Medaljering

Det är lugna dagar här... I väntan på direktiv för den nya missionen genomför vi just ingen operativ verksamhet. Sannolikt kommer det förbli så åtminstone den närmaste veckan.

På något vis får vi tiden att gå ändå. Många packar för att checka ut. Ungefär halva UNMO-styrkan lämnar oss på tisdag och det lär förstås bli tomt. Ikväll skjuter vi i alla fall det trista åt sidan och dukar upp för farewell-party. Det har alla förutsättningar att bli en riktigt trevlig kväll!

Nedan följer några bilder från gårdagens medaljering. Efter 3 månader i FN-tjänst dekorerades jag och 5 kollegor av vår Sector Commander, en indisk överste. Släpspännet växer…!

Nytt land, ny mission

Igår föddes en ny nation – Sydsudan. Det firades förstås med pompa, ståt och en rejäl portion glädje!

Därmed är också UNMIS historia. Från och med idag heter vårt mandat UNMISS, United Nations mission in South Sudan. Hur övergången kommer ske är i allt väsentligt oklart men för egen del ser jag ut att bli kvar i Malakal den närmaste tiden. Det känns bra. Många andra lämnar oss däremot, antingen för att flyttas över till den separata Abyei-insatsen (UNISFA) eller för att skickas hem. Det lär bli ett och annat avsked de kommande veckorna…

I fredags gjorde vi vår sista patrull som militärobservatörer i kraft av det gamla mandatet. Vi tog oss med båt till Phom el Zaraf, huvudorten i Pangak County. Jag har varit där tidigare och såg förstås till att följa med även denna historiska dag!

Glad soldat och glada barn. Och jag någonstans i mitten.

Huvudgatan…

En liten del av marknadsplatsen.

Wildlife Police (jo, det finns en sådan kår) visar upp sin senaste ”fångst”. Tanken är att de omhändertagna djuren ska återföras till det vilda så småningom.

Obligatoriskt gruppfoto och som alltid vill många vara med på bild.

I förändringens tid

Idag har jag skrivit ett inlägg för den officiella Flygvapenbloggen. Det är ett försök till sammanfattning av mina intryck efter tre månader i Sudan och du kan läsa det här.

Osäkerhet,väntan och FÖRÄNDRING är annars några nyckelord för den nära framtiden. Säkerhetsrådets resolution med mandat för en helt ny mission i Sydsudan kommer sannolikt antas först på fredag, det vill säga dagen innan det bifintliga UNMIS-mandatet löper ut. Det skapar förstås en hel del frustration bland kollegor och många är (berättigat) oroliga för att bli hemskickade.

För egen del tar jag det med ro. Någonstans måste man försöka ha lite distans till skeenden man inte kan påverka.

Back on track!

Efter en skön och välbehövlig ledighet är jag nu tillbaks i Malakal. Inte för att jag längtat men det kändes väldigt lätt att återvända. Vi har också en mycket spännande tid framför oss med kommande självständighetsdag den 9 juli. Hur FN-mandatet ser ut efter det är i skrivande stund också oklart vilket förstås tar upp en del energi för många. Själv försöker jag ta det med ro och njuta av att vara en del av ett historiskt skeende.

Veckan som kommer blir i alla fall händelserik och jag håller mig aktiv. I morgon bär det iväg till en av de platser som ligger mig närmast om hjärtat och rapport kan utlovas (den lär troligen också visa hur grönt det blivit i omgivningarna). Helgen som gått har annars varit ganska lugn med fokus på att få igång mage och träning igen. Bådadera verkar ha lyckats.

Kvällens pastamåltid med Dennis och norske kollegan Ole från Melut som gäst. Trevligt!

Ett interiörmässigt lyft för min barack! (Tack Tobias & Andre – inte kunde ni väl ana att denna affisch skulle ta sig ända till Sudan...?!)

Leave!

Jag lyckades hårfint fly askmolnet från den eritreanska vulkanen och är nu åter på svensk mark. Skönt!

Premiärmåltiden intogs på Burger King och senare festade jag och Daniel till det på färska och rökta räkor (och därtill en välsmakande sydafrikansk Chardonnay). Varken snabbmat eller skaldjur tillhör ju det möjligas konst i södra Sudan... Med tanke på att vågen indikerar att nästan 10% av Krister försvunnit under de inledande 11 veckorna bör jag nog försöka frossa i onyttigheter under ledigheten!

Planet från Malakal till Khartoum.

På tema mat shoppade jag en del torrvaror i huvudstaden. Det blev en full ryggsäck och tanken är nu att den transporteras som gods till Malakal. Med en hygglig portion tur anländer vi ungefär samtidigt om ett par veckor...

