Jag är internerad på Polishögskolan och sitter i skolbänken i dagarna tre. Det är en del av mina förberedelser inför kommande Afghanistanmission och ämnet är kvinnor, fred och säkerhet.
Att anlägga ett genusperspektiv på våra insatser borde vara självklart. Det handlar om att säkerställa att det vi gör kommer HELA befolkningen till godo. Därmed blir vi både operativt vassare och vår egen säkerhetssituation bättre. Ytterst är förstås syftet att lägga en grund för långsiktig fred och säkerhet. Då krävs kvinnors inflytande och aktiva deltagande.
I den direkta konfliktsituationen måste vi också bära med oss insikten att civila kvinnor och barn är oerhört utsatta. Systematiska våldtäkter har utvecklats till en lika effektiv som fasansfull stridsteknik av många aktörer. Stridigheterna i Kongo är just nu det tydligaste exemplet på detta. Försiktiga uppskattningar gör där gällande att omkring 40 kvinnor om dagen våldtas som en direkt del av krigföringen.
Men någonstans finns det ändå hopp. FN:s säkerhetsråd har genom resolution 1820 (2008) synliggjort det sexuella våldet och slagit fast krav på att och hur det ska bekämpas. Vidare har man sagt att upprepade överträdelser ska kunna klassificeras som brott mot mänskligheten. Det är att skicka en oerhört stark och viktig signal till medlemsstaterna och oss som peacekeepers.
Gillian Holmes som till vardags jobbar för FN i Génève var vår avslutande föreläsare idag och det kändes verkligen priviligerat. På det följde middag med tänkvärd underhållning av Anna-Lena Brundin. Jag ser redan fram emot morgondagen och allt vad jag i övrigt har framför mig inför jobbet som Gender Advisor i Afghanistan!
För övrigt anser jag att Jimmy Åkessons debattartikel på Sidan 4 i Expressen var ett intetsägande och smått desperat dravel.
