Var finns Bildt?

Få kan ha undgått att FN:s stora konferens mot rasism ("Durban II") pågår som bäst i Génève. Bojkott och svavelosande tal från Irans president Ahmadinejad har skapat en kaotisk och ovärdig inramning. Jag har två vänner på plats och följer förstås deras direktrapportering med stor nyfikenhet.

Var finns då Sverige när allt detta sker? Officiell representant är ambassadör Hans Dahlgren. Men i bakgrunden finns Carl Bildt. Han bloggar och han skickar mail till redaktioner. Problemet är att han finns just i bakgrunden... Vår utrikesminister borde vara där - på plats. Det var Norges dito, Jonas Gahr Støre. Enligt flera bedömmare blev han nu den som - mer eller mindre ensam - fick ta på sig att försöka rädda världssamfundets anseende.

Positivt är att EU-länderna samordnat sig. Vi ska inte heller glömma vilka som utgör det verkliga problemet, nämligen en fundamentalistisk statschef med "hangarounds". Philip beskriver det så här på sin FB-sida:

"Det känns märkligt att ha lyssnat på Ahmadinejad live - han är ju om möjligt mer ond än jag trodde."

Men även ondska måste bemötas i en öppen och rak diskussion. Det gäller såväl intoleranta krafter här hemma som i relationen med andra länder. Då duger det inte att skicka fram en vingklippt ambassadör när det verkligen gäller!

Erik Almqvist sjunger ut...

Blandade sverigedemokrater är flitiga med att kommentera inlägg här på bloggen. Genomgående teman brukar vara att man känner sig allmänt missförstådda av "etablissemanget" och att man är de enda som verkligen vågar säga som det är. För några veckor sedan var det SDU-ordförandens, Erik Almqvist, tur. Han gav då uttryck för att sitta inne på "sanningen om mångkulturen";

Kan ju nämna att jag har varit i Rosengård 4 ggr. [...] Jag skulle tro att jag har långt större "mångkulturell kompetens" än någon borgerlig ungdomsförbundsordförande och än de allra flesta som kallar sig liberaler.

Nåja. Almqvists "mångulturella kompetens" avslöjas idag i all sin nakenhet av SR-programmet Kaliber (i SD-världen ingår förmodligen även detta i den stora konspirationen...). Vid en Tallin-kryssning härförleden sjöngs bland annat käcka små trudelutter inspirerade av vit makt-musik. Saxat från svd.se:

Under resan håller SDU sammanlagt tre konferenser. När det är dags för färjan att lämna Tallin får Kalibers reporter höra deltagarna dra rasistiska och nedsättande skämt om somalier. Enligt programmet kommer en av kommentarerna från Erik Almqvist som är ungdomsförbundets ordförande och som även sitter i partistyrelsen.

Kalibers reporter är med i en hytt där flera SDU:are lyssnar på musik. Erik Almqvist börjar sjunga en låt som heter Folkligt uppror av gruppen Fyrdung, "en nordisk revolution där nordanvinden ska vina genom vår eviga fiendes märg och ben", sjunger han.

- Det där är väldigt typisk vit makt-musik, egentligen, säger Anna-Lena Lodenius som är expert på högerextrema politiska rörelser till Kaliber.

Jimmie Åkesson brukar hävda att rasism och extremism är utrensade ur SD. Trovärdigt? Knappast. Behöver jag nämna att han dessutom var med på resan...?

Modiga och mindre modiga män

Precis som jag förutspådde igår medger nu polismästare Ulf Sempert att han känt till sina medarbetares rasistiska attityd men utan att agera. Jag är inte förvånad men det gör knappast allvaret i situationen mindre. Modigt? Not.

På temat modiga män har Magnus Andersson skrivit en debattartikel i SvD. Med den vill han lyfta fram jämställdhetsperspektivet inför centerns kommundagar som inleds i Visby idag. Det är bra. Tyvärr kan jag inte själv vara där men anar att många spännande diskussioner ligger på lut. Inte enbart om jämställdhet...

Utdrag ur Magnus text:

"Grunden i en jämställd politik erbjuder vettiga löner i de kvinnodominerade yrkena, men också en möjlighet för dem som inte trivs att söka sig vidare till en annan arbetsgivare. Det krävs modiga kommunpolitiker som vågar skapa konkurrens, även inom de områden som de själva har beslutanderätt över.

Det märks också att detta är en jämställdhetsfråga. I de kommuner som leds av kvinnliga centerpartister, som tyvärr är så få som tolv, är man generellt sett mycket bättre på att lägga ut sin verksamhet på entreprenad.

Av de kvinnliga kommunstyrelseordförandena placerar sig 31 procent bland de 100 främsta, medan den siffran för männen endast är 11 procent."

Polisiär härdsmälta

"Den lille apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?"