Från affären till FN:s godsmottagning valde jag Tuktuk som färdmedel. Ett smidigt men kanske inte helt trafiksäkert sätt att ta sig fram i rusningstid.

Närmast på programmet står en långhelg i stugan tilsammans med mamma och faster. Uppdateringar följer!

Helg i Melut

FN-administrationen har visat sig från sin sämre sida och vi har därför inte haft tillgång till våra båtar på ett tag. Eftersom jag har stabsansvaret för vår operativa verksamhet har det inneburit en hel del omplanering under veckan som gått…

Således var det rätt skönt att smygstarta ledigheten med en helg på UNMIS teamsite i Melut. Jag åkte i huvudsak för att träffa Niño som kommer lämna Sudan under min leave. Han jobbar på Civil Affairs Division och vi har kommit att bli goda vänner. Men sådant är missionslivet; vänner kommer och vänner går. Kanske ses man igen, kanske inte. Det gäller att vårda den tid som är.

I skrivande stund sitter jag på German Guesthouse i Khartoum. Dagen kommer att ägnas åt diverse praktiska bestyr, främst tjänster åt andra. Min flight mot Sverige går kl 02.20 i natt och onsdag lunch beräknas jag vara framme på Arlanda. Vi ses!

Nedan följer lite bilder från den gångna helgen i Melut.

Lördagen bjöd på ett REJÄLT regn så det var bara att skyla och vänta. Men efteråt blir det ju ganska vackert, eller hur?

Niño hade övertalat en indisk kollega att visa upp deras fordonspark. Trevligt - och vad annars finns det att göra en lördagkväll…?

What to do…?! Men det var absolut värt att bli en smula geggig om fötterna!

Jag blev bortskämd med god filippinsk mat hela helgen. Här fredagvällens Adobo i glada vänners lag.

Helikopterflighten från Melut till Malakal på söndagen ställdes in så jag blev kvar ett extra dygn. Vi bjöds då på middag hos en kanadensisk familj som driver en kristen välgörenhetsorganisation (FAR). Efteråt samlades ett 10-tal personer för sång och bön. En klart annorlunda upplevelse för mig!

Oroligheter

Idag är det exakt en månad kvar till Södra Sudans självständighet. Det borde få innebära stolthet och glädje men det är allt annat än lugnt i gränsområdena. Jag vet att det har rapporterats om striderna i Abyei hemma men har inte sett något på svenska nyhetssajter om det som just nu sker i Kadugli…

Kadugli ligger norr om CBL (the Current Border Line) och är bas för UNMIS Sector 4, det vill säga en av våra grannsektorer. I helgen utbröt omfattande strider mellan nord- och sydtrupper där. Flygplatsen är stängd, människor trycker på för att söka skydd på FN-campen och stämningen är allmänt spänd. Nordsudan har även genomfört någon slags ”show of force” med stridsflyg över UNMIS-basen.

Sammantaget vittnar det om hur bräckligt det politiska läget är här nere och om hur många gränsproblematikfrågor som fortfarande är olösta. Samtidigt försöker FN:s säkerhetsråd i elfte timmen förhandla fram den nya resolution som ska lägga grunden för vår fortsatta närvaro efter den 9:e juli. Att det behövs torde vara oomtvistat men hur mandatet kommer se ut är synnerligen oklart.

Nåväl; under tiden fortsätter vi att göra vårt jobb. Regnsäsongen har ännu inte tagit fart på allvar så vi kan patrullera tämligen fritt. Det är bra. Själv ser jag dock fram emot stundande leave. Efter dryga 11 veckor känns det skönt att få komma hem ett tag! Utmaningarna här kommer bestå när jag återvänder den 1 juli…

För er som vill läsa mer kan jag rekommendera dessa två länkar;
Dennis blogg
Sudan Tribune

Uppföljning i Kaldak

Igår återvände vi till Kaldak, byn som drabbades hårt av strider den 23 april. Tillsammans med Kevin, en kollega från Kanada, var jag arkitekten bakom den patrull vi lyckades dra samman. Utöver oss själva deltog personer från OCHA (FN:s organ för humanitär samordning), UNICEF, Civil Affairs, en vattenexpert samt två läkare från det indiska fältsjukhuset här på campen. Det blev fem långa - men otroligt stimulerande och meningsfulla - timmar i solen innan båtarna förde oss hem igen. Det har tagit sin tid men äntligen kunde FN-systemet leverera en samordnad insats! Nu återstår ”bara” att följa upp vad som faktiskt händer på plats…

Bybor samlas under ett träd och köar för att möta våra läkare.

Totalt behandlades 60-70 personer under eftermiddagen. Behovet är oändligt mycket större men det är ändå alltid något.

