Igår återvände vi till Kaldak, byn som drabbades hårt av strider den 23 april. Tillsammans med Kevin, en kollega från Kanada, var jag arkitekten bakom den patrull vi lyckades dra samman. Utöver oss själva deltog personer från OCHA (FN:s organ för humanitär samordning), UNICEF, Civil Affairs, en vattenexpert samt två läkare från det indiska fältsjukhuset här på campen. Det blev fem långa - men otroligt stimulerande och meningsfulla - timmar i solen innan båtarna förde oss hem igen. Det har tagit sin tid men äntligen kunde FN-systemet leverera en samordnad insats! Nu återstår ”bara” att följa upp vad som faktiskt händer på plats…
Bybor samlas under ett träd och köar för att möta våra läkare.
Totalt behandlades 60-70 personer under eftermiddagen. Behovet är oändligt mycket större men det är ändå alltid något.
Långt ifrån alla överlevde striderna och flera kroppar ligger fortfarande kvar i utkanterna av byn. Här vilar en kvinna som åtminstone fått en någorlunda värdig begravning.
Stora delar av byn totalförstördes under striderna och spåren av nedbrunna hyddor syns överallt. Likväl börjar människor återvända och någon slags vardag likaså. Alla de personer jag pratade med vill nu blicka framåt och det inger förstås hopp.
Vädret är oberäkneligt och jag hade garderat med gummistövlar. Just denna gång visade det sig vara en felsatsning. Så här ser tassarna ut efter en heldag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar