Dårhuset

Ett värre dårhus än Vatikanen är svårt att tänka sig... Det senaste utspelet är förvisso föga förvånande men icke desto mindre djupt kränkande.

Påvens utrikesminister är i Chile och förkunnar samtidigt:

– Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili, sade kardinalen vid en presskonferens i huvudstaden Santiago.

– Det är sanningen. Där finns problemet, sade kardinalen.

Jag tycker att galenskapen gått för långt och vill se UD vidta åtgärder. Det är hög tid för en diplomatisk markering. Ärkebiskop Émile-Paul Tscherrig är det påvliga sändebudet i Sverige. Honom bör Bildt kalla till sig och avkräva såväl förklaring som ursäkt. Å det snaraste!

Var finns Bildt?

Få kan ha undgått att FN:s stora konferens mot rasism ("Durban II") pågår som bäst i Génève. Bojkott och svavelosande tal från Irans president Ahmadinejad har skapat en kaotisk och ovärdig inramning. Jag har två vänner på plats och följer förstås deras direktrapportering med stor nyfikenhet.

Var finns då Sverige när allt detta sker? Officiell representant är ambassadör Hans Dahlgren. Men i bakgrunden finns Carl Bildt. Han bloggar och han skickar mail till redaktioner. Problemet är att han finns just i bakgrunden... Vår utrikesminister borde vara där - på plats. Det var Norges dito, Jonas Gahr Støre. Enligt flera bedömmare blev han nu den som - mer eller mindre ensam - fick ta på sig att försöka rädda världssamfundets anseende.

Positivt är att EU-länderna samordnat sig. Vi ska inte heller glömma vilka som utgör det verkliga problemet, nämligen en fundamentalistisk statschef med "hangarounds". Philip beskriver det så här på sin FB-sida:

"Det känns märkligt att ha lyssnat på Ahmadinejad live - han är ju om möjligt mer ond än jag trodde."

Men även ondska måste bemötas i en öppen och rak diskussion. Det gäller såväl intoleranta krafter här hemma som i relationen med andra länder. Då duger det inte att skicka fram en vingklippt ambassadör när det verkligen gäller!

Legaliserad våldtäkt

I dagarna står Afghanistans framtid i fokus vid en stor FN-konferens i Haag. Sverige representeras av utrikesminister Carl Bildt. Jag hoppas att kvinnors delaktighet i återuppbyggnadsarbetet lyfts på agendan. Världssamfundet har ett stort ansvar att föregå med bästa möjliga exempel, ställa krav och mentorera i kampen för kvinnors mänskliga rättigheter.

Samtidigt nås vi av oroande rapporter om bakslag i den faktiska utvecklingen. Jag läser:

Afghanistan har antagit en lag som enligt FN förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan sin makes tillstånd och som legaliserar våldtäkt inom äktenskapet, skriver The Guardian. [...] De slutgiltiga dokumenten har inte publicerats ännu, men lagen tros innehålla paragrafer som innebär att kvinnor inte kan gå till läkare, söka jobb eller utbildning utan att först ha fått tillstånd från sin man. Att neka sin make sex är inte heller tillåtet enligt den nya lagen.

I stora delar av Afghanistan är soldater ur ISAF de enda utomstående ögonen. Tydliga riktlinjer kring skyldigheten att ingripa och rapportera om eventuella övergrepp måste därför finnas på plats. Ett stort och viktigt steg i den riktningen är den nya NATO-strategi om implementering av FN-resolution 1325 som - äntligen - är på väg att antas. Det var för övrigt den som jag fick möjlighet att diskutera vid ett möte på NATO-högkvarteret SHAPE i måndags. Ur dokumentets inledning:

NATO’s operational effectiveness includes making a contribution to sustainable and lasting peace, within which gender equality is a key factor. This Directive provides a strategy for including women’s as well as men’s concerns and experiences as an integral dimension of the design, implementation, monitoring and evaluation of policies and programmes, not as a separate issue, but in a manner which permeates all activity.

Sverige är blivande ordförandeland i EU och aktiv samarbetspartner till NATO. Jag förväntar mig att Carl Bildt lever upp till även dessa delar av sin ministerportfölj vid alla kommande högnivåsamtal. Vi kan göra skillnad.

Europeisk samling

Idag hålls ett extrainsatt möte med EU:s stats- och regeringschefer med anledning av krisen i Kaukasus. Det är bra - precis denna roll vill jag att EU ska spela. Jag uppskattar också att Sverige intagit en aktiv position med Carl Bildt i spetsen.

Återstår att se hur man i eftermiddag lyckas samla sig kring analys, slutsatser och praktisk handling. Jag tillåter mig i alla fall att vara hyggligt optimistisk.

För den som är säkerhetspolitiskt intresserad kan för övrigt rekommenderas Stockholmscenterns politikpub nu på onsdag kväll. Gunnar Karlson som är militärrådgivare på UD och med egen erfaranhet från tjänstgöring i Kaukasus kommer då dit för att teckna en bild av situationen. Jag tror det kan bli klart spännande resonemang! Nyfiken på tid och plats? Hör i så fall av dig på enklaste sätt.

Nordens sak är vår

På DN Debatt idag utvecklar Sveriges och Finlands försvarsministrar sina tankar om ett utökat försvarspolitiskt samarbete. Det är utmärkt bra! Motsvarande inriktning finns sedan tidigare med Norge.

Det jag saknar i artikeln är en gemensam avsiktsförklaring om arbetet med FN-resolution 1325 - Kvinnor, fred och säkerhet. Precis som Lena Ag från organisationen Kvinna till kvinna skrev i lördags är delar av regeringen påfallande tysta i denna fråga. Utrikes- och försvarsministern är tyvärr två av dem.

Sverige, Finland och Norge har de bästa av förutsättningar att vara ledande i 1325-arbetet. Bara under den senaste månaden har jag deltagit i seminarier i båda våra grannländer för att på mellanchefsnivå utbyta praktiska erfarenheter, såväl ur militärt som civilt perspektiv. Men ska vi på allvar kunna lyfta frågorna ytterligare krävs en aktiv och tydlig uppbackning från ansvariga ministrar, däribland Bildt och Tolgfors. Norges försvarsminister, Anne-Grete Strom-Erichsen, kan tjäna som mycket god förebild.

En utmaning i det svensk-finska samarbetet blir onekligen också attityd och förhållningssätt till hbt-rättigheter. Det finska försvarets officiella hållning är att det i princip inte existerar några homosexuella inom organisationen. Och därmed anses frågan ur världen... Här vill det verkligen till att Sverige orkar vara pådrivande för en betydligt mera upplyst och proaktiv hållning!