Allvar och lek

Snart tre veckor in i missionen börjar vardagslivet så smått göra sig påmint... Men jag ska absolut inte klaga. Mitt i allt allvar finns också visst utrymme för avkoppling. Det får dagens bildskörd illustrera.



Beachvolleyturnering. Utan beach, förvisso. Men sand lider vi inte brist på.



Ytterligare stilstudie.



Var är bollen?



I pastor Stålnackes frånvaro har jag tagit på mig rollen som tillförordnad trädgårdsmästare. Så här långt klarar sig blommorna bra, tycker jag!



Vår sambandspersonal har slitit hårt de senaste dagarna för att få ordning på TV-länken. Och med några timmars marginal till finalen gick det vägen!! Well done! Även om det nu inte gick så bra för Sverige så gläds vi förstås med våra norska kollegor idag. STORT GRATTIS!!! Fira gärna seger och nationaldag. Men glöm inte att 17 maj också är the International Day Against Homophobia (IDAHO)!

ÖB på Afghanistanbesök

Vi har haft prominent besök tidigare i veckan. Vår nytillträdde ÖB, Sverker Göranson, har valt att prioritera utlandsstyrkan för sin "Eriksgata" och det uppskattas förstås av oss på plats. Tillvaron här är så komplex att det i varje stund gäller att känna uppbackningen från hemmaplan i ryggen. Det gäller från såväl försvarsledning som den politiska ledningen. Och förstås nära och kära. För egen del är jag lyckligt lottad!



BBQ på verandan utanför matsalen under ankomstkvällen. ÖB och jag i trevligt samspråk.



ÖB ingjuter mod i massorna vid ett tal i samband med veckans uppställning.



I ÖB:s närvoro hedras också minnet av de kollegor som genom åren stupat i det Afghanska folkets tjänst.



Ömesesidigt utdelande av gåvor hör besök som detta till. Vår förbandschef överlämnade ett traditionellt klädesplagg som måhända inte gör sig så bra till uniformen men förhoppningsvis kommer till glädje i andra sammanhang...!

Baltikums sak är vår

Än en gång försöker de lokala myndigheterna i Riga förhindra landets Pridefirande. Jag har varit på plats de senaste tre åren och upplevt hatet på mycket nära håll, såväl från folk på gatan som i den politiska retoriken. Så här beskrev arrangörerna läget igår kväll:

Last Friday the Riga City Council (RCC) Commission on meetings, marches and demonstrations and Mozaika agreed on the venue and all technical issues related to the march on Saturday. Members of this Commission are the executive director of the RCC, Andris Grīnbergs, representatives of the police and the city council. Yesterday 34 members (out of 60) of the RCC (politicians) sent a letter to Grinbergs giving him an ultimatum until tomorrow at 16.00 to reverse this agreement and prohibit the march on grounds of public morality, defence of traditional family values and marriage etc.

Nu till helgen är det alltså dags för Baltic Pride med Lettland som värdland. Från det officiella Sverige kommer Nyamko Sabuni att delta. Det är en stark, viktig och bra signal från ett grannaland som dessutom snart leder arbetet inom EU. Just EU måste sätta press på den lettiska regeringen i ett läge som detta. Vad som håller på att ske är ett grovt övertramp på en av grundbultarna i de mänskliga fri- och rättigheterna, nämligen Freedom of Assembly. Fortsatt obstruktion bör leda till sanktioner.

De svenska och finska regeringarna samlas idag för ett unikt, gemensamt regeringssammanträde i Tavastehus. Jag hoppas få höra en tydlig uppmaning därifrån, adresserat till den lettiske premiärministern Valdis Dombrovskis. Baltikums sak är vår! Lekstugan i Riga måste få ett slut!

Onneksi olkoon!

Här i Mazar-e-Sharif jobbar svenskar och finnar ihop. Därför underlättar det förstås att båda länderna tog sig vidare från gårdagens semifinal i ESC. Grattis, säger jag, och är något mindre bitter över att jag ännu inte kunnat se showen...! En hygglig kamrat har dock erbjudit sig att skicka en DVD-kopia. STORT TACK för det, Mats!

