Jag har haft en underbart skön ledighet och återvände hit utan ångest. Det mesta är förstås sig likt men förvånansvärt mycket har ändå förändrats på dryga två veckor. Nya kollegor, nya rutiner och inte minst en ny mission (sedan 9 juli) som allt mer börjar ta form. Den stora skillnaden är att vi gör mindre av rutinuppdrag och mer av riktade operationer till problemområden. Så här långt är jag klart positiv till den förskjutningen även om man måste ha realistiska förväntningar på vad vi kan åstadkomma.
Veckan som kommer ser ut att gå en del i kontorsarbetets tecken men det kan ändras fort. Jag hoppas också kunna ta tag i den träning som eftersattes grundligt under Sverigevistelsen. Det bygger dock på att det slutar regna… Gårdagskvällens regnskur var av det intensivare slaget så det lär dröja ett par dagar innan det torkat upp hjälpligt på grusvägarna häromkring.
Redan på ankomstdagen (i fredags) sattes jag i arbete. Kollegor hade lyckats köra fast med en bil inne på campen (!) så det var bara till att rycka ut och vinscha!
På vägen ner läste jag ut Johanne Hildebrandts nya bok, ”Krigare”. Här stjäl jag en lästimme i solen utanför den lodge som jag bodde på en natt i Kampala. Boken är en ingående skildring av soldaternas vardag i Afghanistan och är närmast obligatorisk läsning för alla med ett uns av samhällsintresse!
Den 18 september skänker vi förstås också en tanke till Dag Hammarskjöld som för exakt 50 år sedan förloyckades under ett uppdrag i grannlandet Kongo. Hans ande svävar alltjämnt över verksamheten i dess allra mest positiva bemärkelse; "Peacekeeping is not a job for soldiers, but only soldiers can do it!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar