Vid Tanganyikasjöns strand

Veckan som gått har varit tämligen händelsefattig, i termer av insatser för världsfreden. Men vardagsupplevelser har inte saknats. Det började med att laddaren till min laptop gick sönder och paniken lurade runt hörnet... Blotta tanken på att
tillbringa flera månader på en enslig team site, utan tillgång till dator, kändes minst sagt skrämmande! Jag och en rysk kollega begav oss sålunda ner på stan. Efter fruktlösa besök i 6 olika elektronikaffärer, varav en utgjorde ett Samsung Service Center, fick vi till sist ge upp tanken på att hitta en ny laddare. Därmed återstod inget annat än att köpa en helt ny dator. Vem kunde tro att en sådan investering skulle göras i Lubumbashi, av alla ställen...?

Incheckningsproceduren går fortsatt väldigt långsamt, vilket medför en hel del fritid. Tack vare att säkerhetsläget här är lugnt har jag därför kunnat ta en hel del promenader. Under en av mina vandringar råkade jag stöta på Lubumbashi Zoo! Av ren nyfikenhet köpte jag en biljett och gick in. Djur i bur är förvisso inte riktigt min grej men anläggningen var ändå
förvånansvärt välskött. Behöver jag säga att jag var i princip den enda gästen?

I torsdags bar det så av till platsen där jag just nu befinner mig. Orten heter Kalemie och ligger fint vid
Tanganyikasjöns strand (karta). Även detta är en mellanlandning för min del, men likväl ska en mängd administration klaras av på
det regionala FN-högkvarteret... Således blir jag kvar här ett par dagar (inte mycket händer under helgen) för att på
onsdag fortsätta till min slutliga destination: Kongolo. De erfarna kollegorna här skämtar friskt om den platsen och
tittar medlidsamt på mig när jag berättar om min stationering... Förhållandena där sägs vara riktigt spartanska. Nåväl;
jag är ändå sugen på att åka och att äntligen få börja göra nytta. Och jag är helt inställd på att göra det bästa av
tillvaron där! Om bara min packning letar sig fram till Kongolo också så kommer allt bli bra...! Men det är en annan
historia.

Flygplatsområdet i Kalemie - Tanganyikasjön i bakgrunden.

Min tillfälliga boning.

Vakthundar...!

Tiger i Afrika.

Katanga Province

Två veckor har nu gått sedan jag anlände till DRC. Intrycken är förstås många även om jag inte börjat jobba än, i egentlig mening. Jag är i huvudsak mycket positiv. De människor jag mött – såväl kollegor inom MONUSCO som kongoleser – känns öppna och trevliga. Landskapet är vackert och klimatet behagligt. Temperaturen har stadigt legat kring 30 grader. På minuskontot hamnar trafikmiljön i Kinshasa – och det evinnerliga tutandet – men det har jag å andra sidan lämnat bakom mig nu…

I tisdags fick jag äntligen min stationeringsorder och i torsdags bar det av. Jag kommer tillbringa de närmaste månaderna i provinsen Katanga som ligger i sydöstra Kongo (ta gärna en titt på kartan). Det ska enligt uppgift vara en av världens rikaste regioner i termer av mineraltillgångar, främst koppar och kobolt. Provinshuvudstaden heter Lubumbashi och det är där jag just nu befinner mig för vidare incheckning i MONUSCO-systemet. Säkerhetsläget här är lugnt och det är inga problem att röra sig fritt på gatorna.

Min tillvaro här är dock tillfällig. Om några dagar tar jag mig via flyg och helikopter till en team site som ligger i Kongolo och det är där jag kommer att tjänstgöra. Det är en ganska avlägsen plats i nordvästra delen av provinsen, ungefär i höjd med Lake Tanganyika. Jag hoppas och tror att det kommer att bli bra!

I vanlig ordning följer lite bilder. På återhörande!

Gatumiljön i Lubumbashi.

Lördagspromenad med paus för att inmundiga en högst lokal öl!

KFC... :-)

Huset där jag tillfälligt bor tillsammans med fyra ryssar.

Min ryske vän, Dimitrij, tog med mig ut på en bar i fredags kväll. Missionslivet behöver inte vara så illa!