I dagens Aftonbladet kommer Lars Ohly ut som försvars- och utrikespolitiker. Det är bra. Därmed blir det tydligt att de rödgrönas säkerhetspolitiska analys kommer att hämta sin näring ur vänsterns fundamentala naivitet och okunskap. Jag är tämligen säker på att det skrämmer iväg åtskilliga väljare.
Ohly och Linde klamrar sig fast vid alliansfriheten. Gott så. Problemet är att de inte är beredda att ta några som helst konsekvenser av det. Ett Sverige som försvarsmässigt ska stå på helt egna ben kommer på sikt förutsätta en både större och dyrare försvarsmakt. Vänsterns krav har i alla tider varit de motsatta, det vill säga mångmiljardnedskärningar i en redan hårt bantad organisation.
Trovärdigt? Nej, knappast. Jag vill i stället se ett betydligt närmare samarbete med våra vänner och grannar. Det nära utbyte som etablerats med bland annat Norge och Finland är en utmärkt modell. Samövningar i NATO:s regi är heller inget att rädas över. Isolering à la Ohly skapar vare sig inflytande eller kostnadseffektivitet. Tvärtom.
Vidare skriver man:
"Vi rödgröna lämnar tydliga besked om att vi kommer kräva FN-mandat för att svenska soldater ska delta i internationella insatser. Kan borgerligheten ge samma löfte?"
Välkomna till verkligheten, säger jag! Just så fungerar det sedan länge. Alla våra insatser vilar på FN-mandat, så även den i Afghanistan. Vänsterns okunskap (eller avsiktliga försök att vilseleda?) kring detta är direkt anmärkningsvärd!
Vapenexportreglerna tycker jag förtjänar en översyn men inte på det svart/vita sätt som herrar Ohly & Linde indikerar. Kravet på att dra sig ur ledartröjan för NBG-11 - EU:s snabbinsatsstyrka som ställs i beredskap nästa år - betraktar jag som fullständigt huvudlöst. Det vore att slänga rejält med pengar i sjön, göras till offentligt åtlöje i Europa och att själviskt lämpa över ansvaret på någon annan.
För en prat- och kravmaskin som Ohly är det måhända en logisk hållning. Men för den som gör anspråk på att vara en seriös säkerhetspolitisk aktör är det ett självmål av sällan skådat slag.
Visar inlägg med etikett försvaret. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett försvaret. Visa alla inlägg
torsdag 22 juli 2010
måndag 5 juli 2010
Härliga, underbara Gotland!
Idag bär det traditionsenligt av till Gotland. Även om jag inleder med ett nedslag i Almedalsveckan så kommer huvuddelen av tiden att tillbringas hos mina kära släktingar på södra delen av ön. Det ser jag verkligen fram emot och kommer förhoppningsvis kunna dela med mig mera av här!
Seminariet jag medverkar i idag går under rubriken "Kvinnor, fred och säkerhet – en fråga för Försvaret?". Det pågår kl 14.00-15.30 på Strandgatan 1 och lite mer info går att finna via denna länk.
Vi ses på ön!
Seminariet jag medverkar i idag går under rubriken "Kvinnor, fred och säkerhet – en fråga för Försvaret?". Det pågår kl 14.00-15.30 på Strandgatan 1 och lite mer info går att finna via denna länk.
Vi ses på ön!
torsdag 1 juli 2010
Välkomna, kära kollegor!
Nog för att jag genom alla år har betraktat våra värnpliktiga som fullvärdiga kollegor! Men den 1 juli 2010 är ändå en dag som kommer skrivas in i den svenska militärhistorien. Det är dagen då vi övergår till ett yrkesförsvar och värnplikten upphör. Såväl officerare som civil personal och soldater är därmed anställda på avtalsmässiga grunder.
Många är de som sörjer. Jag tillhör inte dem. Visst, plikten tjänade sitt syfte väl under efterkrigstiden. Men knappast de senaste 20 åren. Det ska inte förväxlas med kritik mot kvalitén på våra soldater. Tvärtom! Det ska istället ses som kritik mot ett framväxande systemhaveri.
I praktiken har Försvarsmakten nämligen utbildat ihjäl sig. Värnpliktskull efter värnpliktskull har utbildats och muckat - och sen... Ingenting. Några har förvisso - på helt frivillig väg - sökt sig till internationell tjänst, men det stora flertalet har försvunnit in i ett stort svart hål. Resultatet är att mängder med soldater utbildats till oanvändbarhet.
Nu vänder vi på det. Den som söker sig till försvaret gör det av intresse och kontrakteras för 8-12 år. Det skapar grund för professionalism och effektivitet. Från ideologisk utgångspunkt tilltalas jag också av normaliseringen av Försvarsmakten som arbetsplats. Ingen annan samhällssektor tvingas tvinga till sig personal. Inte polisen. Inte sjukvården. Inte kriminalvården. Inte..... Jag menar därför att tiden är mer än mogen att även försvaret blir en arbetsgivare dit både män och kvinnor söker sig därför att man VILL!
Pliktkramarnas sista argument brukar vara vikten av folkförankring och insyn. Men, allvarligt - är det verkligen motiv nog för att upprätthålla ett tvång? Att unga män (som det ju har varit) ska tvingas tillbringa ett år av sina liv för att utgöra någon slags insynsalibi? Nej, lägg av! Insyn är viktigt men ska, liksom för polisen och andra auktoritära samhällsinstitutioner, utövas av Riksdagen. För ingen kan väl på allvar tro att svensk militär, vare sig i närtid eller i en avlägsen framtid, ska bli del av en statskupp eller på något annat sätt hota vår demokrati?
Jag tackar av hela mitt härta alla de värnpliktiga som under 109 år ställt upp för Sverige. Men var sak har sin tid och jag dricker mitt gravöl utan allt för mycket sorg. Mitt nostalgiska jag kan visserligen känna så, men inte mitt förnuftsmässiga. Nästa välkomna steg i reformeringen av en stelbent personalförsörjning är att göra alla försvarets uppgifter (det vill säga även utlandstjänst) obligatoriska för ALL personal. Måhända är vi där redan om någon dag...?
