Bröllopstider

Det är inte bara brittiska kungligheter som gått och gift sig i helgen. Av en slump fick vi veta att ett större bröllop skulle äga rum i utkanten av Malakal idag. Här nere betyder det folkfest i dagarna tre. Jag och Dennis beslutade oss därför för att åka ner och känna av stämningen. Vi drog iväg vid 16-tiden och planen var att återvända till campen i god tid före mörkrets inbrott.

Nu går det ju inte alltid som man tänkt sig… Men ibland blir det till det bättre! Det ena ledde till det andra och rätt som det var så blev vi upptagna som VIP-gäster. Med the County Commissioner (borgmästaren) som värd guidades vi genom festiviteterna och bjöds – som den självklaraste saken i världen - in till en efterföljande måltid med det regionala ledarskiktet.

Gatorna var fyllda av dansande människor – uppskattningsvis minst 500.

Undertecknad med våra nyfunna värdar.

Kort paus i dansandet (även vi tog några blandade småskutt men de bildsekvenserna är inte för bloggen).

Eftersits…

… med påföljande middag på traditionellt vis.

Hur dags vi var tillbaka på campen? Omkring klockan 20. Även om vi inte såg en skymt av brudparet blev det verkligen en kväll att minnas…!

Krigets offer 2

Lördagens strider i Kaldak fortsätter att göra sig påminda. Idag besökte jag en by ca 10 km därifrån och det var något som inte stämde. Under varje träd satt grupper av kvinnor och barn. Tolken och jag började prata med dem och de visade sig ha flytt dit under helgen utan att kunna föra med sig några som helst tillhörigheter. Sammanlagt sägs det ha handlat om ca 600 personer utan tillgång till mat, tak över huvudet eller möjlighet att kommunicera med omvärlden.

Som militärobservatör kan jag inte göra mycket för att hjälpa, annat än att med tydlighet rapportera i FN-systemet. Det har vi också gjort och jag känner mig hyggligt säker på att någon slags uppföljning görs under morgondagen. Själv kommer jag att röra mig till andra delar av området då men hoppas kunna återkoppla hur det går. FN må vara tungrott men det saknar inte helt resurser…

Soldatson.

Krigets offer

Dagen började lugnt och fint; löprunda, morgongenomgång och fordonskoll. Därefter hade jag tänkt att ägna mig åt tvätt – det är ju trots allt söndag! Nu blev det inte riktigt så. Bakgrunden är stridigheter som utspelade sig igår, ett par mil härifrån (artikel finns här). Åtskilliga dog eller skadades och FN bidrar med transportkapacitet för att föra de mest behövande till sjukhus.

Jag och en kollega följde med till området idag för att få en bild av säkerhetsläget. Många pusselbitar återstår innan de exakta omständigheterna är klarlagda men patrullen som helhet lyckades i alla fall undsätta ett 30-tal personer, flertalet civila.

Mitt i allt det jobbiga är det uppgifter som denna som gör att vår närvaro här känns extremt meningsfull. En annan iakttagelse är hur grymt tåliga sudaneserna är. Trots svåra skador hörde jag inte en enda person uttrycka smärta eller klagan. Decennier av umbäranden har satt sina spår.

Den samlade evakueringsstyrkan. Båtarna är absolut inte lämpade för detta ändamål men nöden har ingen lag...

En skadad man förs till båtarna.

Bara en ambulans fanns att uppbringa vid ankomsten till Malakal. Flertalet kunde färdas sittande i buss men för en handfull gällde det att hitta alternativ...

En sårad man på bår lyfts in i en buss.

I stället för Blåkulla

Jag fann för gott att skippa kvasten idag och tog helikoptern i stället! Om sanningen ska fram gick inte färden till Blåkulla heller, utan till CBL – The Current Border Line. Det är alltså den tänkta gränsen mellan södra och norra Sudan och vårt uppdrag handlar om att övervaka eventuella truppförflyttningar på endera sidan. Just idag var det lugnt och det och det bådar gott inför den stundande påskhelgen (som firas här i söder).

Utsikt över det sudanesiska landskapet. Vi flög med öppna sidofönster så det fläktade skönt. Därmed vädrades också cigarrettröken från cockpit ut hyggligt effektivt…

Ytterligare vy över slätten…

… och över Nilen.

Inflygning till Malakal Airport.

Hur påsken på Teamsite Malakal gestaltar sig ber jag att få återkomma om. Klart är i alla fall att vi jobbar på som vanligt men i morgon kväll ska ta farväl av ett antal kollegor som lämnar oss. Det blir alldeles säkert trevligt om än också en smula vemodigt.

