First Impression Report

Jag är nu på plats i Afghanistan. Här kommer några första bilder och tankar efter ett intensivt uppstartsdygn.



Resan hit gick via Abu Dhabi. Ovan har vi just landat på flygbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif, bytt om till uniform och är på väg till fordonen som ska ta oss till vår egen camp.



Första morgonen på Camp Northern Lights (CNL). Jag har just avverkat en löprunda inne på området och njuter av solen som börjar bryta fram genom diset. I bakgrunden ser vi de berg som omger Mazar-e-Sharif. Vackert!



Direkt in i hetluften! Linda, min företrädare, ordnade så att jag kunde följa med på ett möte i UNAMA:s regi. UNAMA står för United Nations Assistance Mission i Afghanistan och är det FN-organ som samordnar insatsen här. Gårdagens möte hade formen av en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter och deltog gjorde flera av de personer som kommer vara viktiga samverkanspartners för mig framöver.

Det kändes riktigt bra och gav också en bild av hur fantastiskt viktigt vårt uppdrag är här nere, inte minst kopplat till kvinnors och barns utsatthet. På samma tema tror jag mig kunna rekommendera ett kommande reportage i SvD nu på söndag - "Du kan glömma bort ditt eget barn - Kvinna i krig".



Kapten Krister Fahlstedt, Gender Field Advisor.

Kvällshimmel över Camp Northern Lights.

I fredens tjänst

Då är det dags. Efter månader av föberedelser bär det nu av till Afghanistan och befattningen som Gender Field Advisor vid vårt förband i Mazar-e-Sharif. Hemkomst är planerad tilll luciaveckan - såvida ni inte kryssar mig tilll Bryssel, förstås...!

Jag kommer i möjligaste mån hålla bloggen uppdaterad så fortsätt gärna titta förbi här. Det bör finnas både miljöbilder och politiska kommentarer att se fram emot!

Two for Europe

Jag och fantastiska Marie Wickberg har numera en blogg ihop! Under rubriken Two for Europe tänker vi dela med oss av tankar och idéer fram till Europaparlamentsvalet den 7 juni. Givetvis kommer den här bloggen finnas kvar parallellt.

Det senaste inlägget handlar om Margot Wallströms framtidsplaner.

Försvarspolitisk förlust

En av de försvarsdebattörer jag verkligen uppskattar och respekterar meddelar idag att hon slutar. Det är synd, om än förståeligt. Hatten av för Annika Nordgren Christensen (mp) och varmt TACK för dina 14 år i försvarsberedningen!! Du kommer vara saknad av många.

Om två tredjedelar

Läsare av denna blogg vet att jag är djupt engagerad i Sydafrikas framtid. Jag gläds förstås därför över beskrivningen av gårdagens val som en "stor och fredlig framgång".

Rösterna räknas nu som bäst och det riktigt intressanta är huruvida ANC kommer få två tredjedels majoritet eller inte. Skulle man lyckas med det får Jacob Zuma möjlighet att dribbla med konstitutionen vilket vore djupt olyckligt. Jag håller således tummarna för att de första indikationerna står sig hela vägen ut... Ur sydafrikansk media nu på morgonen;

Although it's still early and only 2,6 million votes have been tallied nationally, the ruling party has received 62,5% of the counted votes nationally, with its closest rival being the Democratic Alliance which has received just over 20% of the votes.

Soldater för jämställdhet

Evenemangstips för ikväll:

Är svenska soldater ett stöd för kvinnorna i Afghanistan? Kerstin Grebäck, internationell ordförande i WILPF diskuterar vilka konsekvenser Sveriges medverkan får i Afghanistan. Kl. 18.00. Cafékväll på Sensus, Medborgarhuset 4 tr, pinkod 3795*, Medborgarplatsen 4.

För egen del tänkte jag nog att det kunde vara intressant att delta. Arrangörer är IKFF, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Som kuriosa kan också nämnas att Kerstin Grebäck varit Gender Coach åt ÖB, Sverker Göranson, under ett års tid.

Att rösta är frihet

Idag går uppemot 23 miljoner sydafrikaner till rösturnorna. Det är verkligen en glädjens dag! Sydafrika har bara haft öppna och fria val sedan 1994, efter apartheidregimens fall.

För första gången finns också COPE - Congress of the People - som en verklig utmanare till ANC. Allt tyder ändå på att Jacob Zuma med betryggande majoritet kommer ta hem valet för sitt ANC och därmed bli landets nästa president.

Oaktat vad vi eventuellt tycker om honom och hans förflutna förtar det inte den härliga känslan av demokratins kraft. De fri- och rättigheter som vi här hemma så lätt tar för givna tvingas andra fortfarande ge sina liv för. Jag menar därför att rösta inte bara är en möjlighet. Det är snudd på en skyldighet. Nästa gång det gäller är den 7 juni!