Men till dess: Varmt välkomna, kära nya kollegor!!
Många är de som sörjer. Jag tillhör inte dem. Visst, plikten tjänade sitt syfte väl under efterkrigstiden. Men knappast de senaste 20 åren. Det ska inte förväxlas med kritik mot kvalitén på våra soldater. Tvärtom! Det ska istället ses som kritik mot ett framväxande systemhaveri.
I praktiken har Försvarsmakten nämligen utbildat ihjäl sig. Värnpliktskull efter värnpliktskull har utbildats och muckat - och sen... Ingenting. Några har förvisso - på helt frivillig väg - sökt sig till internationell tjänst, men det stora flertalet har försvunnit in i ett stort svart hål. Resultatet är att mängder med soldater utbildats till oanvändbarhet.
Nu vänder vi på det. Den som söker sig till försvaret gör det av intresse och kontrakteras för 8-12 år. Det skapar grund för professionalism och effektivitet. Från ideologisk utgångspunkt tilltalas jag också av normaliseringen av Försvarsmakten som arbetsplats. Ingen annan samhällssektor tvingas tvinga till sig personal. Inte polisen. Inte sjukvården. Inte kriminalvården. Inte..... Jag menar därför att tiden är mer än mogen att även försvaret blir en arbetsgivare dit både män och kvinnor söker sig därför att man VILL!
Pliktkramarnas sista argument brukar vara vikten av folkförankring och insyn. Men, allvarligt - är det verkligen motiv nog för att upprätthålla ett tvång? Att unga män (som det ju har varit) ska tvingas tillbringa ett år av sina liv för att utgöra någon slags insynsalibi? Nej, lägg av! Insyn är viktigt men ska, liksom för polisen och andra auktoritära samhällsinstitutioner, utövas av Riksdagen. För ingen kan väl på allvar tro att svensk militär, vare sig i närtid eller i en avlägsen framtid, ska bli del av en statskupp eller på något annat sätt hota vår demokrati?
Jag tackar av hela mitt härta alla de värnpliktiga som under 109 år ställt upp för Sverige. Men var sak har sin tid och jag dricker mitt gravöl utan allt för mycket sorg. Mitt nostalgiska jag kan visserligen känna så, men inte mitt förnuftsmässiga. Nästa välkomna steg i reformeringen av en stelbent personalförsörjning är att göra alla försvarets uppgifter (det vill säga även utlandstjänst) obligatoriska för ALL personal. Måhända är vi där redan om någon dag...?
Men till dess: Varmt välkomna, kära nya kollegor!!
måndag 3 maj 2010
Skattechock och internationell isolering
När Göran Persson-wannaben Thomas Östros får fritt spelrum tappar sossarna greppet helt. Presentationen av oppositionens hjälpligt ihopsnickrade skuggbudget visar med all önskvärd tydlighet att ansvarslös vänsterpopulism är deras väg bakåt.
Det börjar redan bli svårt att nämna en skatt som inte ska höjas. Och RUT-avdraget ska avskaffas (men ROT-avdraget behållas - logiskt?). På vilket sätt dessa åtgärder är tänkta att främja köpkraft, entreprenörskap och framtidstro är djupt oklart.
Till detta kommer en favorit i repris från den Perssonska eran: budgetregulatorn försvaret ska spara ytterligare 2 miljarder kronor, bland annat på internationella insatser. Det väcker frågor. Försvarsmakten har över en tioårsperiod genomfört mycket stora rationaliseringar och flera förmågor är idag på en kritisk nivå. En osthyvelsmodell på motsvarande 5% är därför helt orealistisk. Då kvarstår i praktiken två handlingsalternativ:
1) Att helt avstå från militära bidrag i FN-insatser
2) Att avveckla ett eller flera större vapensystem (förmågor)
Det förstnämnda kommer göra vårt land till en klent respekterad pratmaskin i det internationella samfundets ögon och öron. Det sistnämnda kommer innebära ett avancerat risktagande eller ökat beroende av exempelvis NATO. Även om NATO-tanken inte skrämmer just mig tvivlar jag på att det är vad vänsterkartellen de facto vill bidra till...
Jag misstänker därför att man förbereder för att snabbt avbryta insatsen i Afghanistan, vad än s-kongressen må ha sagt i höstas. Det vore i så fall ett rejält svek mot det afghanska folket. Och kortsiktigt också mot de tusentals soldater och deras anhöriga som gjort självuppoffrande insatser i fredens tjänst.
Summa summarum: vänstersidans bidrags-Sverige ska finansieras genom skattechock och internationell isolering. Det är en utveckling som åtminstone jag inte vill se!
Det börjar redan bli svårt att nämna en skatt som inte ska höjas. Och RUT-avdraget ska avskaffas (men ROT-avdraget behållas - logiskt?). På vilket sätt dessa åtgärder är tänkta att främja köpkraft, entreprenörskap och framtidstro är djupt oklart.
Till detta kommer en favorit i repris från den Perssonska eran: budgetregulatorn försvaret ska spara ytterligare 2 miljarder kronor, bland annat på internationella insatser. Det väcker frågor. Försvarsmakten har över en tioårsperiod genomfört mycket stora rationaliseringar och flera förmågor är idag på en kritisk nivå. En osthyvelsmodell på motsvarande 5% är därför helt orealistisk. Då kvarstår i praktiken två handlingsalternativ:
1) Att helt avstå från militära bidrag i FN-insatser
2) Att avveckla ett eller flera större vapensystem (förmågor)
Det förstnämnda kommer göra vårt land till en klent respekterad pratmaskin i det internationella samfundets ögon och öron. Det sistnämnda kommer innebära ett avancerat risktagande eller ökat beroende av exempelvis NATO. Även om NATO-tanken inte skrämmer just mig tvivlar jag på att det är vad vänsterkartellen de facto vill bidra till...
Jag misstänker därför att man förbereder för att snabbt avbryta insatsen i Afghanistan, vad än s-kongressen må ha sagt i höstas. Det vore i så fall ett rejält svek mot det afghanska folket. Och kortsiktigt också mot de tusentals soldater och deras anhöriga som gjort självuppoffrande insatser i fredens tjänst.
Summa summarum: vänstersidans bidrags-Sverige ska finansieras genom skattechock och internationell isolering. Det är en utveckling som åtminstone jag inte vill se!
måndag 9 februari 2009
Stoltenberg vs Kihl
Två diametralt olika bilder av den framtida försvars- och säkerhetspolitiken kommer till uttryck i dagens SvD. Jag sällar mig helt till den Stoltenbergska linjen vilket jag också varit inne på i flera tidigare inlägg. I korthet handlar den om ett 13-punktsprogram för ett kraftigt fördjupat Nordiskt samarbete, bland annat innefattande en solidaritetsförklaring.
I den andra ringhörnan står den pensionerade generalen Kihl med sina två sekonder från konsultvärlden. Jag har svårt att ta dem på fullt allvar. Å ena sidan argumenterar man för en "timeout" för att kunna göra en 'ordentlig' säkerhetspolitisk analys (vad är det för fel på försvarsberedningens rapport?) och å andra sidan tycks man redan ha lösningen klar för sig. Det rimmar illa.
Den mirakelkur som förordas är återgång till nationellt fokus och ökade värnpliktsvolymer. Marinen ska hålla sig i Östersjön. Och stående insatsförband (vilket jag gärna skulle se) avfärdas i minst sagt raljanta ordalag: "Vi skall inte ha soldater som ägnar dagarna åt att spela fotboll." Jämförelsen med det polska kavalleriets modernitetsgrad 1939 känns väl inte heller helt seriös. Ej heller det faktum att man helt utelämnar varje resonemang om att överge alliansfriheten.
Nåja; det är uppfriskande med debatt! För min del är utgångspunkterna klara: vi ska ta vår aktiva del av det militära ansvaret men ensam är inte stark. Låt oss därför på allvar bejaka de förslag som Thorvald Stoltenberg idag presenterat. På så sätt rör vi oss framåt - inte bakåt. Och vi skapar oändligt mycket bättre och mer kostnadseffektiva förutsättningar för fred och säkerhet i vår omvärld.
I den andra ringhörnan står den pensionerade generalen Kihl med sina två sekonder från konsultvärlden. Jag har svårt att ta dem på fullt allvar. Å ena sidan argumenterar man för en "timeout" för att kunna göra en 'ordentlig' säkerhetspolitisk analys (vad är det för fel på försvarsberedningens rapport?) och å andra sidan tycks man redan ha lösningen klar för sig. Det rimmar illa.
Den mirakelkur som förordas är återgång till nationellt fokus och ökade värnpliktsvolymer. Marinen ska hålla sig i Östersjön. Och stående insatsförband (vilket jag gärna skulle se) avfärdas i minst sagt raljanta ordalag: "Vi skall inte ha soldater som ägnar dagarna åt att spela fotboll." Jämförelsen med det polska kavalleriets modernitetsgrad 1939 känns väl inte heller helt seriös. Ej heller det faktum att man helt utelämnar varje resonemang om att överge alliansfriheten.
Nåja; det är uppfriskande med debatt! För min del är utgångspunkterna klara: vi ska ta vår aktiva del av det militära ansvaret men ensam är inte stark. Låt oss därför på allvar bejaka de förslag som Thorvald Stoltenberg idag presenterat. På så sätt rör vi oss framåt - inte bakåt. Och vi skapar oändligt mycket bättre och mer kostnadseffektiva förutsättningar för fred och säkerhet i vår omvärld.
En mycket modig kvinna
Anja Grenstad är en stark och modig kvinna. Hon är en driftig egenföretagare och dessutom en extremt god ambassadör för Sverige. Till det kommer att hon råkar vara gift med marininspektören.
I den rollen ingår viss utlandsrepresentation. Enligt gällande regelverk får medföljande då ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det är inte mer än rimligt mot bakgrund av hur mycket jobb det faktiskt är om man tar uppdraget på allvar. Och det råkar jag veta att Anja gör.
Trist nog har det uppstått en konflikt om vilken ersättning Anja har rätt till. Mot bakgrund av de senaste dagarnas uppmärksamhet kring representationsreglerna i allmänhet har Anja nu känt sig föranledd att ta bladet från munnen. Till realtid.se säger hon bland annat:
"Har du talat med din man inför den här intervjun?
– Tycker du att jag ska behöva göra det? Visserligen förstår jag att den här intervjun kan skada min mans karriär, men jag vill inte tro det. Vi lever ju ändå i en demokrati.
Känner du dig inte illojal som öppet går emot landets överbefälhavare?
– Nej, ÖB har själv sagt att försvaret ska ha högt i tak och det är bra med oliktänkande. För egen del tycker jag det är en skyldighet att våga säga vad man tycker.
Om du har rätt, varför får du då inte betalt?
– Det verkar som om ÖB och försvaret har svårt att acceptera att här har vi en kvinna som klarar av att tjäna lite mer pengar än vad som kanske är vanligt för vara gift med en officerare."
Så talar en självständig kvinna som vägrar ta skit och för det beundrar jag Anja. I sak har jag ingen uppfattning om vad som är rätt eller fel. Men frågan borde definitivt ha kunnat skötas snyggare från Försvarsmaktens sida.
I den rollen ingår viss utlandsrepresentation. Enligt gällande regelverk får medföljande då ersättning för förlorad arbetsinkomst. Det är inte mer än rimligt mot bakgrund av hur mycket jobb det faktiskt är om man tar uppdraget på allvar. Och det råkar jag veta att Anja gör.
