Replik i äktenskapsfrågan

Staffan Danielsson, centerpartistisk riksdagsledamot och försvarspolitiker, skrev häromdagen ett inlägg om könsneutrala äktenskap på Politikerbloggen. I brist på annan respons från honom (se tidigare inlägg) så finns nu en replik från mig publicerad här.

24 år sen sist

Ikväll ska vi gå på Dramaten. Det känns som första gången men fullt så illa är det faktiskt inte... Våren -84 gick jag ut 9:an och då bar det minsann av på skolresa till Stockholm. Vid sidan av obligatoriskt besök på Gröna Lund stod Ingmar Bergmans uppsättning av "Kung Lear" på programmet. Jarl Kulle hade visst huvudrollen men det är också allt jag minns.

Och nu är det alltså dags igen. Vi har fått presentkort av goda vänner och det förpliktigar förstås. Efter nogsamma studier av repertoaren fastnade vi för "Drottningens Juvelsmycke" av Carl Jonas Love Almqvist:

"Förtrollande, karismatisk och gäckande. Den androgyna skönheten Tintomara är en av den svenska litteraturens mest mytomspunna figurer. Nära två sekler efter att Carl Jonas Love Almqvist skrev mästerverket Drottningens juvelsmycke fortsätter hon att fascinera. Pjäsen utspelar sig före och under mordet på Gustav III och skildrar spänningen mellan den fria anden och samhällets normer. Tintomara speglar den eviga drömmen om den nya människan bortom ont och gott."

Det ska bli riktigt trevligt. Och dessutom ett klart skönt avbrott i tankar och debatt kring det könsneutrala äktenskapet. För övrigt väntar jag fortfarande ivrigt på respons från partikamrat Danielsson.

Brev till Staffan Danielsson

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c) gav sig igår in i kompromissdebatten om könsneutrala äktenskap. Jag delar inte min partikamrats analys och har därför skrivit ett brev till honom som jag också väljer att återge här:

Hej Staffan!

Ordens makt är stor. Jag håller således inte med om att det vore en rimlig uppoffring att kompromissa bort ordet äktenskap, mot bakgrund av hur lagförslaget i övrigt ser ut. Den springande punkten är att religiösa samfund fortfarande ges möjlighet till vigselrätt, vilket alltså handlar om myndighetsutövning. Att då samtidigt ge dem tolkningsföreträdet till ordet "äktenskap" (underförstått; det kommer förbehållas en man och en kvinna) blir, enligt mitt sätt att se det, att legitimera fortsatt särbehandling.

Att partnerskapslagen idag upplevs förlegad handlar ju till stor del om just ord och symbolik. Efter det att samkönade par fick möjlighet att prövas som adoptivföräldrar är de juridiska skillnaderna mellan äktenskap och partnerskap i princip borta. Men vår drivkraft är att vi inte vill ha en lagstiftning och/eller en terminolgi som signalerar ett A- och ett B-lag. Det bör vara vägledande också för den här diskussionen.

Vidare anser jag att argument som tar sin utgångspunkt i tradition och "hävdvunnen rätt" faller rätt platt. Du hänvisar också till att ordet äktenskap "per defintion har begränsningar". Jag menar att det är lagstiftarens både rättighet och skyldighet att medverka till omtolkning av begrepp så att de harmonierar med den tid vi lever i. Det gäller alla andra samhällsområden och måste även gälla här. Argumentation utifrån religiös övertygelse kan aldrig heller tillåtas få tolkningsföreträde i en modern demokrati. Jag tycker också det är värt att påpeka att beredningsprocessen på intet sätt präglats av kompromisslöshet. Tvärtom. Regnér gjorde ett grannlaga utredningsarbete och remissrundan har varit generös. Därigenom har jämkningarna gjorts. Bland annat har samfunden gåtts till mötes genom att det blir möjligt för enskilda religiösa företrädare att även fortsättningsvis avstå från att viga samkönade par.

Avslutningsvis: Ytterst handlar en könsneutral äktenskapslagstiftning om grundläggande mänskliga rättigheter. Låt oss inte för en sekund få det att framstå som om vi är beredda att kompromissa med så fundamentala värden. Religionsfrihet innebär INTE frihet att diskriminera, vare sig direkt eller indirekt - och allra minst i statens namn. Jag vill inte se mitt parti vackla i denna fråga!

Vänliga hälsningar,

Krister