Leave!

Jag lyckades hårfint fly askmolnet från den eritreanska vulkanen och är nu åter på svensk mark. Skönt!

Premiärmåltiden intogs på Burger King och senare festade jag och Daniel till det på färska och rökta räkor (och därtill en välsmakande sydafrikansk Chardonnay). Varken snabbmat eller skaldjur tillhör ju det möjligas konst i södra Sudan... Med tanke på att vågen indikerar att nästan 10% av Krister försvunnit under de inledande 11 veckorna bör jag nog försöka frossa i onyttigheter under ledigheten!

Planet från Malakal till Khartoum.

På tema mat shoppade jag en del torrvaror i huvudstaden. Det blev en full ryggsäck och tanken är nu att den transporteras som gods till Malakal. Med en hygglig portion tur anländer vi ungefär samtidigt om ett par veckor...

Från affären till FN:s godsmottagning valde jag Tuktuk som färdmedel. Ett smidigt men kanske inte helt trafiksäkert sätt att ta sig fram i rusningstid.

Närmast på programmet står en långhelg i stugan tilsammans med mamma och faster. Uppdateringar följer!

Helg i Melut

FN-administrationen har visat sig från sin sämre sida och vi har därför inte haft tillgång till våra båtar på ett tag. Eftersom jag har stabsansvaret för vår operativa verksamhet har det inneburit en hel del omplanering under veckan som gått…

Således var det rätt skönt att smygstarta ledigheten med en helg på UNMIS teamsite i Melut. Jag åkte i huvudsak för att träffa Niño som kommer lämna Sudan under min leave. Han jobbar på Civil Affairs Division och vi har kommit att bli goda vänner. Men sådant är missionslivet; vänner kommer och vänner går. Kanske ses man igen, kanske inte. Det gäller att vårda den tid som är.

I skrivande stund sitter jag på German Guesthouse i Khartoum. Dagen kommer att ägnas åt diverse praktiska bestyr, främst tjänster åt andra. Min flight mot Sverige går kl 02.20 i natt och onsdag lunch beräknas jag vara framme på Arlanda. Vi ses!

Nedan följer lite bilder från den gångna helgen i Melut.

Lördagen bjöd på ett REJÄLT regn så det var bara att skyla och vänta. Men efteråt blir det ju ganska vackert, eller hur?

Niño hade övertalat en indisk kollega att visa upp deras fordonspark. Trevligt - och vad annars finns det att göra en lördagkväll…?

What to do…?! Men det var absolut värt att bli en smula geggig om fötterna!

Jag blev bortskämd med god filippinsk mat hela helgen. Här fredagvällens Adobo i glada vänners lag.

Helikopterflighten från Melut till Malakal på söndagen ställdes in så jag blev kvar ett extra dygn. Vi bjöds då på middag hos en kanadensisk familj som driver en kristen välgörenhetsorganisation (FAR). Efteråt samlades ett 10-tal personer för sång och bön. En klart annorlunda upplevelse för mig!

Oroligheter

Idag är det exakt en månad kvar till Södra Sudans självständighet. Det borde få innebära stolthet och glädje men det är allt annat än lugnt i gränsområdena. Jag vet att det har rapporterats om striderna i Abyei hemma men har inte sett något på svenska nyhetssajter om det som just nu sker i Kadugli…

Kadugli ligger norr om CBL (the Current Border Line) och är bas för UNMIS Sector 4, det vill säga en av våra grannsektorer. I helgen utbröt omfattande strider mellan nord- och sydtrupper där. Flygplatsen är stängd, människor trycker på för att söka skydd på FN-campen och stämningen är allmänt spänd. Nordsudan har även genomfört någon slags ”show of force” med stridsflyg över UNMIS-basen.

Sammantaget vittnar det om hur bräckligt det politiska läget är här nere och om hur många gränsproblematikfrågor som fortfarande är olösta. Samtidigt försöker FN:s säkerhetsråd i elfte timmen förhandla fram den nya resolution som ska lägga grunden för vår fortsatta närvaro efter den 9:e juli. Att det behövs torde vara oomtvistat men hur mandatet kommer se ut är synnerligen oklart.

Nåväl; under tiden fortsätter vi att göra vårt jobb. Regnsäsongen har ännu inte tagit fart på allvar så vi kan patrullera tämligen fritt. Det är bra. Själv ser jag dock fram emot stundande leave. Efter dryga 11 veckor känns det skönt att få komma hem ett tag! Utmaningarna här kommer bestå när jag återvänder den 1 juli…

För er som vill läsa mer kan jag rekommendera dessa två länkar;
Dennis blogg
Sudan Tribune

Uppföljning i Kaldak

Igår återvände vi till Kaldak, byn som drabbades hårt av strider den 23 april. Tillsammans med Kevin, en kollega från Kanada, var jag arkitekten bakom den patrull vi lyckades dra samman. Utöver oss själva deltog personer från OCHA (FN:s organ för humanitär samordning), UNICEF, Civil Affairs, en vattenexpert samt två läkare från det indiska fältsjukhuset här på campen. Det blev fem långa - men otroligt stimulerande och meningsfulla - timmar i solen innan båtarna förde oss hem igen. Det har tagit sin tid men äntligen kunde FN-systemet leverera en samordnad insats! Nu återstår ”bara” att följa upp vad som faktiskt händer på plats…

Bybor samlas under ett träd och köar för att möta våra läkare.

Totalt behandlades 60-70 personer under eftermiddagen. Behovet är oändligt mycket större men det är ändå alltid något.

Långt ifrån alla överlevde striderna och flera kroppar ligger fortfarande kvar i utkanterna av byn. Här vilar en kvinna som åtminstone fått en någorlunda värdig begravning.

Stora delar av byn totalförstördes under striderna och spåren av nedbrunna hyddor syns överallt. Likväl börjar människor återvända och någon slags vardag likaså. Alla de personer jag pratade med vill nu blicka framåt och det inger förstås hopp.

Vädret är oberäkneligt och jag hade garderat med gummistövlar. Just denna gång visade det sig vara en felsatsning. Så här ser tassarna ut efter en heldag...