Feg godtemplarargumentation!

En tvärpolitisk godtemplarkvartett går idag till hårt angrepp mot förslaget om att (äntligen!) möjliggöra gårdsförsäljning av egenproducerat vin och öl. Man gör det genom att gömma sig bakom tolkningar av EU-regler. Det är en feg argumenation, tycker jag. Varför inte säga som det är i stället? Det vill säga att man är EMOT varje form av gårdsförsäljning, oavsett om den anses förenlig med det svenska Systembolagsmonopolet eller inte? Det vore åtminstone en smula ärligt.

De fyras argumentation bygger nu på en RÄDSLA för att gårdsförsäljning i grunden skulle hota den svenska restriktiviteten (läs: detaljhandelsmonopolet). Låt mig då påminna om att monopolet i sig inte har något som helst egenvärde. Det övergripande målet är folkhälsan. Och det är här som den logiska tankeluckan uppstår... Det finns nämligen ingenting som pekar mot att gårdsförsäljning SOM SÅDAN skulle leda till en försämrad folkhälsa. Det finns inte heller några skarpa politiska förslag om att i vidare mening bryta upp monopolet.

Jag menar att politik är att vilja. Jordbruksministern, jag och många med oss VILL göra det möjligt för entreprenörer som Grytthyttan Vin, Gutevin och Kullabygdens vingård att fortsätta utveckla sina verksamheter. Det är till gagn för turismen och därmed sysselsättningen, inte minst på landsbygden. Det är dessutom helt i linje med vad som med självklarhet är möjligt i nästan alla andra europeiska länder.

Med denna vilja som utgångspunkt handlar det om att hitta de juridiska MÖJLIGHETERNA. Just det är också vad som nu sker genom EU-experten och juristen Lotty Nordlings försorg. Jag är grymt optimistisk över att hon kommer kunna föreslå en fullt framkomlig väg! Sedan må monopolkramarna säga vad de vill.

Birgitta Ohlsson visar tänderna

"Den Prideparad som skulle hållits i Litauen i helgen har stoppats. Om EU menar allvar med att vara en vakthund för mänskliga rättigheter måste unionen ibland visa tänderna."

Det skriver EU-minister Birgitta Ohlsson som håller tal idag i Vilnius. Jag gillar verkligen att Birgitta tagit med sig sin principfasthet och sitt mod in i ministerrollen. Det förtjänar respekt.

Själv reser jag till RFSL:s kongress i Skellefteå idag. Det gör förstås att jag inte kan delta i Vilnius men en del av mina tankar kommer vara där ändå. Med åren har jag lärt känna flera av Baltikums hbt-kämpar väl, bland annat efter min medverkan vid Riga Pride under åren 2006-2008. Det är möten som gjort intryck.

Såväl homofobin på andra sidan Östersjön som förföljelsen av romer i stora delar Europa utgör ett slags lackmuspapper över mänskliga rättigheters bräcklighet. EU har en fantastiskt viktig roll att fylla här och jag är stolt över att vi har en regering som tar den kampen - i både ord och handling!

En bra dag

Äntligen - idag tar Sverige över ordförandeskapet i EU! Ett spännande halvår väntar och utmaningarna är många, inte minst på det säkerhetspolitiska området.

Idag är det också exakt en vecka kvar till min första leave. Det är inte utan att jag börjar längta ordentligt... Därtill säger vi tack och adjö till våra gäster från försvarsutskottet som nu styr kosan mot Sverige. Ert besök har varit uppskattat! Här följer lite bilder från gårdagens program.



På förmiddagen besökte vi en lokal NGO som jobbar för att kvinnor ska få bättre möjligheter att stå på egna ben. Hantverksutbildning och läs- och skrivträning är viktiga inslag. Resurserna är knappa och lokalerna enkla men engagemanget enormt!



Barnen följer ofta med mammorna och får del av undervisningen på sina villkor.



Maliha och hennes familj som driver organisationen bjöd på generöst fika. Afghanerna är kända för sin gästfrihet.



På en bakgård har man också byggt upp en liten träningslokal. Här testar Gunilla sina boxningsfärdigheter.



Obligatoriskt gruppfoto (Maliha i ljusblå dräkt).

