Nonsens om Mugabe

Nonsensjournalistik. Det är mitt omdöme efter att ha läst DN-artikeln om riksdagsledamoten som fått syn på Robert Mugabe i en shoppingkö i Singapore.

– Jag stod bara fem meter ifrån honom och är helt säker. Sen vet jag att han börjat röra sig mer i den regionen, men jag tycker det är underligt att han kan gå omkring helt fritt. I västvärlden hade det inte dröjt länge innan folk börjat kasta saker på honom, säger han.

Mugabe är en skitstövel. Men att Fredrik Schulte (m) blir förvånad över att Mugabes livvakter inte uppskattar spontanfotografering är knappast det mest relevanta att rapportera om i fråga om diktatorns alla övergrepp. Nej, ge oss mer av Anna Koblancks initierade Afrikarapportering istället!

Slå en sjua på Mugabe!

Det ryktas att galenskapen personifierad, Robert Mugabe, planerar för ett storslaget 85-årsfirande med hummer och champagne. Allt medan folket svälter.

Det vore mig förstås främmande att hoppas på en hastig släng av skaldjursallergi. Mugabe bör hållas vid liv för att förhoppningsvis kunna ställas till svars för sina handlingar. Men ett litet bus kan jag ändå rekommendera. Anrika Golden Hits i Stockholm har en urionoar där man kan sikta in sig på olika diktatorer från förr och nu. Mitt val är givet.

Av mer seriös karaktär rekommenderar jag Birgitta Ohlssons inlägg på dagens Brännpunkt i SvD.

A moment of Hope!

Nu är han äntligen nummer 44. Som så många andra följer jag Barack Hussein Obamas installation på TV och det är riktigt, riktigt stort.

Just hemkommen från Sydafrika har jag av lätt insedda skäl mest följt internationella skeenden de senaste tre veckorna. Inte minst den afrikanska kontinenten rymmer gigantiska utmaningar som vi alla måste ta gemensamt ansvar för. Vanstyret i Zimbabwe måste få ett slut. Dödandet och de systematiska våldtäkterna i bland annat Kongo och Darfur likaså.

Sydafrika i sig själv har också en spännande vår framför sig med de nationella val som väntar. ANC-ledaren Jacob Zuma kämpar för sin politiska överlevnad då det nu står klart att han sannolikt åter kommer åtalas för korruption. Å ena sidan är han något av en ”man av folket”, å andra sidan riskerar han att allvarligt skada presidentämbetet (givet att ANC vinner valet) och landets anseende i världen. To be continued…

Entusiasmen inför Obamas tillträde gjorde sig i alla fall dagligt påmind. Att han har rötter i Kenya gör att han ses som en av de egna. USA:s nya president sprider tveklöst hopp och ljus också över Afrika!

Zimbabwe - granne med Edens Lustgård?

Om en vecka vid den här tiden kommer vi att vakna upp i vårt älskade Sydafrika. För egen del tänker jag mig att inleda dagen med en löprunda längs the Golden Mile och därpå följande dopp i Indiska Oceanen. Snabb dusch och sedan bufféfrukost med massor av färsk frukt, nypressad juice och en sydafrikansk dagstidning därtill. Det borde bli en hyggligt schysst upptakt på tre veckor av upplevelser och avkoppling i härligt skön kombination...!

I grannlandet Zimbabwe råder en helt annan verklighet. Skenvalet i våras tycks ha drivit landet in i en än värre kris där hunger och kolera dominerar människors vardag. Allt under en galen diktators överinseende. Den som följt min blogg vet att jag tidigt förordade krafttag gentemot Mugaberegimen. Tyvärr har ingenting hänt som gett mig anledning att ompröva det. Eller som Hanne Kjöller uttrycker det i ett ledarstick i dagens DN:

För en vecka sedan meddelade Zimbabwes illegitime president Robert Mugabe att landets koleraepidemi var under kontroll. Nu presenterar WHO siffror som säger att 60000 kan smittas om inget görs för att hejda smittspridningen. Storbritanniens utrikesminister David Millband sa i ett vasst anförande att Zimbabwes sjukdom inte var kolera utan vanstyre och korruption. Riktigt så. Därför kan de insatser som nu diskuteras inte inskränkas till att hantera en epidemi. Det är i Zimbabwes fall bara symptomlindring.

Då kommer betydligt mer positiva rapporter från ett annat av Sydafrikas grannländer, nämligen Mocambique. Jonathan Timberlake från Royal Botanic Gardens har funnit och undersökt ett skogsområde som han beskriver som "Edens lustgård". Allt är inte elände i södra Afrika.

Resa till Tchad

I morgon bär det av till Tchad. Den närmaste veckan ska jag besöka och samverka med det svenska förband som tjänstgjort där sedan i våras. Jag ser verkligen fram emot resan men troligen får jag svårt att dela med mig av mina intryck på plats. Vi får sikta in oss på en rapport efter hemkomst i stället.

