Operativ!

Bloggen har fått vila ett tag och så även jag. Åtminstone i termer av operativt arbete. Under nästan tre veckor var vi (påtvingat) passiva på grund av oklarheter kring tolkning av det nya mandatet. Så kan det vara... Sedan i torsdags är vi i alla fall fullt operativa igen och det känns riktigt bra. Jag såg förstås till att följa med på såväl den första som andra UNMISS-patrullen!

Personalsituationen är fortfarande rörig och rörligheten stor. Positivt är att flertalet nu fått besked om framtida stationering. Både jag och Dennis, min svenska kollega, kommer stanna i Malakal. Vi blir totalt 10 Military Liaison Officers (MLO) här mot 25 militärobservatörer idag. Även uppgifter och geografiskt ansvarsområde blir på sikt annorlunda men där är inte detaljerna klara.

Sammantaget känns det ändå som en klart stimulerande och intressant tid. Personligen har jag också en spännande uppgift framför mig de närmaste veckorna. ”Våra” båtar ska ansluta till en större operation en bra bit söder om oss och jag följer med som MLO. Det innebär att fartyget nedan (Support Vessel) kommer vara min nattliga bas en tid framöver. Jag hoppas kunna koppla upp mig emellanåt för att dela med mig av bilder och intryck!

Medaljering

Det är lugna dagar här... I väntan på direktiv för den nya missionen genomför vi just ingen operativ verksamhet. Sannolikt kommer det förbli så åtminstone den närmaste veckan.

På något vis får vi tiden att gå ändå. Många packar för att checka ut. Ungefär halva UNMO-styrkan lämnar oss på tisdag och det lär förstås bli tomt. Ikväll skjuter vi i alla fall det trista åt sidan och dukar upp för farewell-party. Det har alla förutsättningar att bli en riktigt trevlig kväll!

Nedan följer några bilder från gårdagens medaljering. Efter 3 månader i FN-tjänst dekorerades jag och 5 kollegor av vår Sector Commander, en indisk överste. Släpspännet växer…!

Nytt land, ny mission

Igår föddes en ny nation – Sydsudan. Det firades förstås med pompa, ståt och en rejäl portion glädje!

Därmed är också UNMIS historia. Från och med idag heter vårt mandat UNMISS, United Nations mission in South Sudan. Hur övergången kommer ske är i allt väsentligt oklart men för egen del ser jag ut att bli kvar i Malakal den närmaste tiden. Det känns bra. Många andra lämnar oss däremot, antingen för att flyttas över till den separata Abyei-insatsen (UNISFA) eller för att skickas hem. Det lär bli ett och annat avsked de kommande veckorna…

I fredags gjorde vi vår sista patrull som militärobservatörer i kraft av det gamla mandatet. Vi tog oss med båt till Phom el Zaraf, huvudorten i Pangak County. Jag har varit där tidigare och såg förstås till att följa med även denna historiska dag!

Glad soldat och glada barn. Och jag någonstans i mitten.

Huvudgatan…

En liten del av marknadsplatsen.

Wildlife Police (jo, det finns en sådan kår) visar upp sin senaste ”fångst”. Tanken är att de omhändertagna djuren ska återföras till det vilda så småningom.

Obligatoriskt gruppfoto och som alltid vill många vara med på bild.

I förändringens tid

Idag har jag skrivit ett inlägg för den officiella Flygvapenbloggen. Det är ett försök till sammanfattning av mina intryck efter tre månader i Sudan och du kan läsa det här.

Osäkerhet,väntan och FÖRÄNDRING är annars några nyckelord för den nära framtiden. Säkerhetsrådets resolution med mandat för en helt ny mission i Sydsudan kommer sannolikt antas först på fredag, det vill säga dagen innan det bifintliga UNMIS-mandatet löper ut. Det skapar förstås en hel del frustration bland kollegor och många är (berättigat) oroliga för att bli hemskickade.

För egen del tar jag det med ro. Någonstans måste man försöka ha lite distans till skeenden man inte kan påverka.

Back on track!