Avslutningsvis känner jag förstås stor ödmjukhet och lättnad över att gårdagens eldstrid i utföll utan skador för vår och de afghanska soldaternas del.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, ISAF, säkerhetspolitik, försvarsutskottet, EU

Löprundor och storpolitik

Camp Northern Lights har nu varit mitt hem i snart två veckor. Sakta men säkert börjar ett vardagsliv ta form. I det ingår träning. Hittills har jag avverkat 11 löprundor á 5 km, i huvudsak i gryningen. Det är en fantastiskt skön start på dagen!

Med den verklighet som råder i vårt närområde är det inte heller särskilt svårt med motivationen till att hålla sig i form. Vi har ständigt en säkerhetssituation att hantera och inför valen i augusti ställs det ytterligare på sin spets. Vårt uppdrag är att tillsammans med afghansk miltär och polis skapa säkrast möjliga förutsättningar för både kandidater och väljare att utöva sina demokratiska rättiigheter.

Till det kommer ett mycket besvärligt humanitärt läge just nu. Bakgrunden är svåra översvämningar i flera av de provinser vi ansvarar för. FN-samordnare i området flaggar för behov av omfattande hjälpinsatser från det internationella samfundets sida.

Storpolitiskt påverkas vi också indirekt av det allt mer spända läget i Pakistan. Allt hänger ihop i en regional kontext. Expressens Anna Dahlberg konstaterar på gårdagens ledarsida att "Det är inte omvärldens närvaro som är problemet i Afghanistan. Det är vår frånvaro." Jag kan bara hålla med. Jag välkomnar också varmt det toppmöte mellan EU och Pakistan som nu planeras.

Var finns Bildt?

Få kan ha undgått att FN:s stora konferens mot rasism ("Durban II") pågår som bäst i Génève. Bojkott och svavelosande tal från Irans president Ahmadinejad har skapat en kaotisk och ovärdig inramning. Jag har två vänner på plats och följer förstås deras direktrapportering med stor nyfikenhet.

Var finns då Sverige när allt detta sker? Officiell representant är ambassadör Hans Dahlgren. Men i bakgrunden finns Carl Bildt. Han bloggar och han skickar mail till redaktioner. Problemet är att han finns just i bakgrunden... Vår utrikesminister borde vara där - på plats. Det var Norges dito, Jonas Gahr Støre. Enligt flera bedömmare blev han nu den som - mer eller mindre ensam - fick ta på sig att försöka rädda världssamfundets anseende.

Positivt är att EU-länderna samordnat sig. Vi ska inte heller glömma vilka som utgör det verkliga problemet, nämligen en fundamentalistisk statschef med "hangarounds". Philip beskriver det så här på sin FB-sida:

"Det känns märkligt att ha lyssnat på Ahmadinejad live - han är ju om möjligt mer ond än jag trodde."

Men även ondska måste bemötas i en öppen och rak diskussion. Det gäller såväl intoleranta krafter här hemma som i relationen med andra länder. Då duger det inte att skicka fram en vingklippt ambassadör när det verkligen gäller!

Rör inte vår varg!

Varannan varg som dör i Sverige och Norge är offer för olaglig jakt, läser jag i DN:

Tjuvjakten ingår delvis i en organiserad brottslighet mot djurlivet, anser förste åklagaren Tore Höviskeland vid den norska ekopolisen. Om den olagliga jakten inte skett skulle de två länderna haft mellan 194 och 305 vargar för två år sedan. I stället var de 153 individer.

- Den olagliga jakten bromsar tillväxten, säger chefsforskare Hans Christian Pedersen.

Dessvärre tror jag inte det finns anledning att betvivla uppgifterna. Samtidigt arbetar regeringen med en rovdjursproposition där förvaltningsjakt förväntas bli tillåten i större utsträckning än idag. För vargstammens del menar jag att avskjutningen måste begränsas till ett absolut minimum. Populationen är fortfarande extremt sårbar och vi har även ett ansvar att leva upp till i förhållande till EU:s art- och habitatdirektiv. 

Vargens vara eller inte vara är således inte enbart en nationell angelägenhet. Än mindre är det en fråga förbehållen militanta Värmlandsaktivister, däribland Kurt Borg från Jägarnas Riksförbund. Det enda positiva jag kan komma på att säga om honom är att han åtminstone förefaller ärlig. I en artikel från igår klarar han ut:

- Vansinne! Vi vill inte ha några vargar här, säger Kurt Borg. Inställningen är nollvision. 

