Skattechock och internationell isolering

När Göran Persson-wannaben Thomas Östros får fritt spelrum tappar sossarna greppet helt. Presentationen av oppositionens hjälpligt ihopsnickrade skuggbudget visar med all önskvärd tydlighet att ansvarslös vänsterpopulism är deras väg bakåt.

Det börjar redan bli svårt att nämna en skatt som inte ska höjas. Och RUT-avdraget ska avskaffas (men ROT-avdraget behållas - logiskt?). På vilket sätt dessa åtgärder är tänkta att främja köpkraft, entreprenörskap och framtidstro är djupt oklart.

Till detta kommer en favorit i repris från den Perssonska eran: budgetregulatorn försvaret ska spara ytterligare 2 miljarder kronor, bland annat på internationella insatser. Det väcker frågor. Försvarsmakten har över en tioårsperiod genomfört mycket stora rationaliseringar och flera förmågor är idag på en kritisk nivå. En osthyvelsmodell på motsvarande 5% är därför helt orealistisk. Då kvarstår i praktiken två handlingsalternativ:

1) Att helt avstå från militära bidrag i FN-insatser
2) Att avveckla ett eller flera större vapensystem (förmågor)

Det förstnämnda kommer göra vårt land till en klent respekterad pratmaskin i det internationella samfundets ögon och öron. Det sistnämnda kommer innebära ett avancerat risktagande eller ökat beroende av exempelvis NATO. Även om NATO-tanken inte skrämmer just mig tvivlar jag på att det är vad vänsterkartellen de facto vill bidra till...

Jag misstänker därför att man förbereder för att snabbt avbryta insatsen i Afghanistan, vad än s-kongressen må ha sagt i höstas. Det vore i så fall ett rejält svek mot det afghanska folket. Och kortsiktigt också mot de tusentals soldater och deras anhöriga som gjort självuppoffrande insatser i fredens tjänst.

Summa summarum: vänstersidans bidrags-Sverige ska finansieras genom skattechock och internationell isolering. Det är en utveckling som åtminstone jag inte vill se!

Ansvar och splittring

Idag presenterar alliansledarna en storsatsning på kommuner och landsting som ännu en del i att ansvarsfullt möta den ekonomiska krisen.

Samtidigt som regeringen fortsätter leverera härjar rosornas krig inom arbetarrörelsen. Jag uppskattar Mona Sahlin på många sätt men tycker inte hon lever upp till det ledarskap som rimligen kan förväntas av en statsministerkandidat. Jag tvivlar på att (S) ens kommer orka med en konstruktiv politisk kommentar kring regeringens förslag idag.

Nästa val är för övrigt om exakt 2 månader. Då röstar vi fram våra blivande Europaparlamentariker för de närmaste 5 åren. Det blir ett viktigt val.

Intoleransen backar

Jag brukar vara sparsam med att kommentera opinionsundersökningar. Men idag kostar jag på mig att glädjas över ett par positiva tecken i skyn. I senaste SIFO:n knappar Alliansen in rejält på oppositionen och även centern går försiktigt framåt.

Därtill hamnar intoleransens företrädare väl under riksdagsspärren. SD:s tillbakagång med 0,9 procentenheter (= en tredjedel av deras väljarstöd) är det som värmer allra mest!

Nu är det nära...!

Idag har tre av regeringspartierna lagt fram en gemensam motion om könsneutral äktenskapslagstiftning. Kristdemokraterna tillåts därmed inte få vetorätt. Det är synnerligen välkommet!

Från svd.se:

"Jag och många med mig ser fram emot att få gå på bröllop i sommar där kärleken står i fokus och inte könet, sa Centerns Annika Qarlsson på en pressträff."

Jag välkomnar också att den röd-gröna oppositionen, som sedan tidigare presenterat ett likartat förslag, slår an en mycket konstruktiv ton. Därmed bör förutsättningarna vara goda för att vi den 1 maj blir det sjunde landet i världen som inför en inkluderande äktenskapslagstiftning!

Vänstervånda

Jag brukar läsa Försvarsbloggen som författas av Annika Nordgren-Christensen (mp). Hon är klok, påläst och analytisk. Att vi sedan hamnar i lite olika slutsatser mellan varven hör liksom till.

Den 3 december skrev Annika:

"Riksdagen ska i dagarna börja behandla regeringens proposition om ett utökat svenskt truppbidrag till insatsen i Afghanistan (ISAF). Partiernas krav blir därmed kända. Det ska bli intressant att se vilken falang inom socialdemokraterna som fällde avgörandet när det gäller deras motionsskrivning. Vänstern lär fortsatt kräva att Sverige omedelbart drar tillbaka det militära truppbidraget och miljöpartiet, som externt har givit lite olika bilder av hur man landar, har landat tillräckligt bra i sina beslut."

