- Vem ska betala, frågar sig prefekten Ronnie Eklund.
Frågan är hämtad ur en artikel i SvD idag. Strax dessförinnan har han klargjort att Richard Sahlin, som är döv, inte kommer bli aktuell för ett jobb på institutionen, trots att han har rätt kompetens. Det skulle helt enkelt bli för dyrt.
Prefekten må vara professor och expert på svensk antidiskrimineringslagstiftning men med uttalanden som dessa diskvalificerar han sig själv som arbetsgivarföreträdare. Att sätta ett pris på människovärdet är ett förhållningssätt som jag ogillar oerhört starkt. Dessutom är det extremt trångsynt att enbart se till den egna institutionens ekonomi. Lyft blicken, säger jag! Hur mycket kostar det inte samhället att tvinga personer till ett liv i utanförskap?
Våga tänk nytt! Våga satsa! Att leta kryphål i skyddslagstiftningen mot diskriminering är allt annat än konstruktivt. Jag hoppas också innerligt att Handikappombudsmannen inleder en granskning av Stockholms Universitet. Att lämna tolkningsföreträdet till herr Eklund känns sannerligen inte rätt.
5 kommentarer:
Fina ord. De stämmer helt och hållet om man har en anställd som blir döv. Då har man som arbetsgivare ansvar. Då skall man lösa problemet. Självklart!
Men - varför skall man anställa någon som inte kan utföra det som jobbet kräver? Dvs - i det här fallet undervisningen.
Anställda med funktionshinder har svårt att för det första bli förvärvsarbetande, men framför allt att stanna kvar i arbetslivet pga inskränkta stereotypa föreställningar och inte minst på grund av ekonomiska resonemang. Att inte se till möjligheter istället för hinder är ofta förekommande hos arbetsgivare vilket skapar en trångsynthet och är definitivt inte konstruktivt. En individ som trots sitt funktionshinder kämpar sig vidare trots de ofta oöverstigliga svårigheter måste ha en oerhörd stark drivkraft. Att inte ta tillvara det kunnandet, viljan och kompetensen är ett stort resurs slöseri med humankapitalet.
Joviss Ann kan det vara så - det kan vara jättekorkat att inte anställa någon som trots sitt funktionshinder kommit så långt. Det kanske är en jätteresurs man väljer bort. Och det kan man agitera för hur mycket man vill - vare sig det är rätt eller fel.
Men - varför skall arbetsgivare tvingas att anställa någon de inte vill ha?
Och i detta speciella fallet - hur tänkte du fixa problemet att han inte kan undervisa? Och varför skall institutionen tvingas att skaffa sig problem som de måste lösa?
Ett bra skrivit av dig!
Ett problem för Döva/Hsk i arbetslivet som behöver tolk är att om de behöver tolk så får man bara ett vist antal timmar i månaden. I samtal med kunder (eller i det här fallet studenter) så är det DINA egna timmar som går åt för samtal med kunden. Sen när du är hos tandläkaren, ja då är det också dina egna timmar som går åt, inte tandläkarens timmar.
Sen har vi hela problematiken med avslag på tolkbeställningar som i många fall kan vara rent absurda. Beroende på vilket län man råkar bo i.
Skicka en kommentar