lördag 24 september 2011

Campråtta

Jag har just avverkat en knapp mil (5 varv) runt campen. Det är skönt att röra på sig och man får tid att samla tankarna. Det slog mig att jag faktiskt inte lämnat campområdet under de senaste 8 dagarna, alltså sedan jag kom tillbaks från leave…

Det ska dock inte förväxlas med att jag varit sysslolös. Så är absolut inte fallet. Det händer mycket i vårt ansvarsområde just nu och vi tilldelas rejält med patrulluppgifter för att försöka gjuta olja på vågorna. Många av mina kollegor är således ute på fältet medan det fallit på min lott att koordinera stödet till dem, planera för kommande uppdrag och hålla all annan verksamhet rullande.

Bråda och långa dagar har det blivit men jag klagar absolut inte. I veckan ska även jag försöka komma iväg på en eller annan patrull, om än bara över dagen. Hur det än är så är det den delen av jobbet jag gillar bäst och som känns mest meningsfull.

Under rubriken omvärldsbevakning vill jag förstås också passa på att gratulera mina amerikanska vänner. ”Don’t Ask, Don’t Tell” – homoförbudet i försvaret – är äntligen ett minne blott! Jag har varit rejält involverad i frågan genom åren och även besökt USA två gånger för att påverka och dela med mig av svenska erfarenheter. På senare tid har också representanter för försvarsledningen tagit upp frågan i kontakter med amerikanska kollegor. Särskilt stolt är jag över konteramiral Anders Grenstads insats och jag vet att han delar vår glädje idag!


En mindre trivsam del är den sanitära standarden här. I kombination med en ökande mängd insekter kan handfatet se ut som ovan en helt vanlig dag…

söndag 18 september 2011

Home, sweet home...

Home, sweet home! Eller vad man nu ska kalla 14-kvadratmetersbaracken i Malakal...? Men på något underligt vis är det ju så det blir.

Jag har haft en underbart skön ledighet och återvände hit utan ångest. Det mesta är förstås sig likt men förvånansvärt mycket har ändå förändrats på dryga två veckor. Nya kollegor, nya rutiner och inte minst en ny mission (sedan 9 juli) som allt mer börjar ta form. Den stora skillnaden är att vi gör mindre av rutinuppdrag och mer av riktade operationer till problemområden. Så här långt är jag klart positiv till den förskjutningen även om man måste ha realistiska förväntningar på vad vi kan åstadkomma.

Veckan som kommer ser ut att gå en del i kontorsarbetets tecken men det kan ändras fort. Jag hoppas också kunna ta tag i den träning som eftersattes grundligt under Sverigevistelsen. Det bygger dock på att det slutar regna… Gårdagskvällens regnskur var av det intensivare slaget så det lär dröja ett par dagar innan det torkat upp hjälpligt på grusvägarna häromkring.


Redan på ankomstdagen (i fredags) sattes jag i arbete. Kollegor hade lyckats köra fast med en bil inne på campen (!) så det var bara till att rycka ut och vinscha!


På vägen ner läste jag ut Johanne Hildebrandts nya bok, ”Krigare”. Här stjäl jag en lästimme i solen utanför den lodge som jag bodde på en natt i Kampala. Boken är en ingående skildring av soldaternas vardag i Afghanistan och är närmast obligatorisk läsning för alla med ett uns av samhällsintresse!


Den 18 september skänker vi förstås också en tanke till Dag Hammarskjöld som för exakt 50 år sedan förloyckades under ett uppdrag i grannlandet Kongo. Hans ande svävar alltjämnt över verksamheten i dess allra mest positiva bemärkelse; "Peacekeeping is not a job for soldiers, but only soldiers can do it!"