Trist nog har det uppstått en konflikt om vilken ersättning Anja har rätt till. Mot bakgrund av de senaste dagarnas uppmärksamhet kring representationsreglerna i allmänhet har Anja nu känt sig föranledd att ta bladet från munnen. Till realtid.se säger hon bland annat:
"Har du talat med din man inför den här intervjun?
– Tycker du att jag ska behöva göra det? Visserligen förstår jag att den här intervjun kan skada min mans karriär, men jag vill inte tro det. Vi lever ju ändå i en demokrati.
Känner du dig inte illojal som öppet går emot landets överbefälhavare?
– Nej, ÖB har själv sagt att försvaret ska ha högt i tak och det är bra med oliktänkande. För egen del tycker jag det är en skyldighet att våga säga vad man tycker.
Om du har rätt, varför får du då inte betalt?
– Det verkar som om ÖB och försvaret har svårt att acceptera att här har vi en kvinna som klarar av att tjäna lite mer pengar än vad som kanske är vanligt för vara gift med en officerare."
Så talar en självständig kvinna som vägrar ta skit och för det beundrar jag Anja. I sak har jag ingen uppfattning om vad som är rätt eller fel. Men frågan borde definitivt ha kunnat skötas snyggare från Försvarsmaktens sida.
onsdag 19 november 2008
Grattis från Värnpliktskongressen!
Jag har just anlänt till den 40-årsjubilerande Värnpliktskongressen i Eskilstuna. Det innebär att värnpliktsrörelsen och jag är jämngamla... (Det hände mycket bra -68!)
Tidigare idag utnämndes P7 i Revingehed till årets bästa förband. Det känns väldigt välförtjänt. De har i många år jobbat målmedvetet med värdegrundsfrågor och värnpliktigas medinflytande.
Stort GRATTIS säger jag också till Henrik Wallerius, min vän och kollega, som nyss tilldelades Robert Holmgrens minnespris. Det är ett pris för 'behjärtansvärda insatser för Sveriges totalförsvarspliktiga' och därmed ett av de finaste erkännandena man kan få i vår bransch!
Tidigare idag utnämndes P7 i Revingehed till årets bästa förband. Det känns väldigt välförtjänt. De har i många år jobbat målmedvetet med värdegrundsfrågor och värnpliktigas medinflytande.
Stort GRATTIS säger jag också till Henrik Wallerius, min vän och kollega, som nyss tilldelades Robert Holmgrens minnespris. Det är ett pris för 'behjärtansvärda insatser för Sveriges totalförsvarspliktiga' och därmed ett av de finaste erkännandena man kan få i vår bransch!
tisdag 18 november 2008
Generaler mot "Don't Ask, Don't Tell"
När jag besökte USA i juni 2005 träffade jag Aaron Belkin vid Palm Center på University of California. Redan då var han synnerligen engagerad i att beskriva konsekvenserna av "Don't Ask, Don't Tell" (DADT är det amerikanska försvarets förbud mot öppet homosexuella) och att bilda opinion för en förändring.
Nu har Aaron lyckats få 104 pensionerade amiraler och generaler att skriva under en uppmaning om att häva DADT. Makten att göra det ligger i presidentens händer.
Associated Press rapporterar:
The move by the military veterans confronts the incoming administration of President-elect Barack Obama with a thorny political and cultural issue that dogged former President Bill Clinton early in his administration.
"As is the case with Great Britain, Israel, and other nations that allow gays and lesbians to serve openly, our service members are professionals who are able to work together effectively despite differences in race, gender, religion, and sexuality," the officers wrote.
The officers' statement points to data showing there are about 1 million gay and lesbian veterans in the United States, and about 65,000 gays and lesbians currently serving in the military.
The military discharged about 12,340 people between 1994 and 2007 for violating the "don't ask, don't tell" policy, according to the Servicemembers Legal Defense Network, a military watchdog group. The number peaked in 2001 at 1,273, but began dropping off sharply after the Sept. 11 attacks. Last year, 627 military personnel were discharged under the policy.
Snart är det upp till bevis för Obama. Personligen hoppas jag också att vår egen försvarspolitiska ledning tar chansen att trycka på. Så länge det amerikanska förbudet består löper även svensk personal en uppenbar risk att utsättas för svårartad homofobi i det internationella samarbetet.
LIFT THE BAN. NOW!
Nu har Aaron lyckats få 104 pensionerade amiraler och generaler att skriva under en uppmaning om att häva DADT. Makten att göra det ligger i presidentens händer.
Associated Press rapporterar:
The move by the military veterans confronts the incoming administration of President-elect Barack Obama with a thorny political and cultural issue that dogged former President Bill Clinton early in his administration.
"As is the case with Great Britain, Israel, and other nations that allow gays and lesbians to serve openly, our service members are professionals who are able to work together effectively despite differences in race, gender, religion, and sexuality," the officers wrote.
The officers' statement points to data showing there are about 1 million gay and lesbian veterans in the United States, and about 65,000 gays and lesbians currently serving in the military.
The military discharged about 12,340 people between 1994 and 2007 for violating the "don't ask, don't tell" policy, according to the Servicemembers Legal Defense Network, a military watchdog group. The number peaked in 2001 at 1,273, but began dropping off sharply after the Sept. 11 attacks. Last year, 627 military personnel were discharged under the policy.
Snart är det upp till bevis för Obama. Personligen hoppas jag också att vår egen försvarspolitiska ledning tar chansen att trycka på. Så länge det amerikanska förbudet består löper även svensk personal en uppenbar risk att utsättas för svårartad homofobi i det internationella samarbetet.
LIFT THE BAN. NOW!
onsdag 12 november 2008
Åsa Petersen om soldatens uppgift
torsdag 6 november 2008
Försvar för mänskliga rättigheter
"Mycket resurser läggs på att förbättra intern och extern image med olika aktiviteter med diskutabel relevans för kärnverksamheten. Försvarsmakten satsar resurser på Gay pride-aktiviteter, "Mission impossible"-inspirerade reklamkampanjer, kvalitetscertifiering, genusforskning."
