"Kungamordet" i verkligheten?

Mäns våld mot kvinnor känner inga klassgränser. Det vet vi sedan tidigare även om det för en del säkert kan vara svårt att ta till sig. TV-programmet "Kungamordet" tror jag blev en ögonöppnare för många.

Här till höger räknas det ner till när den hustrumisshandlande generalen Tony Stigsson ska få sin arbetsrättsliga "dom". Tre år har det tagit men den 22 april ska Statens ansvarsnämnd äntligen fatta beslut om en eventuell uppsägning. Låt oss också hoppas att det verkligen blir så!

Idag läser jag en notis i Expressen om att en riksdagsledamot är misstänkt för liknande brott. Ingen ska naturligtvis dömas på förhand men det enda rimliga är att han tar en timeout under det att utredningen pågår. Blotta misstanken om att ha gjort sig skyldig till handlingar av detta slag underminerar förtroendet inte bara för honom personligen utan också hans parti och den politiska ledningen i stort. Förstår han inte det själv måste berörd partisekreterare omedelbart rycka in och ta sitt ansvar!

Kungamord och kvinnomisshandel

Ikväll bänkar jag mig framför den sista delen av Kungamordet på TV. Den är välgjord och spännande för alla oss som älskar politikens dramaturgi.

Men seriens absolut största förtjänst är en helt annan. Genom Marie Richardsons fantastiska rolltolkning har den misshandlade hustrun fått ett ansikte. Jag vågar nog påstå att ingen som sett de tre första avsnitten har gjort det oberörd. Budskapet är glasklart: kvinnor som far illa finns i alla samhällsskikt och våldets tryne är precis lika fult var helst det dyker upp. Att hemmet för många är en farligare plats än gatan, krogen eller löpslingan i skogen är dessvärre allt för sant.

Richardsons rollkaraktär Linda har till slut lyckats bryta sig loss och tagit sin tillflykt till en kvinnojour. De gör ett oerhört viktigt jobb runt om i landet - många gånger i det tysta och ofta helt beroende av ideella krafter. Deras verksamhet förtjänar verkligen att uppmärksammas och stödjas.

Just därför blev jag också så upprörd när jag läste en krönika av Carin Stenström i Skånska Dagbladet den 27 februari. I vanliga fall brukar jag inte bry mig om hennes mer eller mindre extrema åsikter men här anser jag att hon passerat anständighetens gräns;

"Att statliga miljoner regnat över kvinnohus, feministorganisationer, genusforkare, homoorganisationer, är välkänt. Det är den ena sidan. Den andra är de fenomen som Zaremba avslöjar: hur enskilda personer smart utnyttjar ett föregivet underläge och anmäler att de blivit kränkta över än det ena, än det andra."

Jag vet inte i verklighet Carin Stenström befinner sig. Ikväll rekommenderas hon hur som helst att göra ett nedslag i fiktionens värld - SVT, kanal 1, klockan 20.30.