Till dess att vi hörs igen tillönskar jag er alla en riktigt GLAD PÅSK!!

Framtid

Ännu en dag har gått och rutinerna sätter sig allt mer. Patrullering (med därtill hörande samtal och möten) varvas med skrivbordsarbete, träning och vardagsbestyr som matlagning, disk och tvätt.

Enda egentiden är egentligen nu, det vill säga från ca 21 och fram till läggdags. Då försöker jag koppla av med en god bok i lilla läsplattan. Just för stunden är det Jo Nesbös ”Huvudjägarna” som är mitt tidsfördriv. Än skönare ska det förstås bli då jag får flytta in i en permanent boning. Med lite tur kommer det kunna ske senare i veckan. Den som lever får se…

På ett övergripande plan funderas det förstås också en del på vilken roll FN kommer att ha efter Sydsudans självständighetsförklaring den 9 juli. UNMIS nuvarande mandat löper ut den 30 april men förväntas förlängas till juli efter beslut av säkerhetsrådet i nästa vecka.

Den betydligt mer dynamiska processen handlar om mandatet därefter och hur övergången ska se ut. Och frågorna är många: Hinner man enas om gränsdragningsfrågan? Kommer Khartoum-regimen acceptera en fortsatt FN-närvaro på sin sida gränsen? Hur tänker man sig fördelningen mellan militära och civila komponenter? Bara för att nämna några…

Av vad jag hittills har sett är jag genuint övertygad om att FN måste finnas kvar som en stabiliserande faktor – även militärt – under överskådlig tid. Freden är bräcklig i ett land som levt med inbördeskrig i 40 av de senaste 50 åren. De stamrelaterade konflikterna i söder pyr också under ytan så det nya statsbygget saknar verkligen inte utmaningar.

Något exakt beslutsdatum för säkerhetsrådets nya Sudan-resolution har jag inte sett men det bör ske under maj månad. Spännande tider väntar alltså – i såväl stort som smått!

I avvaktan på mer spirituella bilder delar jag med mig av en från dagens båtpatrull, söderut längs Nilen. Vår ”roteetta” drabbades av motorkrångel vilket ledde till febril aktivitet hos dem och en stunds kryssnings-/naturupplevelse för oss andra. Nåväl; bangladesharna är duktiga och efter si sådär en kvart kunde färden fortsätta.

Söndagsbestyr

Det är söndag och lugnt i Malakal. För mig är detta något av en mellandag med tid för blandade småsysslor. Det mest angelägna var att ta tag i tvätthögen. Förvisso finns det tvättmaskiner men tillgängligheten är begränsad. Således fick det bli handtvätt. Till det positiva hör att torkvädret är fenomenalt. Den 40-gradiga eftermiddagsbrisen gör jobbet på någon timme!

Framåt kvällen blir det promenad igen. Jag och min kollega Dennis har satt upp det gemensamma målet att avverka minst 1000 campvarv (löpning eller gång) under året här nere. Det skulle motsvara 190 mil. Om inte regnsäsongen stökar till förutsättningarna allt för mycket bör det vara klart realistiskt.

Djurlivet är värt att nämna några ord om också. Mängder av hemlösa hundar rör sig på området men är varken till nytta eller besvär. Av däggdjur är det annars råttorna som dominerar... Jag anar att de kan locka till sig en del orm vad det lider men hittills har det varit lugnt på den fronten.

Fåglar är det däremot gott om – såväl stora som små. Enligt personalen vid båttransportenheten finns det bra med liv i Nilen också. Såväl flodhästar som krokodiler har siktats någon kilometer norr om deras bas. Det kom som en positiv överraskning för mig. Jag trodde på förhand att flertalet större djur strukit med under decennier av inbördeskrig och jakt på mat. Ibland känns det skönt att ha fel!

Maraboustork - inte vacker, men stor.

Veckan som kommer ser ut att bli händelserik. Patruller med bil, båt och helikopter är planerade. Jag lär få anledning att återkomma med rapporter!

Båtpatrull

Nilen är källan till allt liv i den här delen av Afrika. Ingenting styr människors vardag mer än tillgången till vatten. Det för oss så självklara är här en fråga om överlevnad och det påverkar förstås också det allmänna säkerhetsläget.

Floden är även en viktig farled och många gånger det enda sättet att faktiskt ta sig från en plats till en annan. Som FN-observatörer är vi lyckligt lottade och har tillgång till en båttransportenhet från Bangladesh. Idag var det dags för mig att ge mig ut på min första båtburna patrull och några bilder därifrån vill jag dela med mig av.