Orden är hämtade från dagens DN Debatt. Visst är det fantastiskt vad hbt- och jämställdhetsarbete kan väcka känslor...! Någonstans är jag förstås också stolt över det genomslag vi uppenbarligen fått.
Men! Att försöka frikoppla ett engagerat försvar för grundläggande mänskliga rättigheter från Försvarsmaktens kärnverksamhet är inget annat än ett gigantiskt feltänk. Jag träffade Karl Ydén för några år sedan och måste säga att jag är genuint besviken över denna sensationssökande debattstil.
Jag brukar säga att det finns ett rakt samband mellan vardagsbeteenden och vår effektivitet i internationella insatser. Vi blir inte bättre i Afghanistan, Tchad eller Kosovo än vad vi förmår att vara mot varandra i det egna fikarummet.
Att stå upp för alla människors lika rättigheter och möjligheter är i allra högsta grad en förtroendefråga för Försvarsmakten. Synd bara att en eller annan doktorand väljer att bortse från detta i syfte att skapa rubriker för sin avhandling.
Orden är hämtade från dagens DN Debatt. Visst är det fantastiskt vad hbt- och jämställdhetsarbete kan väcka känslor...! Någonstans är jag förstås också stolt över det genomslag vi uppenbarligen fått.
Men! Att försöka frikoppla ett engagerat försvar för grundläggande mänskliga rättigheter från Försvarsmaktens kärnverksamhet är inget annat än ett gigantiskt feltänk. Jag träffade Karl Ydén för några år sedan och måste säga att jag är genuint besviken över denna sensationssökande debattstil.
Jag brukar säga att det finns ett rakt samband mellan vardagsbeteenden och vår effektivitet i internationella insatser. Vi blir inte bättre i Afghanistan, Tchad eller Kosovo än vad vi förmår att vara mot varandra i det egna fikarummet.
Att stå upp för alla människors lika rättigheter och möjligheter är i allra högsta grad en förtroendefråga för Försvarsmakten. Synd bara att en eller annan doktorand väljer att bortse från detta i syfte att skapa rubriker för sin avhandling.
torsdag 30 oktober 2008
Försvarspolitisk arrogan(s)
"Det är inte motiverat att heltidsanställda soldater ska sparka grus på kaserngården."
Orden är Anders Karlssons, försvarspolitisk talesman för socialdemokraterna.
Maken till arrogans får man leta efter. Är det verkligen Karlssons bild av hur soldater förbereder sig för insats i några av världens farligaste konfliktområden? Här vore onekligen en förbehållslös ursäkt till all personal i Försvarsmakten på sin plats!
För övrigt rekommenderar jag å det varmaste dagens huvudartikel på Brännpunkt. Självklart ska tvångsäktenskap kriminaliseras!
Orden är Anders Karlssons, försvarspolitisk talesman för socialdemokraterna.
Maken till arrogans får man leta efter. Är det verkligen Karlssons bild av hur soldater förbereder sig för insats i några av världens farligaste konfliktområden? Här vore onekligen en förbehållslös ursäkt till all personal i Försvarsmakten på sin plats!
För övrigt rekommenderar jag å det varmaste dagens huvudartikel på Brännpunkt. Självklart ska tvångsäktenskap kriminaliseras!
onsdag 29 oktober 2008
Förlegad plikt
Den pågående pliktutredningen med Anders Svärd i spetsen kommer idag att presentera sitt delbetänkande. Huvudlinjen är att den allmänna värnplikten ska avskaffas i fredstid.
Jag tycker det är bra. Tiden har sprungit ifrån plikt och tvång. Med det antal soldater vi behöver i dagens och framtidens försvar måste vi kunna konkurrera på samma villkor som övriga samhällsaktörer. Varje annan slutsats faller på sin egen orimlighet. Polisen fixar det. Räddningstjänsten likaså. Det kommer försvaret också göra.
Men det medför att vi måste bli än bättre på att förklara varför försvaret behövs och vilka uppgifter det har. Ansvaret för det är i huvudsak politiskt. Dessutom måste vi som arbetsgivare framstå som attraktiva. Det handlar om att erbjuda en miljö där det känns meningsfullt att verka och där alla kan känna sig välkomna, oavsett faktorer som kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning.
Dit är det långt kvar. Men lyckas vi är jag övertygad om att vi på köpet får ett betydligt mer effektivt, användbart och respekterat försvar. Jag är likaledes övertygad om att pliktens avskaffande kommer hjälpa oss på traven. Det gör att vi en gång för alla blir tvungna att göra upp med de osunda attityder som delvis följt i kölvattnet av "beväringsutbildningen". Förmågan att bruka våld har inget samband med en längtan att göra det. Eller att kränka andra människor.
Jag tycker det är bra. Tiden har sprungit ifrån plikt och tvång. Med det antal soldater vi behöver i dagens och framtidens försvar måste vi kunna konkurrera på samma villkor som övriga samhällsaktörer. Varje annan slutsats faller på sin egen orimlighet. Polisen fixar det. Räddningstjänsten likaså. Det kommer försvaret också göra.
Men det medför att vi måste bli än bättre på att förklara varför försvaret behövs och vilka uppgifter det har. Ansvaret för det är i huvudsak politiskt. Dessutom måste vi som arbetsgivare framstå som attraktiva. Det handlar om att erbjuda en miljö där det känns meningsfullt att verka och där alla kan känna sig välkomna, oavsett faktorer som kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning.
Dit är det långt kvar. Men lyckas vi är jag övertygad om att vi på köpet får ett betydligt mer effektivt, användbart och respekterat försvar. Jag är likaledes övertygad om att pliktens avskaffande kommer hjälpa oss på traven. Det gör att vi en gång för alla blir tvungna att göra upp med de osunda attityder som delvis följt i kölvattnet av "beväringsutbildningen". Förmågan att bruka våld har inget samband med en längtan att göra det. Eller att kränka andra människor.
fredag 3 oktober 2008
Tolgfors kan!
