Löprundor och storpolitik

Camp Northern Lights har nu varit mitt hem i snart två veckor. Sakta men säkert börjar ett vardagsliv ta form. I det ingår träning. Hittills har jag avverkat 11 löprundor á 5 km, i huvudsak i gryningen. Det är en fantastiskt skön start på dagen!

Med den verklighet som råder i vårt närområde är det inte heller särskilt svårt med motivationen till att hålla sig i form. Vi har ständigt en säkerhetssituation att hantera och inför valen i augusti ställs det ytterligare på sin spets. Vårt uppdrag är att tillsammans med afghansk miltär och polis skapa säkrast möjliga förutsättningar för både kandidater och väljare att utöva sina demokratiska rättiigheter.

Till det kommer ett mycket besvärligt humanitärt läge just nu. Bakgrunden är svåra översvämningar i flera av de provinser vi ansvarar för. FN-samordnare i området flaggar för behov av omfattande hjälpinsatser från det internationella samfundets sida.

Storpolitiskt påverkas vi också indirekt av det allt mer spända läget i Pakistan. Allt hänger ihop i en regional kontext. Expressens Anna Dahlberg konstaterar på gårdagens ledarsida att "Det är inte omvärldens närvaro som är problemet i Afghanistan. Det är vår frånvaro." Jag kan bara hålla med. Jag välkomnar också varmt det toppmöte mellan EU och Pakistan som nu planeras.

En månad kvar

Lördagsmorgon. Jag vaknar på ett hotellrum i Sånga Säby med härlig panoramautsikt över landskapet. Tänk en försommarmorgon här...! 

Vi är på plats med RFSL:s interna utskott för att göra en halvtidsavstämning och dra upp riktlinjerna för det kommande året. Avdelningsstöd är en av våra viktiga uppgifter och gårdagskvällen ägnade vi åt att gå igenom läget ute i landet. Den sammanfattande känslan är att mängder av engagerade medlemmar verkligen gör ett kanonjobb för att RFSL ska göra skillnad också lokalt. 

För egen del är det idag exakt en månad kvar till avfärd. Afghanistan kommer därefter vara mitt "hem" under maj-december. Barack Obama presenterade igår USA:s nya Afghanistan-strategi. Jag välkomnar särskilt att man sätter politiskt fokus på hela regionen och synliggör inte minst Pakistans roll. 

Därmed blir det också viktigt att se Indien som en aktör och även grannlandet Iran är en maktfaktor som det måste tas hänsyn till. Framtida fred och utveckling i Afghanistan byggs inte innanför nationsgränserna enkom. Och det kräver väldigt mycket mer än bara militära insatser. På så sätt känns Obama-planen som ett steg i helt rätt riktning.

Resumé

Men med en stulen laptop och långa kursdagar ute på Livgardet har bloggandet kommit på efterkälken de senaste dagarna. Jag har velat skriva om mycket. Däribland:

... civilutskottets blocköverskridande överenskommelse om könsneutrala äktenskap. Tack för att prestigen lagts åt sidan!
... SAAB-krisen som jag tycker att regeringen balanserar väldigt väl. Gärna stöd och stimulans - men absolut inget skattefinansierat ägande.
... moderaternas integrationsutspel. Jag ogillar starkt förslag som gör skillnad på människor. Ska den fria rörligheten begränsas (vilket jag inte tycker) ska det gälla lika för alla. Flera förslag känns också mer som populism än som reella lösningar på verkliga problem.
... införandet av Sharialagar i delar av Pakistan. Här måste vi reagera!
... Naturvårdsverket som öppnar för viss förvaltningsjakt på varg och järv. Förslaget utgår helt från presumtionen att allmänheten ogillar rovdjur och därför behöver blidkas med avskjutning. Jag delar varken verklighetsbeskrivning eller lösning.

Nu bär det av mot centralen och 06.43-pendeln till Kungsängen.