Var e´ vargen?

Apropå dagens rovdjursdebatt; Jag har just kommit fram till Halmstad och läser i lokaltidningen att varg siktats i Oskarström. Kring detta finns ingen hysteri - och det är bra! - men jag studsar ändå till inför en annan passage i artikeln:

"Förra vintern etablerade ett vargpar revir i de vidsträckta skogarna i gränstrakten mellan norra Halland och Västra Götaland, vilket fick beteckningen 'Örbyreviret.' Dessa vargar rapporterades under 2008 vara spårlöst borta, det är tänkbart att de flyttat."

Så kan det förstås vara. Men flertalet vargar är märkta. En minst lika sannolik möjlighet är därför att vargarna fallit offer för tjuvjakt. Skjut, gräv, tig...

Tidigare i veckan noterade jag en annan artikel i den tidning vi läser i stugan, nämligen Bergslagsposten. Den trista bakgrunden till trots kan jag inte låta bli att roas över journalistens försök att bringa "klarhet" i vilket djur som dödat hunden;

"– Det finns blodfläckar på en plats cirka 75 meter från huset, men vi har inte påträffat hunden. Det finns flera spår på platsen, både från hund, lo och räv. Men det är troligen inte räv då en räv borde tvekat att ge sig på en grupp på fyra hundar. Vi kan inte heller utesluta varg.

– Det kan också vara kungsörn men det som talar mot kungsörn är att det skedde vid 6-tiden på morgonen och kungsörnen jagar inte gärna i mörker. Det kan även vara berguv och det lär finnas häckning av berguv på området. Hunden vägde bara två kilo och är av kattstorlek och är alltså möjlig att ta för berguv. "

Glasklart? Måhända vore det bättre att inte spekulera alls.

Skjut, gräv, tig

Tyvärr kommer jag själv att missa dokumentärfilmen "Till minne av Rapa" som SVT visar imorgon kväll. Den är filmad i Sarek och sätter fingret på den omfattande tjuvjakt på björn som pågår där. Filmarna själva skriver också på debattplats i DN idag.

Vi ska vara ödmjuka inför den inneboende konflikt som finns mellan rennäringen å ena sidan och en livskraftig rovdjursstam å den andra. Likväl hävdar jag med dårens envishet att vi måste lära oss att samexistera. Och denna samexistens får inte ske på renägares eller jägares villkor allena. Tråkigt nog finns det en sådan slagsida i den rovdjursutredning som Åke Pettersson presenterade tidigare i år.

Några av de mer avgörande bristerna i utredningen är otydlighet kring vad en 'gynnsam bevarandestaus' egentligen innebär samt tveksamma uttolkningar av opinionsläget. Kring just detta har flera tunga remissinstanser också riktat skarp kritik.

Andra remissinstanser är inte fullt så insiktsfulla. Som exempel kan nämnas att Svenska Kennelklubben uttrycker sig i termer av "... den påstådda förekomsten av illegal jakt..." och Jägarnas Riksförbund som skriver; "Vi avvisar förslaget om en ny lagstiftning som kriminaliserar försök och förberedelse till grovt jaktbrott."

Enligt min mening har den Petterssonska utredningen tagit alltför stor hänsyn till särintressen. Jag hoppas därför att regeringens gör en annan avvägning och landar i en proposition som skapar betydligt bättre villkor för de stora rovdjuren. Vårt land är stort nog för att rymma oss alla.

Vi är nu på väg till Sydafrika. Det är ett land med en oändligt mer mångfaldig rovdjursfauna än den svenska. Självklart är inte mötet mellan människa och djur konfliktfritt där heller. Men jag vågar påstå att man lärt sig att förstå de stora värden som ligger i samexistensen. Jag har tidigare citerat Jan-Åke Hillarp i tidningen Våra Rovdjur men det är värt att göra igen;

"En resa i Indiens nationalparker ger perspektiv på rovdjursdebatten i Sverige. Tigrar, leoparder och andra stora vilda djur, hemmahörande i landets natur, bereds skyddat livsrum hos folk med en levnadsstandard där en förlorad ko kan betyda katastrof."

Tänkvärt. Och av detta borde vi lära. Nu styrs kosan mot Arlanda. Därmed blir det också betydligt glesare mellan inläggen här de närmaste tre veckorna.