Fahlstedts betraktelser: På plats i Kongo!

Lördag eftermiddag och i skrivande stund sitter jag på Grand Hotel Kinshasa’s innergård. Det har gått över ett år sedan mitt förra inlägg. Då var jag nyss hemkommen från Sydsudan, nu har jag nyss anlänt till Demokratiska Republiken Kongo (DRC) där jag ska jobba ett år som militärobservatör för FN. Min ambition är – om nätverket medger – att uppdatera bloggen åtminstone en gång i veckan. Jag hoppas att det ska vara till glädje för er där hemma.

Dessa första dagar har präglats av ”inprocessing” i MONUSCO, som FN-insatsen här heter. Det handlar om en mix av administration (förkärleken för blanketter är stor!) och föreläsningar av blandad karaktär och kvalitet. Men det är så det är… Allt som allt är vi 17 militärer som nu checkar in. Kollegorna är från Egypten, Indien, Pakistan, Paraguay och Indonesien. Jag har alltid tyckt att den multinationella miljön är spännande och att den ger mer än vad den tar. Likväl får man väl konstatera att det finns en eller annan kurskamrat som jag hoppas slippa bli stationerad tillsammans med…

Dagarna tillbringas således på en mindre FN camp i stadskärnan. Sedan i tisdags promenerar jag dit från hotellet där jag bor. Att röra sig till fots är generellt sett inget som rekommenderas, särskilt inte på egen hand, men jag har hittat en väg genom ambassadkvarteren som känns säker. Promenaden tar ca 30 minuter, enkel väg, och hittills har jag bara mötts av leenden och glada tillrop – på franska dock… En hel del ”Bonjour” blir det!

Hotellets namn kan leda tankarna i en något glamorös riktning. Och av priset att döma – 330 dollar natten – borde det förstås vara så…! Men jag skulle säga att standarden motsvarar ett svenskt Scandic-hotell på en mellanstor ort. Tråkigt nog är poolen också under renovering så det uppfriskande dopp, efter dagens vedermödor, som jag hoppats på har tyvärr fått utgå. Dessutom är jag mer eller mindre fast här på min lediga tid eftersom möjligheterna att röra sig fritt och tryggt i Kinshasa är ytterst begränsade.

Hur som – jag klagar verkligen inte! Det känns grymt bra att vara ”back in business” och jag ser fram emot kommande utstationering. I början av nästa vecka borde jag få reda på var jag hamnar – förhoppningsvis i provinsen North Kivu där Goma är huvudort. Varför hoppas jag på det? Dels för att övriga 4 svenskar finns i området, dels för att det är där behovet av FN-observatörer känns som störst och uppgiften är mest utmanande!

Nedan följer några ytterligare bilder. Håll till godo och återkoppla gärna!