Fredag förmiddag, 14/10: Efter bara en timmes vandring uppför bergssidan får vi vår första gorillakontakt - en halvårsgammal unge. Och flera lekfulla, nyfikna ungar blir det!
torsdag 20 oktober 2011
Mountain Gorilla Safari 2(4)
Fredag förmiddag, 14/10: Efter bara en timmes vandring uppför bergssidan får vi vår första gorillakontakt - en halvårsgammal unge. Och flera lekfulla, nyfikna ungar blir det!
Mountain Gorilla Safari 1(4)
För exakt en vecka sedan plockades jag upp utanför ett hotell i Kampala. Kosan styrdes mot Bwindi Impenetrable National Park i gränslandet mellan Uganda, Kongo och Rwanda. Området är hem för världens enda kvarvarande population av bergsgorillor. Positivt är att antalet djur ökar så sakteliga, tack vare massiva skyddsåtgärder. Just nu finns ca 720 individer och jag hade förmånen att få komma nära en av de större familjerna - the Rushegura Group. Håll till godo!
Ansiktet på the Blackback - familjens andreman, 18 år gammal.
Bilresan till Bwindi tog 11 timmar så en och annan paus var välkommen. Här vid passage av Ekvatorn.
Titeln "De dimhöljda bergens gorillor" är onekligen välfunnen. Här är jag framme i Bwindi och landskapet är verkligen fantastiskt!
Jag var ensam gäst på lodgen där jag bodde första natten vilket förstås innebar extra god service. Så här såg min enkla boning ut.
Genomgång med information och förhållningsorder inför vår vandring ut i gorillaland...
Ansiktet på the Blackback - familjens andreman, 18 år gammal.
Bilresan till Bwindi tog 11 timmar så en och annan paus var välkommen. Här vid passage av Ekvatorn.
Titeln "De dimhöljda bergens gorillor" är onekligen välfunnen. Här är jag framme i Bwindi och landskapet är verkligen fantastiskt!
Jag var ensam gäst på lodgen där jag bodde första natten vilket förstås innebar extra god service. Så här såg min enkla boning ut.
Genomgång med information och förhållningsorder inför vår vandring ut i gorillaland...
söndag 9 oktober 2011
Fågelliv
Träning hör vardagen till här nere och vanligtvis blir det snabb gång runt campen. Nyss avverkades det 400:e varvet (= 760 km) men än är det långt kvar till 1000...
Dagen till ära tog jag också kameran med mig ut i spåret för att plåta lite fåglar. Håll till godo!
Dagen till ära tog jag också kameran med mig ut i spåret för att plåta lite fåglar. Håll till godo!
tisdag 4 oktober 2011
Sista båtpatrullen
I fredags var jag ute på en båtpatrull. Vi var ett mixat gäng under ledning av the Human Rights Unit. Färden gick söderut, via Al Ganal och Khorflus mot Mareng. Det var tidigare en mycket liten by men allt förändrades för ca ett halvår sedan. Rebellattacker i närområdet skapade stora grupper av internflyktingar och omkring 5000 av dem finns nu i Mareng.
Vi såg väldigt få vuxna män. Några kanske har gett sig av frivilligt för att försöka få en bättre utkomst någon annanstans. Mer troligt att bakgrunden är en annan. Det berättades för oss att soldater från SPLA – den reguljära armén – systematiskt trakasserat många män, godtyckligt misstänkta för samröre med den rebelledare de ursprungligen flytt ifrån. Kvinnorna vi pratade med menade att detta drivit deras män på flykt. Igen.
De allmänna levnadsförhållandena var extremt knappa. Jag har sett mycket hunger och umbäranden under mina tidigare patruller men Mareng sticker ut. Att vara internflykting i Sydsudan utan någon egentlig tillgång till mat, dricksvatten eller mediciner måste vara oerhört tufft. Ändå klagar väldigt få öppet. Förhoppningsvis leder vårt besök till att någon extern hjälp är på väg in.
Vad vi inte visste när vi gav oss av var att denna patrull skulle komma att bli historisk. Det var nämligen den sista – någonsin. Samtidigt som vi var på floden gavs ordern om att den Bangladeshiska båtenheten (BANFRU) ska tas hem och operationerna avbröts med omedelbar verkan. På sikt ska de ersättas med ett indiskt förband men de lär knappast vara på plats under min resterande tid här nere...
