Hellre döv än trångsynt

- Vem ska betala, frågar sig prefekten Ronnie Eklund.

Frågan är hämtad ur en artikel i SvD idag. Strax dessförinnan har han klargjort att Richard Sahlin, som är döv, inte kommer bli aktuell för ett jobb på institutionen, trots att han har rätt kompetens. Det skulle helt enkelt bli för dyrt.

Prefekten må vara professor och expert på svensk antidiskrimineringslagstiftning men med uttalanden som dessa diskvalificerar han sig själv som arbetsgivarföreträdare. Att sätta ett pris på människovärdet är ett förhållningssätt som jag ogillar oerhört starkt. Dessutom är det extremt trångsynt att enbart se till den egna institutionens ekonomi. Lyft blicken, säger jag! Hur mycket kostar det inte samhället att tvinga personer till ett liv i utanförskap?

Våga tänk nytt! Våga satsa! Att leta kryphål i skyddslagstiftningen mot diskriminering är allt annat än konstruktivt. Jag hoppas också innerligt att Handikappombudsmannen inleder en granskning av Stockholms Universitet. Att lämna tolkningsföreträdet till herr Eklund känns sannerligen inte rätt.