- Antingen ska vi kunna släppa ut våra hundar på jakt, eller också kan vi det inte. Går det inte att leva med vargarna på det sättet, så ska de bort. Det här är beslut som tas i varje enskilt distrikt, säger Kurt Borg.

För egen del hävdar jag med dårens envishet att den biologiska mångfalden är en rikedom som vi ska vara oerhört rädda om. Låt samexistens bli nyckelordet. Inte utrotning.

Bonuspoäng till regeringen

Maud Olofsson, m fl, på DN Debatt idag:

Vi stänger alla möjligheter till rörlig ersättning och bonus. Alla de högsta cheferna i statligt ägda företag kommer enbart att ha fast ersättning enligt de nya riktlinjerna. Det gäller redan för samtliga vd:ar och ska från och med nu vara regel för samtliga ledande befattningshavare i statliga företag. [...]

I tider av svår ekonomisk kris ställs krav på återhållsamhet från alla håll. En kris kan också bidra till att fästa ögonen på förhållanden som vi vant oss vid att acceptera men som egentligen blivit orimliga. Därför är den debatt som uppstått om chefslöner i allmänhet och bonusar i synnerhet nyttig och kan komma att leda till en nyordning internationellt och för svenskt näringsliv. Det är en utveckling som vi välkomnar.

BRA! Även om jag i allmänhet inte har något emot balanserade bonussystem så är det fantastiskt viktigt att staten föregår med gott exempel i den tid som nu är.

I övrigt börjar det märkas så smått att EU-valet närmar sig. Jag har de senaste dagarna fått svara på enkäter från SvD (om Euron), Företagarna och Djurens Rätt. Det känns bra - alltsammans handlar om frågor som ligger mig varmt om hjärtat och där jag menar att EU har en roll att spela!

Falis lördagstips

Mina fredagstips har kommit av sig en smula... Ambitionen är dock oförändrad och som ett utslag av flexibilitet levereras här veckans blandade småtips med en dags förskjutning.

TREVLIG SCHLAGERHELG!!

Valutatips
EURO! Jag har sedan länge släppt alla nostalgiska bindningar till kronan. Därmed har också varje motargument fallit för min del. Jag är tämligen övertygad om att vi skulle stå oss ekonomiskt än starkare om vi anslöt oss till EMU. Glädjande nog ser jag att allt fler ledande centerpartister börjat göra samma anlays!

Årstidstips
Våren är på väg, sägs det. Gärna för mig - kyla och snö är inte mitt rätta element. Ännu mer längtar jag därför till sommar och värme. Det får mig osökt att tänka på Lasse Berghagens underbara klassiker "En kväll i juni". Lyssna och njut. Snart är vi där!

Röstningstips
Det blir förstås tufft ikväll... Men jag kommer i alla fall att lägga en röst eller sju på Alcazar! Visst vore det väl härligt med en glittrig discodänga i Moskva?!!

Kvinna + kvinna = sant

Jag och Anki Elken uppmärksammar lesbiska och bisexuella kvinnors situation i en debattartikel på Politikerbloggen idag. Ur inledningen:

100 år av internationell kvinnokamp. Men frågan är om kampen verkligen omfattar alla kvinnor? Runt om i världen ser vi hur lesbiska och bisexuella kvinnor osynliggörs och marginaliseras. Mer extrema uttryck är systematiska omvändelsevåldtäkter, godtyckliga fängelsestraff och i värsta fall döden. I dess spår följer ohälsa, lidande och stigma och kring detta har det länge varit alldeles för tyst. Vi vill bidra till att bryta den tystnaden - i Centerpartiet, i Sverige och i EU!

Läs och kommentera gärna artikeln i sin helhet här.

Jag är särskilt glad över samarbetet med Anki. Hon är bland annat styrelseledamot i Fredrika-Bremer-Förbundet och förbundsstyrelseledamot i Centerkvinnorna. Tidigare har hon också varit ordförande i Sveriges Kvinnolobby.

Senare idag bär det av till ABF-huset där Nätverket 8 mars ordnar seminarier på temat "Kvinnors hälsa och HIV - en utmaning för jämställdhet".

Till sist: GRATTIS, MAUD för utmärkelsen "Årets Kvinna"!!

Sahlins murbygge bekymrar

På område efter område manifesterar socialdemokraterna en allt mer protektionistisk hållning. Tydligast har det tidigare varit när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken samt motstånd till arbetskraftsinvandring och tjänstedirektivet. Det har jag bland annat bloggat om här.

Det senaste exemplet är Sahlins utspel om energipolitiken. SR Ekot:

Men vill Socialdemokraterna att man ska skrinlägga planerna på ytterligare ledningar till Europa?

– I dag, ja, säger Mona Sahlin.

Jag tror inte på stängda gränser vare sig det handlar om människor eller el. Tillit och samarbete utgör själva grunden för utveckling. Än en gång noterar jag också att norrmännen (igår genom Stoltenberg) stakar ut en visionär väg som inspirerar. Energiminister Åslaug Haga talade redan i somras om möjligheten att bli "Europas batteri" genom storskaliga satsningar på förnybar energi.

Socialdemokraterna går motsatt väg och det är en protektionism oroar. Dessvärre tycks en kursändring avlägsen med Ulvskog som lokomotiv i EU-valrörelsen och Ohly flåsandes i nacken på hemmaplan. Men för Sveriges skull tillåter jag mig ändå att hoppas.

För Europa i tiden

SvD:s Göran Eriksson gör idag en intressant analys av hur delar av det politiska etablissemanget går i uppenbar otakt med svenskarnas allt mer positiva inställning till EU. Inte minst gäller det sossarna - som ju toppar sin EU-valsedel med Marita Ulvskog! - och i viss mån även moderaterna.

För mig är det självklart att bejaka och fördjupa EU-samarbetet. Jag är också stolt över att tillhöra ett centerparti som förmått att hänga med i utvecklingen. Allt EU gör idag är förstås inte bra. Det finns behov av att arbeta bort en del byråkratisk klåfingrighet. Men ska vi kunna förändra detta och på allvar axla de verkliga utmaningarna kan vi inte ha försvaret av nationella intressen som utgångspunkt för varje diskussion. Låt oss därför välja parlamentariker den 7 juni som har visioner och faktiskt tror på det projekt man vill bli en del av!

Arbetarepartiet Stängda Gränser

Kloke Magnus Andersson påminner om att detta är dagen då arbetskraftsinvandring till Sverige åter blir möjlig. Det är en dag att vara stolt över. Beslutet är fattat av Alliansen och Miljöpartiet.

Att Sverigedemokarterna opponerar är förstås något av en naturlag. Men noterbart är alltså att den samlade vänstern (nåja, nästan...) också förespråkar fortsatt stängda gränser.

För mig är principen om den fria rörligheten - såväl inom som utom EU - en oerhört central ledstjärna. Vill jag kunna resa, leva och arbeta i andra länder måste jag också vara beredd att hälsa andra välkomna till oss. Dessutom är jag övertygad om att vi som nation faktiskt utvecklas om vi vågar bejaka och ta tillvara olikheter.

Om detta och annat ska det förhoppningsvis bli möjligt att debattera med sd-mannen Sven-Olof Sällström i Östersund i februari. Bollen är i rullning.

LO:s dödskram

Domen i det så kallade Vaxholmsmålet väckte stor uppmärksamhet och facklig ilska när den kom för något år sedan. Idag presenterar regeringens utredare sina förslag till lagändringar för att anpassa den svenska modellen till en europeisk kontext. Det är bra - och för övrigt inte en dag för tidigt!

Vid en första anblick tycker jag att det är väl avvägda förslag som nu läggs fram. Utgångspunkten kommer bli branschavtalens minimivillkor gällande bland annat lön och arbetstid. Dessa ska vara tydliga och förutsebara för alla och envar. Vidare får Arbetsmiljöverket ansvaret för att främja den fria rörligheten för tjänster samtidigt som skyddet för utstationerad arbetskraft stärks.

Jag välkomnar också att fackens strejkrätt begränsas. Proportionalitet måste alltid vara en ledstjärna när stridsåtgärder övervägs. Det fackliga övervåld som utövades vid skolbygget i Vaxholm hoppas jag därmed är ett minne blott.

