Kd-ledningen har tjurat ihop!

Vatikanen fortsätter med sina absurditeter. Hur kan någon överhuvudatget ta en kyrka på allvar som inte förmår att se vem som är förövare och vem som är offer när en 9-årig flicka våldtas av sin styvfar?

Utan jämförelser i övrigt reflekterar jag över värdekonservatismens politiska budbärare här hemma. Kristdemokraternas ultimativa motstånd mot könsneutrala äktenskap är välkänt. Det medförde också att de hängdes av den blocköverskridande överenskommelse som gjordes och som riksdagen kommer besluta om den 1 april.

Kd-ledningen verkar inte ha kommit över detta. I flera frågor den senaste tiden har ministrar intagit bångstyriga positioner i sina profilfrågor. Låt mig ge två aktuella exempel:

1. Fallet med den häktade barnläkaren kan inte undgått någon. Vad som medicinskt är rätt eller fel överlåter jag åt experter att bedömma. Däremot skulle jag, likt bland andra Barbro Westerholm, varmt välkomna tydligare riktlinjer och en förutsättningslös diskussion om vård i livets slutskede. Men si det gillar inte socialminister Göran Hägglund. "Jag är skeptisk till skriftliga riktlinjer", säger han till DN. Partikollegan Christina Doctare går ännu längre i sin dogmatism.
2. I förra veckan överlämnades alkohollagsutredningen till folkhälsominister Maria Larsson. Den innehåller bland annat förslag om torrläggning på krogen efter 03.00 och fortsatt förbud mot gårdsförsäljning. Nöjd och utan vidare regeringskonsultationer slår Larsson helt sonika fast, att "inriktningen på den svenska alkoholpolitiken kommer inte att ändras".

Fram tonar bilden av en kd-ledning som fullständigt tjurat ihop. Jag kan respektera deras åsikt i sak. Men jag förväntar mig betydligt mer av det politiska handlaget. Både Hägglund och Larsson vet att de företräder ytterlighetspositioner i regeringen i frågor som dessa. Är man då ansvarig minister - vilket de är - duger det inte att reflexmässigt stänga dörrar!

Äntligen får Eluana vila i frid

Italienska Eluana Englaro, 37, avled ikväll efter att läkarna avbrutit den livsuppehållande behandlingen. Mitt i all tragik ser jag det som barmhärtigt och önskar att vi kan öppna för liknande och mer långtgående möjligheter i Sverige. Det borde vara varje människas rätt att få dö med värdighet.

Aftonbladet skriver:

"Efter en trafikolycka har hon hållits vid liv i 17 år utan att vakna. Utan läkarnas livsuppehållande insatser skulle hon avlidit. I tio år har hennes pappa kämpat för att läkarna skulle låta henne dö."

Vila i frid, Eluana!

Om rätten att få dö

Barbro Westerholm (fp) är en klok person. Tillsammans med två medförfattare skriver hon på Brännpunkt idag om möjligheten att öppna upp för aktiv dödshjälp. Artikeln är ett svar på den katolske biskopen Arborelius inlägg för någon vecka sedan:

"Vi har vårt fulla människovärde i oss själva, i kraft av att vi är människor, och detta människovärde får aldrig tummas på", skriver biskop Arborelius.

Vi delar den uppfattningen. Men just därför vill vi öppna för möjligheten till läkarassisterat livsslut – vilket inte innebär en skyldighet för läkare att medverka vid dessa tillfällen. Respekten för människovärdet hos patienten innebär att inom vissa givna gränser få vara med och i livets slutskede själv få avsluta sitt liv för att slippa ett outhärdligt lidande och en plågsam död.

Jag påstår inte att frågan är enkel. Men principiellt anser jag att en människa måste få vara suverän att själv bestämma när döden är en barmhärtigare väg än livsuppehållande insatser. Då bör det också vara möjligt att få den hjälpen genom läkares professionella försorg.