Vårt Afrika

Visa Mina sparade platser på en större karta

Om en vecka åker kära sambon till Sydafrika för att formellt skriva kontrakt på lägenheten i St Lucia och trigga igång renoveringen. Svärmor följer med för att övervaka så att allt går rätt till... Det känns tryggt!

På ett politiskt plan ska det också bli spännande att se hur Jacob Zuma lyckas förvalta presidentämbetet. Han var på intet sätt min favoritkandidat men är mycket populär bland folket. Risken är att han lovat för mycket och därmed bäddat för en utbredd besvikelse. Sydafrika har ännu inte drabbats av den globala lågkonjunkturen men få tror att man kommer undan. Måhända kan kommande fotbolls-VM rädda upp en del...?

Lift the ban!

Ett brev kan betyda mycket... Men ett uppfyllt vallöfte skulle betyda så oändligt mycket mer! President Obama har allt att vinna på att omedelbart häva förbudet mot öppet homosexuella i det amerikanska försvaret.

Sverige har sedan en tid två fyrstjärniga generaler i aktiv tjänst. Både Syrén och Göranson träffar regelbundet miltära kollegor från USA. Jag hoppas att de någon gång emellanåt vågar dryfta även denna typ av policyfrågor. Statsledd diskriminering är aldrig OK!

Europadagen - väl värd att fira!

Europadagen - jag undrar hur många som egentligen känner till att den infaller idag...? Ett år som detta borde Europafrågan i Sverige vara mer levande än någonsin. Vi har ett EP-val mindre än en månad bort och ytterligare några veckor senare tar vi över ordförandeklubban i EU. Ändå är det så tyst...

Jag tycker att Europadagen är väl värd att fira med pompa och ståt. Den har sin historiska uppkomst i att dåvarande franske utrikesministern den 9 maj 1950 förde fram den så kallade Schumandeklarationen. Syftet var att ena Europa och skapa förutsättningar för långsiktig fred.

EU som fredsprojekt har varit - och är - fantastiskt framgångsrikt. Låt oss vara stolta över det! Men jag vill också bygga vidare. 17 europeiska länder och ca 230 miljoner européer står fortfarande utanför EU-gemenskapen. Vissa av egen fri vilja, andra otåliga att komma in. Oaktat vilket vill jag se ett EU med dörren öppen mot resten av världen. Nya murar är inte lösningen, vare sig inom eller utom den egna kontinenten.

Jag ser också EU som en plattform för att stärka mänskliga rättigheter. Här finns det oändligt mycket kvar att göra. Det handlar om så grundläggande frågor som kvinnors rätt till abort, erkännande av ursprungsbefolkningar och hbt-personers rätt att leva sina liv i öppenhet. Det är en ständigt pågående kamp som vi aldrig får svika.

Det minsta vi alla kan göra är att rösta den 7 juni. Röstningsinstrumentet är alldeles för viktigt för att slarvas bort. En väl fungerande demokrati är själva basen för fredlig samexistens och mänskliga rättigheter. Ännu ett svenskt röstdeltagande på mindre än 40% vore inget annat än ett stort misslyckande.

Den rätt vi tar för given offrar andra sina liv för. Jag ser det själv på nära håll i Afghanistan just nu. Den 20 augusti går denna bräckliga demokrati till sitt andra fria val i modern tid. Vägen fram kommer inte att bli enkel. Jag träffade senast för någon dag sedan en kvinna som vill men inte vågar ställa upp som kandidat till det regionala provinsrådet. Om inget annat så för hennes skull är det värt att pallra sig upp från sofflocket den 7 juni!

Afghanistan - Örebro - Bryssel

Idag inleds centerstämman i Örebro och jag skulle förstås gärna ha varit med där. Men Afghanistan - där jag just nu befinner mig - är lite för långt borta... Åtminstone geografiskt.

I tanken är avståndet betydligt kortare. Mitt nuvarande uppdrag handlar om fred och säkerhet med ett särskilt fokus på kvinnor och barn. Det är frågor som sammanfaller helt med mina politiska drivkrafter.

Idag är det också exakt en månad kvar till EP-valet. Delar du min vision om ett EU med dörren öppen mot resten av världen? Där frihet, mänskliga rättigheter och vår gemensamma säkerhet är ledstjärnorna. Kryssa i så fall nummer 15 till Bryssel den 7 juni!