Långt ifrån alla överlevde striderna och flera kroppar ligger fortfarande kvar i utkanterna av byn. Här vilar en kvinna som åtminstone fått en någorlunda värdig begravning.

Stora delar av byn totalförstördes under striderna och spåren av nedbrunna hyddor syns överallt. Likväl börjar människor återvända och någon slags vardag likaså. Alla de personer jag pratade med vill nu blicka framåt och det inger förstås hopp.

Vädret är oberäkneligt och jag hade garderat med gummistövlar. Just denna gång visade det sig vara en felsatsning. Så här ser tassarna ut efter en heldag...

Peacekeepers Day

29 maj är UN Peacekeepers Day. Numera uppmärksammas den även hemma (äntligen!) men förstås också här i Sudan. Vi hade en liten ceremoni på ett barnhem i Malakal som drivs av SOS Barnbyar. Tal blandades med gåvor och samspel med barnen och det var en klart lyckad stund.

Borey, en kollega från Kambodja, med barn.

Förberedelser.

Flera härliga barn.

I början av mars kunde det gått riktigt illa... Barnhemmet hamnade i skottlinjen mellan två stridande grupper och en eldstrid utspelades inne på området. Kulhålen i väggarna vittnar om omfattningen men otroligt nog kom inga barn till fysisk skada.

Veckan har bjudit på tre rejäla regnskurar och det sätter sin prägel på stan. Leran är fullständigt obarmhärtig.

Kaldak

I förrgår var jag i Kaldak. Minnesgoda läsare vet att det var där som blodiga strider utspelades den 23 april. Huvudkombattanterna var SPLA (den sydsudanesiska armén) och en före detta rebellgrupp som höll på att integreras i SPLA. Antalet dödsoffer uppskattas till 530 varav merparten civila.

Sakta men säkert börjar livet återvända till Kaldak. Människor som flytt kommer tillbaka men till mycket spartanska förhållanden. Marknadsplatsen är förstörd och många hyddor är nedbrända. Andra hus står visserligen kvar men är obeboeliga eftersom kroppar fortfarande ligger där. De omedelbara hjälpbehoven handlar därför om tillgång till sjukvård (den sjukstuga som fanns är borta, liksom personalen) och tak över huvudet inför regnsäsongen.

Vi kommer göra ett nytt besök i byn nästa vecka och jag hoppas innerligt att vi kan mobilisera civila aktörer till dess. På över en månad har ingen annan än vi vågat sig dit med undantag för ICRC (Internationella Röda Korset) som har bistått med att begrava en del av offren. Det finns onekligen mer att göra...

Den före detta marknadsplatsen.

Slagfältet. Tidigare fanns hyddor här men de har bränts ner. Husen i bakgrunden är övergivna och borde brännas av sanitära skäl. En omisskännlig lukt ligger ännu tät över byn.

Barnen börjar också återvända till någon slags vardag. Det är ett gott tecken.

En eller annan militärobservatör.

En inställd patrull är också en patrull...

Det ska sägas först som sist; vi kom aldrig iväg. Den Long Duration Patrol som jag var planerad för ställdes in i sista stund. Bakgrunden är komplex men den senaste tidens händelseutveckling i Abyei – som ligger ca 20 mil härifrån – spelar en indirekt roll. Med tanke på gårdagens ihärdiga regnande är det kanske lika bra. Huruvida vi de facto skulle ha kommit fram till (och tillbaks från) vår destination står skrivet i stjärnorna. ”Vägarna” geggar igen grymt fort…

Hur som helst var vi beredda igår morse vilket följande bildsekvens får anses bevisa.

06.30: Bilen som jag och Ronald skulle köra är redo för avfärd.

Några timmar senare: Urlastning. Det extra dricksvattnet kommer i alla fall väl till pass.

Arbetsledning…

Gummistövlarna fyller sin funktion. Och då är vi ändå bara i början av regnsäsongen…

… men i slutändan kan man ju (nästan) alltid ta sin tillflykt till kontoret!

Livet vid floden

Tidigare i veckan var jag en smula krasslig men inte värre än att jag kunnat jobba. Gårdagens jobb bestod i att eskortera ett officiellt besök från Kanada på en tur längs floden och vidare till ett besök i en by. För gästernas skull slog vi av lite på tempot och tog även en vända förbi flodhästarnas tillhåll. För att inte störa höll vi oss på avstånd så ni får ta bilden för vad den är.

Det känns ändå otroligt häftigt att flodhästarna klarat sig från jakt i ett land där mat för dagen inte är en självklarhet.

