och Geert Wilders som norska Fremskrittspartiet.

Dessbättre finns det alternativ. Centern är idag det ledande socialliberala partiet i Sverige. Det tog sig bland annat uttryck i att Maud först och tydligast av alla tog avstånd från Göran Perssons tal om restriktioner och "social turism" i samband med våra baltiska grannars EU-inträde.

Så till folkpartister som inte känner igen sig i batongliberalismen eller miljöpartister som är obekväma med Ohlys sällskap vill jag sträcka ut en hand: välkomna till Centerpartiet!

En kvinna bland ÖB:s närmaste män?

2010-08-19T06:26:00.005+02:00

Redan i våras blev det känt att Försvarsmaktens ekonomidirektör ska sluta. Nu ser jag bland platsannonserna att rekrytering av efterträdare pågår.

"Försvarsmakten strävar mot ökad jämställdhet. Vi ser därför gärna kvinnliga sökande."

Uppmaningen ovan finns att läsa i den fördjupade kravprofilen. Det är bra. Jag är också övertygad om att det kommer finnas flera klart kvalificerade kvinnor bland kandidaterna. Återstår att se om det slutliga valet faktiskt faller på en kvinna...

Det vore i så fall på tiden! Försvarsmaktens ledningsgrupp, där ekonomidirektören ingår, utmärker sig i myndighetssverige genom att bestå av 100% män. Det är en helt orimlig ordning. Några aspekter av det har jag bloggat om tidigare, bland annat här.

Hugade spekulanter, oavsett kön, anmäler sitt intresse för jobbet via denna länk. Lycka till!

Ett kryss för arbetsskyldighet

2010-08-18T08:37:00.004+02:00

Gott. Nu är det gjort. Äntligen fick jag möjlighet att fylla i pappret som klarar ut att min anställning också innebär internationell arbetsskyldighet. JA-krysset är på plats och handlingarna på väg till personalavdelningen.

För mig har detta varit så självklart att det egentligen handlat om ett icke-val. Så är det inte för alla, märker jag. ÖB:s beslut från den 2 juli diskuteras friskt i korridorerna och jag kan inte annat än förvånas över hur många jämnåriga och äldre kollegor som är djupt kritiska. Irritationen riktar sig såväl mot själva hanteringen som beslutet i sak. Motsvarande skepsis finns också återspeglad i en webenkät som Wiseman gjorde för en tid sedan.

Jag har svårt att förstå det rationella i upprördheten. Internationella insatser är sedan många år en utav Försvarsmaktens huvuduppgifter, tydligt uttryckt i direktiv från riksdag och regering. Om detta kan ingen som jobbar i försvaret känna vare sig tvivel eller överraskning. Det fullständigt orimliga med nuvarande ordning är att majoriteten av anställda har rätt att helt välja bort denna huvuduppgift.

I vilken annan verksamhet vore något motsvarande möjligt? ”Jag tänker inte bygga Volvo S80. Jag bygger bara 240 för det är jag trygg med.” Uppdrag förändras över tid och det påverkar verksamheten. Och verksamheten får givetvis återverkningar för personalen. Konstigare än så är det inte. Det är ingen mänsklig rättighet (eller ens eftersträvansvärt) att genom ett yrkesliv upprätthålla exakt samma arbetsvillkor som gällde när man var 20.

”Förutsättningarna är oklara” brukar vara ett argument. Jag håller inte med. Det finns ett utarbetat policydokument som reglerar insatsfrekvens, hänsyn till personliga omständigheter, möjlighet till överklagande, mm. Lön, försäkringar och övriga villkor är precis de samma som när utlandstjänst bygger på frivillig grund. Det samma gäller stöd till anhöriga och veteraner. Här är också förbättringar på väg att sjösättas men det har ingen omedelbar koppling till obligatoriet utan skulle ske i vilket fall som helst.

Jag är övertygad om att svenska folket förväntar sig att försvaret faktiskt löser de uppgifter som det är ålagt att lösa. Det förutsätter att all personal solidariskt delar på både nationella och internationella åtaganden. Kollegor som inte ser detta samband har faktiskt ett och annat att fundera på…

För övrigt anser jag att soldater i utlandstjänst ska skattebefrias. Men det är ett helt annat beslut.

Vem är slut?

2010-08-16T18:58:00.005+02:00

Aftonbladet recenserar valaffischerna som Centerpartiet premiärvisade idag:

"Rut eller slut?" står det att läsa ovanför en bild på en städerska.

– Det är extremt dåligt, säger Paul Ronge.

Han förstår inte vem som är slut utan rut.

Ronges diss går nog att leva med... Själv är jag övertygad om att väljarkåren i allra högsta grad förstår att en röst på de rödgröna innebär slutet för RUT och därmed en växande och allt mer uppskattad tjänstesektor!