För övrigt gläds jag med att den tjeckiska senaten sagt JA till Lissabonfördraget. Ju förr vi får det på plats, desto bättre. Inte minst skapar det förutsättningar för en starkare utrikespolitisk röst som EU så väl behöver.

Maud i ledartröjan

S-analys: "Jag tror inte ett skit på den liberala smörja som C och övriga borgliheten företräder. Du är en trevlig kille. Men det är samma centerparti här i Sverige som vill försämra tryggheten för arbetarna som det är i Europa där företagens vinster går före människors väl. Uppriktigt så hoppas jag att du inte kommer in, precis lika lite som jag tycker Lena Ek eller någon annan borglig politiker har där att göra. Och ni som är röda - Vad gör ni i den här gruppen?"

Kommentaren ovan är hämtad från min Facebook-grupp, Fahlstedt for Europe, och får väl stå för stortänkaren själv... Jag skäms inte ett dugg för Centerpartiets politik för ett öppet och företagsamt Europa. På hemmaplan vill vi bland annat modernisera LAS i syfte att göra det lättare att anställa. Mer flexibla anställningsformer skulle gynna de som har svårt att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden, inte minst unga och personer med invandrarbakgrund.

Inför kommande stämma lägger partiet fram ett, i mitt tycke, offensivt näringspolitiskt program. Jag hoppas att de 521 ombuden ger det sitt rungande bifall! Och jag noterar på nätet att SvD:s ledarsida redan gör det:

"Inget av de konkreta C-förslagen är så vildsint att det inte kan genomföras rätt omgående, ändå känns helheten uppfriskande djärv. Det beror på att här inte bara finns nya förslag utan också ett självständigt och annorlunda perspektiv. Här talas inte om människor som passiva föremål för politisk välvilja utan som aktiva samhällsmedborgare. Här talas om att staten ska bli mindre och utrymmet för enskilda människor större. Här finns ett idémässigt lyft, och det är man inte bortskämd med i Sverige 2009."

På egna ben

Change of command! Igår tog FS17 formellt över befälet för PRT Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Det innebär för min del att Linda åker hem om några timmar och att jag från och med nu är Gender Field Advisor fullt ut. Lite fjärilar i magen är det förstås men jag känner ändå en stor trygghet i den överlämning jag fått och de kollegor jag har omkring mig.



Häromdagen följde jag med ut till ett av våra provinskontor, knappt två timmars körning från MeS. Våren har varit förhållandevis regnig så det är ovanligt grönt (i omgivningarna just nu. Det är i huvudsak positivt eftersom det ger möjlighet till bättre skördar. Dessvärre har det ihärdiga regnandet också medfört översvämningar i vissa områden. Själv har jag inte varit där än men det rapporteras om relativt stor förödelse inte allt för långt ifrån oss...



På plats i Aybak träffade vi företrädare för en regional organisation som ger flickor och kvinnor möjlighet att lära sig läsa och skriva. En annan del av deras verksamhet handlar om att stödja kvinnors entreprenörskap genom tillverkning och försäljning av hantverk. Klart inspirerande!



Människans bästa vän? Här i ung tappning och nyfiken på finska kollegor...

Andra utländska kollegor in action. Måhända borde man hjälpt till i stället för att fotografera...?

Valborg i Afghanistan

Ännu en skön och solig morgon i Afghanistan! Igår kväll sjöngs våren in såsom traditionen bjuder där hemma. Idag är det fredag och utifrån muslimsk sed innebär det betydligt lägre verksamhet. Det gäller dock inte för mig just idag då överlämningen fortsätter med full fart. Om några dagar åker våra företrädare hem och då gäller det förstås att kunna stå på egna ben... Men det känns bra!



Min säng i förgrunden. Än så länge bor vi bara två på rummet men begreppet "compact living" är ändå en högst påtaglig realitet.



Morgonmöte med afghansk kvinna som vi samverkar med, här tillsammans med den hemvändande prästen.



Veckans uppställning på flaggplan. Fanorna på halv stång är för att hedra den ISAF-soldat som förolyckades under gårdagen. Så ser det dessvärre ut de flesta dagarna här.



Brasan är tänd och våren sjungs in. Bastonerna dominerar...

Stämningsfullt!

PS. På bloggen Two for Europe har jag skrivit om arbetarrörelsens stora dag.