Orden kommer från en av de poliser som arbetade i samband med Rosengårdskravallerna i december. Flera direkt rasistiska uttalanden finns på den film som poliserna själva tog inifrån sin buss. Det rapporteras i bland annat Sydsvenskan och TV-nyheterna nu på morgonen.

Att de berörda polismännen ska ställas till svars är självklart. Jag menar dessutom att de borde stängas av under den tid som utredningen pågår. All min erfarenhet säger mig också att den här typen av språkbruk inte handlar om en tunga som slinter i stridens hetta utan står för något betydligt djupare.

Slående är också att sanningen rullas upp först nu när filmen används som bevisning mot en av upprorsmakarna och därmed når offentligheten. Trots att mängder av begåvade människor rimligen har sett och hört filmen under snart två månaders tid har ingen reagerat. Och de direkt inblandade kollegorna har förstås tigit som muren. Det är i alla fall vad jag tror.

ÖB brukar säga att "ingen ledarskapssituation är så svår att man ska behöva kränka andra människor". Det är klokt. Polis och militär har en särställning i samhället då vi med vapenmakt har att skydda (alla!) enskilda medborgare, vår demokrati och de världen den vilar på. Malmöpolisernas attityd står i direkt konflikt med detta uppdrag.

Jag ser därför fram emot en prövning. Vid sidan av den hanteringen hoppas jag också att ledningen tar initiativ till en mer övergripande intern diskussion om värdegrund och förhållningssätt. Att isolera frågan till enstaka "rötägg" är sannolikt inte särskilt konstruktivt.

Ett kallare Sverige

Snön faller i Stockholm och vinden viner runt knutarna. Det är en synnerligen ogästvänlig morgon.

Osökt leds tankarna till Sverigedemokraterna. Magasinet NEO har i sitt senaste nummer en artikel under rubriken "En valnatts mardröm". Den manar till eftertanke.

Läsvärd - som alltid - är också tidningen EXPO. Deras medarbetare Alexander Bengtsson har skrivit en handbok för alla som vill bemöta SD och deras idéer. "Sverigedemokraterna har fel" kan köpas direkt från Expo för 125 devalverade svenska kronor. Gör det gärna - för den goda sakens skull!

Missa inte heller Gustav Fridolins artikel i det nya numret (4/2008). Han problematiserar kring att Sverige får återkommande kritik från FN:s kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering eftersom vi inte har ett förbud mot rasistiska organisationer.

"Sverige verkar ha gett upp kärnan i den idealistiska strategin: att tala med dem som attraheras av extremismen. Är vi inte längre förmögna att göra det, kan man fråga sig med vilken rätt regeringen åker till Genève för att lära FN hur en antirasistisk slipsten ska dras."

Jag håller med Gustav. Men mer om det i kommande inlägg.

Hatbrotten som Stenström förnekar

Polisen utreder misstänkta hatbrott efter att två män med utländskt påbrå misshandlades i centrala Karlstad under påskhelgen. Överfallen skedde med någon timmes mellanrum och i samband med åtminstone den ena misshandeln uttrycktes rasistiska glåpord.

Detta är en typ av antidemokratisk brottslighet som bland andra Carin Stenström ihärdigt förnekar. Stenström är aktiv kristdemokrat, ledarskribent och krönikör. I ett av hennes senaste utfall i Skånska Dagbladet utvecklas resonemanget på följande vis;

"Hur kunde vi hamna i minoriteternas diktatur? [...] Några grupper har utvecklat en härskarstrategi av tämligen hänsynslöst slag. [...] Det gäller gay-rörelsen som tvingat fram lagförändringar av ett slag som ingen politiker ens kunnat tänka sig för femton år sedan. Det gäller så kallade antirasister som med våld och brutala debattmetoder tagit som uppgift att tysta all debatt i frågor som rör invandring och problem i det mångkulturella samhället. [...] Idag har vissa grupper ett större värde, till exempel inom rättskipningen. Samma misshandelsbrott bedöms mindre allvarligt om det drabbar en heterosexuell person men prioriteras högre och ges större straffvärde om det drabbar en homosexuell."

Stenström slirar i vanlig ordning på sanningen. Det är inte brottsoffrets identitet som är avgörande utan själva motivet för handlingen. Såsom Karlstadfallen refereras förefaller det vara frågan om just hatmotiv och då ska de bedömas därefter. Det glädjer mig att polisen i sitt utredningsarbete också utgår från detta. Hatbrottets särskilda karaktär är att det inte enbart drabbar brottsoffret utan också skadar och skrämmer hela grupper av människor.

Stenström har naturligtvis sin fria rätt att ogilla gällande lag. Det problematiska är att hon allt som oftast använder en retorik som snarast underblåser homofobi och främlingsfientlighet. Den yttersta konsekvensen av det är blodspillan på våra gator och torg. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Mord börjar inte med slag. Mord börjar med ord."