Polisiär härdsmälta

"Den lille apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?"

Orden kommer från en av de poliser som arbetade i samband med Rosengårdskravallerna i december. Flera direkt rasistiska uttalanden finns på den film som poliserna själva tog inifrån sin buss. Det rapporteras i bland annat Sydsvenskan och TV-nyheterna nu på morgonen.

Att de berörda polismännen ska ställas till svars är självklart. Jag menar dessutom att de borde stängas av under den tid som utredningen pågår. All min erfarenhet säger mig också att den här typen av språkbruk inte handlar om en tunga som slinter i stridens hetta utan står för något betydligt djupare.

Slående är också att sanningen rullas upp först nu när filmen används som bevisning mot en av upprorsmakarna och därmed når offentligheten. Trots att mängder av begåvade människor rimligen har sett och hört filmen under snart två månaders tid har ingen reagerat. Och de direkt inblandade kollegorna har förstås tigit som muren. Det är i alla fall vad jag tror.

ÖB brukar säga att "ingen ledarskapssituation är så svår att man ska behöva kränka andra människor". Det är klokt. Polis och militär har en särställning i samhället då vi med vapenmakt har att skydda (alla!) enskilda medborgare, vår demokrati och de världen den vilar på. Malmöpolisernas attityd står i direkt konflikt med detta uppdrag.

Jag ser därför fram emot en prövning. Vid sidan av den hanteringen hoppas jag också att ledningen tar initiativ till en mer övergripande intern diskussion om värdegrund och förhållningssätt. Att isolera frågan till enstaka "rötägg" är sannolikt inte särskilt konstruktivt.

Förlegad plikt

Den pågående pliktutredningen med Anders Svärd i spetsen kommer idag att presentera sitt delbetänkande. Huvudlinjen är att den allmänna värnplikten ska avskaffas i fredstid.

Jag tycker det är bra. Tiden har sprungit ifrån plikt och tvång. Med det antal soldater vi behöver i dagens och framtidens försvar måste vi kunna konkurrera på samma villkor som övriga samhällsaktörer. Varje annan slutsats faller på sin egen orimlighet. Polisen fixar det. Räddningstjänsten likaså. Det kommer försvaret också göra.

Men det medför att vi måste bli än bättre på att förklara varför försvaret behövs och vilka uppgifter det har. Ansvaret för det är i huvudsak politiskt. Dessutom måste vi som arbetsgivare framstå som attraktiva. Det handlar om att erbjuda en miljö där det känns meningsfullt att verka och där alla kan känna sig välkomna, oavsett faktorer som kön, etniskt ursprung eller sexuell läggning.

Dit är det långt kvar. Men lyckas vi är jag övertygad om att vi på köpet får ett betydligt mer effektivt, användbart och respekterat försvar. Jag är likaledes övertygad om att pliktens avskaffande kommer hjälpa oss på traven. Det gör att vi en gång för alla blir tvungna att göra upp med de osunda attityder som delvis följt i kölvattnet av "beväringsutbildningen". Förmågan att bruka våld har inget samband med en längtan att göra det. Eller att kränka andra människor.