LO-ledningen applåderar förstås inte utredningen utan talar om "kryphål som måste täppas till". Men värre ändå: I dagens pressmeddelande fortsätter man obstruerandet mot EG-domstolens beslut som man kallar en "allvarlig inskränkning av grundläggande fackliga rättigheter". Det är anmärkningsvärt.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen har många fördelar. Men den måste förstås anpassas till den tid och värld vi lever i. Viss förändring skulle facket också tjäna på. Att in absurdum försvara den svenska modellen kommer bara leda till att den kramas till döds. Problemet är att vi dessförinnan hinner skapa en mur runt Sverige. En sådan utveckling vill inte jag se.

Befriande JA

Hurra!! Riksdagen röstade igår kväll JA til att ratificera Lissabonfördraget. Röstsiffrorna blev 243 JA, 39 NEJ och 13 som avstod.

Vi vet att en del borgerliga ledamöter lämnat partilinjen vilket förstås är helt i sin ordning. Vad jag är nyfiken på är om någon miljö- eller vänsterpartist faktiskt röstade JA...? Hur högt i tak är det bland EU-bakåtsträvarna egentligen?

JA till ett starkare Europa

Det närmar sig beslut om Lissabonfördraget. Vår EU-minister Cecilia Malmström (fp) skriver idag på SvD:s Brännpunkt och reder ut de grundläggande begreppen. Artikeln är bra och läsvärd.

Jag är stolt över att vi har en regering som bejakar EU-samarbetet. Lissabonfördraget leder till ökad öppenhet, samordning och effektivitet i EU:s beslutsfattande. Det medför också ett stärkt svenskt inflytande.

Ett NEJ till Lissabonfördraget skulle innebära ett JA till det Nicefördrag som utgör dagens ordning. Det är verkligen inte att föredra.

Vägen till Europaparlamentet

Nu är det klart! Vår lista till Europarlamentsvalet den 7 juni är fastställd. Valplattformen likaså. Därmed har vi lagt grunden för den valkampanj som har siktet inställt på 3 mandat. Själv finns jag på en hedrande 15:e-plats (av totalt 45).

Jag säger också särskilt GRATTIS till Marie Wickberg som lyftes upp till plats 4. Det kommer tveklöst innebära en extra skjuts i EU-visionär riktning!

Lite stolt är jag också över att ha lyckats lobba igenom en utökad och vässad skrivning på hbt-området i valplattformen. Det innebär att centerpartiet synliggör det förtryck som hbt-personer fortfarande utsätts för runt om i Europa och att vi vill att EU ställer sig bakom Yogyakartaprinciperna. Principerna har arbetats fram av internationella MR-experter och är ett verktyg för att erkänna hbt-rättigheter som en självklar del av de mänskliga rättigheterna.

Stort tack till Per Ankersjö, ordförande i Stockholmscentern, som talade för förslaget och Lena Ek, vår kvinna i Europaparlamentet, som uttryckte sitt stöd!

Kandidatutfrågning i Norrköping

Som en av kandidaterna till Europaparlamentet har jag nyss deltagit i en utfrågning under centerns framtidskonvent i Norrköping. Vi var ett 30-tal personer som grillades i en dryg timma. Sammantaget känns det fantastiskt bra med så många EU-positiva och engagerade kandidater.

Mitt mest utstickande svar var ett NEJ till turkiskt medlemskap i EU. Det kan förstås kräva sin förklaring eftersom jag i grunden är extremt positiv till utvidgning av EU. Men vad jag däremot inte är beredd att göra är att dagtinga med mänskliga rättigheter.

Min slutsats av det är att vi gör klokt i att skynda långsamt med Turkiets medlemskapsprocess. Risken är annars att vi i någon slags överambition adopterar bristande respekt för bland annat kvinnors och hbt-personers rättigheter. En sådan utveckling vill jag inte medverka till. Turkiet måste leverera respekt för mänskliga rättigheter först. Medlemskap sen.

Historia som förpliktigar

Apropå (s)-utspelet om dramatiskt sänkt ambition i det säkerhetspolitiska EU-samarbetet noterar jag att SvD:s ledarsida helt delar min analys från gårdagen. Men det var måhända inte helt oväntat.