Nu är det den 8 december och en rödgrön koalitionsambition har värkts fram under stor vånda. Som jag skrev redan igår hyser jag en stor oro för vänsterpartiets inflytande över utformningen av oppositionens säkerhetspolitiska program. Inriktning, avvägningar och ambitionsnivå på detta område är alldeles för viktiga för att lägga i händerna på exkommunister. Det handlar om vår gemensamma säkerhet. Och vårt anseende i världen.

Annikas inlägg ovan illustrerar allt för väl hur svårt vänsterkartellen kommer få att samla sig kring något som liknar en trovärdig försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik!

Coalition of the willing?

Med kniven mot strupen meddelades idag att s+v+mp återupptagit sin relation och siktar på en koalition till valet. Detta efter att vänstern slutligen accepterat grundläggande regler för statens finanser.

Gott så. Nu ska ett antal arbetsgrupper samlas för att mejsla ut gemensamma förslag. Jag ser med viss fasa fram emot vad man ska komma fram till på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Att överhuvudtaget ge vänstern ett inflytande över denna fråga känns djupt otryggt. Minns bland annat följande Lars Ohly-citat:

Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa. (1996)

Jag skulle välja Castro före Blair om Castro ställde upp i ett allmänt val, men problemet är att det gör han ju inte. (2006)

Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen. (1983)

Blotta risken att få en vänsterpartist som utrikes- eller försvarsminister är en tanke som förskräcker. Eller för den delen finansminister. Eller demokratiminister. Eller...

Regeringen levererar, sossarna protesterar

Reinfeldt valde häromdagen en kreativ och pragmatisk lösning för att slutligen kunna införa det könsneutrala äktenskap som så många av oss längtar efter. Inriktningen är att det ska kunna börja gälla redan från den första maj nästa år.

Kd-frustrationen kring detta är förstås väntad. Men sossarnas sandlådereaktion kan jag bara känna besvikelse över. Att dra regeringens hantering inför KU är löjeväckande. Varför kan vi inte bara glädjas över att den fråga som vi sakpolitiskt är överens om nu får sin lösning?

Nåväl - Bodströms, med fleras, ryggmärgsbeteenden utgör väl någon slags kombination av desperation och ovana av opposition. Men ska man tro den senaste opionionsundersökningen i Expressen så ökar sannolikheten stadigt för att han ska få öva mer på just oppositionsrollen. Som man bäddar får man ligga.

Personligen tror jag dock inte att Bodström kommer stanna kvar i politiken vid en valförlust för vänsterkartellen (om det nu finns en sådan...?). Redan nu verkar ju såväl advokatarbete som författarskap vara av betydligt större intresse än grovjobbet i riksdagen.

Vänsterflum

Oppositionen har problem. Stora problem. Att två år före valet föra den interna "dialogen" via DN Debatt säger det mesta.

Det finns i nuläget inget trovärdigt regeringsalternativ på vänsterkanten och kommer sannolikt inte heller att finnas på valdagen. Samtidigt fortsätter alliansen att leverera. Jag känner mig trygg med att opinionssiffrorna kommer vända.

Hvad hvilja socialdemokraterna?

Mona Sahlin har idag första maj-talat i Göteborg. Jag surfar runt i medielandskapet för att få ett hum om vad hon sagt. Och vad finner jag? Ingenting...! Inte ens i GP. Det jag slutligen hittar är en notis på text-TV med löfte om att återställa a-kassan. That´s it.

Kan socialdemokraternas vilsenhet bli tydligare än så? Partiledaren framträder på arbetarrörelsens stora dag men knappast något fångar medias intresse. Till och med Östros kritik mot "småpartierna" i alliansen skapar större rubriker. Att det ledande oppositionspartiet befinner sig i ett politiskt vacuum blir allt mer uppenbart.

Det tragiska är att man verkar trivas där. Jag anar att August Palm vrider sig i sin grav.

Kors i taket!

Hör och häpna; Sven-Erik Österberg (s) uttrycker sig försiktigt positivt om regeringens och miljöpartiets förslag om att underlätta arbetskraftsinvandring. Å andra sidan är det ju fortfarande tyst från LO-borgen...

Men vänsterpartiet förnekar sig inte. Förslaget är "hänsynslöst och ologiskt" basuneras det ut därifrån. Att inte hänga med i den vänsterpartistiska logiken behöver inte nödvändigtvis ses som en intellektuell begränsning.