Campråtta

Jag har just avverkat en knapp mil (5 varv) runt campen. Det är skönt att röra på sig och man får tid att samla tankarna. Det slog mig att jag faktiskt inte lämnat campområdet under de senaste 8 dagarna, alltså sedan jag kom tillbaks från leave…

Det ska dock inte förväxlas med att jag varit sysslolös. Så är absolut inte fallet. Det händer mycket i vårt ansvarsområde just nu och vi tilldelas rejält med patrulluppgifter för att försöka gjuta olja på vågorna. Många av mina kollegor är således ute på fältet medan det fallit på min lott att koordinera stödet till dem, planera för kommande uppdrag och hålla all annan verksamhet rullande.

Bråda och långa dagar har det blivit men jag klagar absolut inte. I veckan ska även jag försöka komma iväg på en eller annan patrull, om än bara över dagen. Hur det än är så är det den delen av jobbet jag gillar bäst och som känns mest meningsfull.

Under rubriken omvärldsbevakning vill jag förstås också passa på att gratulera mina amerikanska vänner. ”Don’t Ask, Don’t Tell” – homoförbudet i försvaret – är äntligen ett minne blott! Jag har varit rejält involverad i frågan genom åren och även besökt USA två gånger för att påverka och dela med mig av svenska erfarenheter. På senare tid har också representanter för försvarsledningen tagit upp frågan i kontakter med amerikanska kollegor. Särskilt stolt är jag över konteramiral Anders Grenstads insats och jag vet att han delar vår glädje idag!

En mindre trivsam del är den sanitära standarden här. I kombination med en ökande mängd insekter kan handfatet se ut som ovan en helt vanlig dag…