Efter en skön och välbehövlig ledighet är jag nu tillbaks i Malakal. Inte för att jag längtat men det kändes väldigt lätt att återvända. Vi har också en mycket spännande tid framför oss med kommande självständighetsdag den 9 juli. Hur FN-mandatet ser ut efter det är i skrivande stund också oklart vilket förstås tar upp en del energi för många. Själv försöker jag ta det med ro och njuta av att vara en del av ett historiskt skeende.

Veckan som kommer blir i alla fall händelserik och jag håller mig aktiv. I morgon bär det iväg till en av de platser som ligger mig närmast om hjärtat och rapport kan utlovas (den lär troligen också visa hur grönt det blivit i omgivningarna). Helgen som gått har annars varit ganska lugn med fokus på att få igång mage och träning igen. Bådadera verkar ha lyckats.

Kvällens pastamåltid med Dennis och norske kollegan Ole från Melut som gäst. Trevligt!

Ett interiörmässigt lyft för min barack! (Tack Tobias & Andre – inte kunde ni väl ana att denna affisch skulle ta sig ända till Sudan...?!)

Leave!

Jag lyckades hårfint fly askmolnet från den eritreanska vulkanen och är nu åter på svensk mark. Skönt!

Premiärmåltiden intogs på Burger King och senare festade jag och Daniel till det på färska och rökta räkor (och därtill en välsmakande sydafrikansk Chardonnay). Varken snabbmat eller skaldjur tillhör ju det möjligas konst i södra Sudan... Med tanke på att vågen indikerar att nästan 10% av Krister försvunnit under de inledande 11 veckorna bör jag nog försöka frossa i onyttigheter under ledigheten!

Planet från Malakal till Khartoum.

På tema mat shoppade jag en del torrvaror i huvudstaden. Det blev en full ryggsäck och tanken är nu att den transporteras som gods till Malakal. Med en hygglig portion tur anländer vi ungefär samtidigt om ett par veckor...

Från affären till FN:s godsmottagning valde jag Tuktuk som färdmedel. Ett smidigt men kanske inte helt trafiksäkert sätt att ta sig fram i rusningstid.

Närmast på programmet står en långhelg i stugan tilsammans med mamma och faster. Uppdateringar följer!

Helg i Melut

FN-administrationen har visat sig från sin sämre sida och vi har därför inte haft tillgång till våra båtar på ett tag. Eftersom jag har stabsansvaret för vår operativa verksamhet har det inneburit en hel del omplanering under veckan som gått…

Således var det rätt skönt att smygstarta ledigheten med en helg på UNMIS teamsite i Melut. Jag åkte i huvudsak för att träffa Niño som kommer lämna Sudan under min leave. Han jobbar på Civil Affairs Division och vi har kommit att bli goda vänner. Men sådant är missionslivet; vänner kommer och vänner går. Kanske ses man igen, kanske inte. Det gäller att vårda den tid som är.

I skrivande stund sitter jag på German Guesthouse i Khartoum. Dagen kommer att ägnas åt diverse praktiska bestyr, främst tjänster åt andra. Min flight mot Sverige går kl 02.20 i natt och onsdag lunch beräknas jag vara framme på Arlanda. Vi ses!

Nedan följer lite bilder från den gångna helgen i Melut.

Lördagen bjöd på ett REJÄLT regn så det var bara att skyla och vänta. Men efteråt blir det ju ganska vackert, eller hur?

Niño hade övertalat en indisk kollega att visa upp deras fordonspark. Trevligt - och vad annars finns det att göra en lördagkväll…?

What to do…?! Men det var absolut värt att bli en smula geggig om fötterna!

Jag blev bortskämd med god filippinsk mat hela helgen. Här fredagvällens Adobo i glada vänners lag.

Helikopterflighten från Melut till Malakal på söndagen ställdes in så jag blev kvar ett extra dygn. Vi bjöds då på middag hos en kanadensisk familj som driver en kristen välgörenhetsorganisation (FAR). Efteråt samlades ett 10-tal personer för sång och bön. En klart annorlunda upplevelse för mig!