Bojkott för fred?

"Om Miljöpartiet fick bestämma skulle alla världens länder stoppa israeliska idrottsutövare från att tävla." Det säger riksdagsledamoten Gunvor G Ericson, som är partiets idrottspolitiske talesperson, till Sydsvenskan idag.

Som tur är får inte Miljöpartiet bestämma. En bojkott mot israelisk idrott kommer inte på något enda vis att bidra till fred i Mellanöstern. Och det måste ju rimligtvis vara det överordnade målet för oss alla.

Förslaget har också mycket lite med försvar av mänskliga rättigheter att göra. Det blir istället ett ensidigt ställningstagande i en konflikt som är extremt komplex. Från mina utgångspunkter är det att förenkla världsbilden alldeles för mycket.

I linje med detta anser jag att Malmöpolitikernas beslut att kommande Davis Cup-match mot Israel ska spelas inför tomma läktare är ren och skär galenskap. Och att gömma sig bakom säkerhetsargument är smått ohederligt. Vad man de facto gör är att försöka plocka partipolitiska poäng genom att spela på de antiisraeliska strömningar som finns. Det är klart obehagligt.

Nej - låt idrott bygga broar istället för murar! Släpp in publiken i Baltiska hallen och låt polisen göra sitt jobb.

Västtrafik borde lära av IKEA

IKEA står pall. Konservativa krafter i Polen hotar att bojkotta företaget på grund av att ett killpar figurerar i senaste Family-katalogen. Men det får inte IKEA att darra på manchetten. Företaget står upp och tar sitt sociala ansvar.

Här hemma fortsätter Västtrafik att försvara sitt fullständigt barrocka beslut att censurera en annonskampanj för säker sex bland unga. Två killar med ett budskap om att använda kondom anses "stötande"...

Vill du hjälpa till att avkräva Västtrafik på en förklaring kan det med fördel göras här. Marknadschefen på det västsvenska företaget har onekligen mycket att lära av IKEA!

OS-protesterna klingar falskt!

Igår London, idag Paris... Aftonbladet beskriver i detta nu situationen som lätt kaotisk och polisen har tvingats släcka OS-facklan. Organisationen "Reportrar utan gränser" sägs ha utlovat att något "spektakulärt" ska inträffa i den franska huvudstaden.

Är det bara jag som tycker att ropen på demokrati och mänskliga rättigheter - någon annanstans i världen - klingar fruktansvärt falskt när den här typen av anarkimetoder tillämpas på hemmaplan? Jag har svårt att se att frihetskampen vinner några segrar på det som nu sker. Däremot får väl en och annan professionell bråkmakare sina lustar tillfredsställda.

Jag anser fortfarande att Sverige ska överväga en politisk bojkott av invignings- och avslutningsceremonierna i Peking. Men för övrigt krävs det dialog och besinning - från bägge sidor!

Sport och politik hör ihop

Jag har hittills vacklat i frågan om OS-bojkott. Det har bland annat kommit att innebära att min kusin som är fritidspolitiker på Gotland tagit ställning flera veckor före mig... Men det ska jag nog kunna leva med, även om en eller annan gliring säkert är att vänta.

Nyss läste jag i SvD på nätet att ett samlat norskt Storting överväger att bojkotta invigningen. Det innebär att Norge blir före Sverige med att sätta ner foten i ännu en central MR-fråga. Nyligen la den norska regeringen fram ett lagförslag om könsneutralt äktenskap, alltmedan vi låter kd förhala processen. Icke desto mindre känner jag mig fullt trygg med att en proposition kommer till hösten.

Var har jag då landat i bojkottfrågan...? Jag vill att vi avstår från att skicka representanter från regering och kungahus till invignings- och avslutningsceremonierna. En del kommer kalla det populism - jag kallar det realism. OS är ett event av sådan dignitet att det automatiskt också blir politik. Kina tänker i alla fall utnyttja det så. Och då är det bara för omvärlden att spela med.