Två båtar av RIB-typ tog oss till destinationen, ca 1 timmes färdväg västerut. Där hade vi ett bra samtal med en av de mer inflytelserika generalerna i den sydsudanesiska armén. Gränsen mellan syd och nord ligger inte långt bort så området är högintressant.

Stilla flyter floden fram.

Lokalbefolkningen använder Nilens vatten till allt – tvätt, matlagning, disk, bad…

På tillbakavägen såg vi två mindre tornados svepa fram över gräslandskapet.

Mission completed!

Hello, Malakal!

I fredags anlände jag till Team Site Malakal – mitt hem för det närmaste året. FN-campen här har funnits sedan uppstarten av UNMIS 2005 och är en av de större. Det gör att graden av bekvämlighet är förhållandevis god även om allt förstås är relativt.

Jag har redan börjat finna mig väl till rätta med kollegor, miljö och klimat. Dagstemperaturen håller sig stadigt över 40 grader men regnperioden sägs vara på gång inom några veckor. Jag hoppas det dröjer. Åtminstone till dess at min packning har anlänt från Khartoum… Där finns nämligen stövlar och andra prylar som man inte vill vara utan i längden.

Förutom packningen saknar jag någonstans att bo. Givetvis har jag tak över huvudet men det är inte det samma som en egen bostadscontainer (det är så våra enkelrum kallas). Jag ser omåttligt fram emot att just den detaljen ska lösa sig snart. Och vem vet? Kanske det lockar fram den lille inredningsdesignern även i mig…!?

Nåväl; ni kommer höra betydligt mer ifrån mig här. Mobilt bredband (!) är fixat och fotorestriktionerna är betydligt färre i söder så det finns gott hopp om uppdateringar. Här följer några bilder från mina första dagar som UNMO – UN Military Observer – i Sudan:

Huvudgatan i Malakal.

Kommersen pågår ständigt. På den här marknaden köper vi ofta grönsaker, potatis, ris och bröd.

Vi är flera svenskar här och kollegorna dukade upp till en trivsam välkomstmiddag i fredags. Det bjöds på grillad kyckling med bakad potatis och därtill ett glas rött vin. Så kan det vara vid festliga tillfällen - även på den afrikanska stäppen!

Igår genomförde jag min första fordonspatrull till en by som ligger ca 40 minuters körning härifrån. Bilden är från det obligatoriska fototillfället efter mötet med ”bychefen”.

En annan del av vardagssysslorna handlar om att ta hand om vårt kanske viktigaste arbetsredskap, nämligen bilen. Det är med andra ord dags även för Mekaniker-Krister att komma ut ur garderoben!

Goodbye, Khartoum!

För någon timme sedan avslutade jag den obligatoriska introduktionsutbildningen. Därmed närmar sig också min tid i det lugna och bekväma Khartoum sitt slut.

Av hänsyn till kulturen - och för all del även den lokala lagstiftningen - har jag varit sparsam med att använda kameran här. Icke desto mindre vill jag med några få bilder försöka förmedla lite miljökänsla.

Blå och Vita Nilen går samman i Khartoum vilket sätter sin prägel på staden. Det gemensamma flödet rör sig vidare norrut och till Egypten.

En av flera broar över Nilen, denna av något äldre snitt.

Som alltid i Afrika är kontrasterna starka. På ena sidan gatan kan man köpa en sprillans ny BMW i en grymt fashionabel bilhall. På andra sidan gatan hittar man en kombinerad byggarbetsplats, tipp och natthärbärge...

Campinteriör från UNMIS HQ. Inte så snyggt men hyggligt funktionellt. Just denna dag blåste det rätt bra vilket gör luften disig av damm. Det är dock inget mot de Haboobs - sandstormar - som komma skall...

På återhörande från Malakal!

Och stationeringen blir...

... MALAKAL! Det ligger i Upper Nile State i det blivande Sydsudan, ungefär mitt emellan mellan Khartoum och Juba.

Det känns bra! Dels finns det ett par svenskar där sedan tidigare, dels är området högintressant inför den nya statsbildningen. Dock lär det bli blött... Regnperioden är på väg och det förvandlar stora landytor till träskmarker. Bland annat därför är Malakal den enda Team Site inom UNMIS som tidvis har båtburna patruller. Det sistnämnda ser jag som en ren bonus. Attraktionskraften på mygg hamnar på ett annat konto...