Falis fredagstips kommer bli ett lördagstips. Intill dess får ni hålla till godo med Tolgfors...
Ur dagens pressmeddelande:
- Karaktären på de internationella insatserna har över tiden förändrats. Soldaterna måste vara bättre rustade både före, under och efter en insats.
BRA!
Ur dagens pressmeddelande:
- Karaktären på de internationella insatserna har över tiden förändrats. Soldaterna måste vara bättre rustade både före, under och efter en insats.
- Att delta i en internationell insats är en altruistisk handling. De som deltar tar risker för att värna andras säkerhet och för att främja Sveriges intressen. Det finns anledning till djup erkänsla mot dem som deltar.
- Jag delar utredarens bedömning att vi ska gå ifrån dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt. Dagens uppdelning kostar pengar och leder till olika kravställningar, olika anställningsförhållanden, otydliga befäls- och ansvarsförhållanden och bristande planerbarhet.
- Internationella insatser handlar om att sprida de värderingar Sverige står för. I detta ligger att soldater är rätt utbildade. Utredningen har identifierat samma behov som regeringen av att stärka utbildningen före insats. Den enskilde soldaten som deltar i internationella insatser ska inte behöva känna sig eller sitt arbete ifrågasatt, utan med hjälp av rutiner och regler ha fullt stöd för att agera.BRA!
söndag 21 september 2008
Kärleken övervinner allt
Nu är jag tillbaks - såväl i Sverige som i bloggosfären. Med mig har jag en stor mängd intryck och erfarenheter efter att ha besökt det svenska EUFOR-förbandet i Tchad under en veckas tid. Nu är uppdraget snart över för Sveriges del och i mars/april är det tänkt att EU ska lämna över ansvaret till FN.
I skrivande stund har jag en hel del farhågor inför hur denna överlämning ska gå. Den relativa trygghet som lokalbefolkning och hjälporganisationer kunnat uppleva genom EUFOR:s närvaro är bräcklig och får inte slarvas bort. Jag hoppas innerligt att världssamfundet tar sitt ansvar för den vidare processen och att Sverige intar en ledande politisk roll. Hjälpbehovet är gigantiskt och ökad militär närvaro är en direkt förutsättning för att stödet verkligen ska komma fram.
Sammanfattningsvis är jag synnerligen positiv till vad våra soldater uträttar under svårast tänkbara förhållanden. Jag vågar nog också påstå att vi är smått unika i den meningen att vi kombinerar militär yrkesskicklighet med empati och stor social kompetens. Det såg jag med egna ögon under en "social patrol" till en by utanför Abeché som jag fick möjlighet att följa.
Ett annat underbart minne är den inskription som en av de vältränade amfibiesoldaterna hade intatuerad på sin bringa; "Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt. Det säger allt.
Tack för besöket och allt det fantastiska ni gör!
Jag, Monika och Ingela i mässtältet på Camp Stars.
lördag 13 september 2008
Arbetsro
Väckning 03.45 i morse och färd till Arlanda... Nu sitter jag på Charles de Gaulle-flygplatsen och väntar på kvällsplanet till N´Djamena. Det finns med andra ord en del tid att slå ihjäl. Tänkte bland annat använda den till att RFSL-jobba lite när jag nu missar förbundsstyrelsemötet.
Annars noterar jag i morgonens nyhetsflöde att det är färdigsparat på försvarets grundorganisation. Det är ett synnerligen välkommet besked. Försvarets personal behöver arbetsro efter åratal av turbulens och ryckiga beslut. Därmed inte sagt att allt ska bestå vid det gamla. Tvärtom. Vi har omfattande utmaningar framför oss, inte minst omställningen till ett helt nytt personalförsörjningssystem och ökad nordisk samverkan. Men det ska bli skönt att få fokusera på utveckling i stället för ytterligare avveckling. Been there, done that...!
Annars noterar jag i morgonens nyhetsflöde att det är färdigsparat på försvarets grundorganisation. Det är ett synnerligen välkommet besked. Försvarets personal behöver arbetsro efter åratal av turbulens och ryckiga beslut. Därmed inte sagt att allt ska bestå vid det gamla. Tvärtom. Vi har omfattande utmaningar framför oss, inte minst omställningen till ett helt nytt personalförsörjningssystem och ökad nordisk samverkan. Men det ska bli skönt att få fokusera på utveckling i stället för ytterligare avveckling. Been there, done that...!
tisdag 9 september 2008
"Återtåg" eller förnyelse
Bo Pellnäs är en synnerligen kunnig och engagerad debattör. Men han är knappast sinnebilden av en förnyare av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Inte så att förnyelse per definition har ett egenvärde men någonstans måste vi ändå inse att det kalla kriget faktiskt är över. Det faktum att den "ryska björnen" morrat till förändrar inte i grunden detta förhållande.
Hans debattartikel på Brännpunkt i SvD idag utgör inget undantag i den Pellnäska retoriken. Mirakelkuren stavas "återtåg" (underförstått: till gamla tiders invasionsförsvar). Hans avslutande budskap (nu ändå med glimten i ögat?) kan bli smått klassiskt:
"För övrigt anser jag att Gotland - som alltid - måste försvaras."
Jag anser att såväl Gotland som Sverige i övrigt ska försvaras. Jag tror också att det kan behövas tillförsel av resurser. Men vi måste tänka för framtiden.
Samarbete med andra länder är ett måste, renodling av förmågor likaså. Det internationella perspektivet måste ges utrymme. Fred och säkerhet i vår omvärld byggs inte enbart på ett övningsfält på Tofta. Sist men inte minst måste vi få en effektivare personalförsörjning där plikttjänstgöring inte nödvändigtvis utgör basen.
Flera av dessa processer är förvisso på gång men någon debatt i bredare mening ser vi tyvärr inte mycket av. Det är synd. Heder dock åt Pellnäs att han vågade lyfta på NATO-stenen i ett inlägg förra hösten. Måhända finns det ändå hopp för ett mått av nytänkande...!?
