Hemåt det bär

I skrivande stund sitter jag i loungen på flygplatsen i Istanbul. Jag har varit på resande fot sedan igår morse och hoppas vara hemma på Kungsholmen vid 18-tiden. Det ska verkligen bli skönt med två veckors ledighet i hemmets lugna vrå!

I Sydsudan är det forsatt spänt mellan olika stammar, framförallt i Jonglei State. Positivt är att UNMISS agerar och i detta nu har jag kollegor på väg till ett av problemområdena. Stay safe, out there!

Själv besökte jag en annan del av Jonglei State i fredags. Där var det för stunden lugnt och vi blev väl mottagna. Det som likväl är ett faktum är att befolkningen verkligen lider av hunger. Och i kölvattnet kommer sjukdomarna... Det kändes därför extra naturligt att skänka en slant när Turkish Airlines besättning gjorde en insamling till förmån för svältoffren i Somalia under nattens flight från Entebbe.

Nyfikenhet kring vår helikopter i Pagil.

På väg hem flög vi in i ett rejält åskoväder och piloten beslutade att vända om. Det blev ett par timmar i Nasser (kärt återseende!) innan vi kunde styra kosan norrut igen.

Mr Bruce

Efter 16 dygn med Bangladeshisk mat (= kyckling & ris morgon, middag, kväll) kände vi för något annat. Skulle inte en get smaka fint? Sagt och gjort. Tillsammans med våra tre sydsudanesiska kollegor slog vi till på Mr Bruce, en ung getabock, till priset av 30 pund (ca 60 kr).

Vår navigatör lotsade geten hem till campen i Nasser och ordnade natthärbärge.

Dagen därpå mötte Mr Bruce sitt oundvikliga öde...

Köttet räckte till två luncher och en middag för oss alla fem. Utomordentligt gott som omväxling!

Annorlunda uppdrag

Jag är nu ca 35 mil sydost om Malakal, en sträcka som tillryggalagts över två dagar med båt. Jag, Wallace - en kollega från Zambia - och en lokaltolk utgör en liten del av en större operation som syftar till att stävja stamrelaterat våld i området. Ännu så länge är vi under tilltransport men vi beräknas vara fullt operativa inom några dagar. Det är en annorlunda – och positiv - upplevelse på många sätt. Dels för att vi är långt utanför vårt ordinarie ansvarsområde, dels för att vi stannar kvar så länge. Nedan delar jag med mig av några bilder från den hittillsvarande resan, betydligt fler bidrag kommer efter hand.

Ett av få depåstopp. Våra bangladeshiska flottister är muslimer och fastar. Det påverkar även mina matvanor en smula (frukost/middag kl 04.30 i morse, exempelvis…). Icke förty fanns en del enklare lunchförtäring att tillgå och det visade sig även räcka…

… till några av de nyfikna bybor som strax mötte upp. Spontana möten är härliga möten!

Vi slog nattkvarter i en by som heter Chuil. Seden bjuder förstås att man frågar om lov och vi togs mycket väl emot.

Representanter för Sydsudans framtid.

Vårt moderfartyg, the Support Vessel, har anlänt och det görs klart för kvällen. Interiörbilder? Ja, de kommer så småningom. Om det finns plats för att plåta, det vill säga… En ubåt av Gotlandsklass känns rymlig i jämförelse med vad vi invändigt har att göra med här. Och inne måste du vara, åtminstone under dygnets mörka timmar. Annars äter myggen fullständigt upp dig…