Låt RUT bli butler!

2010-08-16T08:15:00.005+02:00

Socialdemokraternas inställning till tjänstesektorn är minst sagt ambivalent. RUT-avdraget bekämpas med näbbar och klor medan ROT-avdrag för hantverkstjänster anses OK. Och så idag kommer det tunga ideologiska beskedet: Jämtin & Batljan vill införa butlers i tunnelbanan! Det krävs inte någon större mängd poäng i genusvetenskap för att se den gemensamma nämnaren här...

Hur reformen ska finansieras framgår förstås inte, annat än att det ska ske genom "politisk vilja, mod och ledarskap". Faktum kvarstår ändå; det man vill kunna erbjuda någon miljon stockholmare vill man förvägra alla bortom SL-land. Var finns logiken i det?

Är då möjlighet till hjälp med vardagstjänster i kollektivtrafiken en dålig idé? Nej, absolut inte. Däremot bör den tas om hand och utvecklas av företagare, inte av politiker. Och låt RUT leva!

Mera Köpenhamnsbilder

2010-08-15T11:18:00.003+02:00

För en vecka sedan var vi fortfarande kvar i Köpenhamn. Här kommer lite fler bilder från begivenheterna där.

God vänner överraskade med skumpa på hotellrummet efter bröllopet. Mycket trevligt!

Fredag och sen lunch i mysiga Nyhavn...

... efter att först ha strosat runt på Christiania.

Jag och Tobias i någorlunda matchande klädsel.

Middag på Tivoliterassen (och det blev förstås obligatorisk åktur i "Rutschebanen" också!).

Varg vs hemlösa?

2010-08-14T09:05:00.002+02:00

Kurt Borg är ordförande i Jägarnas Riksförbund i Värmland och fanatisk vargmotståndare. Han predikar en "nollvision" och kan på sin höjd tänka sig varg i reservat långt hemifrån.

Att han har svårt att glädjas över att vargstammen i Värmland nu ser ut att tillföras friskt blod är därför lätt att förstå. Men följande liknelse hänger jag inte riktig med på:

Kurt Borg: "Det satsas mer på rovdjur än på hemlösa i Sverige i dag."

Vi har sedan årsskiftet skyddsjakt på varg och Kurt vill skjuta av dem alla. Bäva månde de hemlösa...

Jag har tidigare bloggat om Kurt Borgs varghat. Du kan läsa inläggen här och här.

Finfin draghjälp

2010-08-13T13:16:00.006+02:00

LO kastar sig nu in i valrörelsen... Det är rätt bra, tycker jag. Med det begränsade förtroendekapital som LO numera har kommer det att bli finfin draghjälp för Alliansen!

För övrigt anser jag att LO-ledningens nostalgiska längtan tillbaka till kollektivanslutningens tid är direkt kontraproduktiv för medlemmarna. Varje facklig organisation har allt att vinna på partipolitisk obundenhet. Det gäller oavsett vilket förbund/centralorganisation eller parti vi talar om.

Min uppmaning till LO-medlemmar blir därför: Rösta efter övertygelse (så klart!) men se er om efter en facklig organisation med trovärdighet!

Ingen tvekan!

2010-08-13T06:24:00.004+02:00

"Centerpartiet anser att alla nya jobb som går att skapa genom att förenkla en fyrkantig lagstiftning är en seger. Därför tvekar vi inte att tillåta gårdsförsäljning av alkohol".

Det uppfriskande beskedet ger Eskil Erlandsson och Lena Ek på SvD:s Brännpunkt idag. Artikeln är ett svar på ett godtemplarinlägg från i onsdags, vilket jag tidigare kommenterat här.

Själv kommer jag tillbringa helgen granne med Grythyttan Vin. Det är en av de entreprenörer som länge kämpat hårt för att få en lagändring till stånd. Jag har besökt dem flera gånger och ser verkligen fram emot den dag då det blir möjligt att både provsmaka och köpa med sig en flaska hjortronvin hem. Och nu är det nära!

Köpenhamnsbilder!

2010-08-11T21:10:00.002+02:00

Vi gifte oss i torsdags! Ceremonin ägde rum i Köpenhamn i närvaro av två mycket goda vänner.

Till er som till äventyrs känner sig snuvade på en bra fest är budskapet: Ha tålamod! Inom sinom tid kommer vi att ställa till med baluns och växla ringar. Men här och nu kan i alla fall bjudas några bilder... Håll till godo!

Någon timme före ceremonin, utanför Rådhuset...

... och ett glas skumpa på Oscars för att komma i stämning.

Inne i bröllopssalen.

De lyckliga tu...

... som här är ännu lyckligare!