Idén om att Sverige ska minimera sina åtaganden inom ramen för EU:s stående snabbinsatsförband kommer sällsynt feltajmad, sett ur ett historiskt perspektiv.

Igår högtidlighölls 70-årsminnet av kristallnatten (starten på judeförföljelsen) och idag uppmärksammas att det är 90 år sedan första världskriget i praktiken var över (den elfte timmen, den elfte dagen, den elfte månaden...). Det är händelser i vår moderna historia som manar till eftertanke.

Jag vill se ett Europa som tar ansvar för fred och säkerhet - både på den egna kontinenten och vid konflikter som exempelvis den i Kongo. Och jag vill att Sverige tar aktiv del i detta ansvar. Då duger det inte att reducera det svenska truppbidraget till "ett hundratal personer" som Anders Karlsson (s) föreslår.

Låt inte vänstern diktera villkoren för försvars- och säkerhetspolitiken. Då blir vi snart marginaliserade på den internationella arenan. Det tjänar verkligen ingen på.

An(s)var?

Sossarnas försvarspolitiska talesman, Anders Karlsson, vill nu ompröva Sveriges kommande deltagande i EU:s snabbinsatsstyrkor. Det låter Ekot och Politikerbloggen meddela idag. Möjligen ska utspelet ses som en desperat flirt med vänstern i de kärvande koalitionsförhandlingarna. Särskilt konsekvent och ansvarstagande är det i alla fall inte.

Arbete för fred, stabilitet och säkerhet är den enskilt viktigaste frågan för det Europeiska samarbetet (och för all del på global nivå också). Fred byggs förstås inte med vapen men få bestrider idag att militär intervention utgör en nödvändig delkomponent i många konfliktlösningssituationer. Det kan handla om att lösa såväl fredsframtvingande som fredsbevarande uppgifter i syfte att skapa en hållbar situation för civilbefolkning och övriga internationella återuppbyggnadsinsatser.

Ska EU som organisation kunna fylla en trovärdig funktion på det säkerhetpolitiska området krävs alltså samordnad militär förmåga av viss tyngd. Vi vet också att tidiga insatser skapar bäst förutsättningar att faktiskt göra nytta. Snabbhet är därför viktig. Utifrån dessa ingångsvärden har konceptet med stående snabbinsatsstyrkor skapats och där ansvaret mellan länder delas över tid.

Detta ansvar vill Anders Karlsson alltså nu att Sverige ska dra sig undan, alternativt drastiskt skära ner. Underförstått: låt någon annan ta hand om skitjobbet. Det är inte den typen av statsmannaskap jag vill se. Sverige har en lång tradition av att solidariskt ställa upp med stöd till oroshärdar, både militärt och civilt. I sin tur bygger det förstås på en insikt - från Palmes tid och framåt - om att retorik måste backas upp med handling för att vara trovärdig.

För Mona Sahlin hägrar fortfarande statsministerposten. Det vore därför på sin plats med ett besked. Delar hon den presumtive försvarsministerns syn på sänkt svensk ambition i det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet med andra länder?

Kandidat nummer 15

Idag är det exakt 7 månader kvar till Europarlamentsvalet. Det är alltså en bra dag för att presentera Centerpartiets förslag till lista. Slutligt kommer den att fastställas i samband med partiets förtroenderåd den 16 november.

Jag är föreslagen att finnas med på 15:e plats och det känns klart hedrande! Europafrågorna är fantastiskt viktiga och jag tror på EU som idé och projekt. Att få jobba med att skapa engagemang för EU-tanken och parlamentsvalet är något jag verkligen ser fram emot. Centern siktar på 3 mandat och jag ska förstås försöka dra alla mina strån till stacken.

De frågor jag brinner för är demokrati, mänskliga rättigheter och säkerhetspolitik. Till det kommer klimatfrågan som kräver lösningar på såväl Europanivå som globalt. Överhuvudtaget drivs jag också av övertygelsen om att EU måste fortsätta utvecklas i riktning mot en värdegrundsbaserad organisation. I slutändan är det bara så fred, stabilitet och hållbar utveckling kan åstadkommas!

Våra toppkandidater är:

1. Lena Ek
2. Kent Johansson
3. Abir Al-Sahlani
4. Håkan Larsson
5. Marie Wickberg

Och så förstås jag på plats 15...!