En bra dag

Äntligen - idag tar Sverige över ordförandeskapet i EU! Ett spännande halvår väntar och utmaningarna är många, inte minst på det säkerhetspolitiska området.

Idag är det också exakt en vecka kvar till min första leave. Det är inte utan att jag börjar längta ordentligt... Därtill säger vi tack och adjö till våra gäster från försvarsutskottet som nu styr kosan mot Sverige. Ert besök har varit uppskattat! Här följer lite bilder från gårdagens program.



På förmiddagen besökte vi en lokal NGO som jobbar för att kvinnor ska få bättre möjligheter att stå på egna ben. Hantverksutbildning och läs- och skrivträning är viktiga inslag. Resurserna är knappa och lokalerna enkla men engagemanget enormt!



Barnen följer ofta med mammorna och får del av undervisningen på sina villkor.



Maliha och hennes familj som driver organisationen bjöd på generöst fika. Afghanerna är kända för sin gästfrihet.



På en bakgård har man också byggt upp en liten träningslokal. Här testar Gunilla sina boxningsfärdigheter.



Obligatoriskt gruppfoto (Maliha i ljusblå dräkt).

Avslutningsvis känner jag förstås stor ödmjukhet och lättnad över att gårdagens eldstrid i utföll utan skador för vår och de afghanska soldaternas del.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, säkerhetspolitik, försvarsutskottet, EU

Födelsedag i Afghanistan

Födelsedagar måste förstås uppmärksammas även i Afghanistan och igår var det Staffans tur. Riksdagskollegorna sjöng hjärtligt redan till frukost och en sprillans ny ISAF-keps överlämnades. Grattis!



Därefter bar det av med besökarna till det svenska Herculesförbandet på närliggande Camp Marmal. De flyger personal och materiel över hela Afghanistan och är en både efterfrågad och uppskattad resurs.



Som sig bör bjöds det på ståndsmässigt fika. Det känns alltid tryggt att vara bland Flygvapenvänner!



Lunch hos norrmännen på Marmal och sedan vidare till UNAMA-kontoret inne i Mazar.



En lång dag avslutas med att Isabella gör ett inhopp som barpersonal på mässen. Inspirerad av sin partiordförande, månne...?

Försvarsutskottet in action

Programmet för våra gästande försvarsutskottsledamöter fortsätter och igår bar det av till ett våra Provincial Offices (PO). Jag passade på att vinka av vid flaggplan.



Staffan, Gunilla, Isabella och Ulf - snällt poserande framför en Patria och snyggt iförda motoroverall.



Staffan ser nöjd ut.



Är det där vi ska in...?



Se där ja, det gick ju alldeles utmärkt!



Avfärd. Många varma timmar väntar - men jag råkar veta att det är mödan värt!

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17, Försvarsutskottet

Bloggande parlamentariker

Igår kväll anlände fyra riksdagsledamöter till Camp Northern Light. De sitter alla i försvarsutskottet och deras besök är förstås uppskattat. Den folkliga förankringen av Sveriges uppdrag i Afghanistan är utomordentligt viktigt och här har våra parlamentariker en central roll uppgift att fylla.

I och med detta kommer också den allmänna bloggaktiviteten att öka. Staffan Danielsson (C) skriver på sin ordinarie blogg. Isabella Jernbeck och Ulf Grape (M) bloggar genom Aftonbladet. Gunilla Wahlén (V) förefaller däremot hålla en lägre profil - åtminstone bloggmässigt.

Varmt välkomna, allesammans!

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, FS17, Försvarsutskottet

Öppenhet och ansvar kring 'Artemis'

Vi fick uppleva några veckor av förvirrad kommunikationshantering men nu verkar Försvarsmakten ha samlat ihop sig hjälpligt. Jag tänker förstås på efterdyningarna av tortyrskandalen under Operation 'Artemis'. Det är också utmärkt att försvarsutskottet valt att kalla ÖB till en utfrågning om vad som egentligen hände i Kongo 2003 och hur berörda chefer agerade. Eller kanske inte agerade. En av de centrala aktörerna är naturligtvis Håkan Syrén själv även om han då hade en annan befattning (Chef MUST).

Den som vill läsa om Försvarsmaktens slutsatser av händelserna kan med fördel göra det här. Länken leder till delar av den utredningsrapport som tidigare varit sekretessklassad som "kvalificerat hemlig".

För min del väcker den svenska hanteringen av tortyrskandalen två lite obehagliga känslor;

1. Känslan av att somliga chefer på fältet inte förstår innebörden och digniteten av ett folkrättsbrott
2. Känslan av mörkläggning och att chefer i efterhand försöker glida undan personligt ansvar

Två av ÖB:s ledord är öppenhet och ansvar. Jag hoppas innerligt att det låter sig återspeglas i kommande utskottsutfrågning! Först när alla kort är på bordet kan det dras slutsatser för framtiden.