Att bli av med BANFRU känns vemodigt. Dels för att vi mister ett oslagbart transportmedel. Dels för att jag lärt känna många där, inte minst under den 19-dygnspatrull som jag var en del av i augusti. Båtar och kollegor kommer vara saknade!
Check in vid BANFRU.
Del av vårt team i Mareng.
De flesta barnen håller humöret uppe. Och de älskar att posera för kameran!
Vi såg väldigt få vuxna män. Några kanske har gett sig av frivilligt för att försöka få en bättre utkomst någon annanstans. Mer troligt att bakgrunden är en annan. Det berättades för oss att soldater från SPLA – den reguljära armén – systematiskt trakasserat många män, godtyckligt misstänkta för samröre med den rebelledare de ursprungligen flytt ifrån. Kvinnorna vi pratade med menade att detta drivit deras män på flykt. Igen.
De allmänna levnadsförhållandena var extremt knappa. Jag har sett mycket hunger och umbäranden under mina tidigare patruller men Mareng sticker ut. Att vara internflykting i Sydsudan utan någon egentlig tillgång till mat, dricksvatten eller mediciner måste vara oerhört tufft. Ändå klagar väldigt få öppet. Förhoppningsvis leder vårt besök till att någon extern hjälp är på väg in.
Vad vi inte visste när vi gav oss av var att denna patrull skulle komma att bli historisk. Det var nämligen den sista – någonsin. Samtidigt som vi var på floden gavs ordern om att den Bangladeshiska båtenheten (BANFRU) ska tas hem och operationerna avbröts med omedelbar verkan. På sikt ska de ersättas med ett indiskt förband men de lär knappast vara på plats under min resterande tid här nere...
Att bli av med BANFRU känns vemodigt. Dels för att vi mister ett oslagbart transportmedel. Dels för att jag lärt känna många där, inte minst under den 19-dygnspatrull som jag var en del av i augusti. Båtar och kollegor kommer vara saknade!
Check in vid BANFRU.
Del av vårt team i Mareng.
De flesta barnen håller humöret uppe. Och de älskar att posera för kameran!
lördag 24 september 2011
Campråtta
Jag har just avverkat en knapp mil (5 varv) runt campen. Det är skönt att röra på sig och man får tid att samla tankarna. Det slog mig att jag faktiskt inte lämnat campområdet under de senaste 8 dagarna, alltså sedan jag kom tillbaks från leave…
Det ska dock inte förväxlas med att jag varit sysslolös. Så är absolut inte fallet. Det händer mycket i vårt ansvarsområde just nu och vi tilldelas rejält med patrulluppgifter för att försöka gjuta olja på vågorna. Många av mina kollegor är således ute på fältet medan det fallit på min lott att koordinera stödet till dem, planera för kommande uppdrag och hålla all annan verksamhet rullande.
Bråda och långa dagar har det blivit men jag klagar absolut inte. I veckan ska även jag försöka komma iväg på en eller annan patrull, om än bara över dagen. Hur det än är så är det den delen av jobbet jag gillar bäst och som känns mest meningsfull.
Under rubriken omvärldsbevakning vill jag förstås också passa på att gratulera mina amerikanska vänner. ”Don’t Ask, Don’t Tell” – homoförbudet i försvaret – är äntligen ett minne blott! Jag har varit rejält involverad i frågan genom åren och även besökt USA två gånger för att påverka och dela med mig av svenska erfarenheter. På senare tid har också representanter för försvarsledningen tagit upp frågan i kontakter med amerikanska kollegor. Särskilt stolt är jag över konteramiral Anders Grenstads insats och jag vet att han delar vår glädje idag!
En mindre trivsam del är den sanitära standarden här. I kombination med en ökande mängd insekter kan handfatet se ut som ovan en helt vanlig dag…
Det ska dock inte förväxlas med att jag varit sysslolös. Så är absolut inte fallet. Det händer mycket i vårt ansvarsområde just nu och vi tilldelas rejält med patrulluppgifter för att försöka gjuta olja på vågorna. Många av mina kollegor är således ute på fältet medan det fallit på min lott att koordinera stödet till dem, planera för kommande uppdrag och hålla all annan verksamhet rullande.
Bråda och långa dagar har det blivit men jag klagar absolut inte. I veckan ska även jag försöka komma iväg på en eller annan patrull, om än bara över dagen. Hur det än är så är det den delen av jobbet jag gillar bäst och som känns mest meningsfull.