Hans debattartikel på Brännpunkt i SvD idag utgör inget undantag i den Pellnäska retoriken. Mirakelkuren stavas "återtåg" (underförstått: till gamla tiders invasionsförsvar). Hans avslutande budskap (nu ändå med glimten i ögat?) kan bli smått klassiskt:
"För övrigt anser jag att Gotland - som alltid - måste försvaras."
Jag anser att såväl Gotland som Sverige i övrigt ska försvaras. Jag tror också att det kan behövas tillförsel av resurser. Men vi måste tänka för framtiden.
Samarbete med andra länder är ett måste, renodling av förmågor likaså. Det internationella perspektivet måste ges utrymme. Fred och säkerhet i vår omvärld byggs inte enbart på ett övningsfält på Tofta. Sist men inte minst måste vi få en effektivare personalförsörjning där plikttjänstgöring inte nödvändigtvis utgör basen.
Flera av dessa processer är förvisso på gång men någon debatt i bredare mening ser vi tyvärr inte mycket av. Det är synd. Heder dock åt Pellnäs att han vågade lyfta på NATO-stenen i ett inlägg förra hösten. Måhända finns det ändå hopp för ett mått av nytänkande...!?
måndag 11 augusti 2008
Föredettingars försvarsdebatt
På senare tid har flera förvirrade utspel gjorts i försvarsdebatten. Inte sällan med före detta yrkesmilitärer som upphovsmän och med ett stänk av nostalgisk bitterhet i tonen.
Först ut - och med dårens envishet - var gamle översten Bo Pellnäs. Hans övertygelse är att militär närvaro på Gotland är av yttersta nödvändighet. Den tesen har han försökt leda i bevis på debattplats i bland annat SvD och i Världen idag.
Inte så att jag skulle ha något emot ett regemente på Gotland. Tvärtom. Men det är knappast den viktigaste säkerhetspolitiska slutsatsen vi har att dra. Dessutom förlorades denna kamp redan i samband med försvarsbeslutet 2004. Att försöka vrida klockan tillbaka är inte särskilt konstruktivt.
Näste man ut var förre generallöjtnanten Johan Kihl. Tillsammans med ett par konsulter slog han fast följande på Brännpunkt igår:
"Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. [...] Regeringen bör alltså skjuta på beslutet att satsa på en ny EU Battle Group 2011 tills vi fått ett försvar med balans mellan det nationella och det internationella."
Denna motsättning finns inte (även om budgetfrågan givetvis har viss relevans). Vi ska ha ETT försvar. Inte ett för hemmabruk och ett för bortabruk. Det handlar alltså om att skapa och upprätthålla förmåga att lösa olika typer av uppgifter beroende på vad situationen i omvärlden för stunden kräver.
Så idag ger sig försvarsutskottets ordförande in i debatten med krav på tredubbling av antalet värnpliktiga. Det är just antalet i sig som lyfts fram som ett självändamål. Vilka uppgifter soldaterna ska lösa förblir oklart. Anders Karlsson (s) är förvisso ingen föredetting men lite mer analys skulle jag ändå önska av en person som aspirerar på försvarsministerposten.
Och det leder oss givetvis in på Sten Tolgfors roll. Om inte försvarsdebatten ska spåra ur fullständigt krävs att han nu visar politiskt ledarskap på en helt annan nivå än vad som hittills varit fallet. Förvirring måste bytas mot färdriktning och det folkbildande inslaget ska i sammanhanget inte förringas.
Jag tror dessutom att tiden är den rätta. Intresset för försvars- och säkerhetspolitiska frågor är större än på länge - inte minst mot bakgrund av vad som sker i Georgien. Men ingen vinner på att diskussionen leds av ex-militärer med fast förankring i en tid då den egna karriären tog slut!
Först ut - och med dårens envishet - var gamle översten Bo Pellnäs. Hans övertygelse är att militär närvaro på Gotland är av yttersta nödvändighet. Den tesen har han försökt leda i bevis på debattplats i bland annat SvD och i Världen idag.
Inte så att jag skulle ha något emot ett regemente på Gotland. Tvärtom. Men det är knappast den viktigaste säkerhetspolitiska slutsatsen vi har att dra. Dessutom förlorades denna kamp redan i samband med försvarsbeslutet 2004. Att försöka vrida klockan tillbaka är inte särskilt konstruktivt.
Näste man ut var förre generallöjtnanten Johan Kihl. Tillsammans med ett par konsulter slog han fast följande på Brännpunkt igår:
"Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. [...] Regeringen bör alltså skjuta på beslutet att satsa på en ny EU Battle Group 2011 tills vi fått ett försvar med balans mellan det nationella och det internationella."
Denna motsättning finns inte (även om budgetfrågan givetvis har viss relevans). Vi ska ha ETT försvar. Inte ett för hemmabruk och ett för bortabruk. Det handlar alltså om att skapa och upprätthålla förmåga att lösa olika typer av uppgifter beroende på vad situationen i omvärlden för stunden kräver.
Så idag ger sig försvarsutskottets ordförande in i debatten med krav på tredubbling av antalet värnpliktiga. Det är just antalet i sig som lyfts fram som ett självändamål. Vilka uppgifter soldaterna ska lösa förblir oklart. Anders Karlsson (s) är förvisso ingen föredetting men lite mer analys skulle jag ändå önska av en person som aspirerar på försvarsministerposten.
Och det leder oss givetvis in på Sten Tolgfors roll. Om inte försvarsdebatten ska spåra ur fullständigt krävs att han nu visar politiskt ledarskap på en helt annan nivå än vad som hittills varit fallet. Förvirring måste bytas mot färdriktning och det folkbildande inslaget ska i sammanhanget inte förringas.
Jag tror dessutom att tiden är den rätta. Intresset för försvars- och säkerhetspolitiska frågor är större än på länge - inte minst mot bakgrund av vad som sker i Georgien. Men ingen vinner på att diskussionen leds av ex-militärer med fast förankring i en tid då den egna karriären tog slut!
onsdag 9 juli 2008
"Don´t Ask, Don´t Tell" drar sin sista suck!