I morgon fortsätter förbrödring och försystring på politisk nivå. För första gången någonsin kommer ett gemensamt regeringssammanträde hållas mellan Sverige och Finland. Det är en del av Märkesåret som uppmärksammar att det är 200 år sedan våra länder gick skilda vägar. Mötet hålls i Tavastehus.

Det ideologiska våldet

Inom loppet av några timmar har jag nåtts av två trista besked som båda berör mig djupt.

Det ena handlar om misshandeln av vår RFSL-ordförande, Sören Juvas, under firandet av Moldavien Pride. Tack och lov är Sören nu hemma och mår efter omständigheterna väl. Men ändå; hatbrott mot hbt-personer är en högst påtaglig realitet, i Moldavien såväl som i Sverige. Ökad kunskap inom rättsväsendet och samhällets stöd till brottsofferjourer måste därför prioriteras! I detta avseende får regeringen gärna bli tydligare.

Den andra rapporten som når mig är från Parwan-provinsen i Afghanistan. Där har två gasattacker mot flickskolor ägt rum de senaste dagarna med flera allvarligt skadade som följd. Parwan ligger förvisso utanför vårt ansvarsområde men jag tror inte att någon här lämnas oberörd. Att det ideologiskt betingade våldet riktas mot kunskapstörstande skolflickor är så osannolikt grymt och meningslöst!

Schlagertorka

Bilder från Afghanistan:



Min företrädare åkte hem förra veckan efter nästan ett halvår på plats. Så här glad kan man visst se ut då!



Spegel, spegel på väggen där... Nog ordnade jag väl en fin liten acessoar till min rådgivarkollega!?



Den här bilden är tagen strax efter 05.00 på morgonen igår. Fridfullt.



Och så här kan det se ut från soldäck under sen eftermiddag. De mäktiga Marmal-bergen syns som vanligt i bakgrunden.



"The Glowing Scorpion" är namnet på vår mäss inne på campen. Som den föreningsmänniska jag är sitter jag numera också i mässtyrelsen... Vad vi dessvärre inte lyckats med är att få ordning på satellit-TV-abonnemanget. Det innebär således att kvällens semifinal i ESC kommer gå mig förbi. Illa! Men jag håller förstås tummarna för Malena och hoppas att goda kamrater bistår med uppdateringar, glada tillrop och initierade kommentarer!

Löprundor och storpolitik

Camp Northern Lights har nu varit mitt hem i snart två veckor. Sakta men säkert börjar ett vardagsliv ta form. I det ingår träning. Hittills har jag avverkat 11 löprundor á 5 km, i huvudsak i gryningen. Det är en fantastiskt skön start på dagen!

Med den verklighet som råder i vårt närområde är det inte heller särskilt svårt med motivationen till att hålla sig i form. Vi har ständigt en säkerhetssituation att hantera och inför valen i augusti ställs det ytterligare på sin spets. Vårt uppdrag är att tillsammans med afghansk miltär och polis skapa säkrast möjliga förutsättningar för både kandidater och väljare att utöva sina demokratiska rättiigheter.

Till det kommer ett mycket besvärligt humanitärt läge just nu. Bakgrunden är svåra översvämningar i flera av de provinser vi ansvarar för. FN-samordnare i området flaggar för behov av omfattande hjälpinsatser från det internationella samfundets sida.

Storpolitiskt påverkas vi också indirekt av det allt mer spända läget i Pakistan. Allt hänger ihop i en regional kontext. Expressens Anna Dahlberg konstaterar på gårdagens ledarsida att "Det är inte omvärldens närvaro som är problemet i Afghanistan. Det är vår frånvaro." Jag kan bara hålla med. Jag välkomnar också varmt det toppmöte mellan EU och Pakistan som nu planeras.