LO:s dödskram

Domen i det så kallade Vaxholmsmålet väckte stor uppmärksamhet och facklig ilska när den kom för något år sedan. Idag presenterar regeringens utredare sina förslag till lagändringar för att anpassa den svenska modellen till en europeisk kontext. Det är bra - och för övrigt inte en dag för tidigt!

Vid en första anblick tycker jag att det är väl avvägda förslag som nu läggs fram. Utgångspunkten kommer bli branschavtalens minimivillkor gällande bland annat lön och arbetstid. Dessa ska vara tydliga och förutsebara för alla och envar. Vidare får Arbetsmiljöverket ansvaret för att främja den fria rörligheten för tjänster samtidigt som skyddet för utstationerad arbetskraft stärks.

Jag välkomnar också att fackens strejkrätt begränsas. Proportionalitet måste alltid vara en ledstjärna när stridsåtgärder övervägs. Det fackliga övervåld som utövades vid skolbygget i Vaxholm hoppas jag därmed är ett minne blott.

LO-ledningen applåderar förstås inte utredningen utan talar om "kryphål som måste täppas till". Men värre ändå: I dagens pressmeddelande fortsätter man obstruerandet mot EG-domstolens beslut som man kallar en "allvarlig inskränkning av grundläggande fackliga rättigheter". Det är anmärkningsvärt.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen har många fördelar. Men den måste förstås anpassas till den tid och värld vi lever i. Viss förändring skulle facket också tjäna på. Att in absurdum försvara den svenska modellen kommer bara leda till att den kramas till döds. Problemet är att vi dessförinnan hinner skapa en mur runt Sverige. En sådan utveckling vill inte jag se.

Papperslösa - ett fackligt dilemma

"Facken tar kamp för de papperslösa" läser jag på Aftonbladets ledarsida idag. Det känns onekligen bra även om det finns en del kvar att bevisa. Papperslösa är de mest utsatta arbetarna av alla och de om några behöver få känna fackligt stöd. Jag håller också med om att sanktionerna mot arbetsgivare som utnyttjar papperslösa borde skärpas.

Än viktigare borde ändå vara att komma till rätta med själva grundproblemet, det vill säga det faktum att personer överhuvudtaget behöver vistas i Sverige illegalt. Det är naturligtvis en komplex historia men förra veckans förslag om att underlätta arbetskraftsinvandring är ett viktigt steg på vägen.

På den fackliga sidan har framförallt LO förhållit sig tämligen avvaktande till detta förslag. Dessvärre kastar det en viss skugga över trovärdigheten i det nyvunna intresset för de papperslösas slit i det tysta.