Och bara en bit därifrån hämtar en pojke familjens dricksvatten…

Några som fick ett skrovmål denna morgon var traktens alla gamar, storkar och hundar. Jyckarna som stryker omkring här hade gjort gemensam sak under natten och fällt åtminstone fem getter. Några timmar senare var det bara ben kvar.

Blockaden från norra Sudan är äntligen hävd efter ungefär två veckor och sakta men säkert börjar varuflödet komma igång. För campens del väntar vi på dieselleverans och innan den kommit lever vi fortfarande med ransonering. Det innebär att strömmen stängs av ett antal timmar per dygn (vilket i sin tur innebär att det blir 50-60 grader varmt inne i bostadsbarackerna…). Nåväl – det kunde varit värre!

Future of UNMIS

Message from Mr. Haile Menkerios, Special Representative of the Secretary-General on May 17:

The successful conclusion of the referendum on South Sudan, and the implementation of a number of other key elements of the Comprehensive Peace Agreement (CPA) helped to end one of the longest civil wars in Africa. The dedicated hard work of the UN staff to support Sudanese efforts has been critical to this success, and we the management of UNMIS are grateful. I commend you all.

As we come to the end of our mandate, we are entering a period of transition. Naturally, all transitions carry with them inherent uncertainties and tensions. I want to take this opportunity to update you on progress, and allay any misconceptions or fears which may have inadvertently built up over the course of this period.

Under the leadership of the Senior Management Team (SMT), at both HQ and field levels, consultations and planning for the future UN engagement in Sudan is fully underway. On my instruction, these discussions have been driven by two overarching aims; first, to identify the needs in the period ahead; and second, to determine the nature and scope of UN support and capacity that will be necessary to meet those needs.

It will be on this basis that all emerging vacancies will be filled. I have already requested that the SMT expedite the transfer of staff with the appropriate profiles to match needs on the ground to those locations where they are most needed, including in South Sudan. Every effort will be made to retain those staff whose profile is closely aligned to needs under the successor arrangements.

On Thursday, 19 May, the Security Council will discuss the draft Secretary General’s report on Sudan. The report recommends a three-month extension to the current Mission mandate, renewable on a one-time basis, for a further maximum of three months, if at all necessary. This will allow sufficient time to support negotiations related to the post-CPA political, economic and security arrangements between the two States that will emerge. Obviously, the SG’s proposal awaits the approval of the Security Council and the acceptance of the two Sudanese Governments.

Over the course of the next few months, everything will be done to minimize any disruptions to UNMIS staff. The SMT will do its utmost to keep you posted on all developments and ensure staff-wide consultations on issues of concern, as appropriate. Lastly, despite earlier successes, we cannot rest on our laurels. There is still much to do and the potential pitfalls are many. I urge you to maintain your sense of drive, focus and commitment during these last months marking the transition from our current mandate to the next, in whatever form.

Haile Menkerios
SRSG

Innehållsrik helg

Tiden bara flyger iväg och jag inser att det blivit långt mellan blogginläggen… Här kommer i alla fall en viss uppdatering kring den gångna helgens aktiviteter.

I fredags bar det av på helikopterpatrull med mig som chef. Vi styrde mot ett område sydväst om Malakal som fram till nyligen varit hemvist för en del problematiska milisgrupper. Vi togs emellertid emot av the County Commissioner som valt att resa dit samma dag för att personligen garantera säkerheten. Det ligger onekligen i de lokala myndigheternas intresse att kunna påvisa lugn och trygghet eftersom det är en förutsättning för hjälpinsatser av till exempel NGO:s.

Påföljande dag gjorde vi en uppföljning i huvudorten i samma County. Båtresan dit tog en dryg timme och jag hakade på för att skapa kontinuitet. Här fokuserade vi mer på de humanitära behoven. De är minst sagt enorma vad gäller tillgång till mat, rent vatten och grundläggande hälsovård. Nästan överallt finns också stora grupper av internflyktingar och de är än mer utsatta än befolkningen i övrigt.

Sammantaget var det två mycket givande patruller och jag ser fram emot många kommande möten i samma trakt! Här följer lite bilder:

Av flygsäkerhetsskäl landade vi på fel sida floden i förhållande till byn. Lösningen? En improviserad överfart med en lastpråm som råkade passera.

Ett ovanligt välordnat klassrum.

Gruppfoto. Jag och James, County Commissioner of Pangak, i mitten.

Det gick undan på floden i lördags! 38 knop, närmare bestämt…

På kvällen väntade belöningen. Nyfunna vänner från Civil Affairs Department bjöd på middag och min enda insats var att duka. Här ses Niño lägga sista handen vid grytorna. En härlig avslutning!

Barn av Sudan

Att vara barn i Sudan är inte lätt. Men visst finns det hopp för framtiden!