Vänner av ordning undrar förstås var jag befunnit mig de senaste veckorna (uppenbarligen inte i cyberrymden) och jag är svaret skyldig… Här kommer en liten resumé:
Den senare halvan av november tillbringades i vårt älskade Sydafrika. Ledigheten gjorde gott och vi hann med både en sväng till Kapstaden och sköna dagar uppe i St Lucia. Med på resan var också min faster och svärmor, vilket var en spännande – och lyckad! – kombination.
Jag och Aina på Taffelbergets topp.
Noterbart är att det regnat mycket på sistone så det finns hyggligt gott hopp om att Estuaryn ska öppna sig inom kort så att floden får tillförsel av havsvatten. Det är 11 år sedan det på allvar hände sist och mycket efterlängtat! På safarifronten hade vi otur med de stora katterna men tur med det mesta i övrigt. Bland annat kan noteras tre fina kontakter med fläckig hyena, varav en i vår ”egen” park.
Hemma i Sverige hann jag med besök hos mamma, bror med familj i Helsingborg samt avslutningsvis en middag på Patricia med vännerna. Därefter bar det oundvikligen tillbaks till Sydsudan och Malakal där livet går sin gilla gång. Vi har fortfarande mycket att göra, kopplat till pågående rebellaktivitet och stamrelaterade konflikter i vårt ansvarsområde.
Alternativ flodpassage, i brist på broar... Flexibilitet är ett nyckelord.
Personligen har jag varit ute på två patruller sedan återkomsten, den senaste igår. Vi flög då till byn Atar en liten bit västerut i vars omgivningar rebeller genomförde en blodig attack i söndags. Ett 20-tal personer ska ha dödats och ca 30 skadats.
Ett 50-tal nyfikna bybor mötte upp vid vårt besök i Atar igår.
Betydligt mer positiv var den gångna helgens träff med den samlade svenska kontingenten, totalt fem militärer. Det är första gången vi har möjlighet att ses samtidigt eftersom två är stationerade i Juba. Utöver själva mötet försökte vi få till trevliga umgängesformer inkluderande såväl svensk sillunch som tacomiddag och pizzakväll à la Malakal. Dessutom ställde Wellfare Committe till med en julfest på fredagkvällen vilket ju var en trivsam bonus. Som lite extra lök på laxen fick vi också se en ca 3 meter lång svart mamba utmed vårt motionsstråk…
De närmaste dagarna kommer många lämna för julledighet och jag blir ensam svensk militär kvar här. Aktiviteten kommer sannolikt gå ner en smula eftersom jul firas även i Sydsudan. Det känns OK och jag är övertygad om att vi som stannar hittar former för att trivas. Hoppas bara att det utlovade julpaketet från Armétaktiska Staben lyckas leta sig fram…!