"Bunkra mat!", är tipset som närmast blivit ett mantra. Efter dagens sista lektion engagerades därför återigen apostlahästarna för en tur till Afra Mall. Det här är vad jag lyckades få med mig:

En prövningens dag

Det är ju inte så att jag uträttat stordåd idag. Men det känns ändå väldigt skönt att ha fixat DET: The UN Driving test.

Det kan låta banalt men marginalerna är små och nyckfullheten stor. Först gjorde vi ett backningsmanöverprov. Det handlade om att precisionsparkera en Nissan Patrol i en tämligen tight p-ficka med enbart backspeglarna som stöd. Tre snabba försök, annars ute ur leken.

Godkänt resultat där kvalade in till del två. Det bestod av några minuters körning i Khartoums stadstrafik, ivrigt påhejad av testledarens spontana infall och påbud. Vi var fem "elever" i bilen, varav två underkändes. Kollegan före mig fick köra i sisådär 30 sekunder innan han uppmanades att stanna. "You failed!", proklamerades det från höger fram. (Han växlade tydligen inte upp till fyrans växel tillräckligt fort). "Do some practice and come back next week."

När även jag uppmanades att köra åt sidan efter mindre än en minut måste jag medge att pulsen steg... "You passed!", kom således som en enorm lättnad. Att behöva stanna en extra vecka för en sådan saks skull vore riktigt surt. Och den stora mardrömmen är förstås att kugga de två omproven också. Efter tre misslyckade försök är det nämligen bara att boka en flygbiljett hem. UN Regulations...

Nåväl; nu har jag alla formella tester bakom mig och ska bara "sitta av" ytterligare tre dagar i skolbänken. Därefter bär det av till någon av våra Team Sites i söder. Möjligen kan jag få en hint under morgondagen om var jag stationeras. Hoppas det!

För den händelse att kära maken kommer och hälsar på har jag förberett en alldeles egen parkeringsficka utanför UNMIS HQ! :-)

Nödshopping

Löparshorts som täcker knäna. Några sådana tänkte jag aldrig på att packa ner inför Sudan-resan. Det har inneburit överdragsbyxor på när jag lubbat iväg till UNMIS HQ på morgnarna och det har onekligen känts som ett klädesplagg för mycket...

Således gav jag mig av på en liten tur på egen hand idag. Ungefär 20 minuters promenad härifrån ligger Afra Mall - ett halvstort shoppingcenter. Komplexet utgör en rätt rejäl kontrast till merparten av gatubild i övrigt. Hur som helst hittade jag ett par hyggliga shorts (one size fits all!) till det fascila priset av 20 sudanesiska pund. Det motsvarar ca 40 svenska kronor. I gryningen blir det till att provspringa dem.

Även denna dag har varit lektionsfri så det har blivit en hel del läsning vid poolkanten. Såväl Sudan-/UNMIS-litteratur som mera skönlitterära alster har konsumerats. Med en dagstemperatur kring 40 grader får det väl erkännas att och annat dopp har tryckts in i programmet också. Det gäller att passa på medan möjligheten finns!

Tack Zahra och Joakim!

Inom loppet av ett dygn miste två svenskar i FN-tjänst livet i skilda angrepp. Zahra Abidi var volontär inom UNOCI i Elfenbenskusten och Joakim Dungel arbetade för UNAMA i Afghanistan. Jag kände ingen utav dem men vill uttrycka en varm tacksamhetens tanke för de insatser de gjort i det internationella samfundets tjänst. Zahra och Joakim - och inte minst deras anhöriga - fick betala det yttersta priset för sin vilja att göra vår värld lite bättre för fler att leva i.

Kondolenserna går också till min norska kollega Siri Skare och alla de andra som stupade vid attacken mot FN-kontoret i Mazar-e-Sharif.

R.I.P.

Sightseeing

Jag hade en lektionsfri dag igår. Efter att ha avverkat diverse praktiska ärenden - såsom att försöka spåra godset med packning - togs därför tillfället i akt att ta en tur på stan. Med min kollega Cesar som både chaufför och ciceron hann vi med cafébesök vid Nilens strand, Nationalmuseum och en tur längst upp i pampiga Burj Al-Fateh. Den senare sägs en gång i tiden vara sponsrad av Ghaddafi men just denna dag la vi eventuella principer åt sidan...

Paus med läskande jordgubbsdryck.

Burj Al-Fateh.

Utsikt från våning 17 där vi också passade på att festa till det på en kopp kaffe och en fruktkaka.

Ett par figurer utanför Nationalmuseum.

Trafiken...