Enda egentiden är egentligen nu, det vill säga från ca 21 och fram till läggdags. Då försöker jag koppla av med en god bok i lilla läsplattan. Just för stunden är det Jo Nesbös ”Huvudjägarna” som är mitt tidsfördriv. Än skönare ska det förstås bli då jag får flytta in i en permanent boning. Med lite tur kommer det kunna ske senare i veckan. Den som lever får se…
På ett övergripande plan funderas det förstås också en del på vilken roll FN kommer att ha efter Sydsudans självständighetsförklaring den 9 juli. UNMIS nuvarande mandat löper ut den 30 april men förväntas förlängas till juli efter beslut av säkerhetsrådet i nästa vecka.
Den betydligt mer dynamiska processen handlar om mandatet därefter och hur övergången ska se ut. Och frågorna är många: Hinner man enas om gränsdragningsfrågan? Kommer Khartoum-regimen acceptera en fortsatt FN-närvaro på sin sida gränsen? Hur tänker man sig fördelningen mellan militära och civila komponenter? Bara för att nämna några…
Av vad jag hittills har sett är jag genuint övertygad om att FN måste finnas kvar som en stabiliserande faktor – även militärt – under överskådlig tid. Freden är bräcklig i ett land som levt med inbördeskrig i 40 av de senaste 50 åren. De stamrelaterade konflikterna i söder pyr också under ytan så det nya statsbygget saknar verkligen inte utmaningar.
Något exakt beslutsdatum för säkerhetsrådets nya Sudan-resolution har jag inte sett men det bör ske under maj månad. Spännande tider väntar alltså – i såväl stort som smått!
I avvaktan på mer spirituella bilder delar jag med mig av en från dagens båtpatrull, söderut längs Nilen. Vår ”roteetta” drabbades av motorkrångel vilket ledde till febril aktivitet hos dem och en stunds kryssnings-/naturupplevelse för oss andra. Nåväl; bangladesharna är duktiga och efter si sådär en kvart kunde färden fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar