Dagen började lugnt och fint; löprunda, morgongenomgång och fordonskoll. Därefter hade jag tänkt att ägna mig åt tvätt – det är ju trots allt söndag! Nu blev det inte riktigt så. Bakgrunden är stridigheter som utspelade sig igår, ett par mil härifrån (artikel finns här). Åtskilliga dog eller skadades och FN bidrar med transportkapacitet för att föra de mest behövande till sjukhus.
Jag och en kollega följde med till området idag för att få en bild av säkerhetsläget. Många pusselbitar återstår innan de exakta omständigheterna är klarlagda men patrullen som helhet lyckades i alla fall undsätta ett 30-tal personer, flertalet civila.
Mitt i allt det jobbiga är det uppgifter som denna som gör att vår närvaro här känns extremt meningsfull. En annan iakttagelse är hur grymt tåliga sudaneserna är. Trots svåra skador hörde jag inte en enda person uttrycka smärta eller klagan. Decennier av umbäranden har satt sina spår.
Den samlade evakueringsstyrkan. Båtarna är absolut inte lämpade för detta ändamål men nöden har ingen lag...
En skadad man förs till båtarna.
Bara en ambulans fanns att uppbringa vid ankomsten till Malakal. Flertalet kunde färdas sittande i buss men för en handfull gällde det att hitta alternativ...
En sårad man på bår lyfts in i en buss.
1 kommentar:
Fruktansvärd och man undrar varför människan inte kan behandla varandra på ett mer värdig sätt. Ta väl hand om dig!
Skicka en kommentar