TT-AFP låter idag meddela att det amerikanska försvaret äntligen börjat upptäcka att förbud mot (öppet) homosexuella inte är helt ändamålsenligt... Sannolikt ser vi nu början till slutet för "Don´t Ask, Don´t Tell" - alldeles oavsett vad nästa president kommer att heta. Bättre sent än aldrig!
Ur kommunikén;
"En utredning som leds av fyra före detta amerikanska generaler uppmanar landets försvarsmakt att häva förbudet mot att låta öppet homosexuella ta värvning. Det nuvarande systemet "fungerar inte" konstaterar utredarna."
(Tack för tipset, Mats!)
Ur kommunikén;
"En utredning som leds av fyra före detta amerikanska generaler uppmanar landets försvarsmakt att häva förbudet mot att låta öppet homosexuella ta värvning. Det nuvarande systemet "fungerar inte" konstaterar utredarna."
(Tack för tipset, Mats!)
söndag 18 maj 2008
Sovjets återuppståndelse
Carin Stenström, ledarskribent på Världen Idag, ger sig nu in i försvarsdebatten;
"Men en hotbild kan snabbt växa fram. Ingen trodde att Hitler ens under lång tid skulle kunna bygga en militärmakt som skulle utgöra ett hot mot sina grannar. Det tog inte ens tio år. På samma sätt kommer Sovjet inom en tioårsperiod att ytterligare ha stärkt sina militära positioner. Om Sverige lämnar fältet fritt på Nordkalotten med dess strategiska läge och värdefulla resurser, kan en frestelse mycket väl uppstå att flytta fram positionerna."
Snacka om kvasianalys! Kanske skulle någon också kunna upplysa Stenström om att Sovjetunionen upplöstes 1991... Och även om hon garanterat tror på återuppståndelse i dess mer religiösa mening så tillför det knappast ytterligare djup och substans i den säkerhetspolitiska diskussionen.
"Men en hotbild kan snabbt växa fram. Ingen trodde att Hitler ens under lång tid skulle kunna bygga en militärmakt som skulle utgöra ett hot mot sina grannar. Det tog inte ens tio år. På samma sätt kommer Sovjet inom en tioårsperiod att ytterligare ha stärkt sina militära positioner. Om Sverige lämnar fältet fritt på Nordkalotten med dess strategiska läge och värdefulla resurser, kan en frestelse mycket väl uppstå att flytta fram positionerna."
Snacka om kvasianalys! Kanske skulle någon också kunna upplysa Stenström om att Sovjetunionen upplöstes 1991... Och även om hon garanterat tror på återuppståndelse i dess mer religiösa mening så tillför det knappast ytterligare djup och substans i den säkerhetspolitiska diskussionen.
fredag 25 april 2008
Försvaret har inga behov!
Så är då dragkampen mellan förband och orter igång - igen. Luleå och Eksjö har hittills gått ut hårdast i striden för sin militära överlevnad. Mer lär vara att vänta... I rådande läge är det egentligen vare sig underligt eller klandervärt (om än olyckligt).
Problemet är att vi löper en uppenbar risk att hamna i pseudolösningar vilket/vilka förband som än drabbas. Att föra en diskussion om försvarets grundorganisation enbart utifrån att vi befinner oss i en akut ekonomisk kris blir fel. Jag tycker mig också ana en övertro på att flytt av verksamheter leder till besparingar. Erfarenheterna (och de har vi gått om!) visar snarast på det motsatta.
Jag hoppas innerligt att den politiska ledningen sansar sig och skapar förutsättningar för att ta saker och ting i rätt ordning. Centerns ledamot i försvarsutskottet indikerar ett sådant förhållningssätt och det inger visst hopp.
Andra debattörer som skenbart är inne på denna linje uttrycker sig i termer av att vi måste låta "försvarets behov" styra. Det blir minst lika fel. Försvaret har inga behov. Åtminstone inte som någon slags egenvärde. Behoven måste istället definieras utifrån en säkerhetspolitisk ambition. Till det kommer sedan ett antal principer. En sådan handlar om huruvida vi ska vara alliansfria eller inte.
Först när denna politiska grund finns på plats kan vi påbörja bygget av ett försvar där uppgifter och resurser är i balans. Annars är det bara en tidsfråga innan vi befinner oss i samma kris- och paniksituation igen. Det spelar bara de i händerna som egentligen inte vill ha en svensk militär förmåga överhuvudtaget.
Problemet är att vi löper en uppenbar risk att hamna i pseudolösningar vilket/vilka förband som än drabbas. Att föra en diskussion om försvarets grundorganisation enbart utifrån att vi befinner oss i en akut ekonomisk kris blir fel. Jag tycker mig också ana en övertro på att flytt av verksamheter leder till besparingar. Erfarenheterna (och de har vi gått om!) visar snarast på det motsatta.
Jag hoppas innerligt att den politiska ledningen sansar sig och skapar förutsättningar för att ta saker och ting i rätt ordning. Centerns ledamot i försvarsutskottet indikerar ett sådant förhållningssätt och det inger visst hopp.
Andra debattörer som skenbart är inne på denna linje uttrycker sig i termer av att vi måste låta "försvarets behov" styra. Det blir minst lika fel. Försvaret har inga behov. Åtminstone inte som någon slags egenvärde. Behoven måste istället definieras utifrån en säkerhetspolitisk ambition. Till det kommer sedan ett antal principer. En sådan handlar om huruvida vi ska vara alliansfria eller inte.
Först när denna politiska grund finns på plats kan vi påbörja bygget av ett försvar där uppgifter och resurser är i balans. Annars är det bara en tidsfråga innan vi befinner oss i samma kris- och paniksituation igen. Det spelar bara de i händerna som egentligen inte vill ha en svensk militär förmåga överhuvudtaget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)