Under rubriken omvärldsbevakning vill jag förstås också passa på att gratulera mina amerikanska vänner. ”Don’t Ask, Don’t Tell” – homoförbudet i försvaret – är äntligen ett minne blott! Jag har varit rejält involverad i frågan genom åren och även besökt USA två gånger för att påverka och dela med mig av svenska erfarenheter. På senare tid har också representanter för försvarsledningen tagit upp frågan i kontakter med amerikanska kollegor. Särskilt stolt är jag över konteramiral Anders Grenstads insats och jag vet att han delar vår glädje idag!
En mindre trivsam del är den sanitära standarden här. I kombination med en ökande mängd insekter kan handfatet se ut som ovan en helt vanlig dag…
söndag 18 september 2011
Home, sweet home...
Home, sweet home! Eller vad man nu ska kalla 14-kvadratmetersbaracken i Malakal...? Men på något underligt vis är det ju så det blir.
Jag har haft en underbart skön ledighet och återvände hit utan ångest. Det mesta är förstås sig likt men förvånansvärt mycket har ändå förändrats på dryga två veckor. Nya kollegor, nya rutiner och inte minst en ny mission (sedan 9 juli) som allt mer börjar ta form. Den stora skillnaden är att vi gör mindre av rutinuppdrag och mer av riktade operationer till problemområden. Så här långt är jag klart positiv till den förskjutningen även om man måste ha realistiska förväntningar på vad vi kan åstadkomma.
Veckan som kommer ser ut att gå en del i kontorsarbetets tecken men det kan ändras fort. Jag hoppas också kunna ta tag i den träning som eftersattes grundligt under Sverigevistelsen. Det bygger dock på att det slutar regna… Gårdagskvällens regnskur var av det intensivare slaget så det lär dröja ett par dagar innan det torkat upp hjälpligt på grusvägarna häromkring.
Redan på ankomstdagen (i fredags) sattes jag i arbete. Kollegor hade lyckats köra fast med en bil inne på campen (!) så det var bara till att rycka ut och vinscha!
På vägen ner läste jag ut Johanne Hildebrandts nya bok, ”Krigare”. Här stjäl jag en lästimme i solen utanför den lodge som jag bodde på en natt i Kampala. Boken är en ingående skildring av soldaternas vardag i Afghanistan och är närmast obligatorisk läsning för alla med ett uns av samhällsintresse!
Den 18 september skänker vi förstås också en tanke till Dag Hammarskjöld som för exakt 50 år sedan förloyckades under ett uppdrag i grannlandet Kongo. Hans ande svävar alltjämnt över verksamheten i dess allra mest positiva bemärkelse; "Peacekeeping is not a job for soldiers, but only soldiers can do it!"
Jag har haft en underbart skön ledighet och återvände hit utan ångest. Det mesta är förstås sig likt men förvånansvärt mycket har ändå förändrats på dryga två veckor. Nya kollegor, nya rutiner och inte minst en ny mission (sedan 9 juli) som allt mer börjar ta form. Den stora skillnaden är att vi gör mindre av rutinuppdrag och mer av riktade operationer till problemområden. Så här långt är jag klart positiv till den förskjutningen även om man måste ha realistiska förväntningar på vad vi kan åstadkomma.
Veckan som kommer ser ut att gå en del i kontorsarbetets tecken men det kan ändras fort. Jag hoppas också kunna ta tag i den träning som eftersattes grundligt under Sverigevistelsen. Det bygger dock på att det slutar regna… Gårdagskvällens regnskur var av det intensivare slaget så det lär dröja ett par dagar innan det torkat upp hjälpligt på grusvägarna häromkring.
Redan på ankomstdagen (i fredags) sattes jag i arbete. Kollegor hade lyckats köra fast med en bil inne på campen (!) så det var bara till att rycka ut och vinscha!
På vägen ner läste jag ut Johanne Hildebrandts nya bok, ”Krigare”. Här stjäl jag en lästimme i solen utanför den lodge som jag bodde på en natt i Kampala. Boken är en ingående skildring av soldaternas vardag i Afghanistan och är närmast obligatorisk läsning för alla med ett uns av samhällsintresse!
Den 18 september skänker vi förstås också en tanke till Dag Hammarskjöld som för exakt 50 år sedan förloyckades under ett uppdrag i grannlandet Kongo. Hans ande svävar alltjämnt över verksamheten i dess allra mest positiva bemärkelse; "Peacekeeping is not a job for soldiers, but only soldiers can do it!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)