Jag ser också fram emot att få se detaljerna i den politiska uppgörelse som förhandlats fram i Zimbabwe. Kanske, kanske, kanske finns det nu hopp om en konstruktiv väg framåt...!

Koblancks Afrika

"Hur är negrerna i Sydafrika?"

Jag fick frågan av en släkting i övre medelåldern i samband med en födelsedagsuppvaktning nyligen. Först blev jag paff, nästan förbannad. Sedan samlade jag mig och svarade så pedagogiskt jag kunde att sydafrikaner överlag - oavsett hudfärg - är väldigt vänliga och öppna. Med detta lät hon nöja sig för stunden.

Är man mer geniunt nyfiken på Afrika rekommenderar jag varmt att läsa Anna Koblancks rapportering i DN. Hon skriver kunnigt, engagerat och ofta med ett personligt anslag. Fokus just nu är förstås Zimbabwe men hon gör också regelbundna nedslag i andra delar av denna fascinerande - och för somliga så skrämmande - kontinent. Fortsätt så! Jag kommer i varje fall fortsätta läsa.

Maktdelning i Zimbabwe?

Det ryktas om en politisk uppgörelse i Zimbabwe. Och vem vet...? Men jag tvivlar starkt på hållbarheten. Dock är förstås nyheten om en samlingsregering med Tsvangirai som premiärminister i grunden positiv.

Likväl anser jag att omvärlden borde ha ogiltigförklarat det farsartade presidentval som till sist utföll till Mugabes fördel. Zimbabwe har ingen framtid så länge denne man med diktatorns alla medel klamrar sig fast vid makten.

I Mauretanien genomfördes en militärkupp i veckan och landet uteslöts omedelbart ur Afrikanska Unionen (AU). Motsvarande öde har inte drabbat Zimbabwe. Konsekvent? Knappast. Men hur det än är håller jag tummarna för en demokratisk utveckling - i båda länderna!

Silkesvantar av

På Brännpunkt idag:

"Mördandet, tortyren och tvångsförflyttningarna i Zimbabwe måste stoppas. Den tysta diplomatins tid är över. Sverige bör ta en ledande roll och tydligt stödja de demokratiska krafterna, skriver folkpartiets utrikestalesman Birgitta Ohlsson som var på plats i Zimbabwe inför den första valomgången i mars."

Birgitta har fantastiskt rätt! Silkesvantarnas tid är förbi. FN måste agera med kraft och Sverige bör inta en ledande roll. Läs gärna hela artikeln.

Mussteg av FN om Zimbabwe

I natt antog FN:s säkerhetsråd en resolution som fördömmer våldet i Zimbabwe. Det är förstås bra även om det känns som en aningen svag text och nära tre månader för sent.

Jag hoppas ändå att detta kan utgöra ett första steg mot en betydligt krafullare intervention - i närtid. För ingen kan väl på allvar tro att Mugabe har minsta avsikt att följa uppmaningen om att "stoppa våldet, upphöra med hoten, ta bort inskränkningarna i mötesfriheten och släppa de politiska ledare som fängslats." (svd.se) Eller...?

FN-trupp till Zimbabwe!

I helgen har vi nåtts av flera rapporter om att situationen i Zimbabwe urartar allt mer. Det är dessvärre lika väntat som katastrofalt.

Att fördöma Mugabes maktfullkomliga våldsstrategi är förstås enkelt för alla och envar. Att göra något åt det betydligt svårare. Jag menar att det inte finns några genvägar, vilket jag också gett uttryck för i flera tidigare inlägg.

Världssamfundet måste agera med kraft och FN ta ledartröjan. Det krävs en internationell intervention, sannolikt med militära inslag. Med försiktig optimism läser jag därför att Zimbabwe-frågan nu verkar komma ett steg närmare säkerhetsrådets bord. Låt oss hoppas att det inte är för sent!

Mugabe mot "seger"

Allt tyder på att Mugabe inom några dagar kommer utropa sig som segrare i valet i Zimbabwe. Detta efter en uppenbart manipulerad omräkning av röster. Och han har inte precis legat på latsidan under den senaste månaden (heller)... Av den knapphändiga information som läckt ut har det vittnats om utrensning av oppositionella.

Nu är det hög tid för omvärlden att bekänna färg! Hur tänker Sverige, EU, AU och FN reagera på det besked från diktatorn som rycker allt närmare? Jag vill se handling - NU! Passivitet gör oss kollektivt medskyldiga.

Zimbabwe Independence Day...

Idag högtidlighålls Independence Day i Zimbabwe. Tyvärr finns det inte särskilt mycket att fira.
"Medan jag talar nu mördas vårt folk, hus bränns ner, barn antastas och kvinnor våldtas", sa oppositionsledaren Morgan Tsvangirai i en intervju igår.

Att Sydafrika äntligen börjat ställa krav på Mugabe-regimen är viktigt och bra. Men det räcker inte. Det är nu hög tid för FN att ta ett betydligt större ansvar för händelseutvecklingen. I den processen har Sverige utmärkta möjligheter att spela en avgörande roll. Vårt mångåriga engagemang i regionen har gett kunnande, kontakter och trovärdighet. Låt oss utnyttja det!

Tsvangirai önskar sig en speciell FN-tribunal för att kunna ställa personer till svars för brott mot mänskliga rättigheter. Det borde absolut vara en idé värd att pröva. Likafullt tror jag det behövs mer omfattande insatser vilket jag också berört i tidigare inlägg. Problemet är att tiden rinner ifrån oss. För varje dag som går släcks ytterligare liv i Mugabes krampaktiga kamp för att upprätthålla sin personliga makt. Det är knappast vad de flesta skulle kalla för oberoende...

Tre tystnader

Zimbabwe
Nu har nästan tre veckor gått och resultatet från presidentvalet är fortfarande inte offentligjort. Det politiska kaoset är därmed totalt i ett redan svårt sargat land. Omvärldens intresse har svalnat och de internationella journalister som ändå finns kvar i landet gör regimen sitt bästa för att tysta. Jag läser idag att afrikanska ledare ska träffas för samtal om utvecklingen. Det är naturligtvis bra. Men vad händer med folket i detta nu? Vilka initiativ tas i FN? Jag vill veta!

Fitna
Kortfilmen 'Fitna' hade premiär i början av april. Islam framställs där som en despotisk våldreligion och uppmärksamheten blev förstås stor - i några dagar... Vad har hänt sedan dess? En optimistisk tolkning skulle kunna vara att man, från bägge sidor, försöker tiga ihjäl den. Men vågar vi verkligen utgå från det? Är det i så fall odelat bra? Tystnaden oroar mig.

NBG-nazisten
Ja, jag vet - det här är inte av riktigt samma dignitet. Men ändå; för en månad sedan avslöjades att en soldat i den nordiska snabbinsatsstyrkan (NBG) har nära samröre med högerextremister. Efter en summarisk utredning på lokal nivå beslutades att han ändå skulle få vara kvar. Därefter har tystnaden lagt sig. Hos mig väcker det frågor. Var står försvarsledningen? Och var finns den interna debatten? Att tiga är att samtycka, brukar det heta...

Zimbabwes sak är vår

Nu på morgonen nås vi av rapporter om att Mugabe kräver omräkning av rösterna i förra helgens val. Oppositionsledaren Tsvangirai varnar för "krig mot folket" och ber om FN-hjälp för att undvika ett blodbad.

Jag tycker vi ska ta hans farhåga och vädjan på största allvar. FN borde omedelbart anta en resolution om situationen i Zimbabwe. Och Sverige borde ta initiativet, gärna tillsammans med Sydafrika. Det skulle ge styrka och trovärdighet åt färdriktningen.

På ledarplats i DN förmedlas känslan av att "det löser sig". Dessvärre tror jag inte längre det. Poängen är snarare att det brådskar. Det är NU en insats verkligen kan göra skillnad. Om några veckor kan blodbadet vara ett faktum.

FN-soldater till Zimbabwe - NU!

Det har nu förflutit över sex dygn sedan valet i Zimbabwe och utgången av presidentvalet är ännu inte offentliggjord. Det innebär dels ett brott mot konstitutionen, dels ett klart minskat hopp om ett postivt och demokratiskt utfall.

Bedömmare menar att Mugabe planerar för en hämnd mot folket och från min horisont förefaller det tyvärr inte osannolikt. Tvärtom. Men jag vill verkligen inte se ett nytt blodbad som det i Kenya. Och om det så tydligt kan förutses så borde det förebyggas! Enbart empati räcker inte utan det krävs också handling. Jag vill därför se att Sverige;

• omedelbart tar initiativ till en FN-sanktionerad intervention i Zimbabwe och ställer svensk trupp till förfogande
• tar initiativ till en internationell återuppbyggnadskommission som ska bistå den nya (förhoppningsvis!) regimen och samordna civila och miltära hjälpinsatser från omvärlden

Den Zimbabwesiska befolkningen uppgår till ca 13 miljoner människor. Det är bara lite mer än Sveriges. Vi får inte stillatigandes (och -handlandes) se på medan de går mot en katastrof! Vi behöver ge vårt stöd - NU!!

Mugabes sista minuter vid makten

När som helst är resultatet från helgens val i Zimbabwe tänkt att tillkännages. Jag vill verkligen tro att det nu finns en reell chans att Mugabe erkänner sig besegrad och fredligt lämnar över makten.

En ny ledning i Zimbabwe kommer behöva allt vårt stöd för att få landet på fötter igen. Om Mugabe i stället försöker klamra sig fast vid makten riskerar vi få se en våg av våldsamheter likt de i Kenya i vintras. Även då kommer omvärldens aktiva handling att behövas. Vi kan inte stillatigande se på medan ett helt folk drivs mot katastrof. De närmsta minuterna blir onekligen avgörande.

Mugabes sista strid

Som den Afrikavän jag är rekommenderar jag varmt Birgitta Ohlssons debattartikel i dagens Expressen. Hon analyserar situationen inför stundande val i Zimbabwe.