Peacekeepers Day

29 maj är UN Peacekeepers Day. Numera uppmärksammas den även hemma (äntligen!) men förstås också här i Sudan. Vi hade en liten ceremoni på ett barnhem i Malakal som drivs av SOS Barnbyar. Tal blandades med gåvor och samspel med barnen och det var en klart lyckad stund.

Borey, en kollega från Kambodja, med barn.

Förberedelser.

Flera härliga barn.

I början av mars kunde det gått riktigt illa... Barnhemmet hamnade i skottlinjen mellan två stridande grupper och en eldstrid utspelades inne på området. Kulhålen i väggarna vittnar om omfattningen men otroligt nog kom inga barn till fysisk skada.

Veckan har bjudit på tre rejäla regnskurar och det sätter sin prägel på stan. Leran är fullständigt obarmhärtig.

Kaldak

I förrgår var jag i Kaldak. Minnesgoda läsare vet att det var där som blodiga strider utspelades den 23 april. Huvudkombattanterna var SPLA (den sydsudanesiska armén) och en före detta rebellgrupp som höll på att integreras i SPLA. Antalet dödsoffer uppskattas till 530 varav merparten civila.

Sakta men säkert börjar livet återvända till Kaldak. Människor som flytt kommer tillbaka men till mycket spartanska förhållanden. Marknadsplatsen är förstörd och många hyddor är nedbrända. Andra hus står visserligen kvar men är obeboeliga eftersom kroppar fortfarande ligger där. De omedelbara hjälpbehoven handlar därför om tillgång till sjukvård (den sjukstuga som fanns är borta, liksom personalen) och tak över huvudet inför regnsäsongen.

Vi kommer göra ett nytt besök i byn nästa vecka och jag hoppas innerligt att vi kan mobilisera civila aktörer till dess. På över en månad har ingen annan än vi vågat sig dit med undantag för ICRC (Internationella Röda Korset) som har bistått med att begrava en del av offren. Det finns onekligen mer att göra...

Den före detta marknadsplatsen.

Slagfältet. Tidigare fanns hyddor här men de har bränts ner. Husen i bakgrunden är övergivna och borde brännas av sanitära skäl. En omisskännlig lukt ligger ännu tät över byn.

Barnen börjar också återvända till någon slags vardag. Det är ett gott tecken.

En eller annan militärobservatör.

En inställd patrull är också en patrull...

Det ska sägas först som sist; vi kom aldrig iväg. Den Long Duration Patrol som jag var planerad för ställdes in i sista stund. Bakgrunden är komplex men den senaste tidens händelseutveckling i Abyei – som ligger ca 20 mil härifrån – spelar en indirekt roll. Med tanke på gårdagens ihärdiga regnande är det kanske lika bra. Huruvida vi de facto skulle ha kommit fram till (och tillbaks från) vår destination står skrivet i stjärnorna. ”Vägarna” geggar igen grymt fort…

Hur som helst var vi beredda igår morse vilket följande bildsekvens får anses bevisa.

06.30: Bilen som jag och Ronald skulle köra är redo för avfärd.

Några timmar senare: Urlastning. Det extra dricksvattnet kommer i alla fall väl till pass.

Arbetsledning…

Gummistövlarna fyller sin funktion. Och då är vi ändå bara i början av regnsäsongen…

… men i slutändan kan man ju (nästan) alltid ta sin tillflykt till kontoret!

Livet vid floden

Tidigare i veckan var jag en smula krasslig men inte värre än att jag kunnat jobba. Gårdagens jobb bestod i att eskortera ett officiellt besök från Kanada på en tur längs floden och vidare till ett besök i en by. För gästernas skull slog vi av lite på tempot och tog även en vända förbi flodhästarnas tillhåll. För att inte störa höll vi oss på avstånd så ni får ta bilden för vad den är.

Det känns ändå otroligt häftigt att flodhästarna klarat sig från jakt i ett land där mat för dagen inte är en självklarhet.

Och bara en bit därifrån hämtar en pojke familjens dricksvatten…

Några som fick ett skrovmål denna morgon var traktens alla gamar, storkar och hundar. Jyckarna som stryker omkring här hade gjort gemensam sak under natten och fällt åtminstone fem getter. Några timmar senare var det bara ben kvar.

Blockaden från norra Sudan är äntligen hävd efter ungefär två veckor och sakta men säkert börjar varuflödet komma igång. För campens del väntar vi på dieselleverans och innan den kommit lever vi fortfarande med ransonering. Det innebär att strömmen stängs av ett antal timmar per dygn (vilket i sin tur innebär att det blir 50-60 grader varmt inne i bostadsbarackerna…). Nåväl – det kunde varit värre!

Future of UNMIS

Message from Mr. Haile Menkerios, Special Representative of the Secretary-General on May 17:

The successful conclusion of the referendum on South Sudan, and the implementation of a number of other key elements of the Comprehensive Peace Agreement (CPA) helped to end one of the longest civil wars in Africa. The dedicated hard work of the UN staff to support Sudanese efforts has been critical to this success, and we the management of UNMIS are grateful. I commend you all.

As we come to the end of our mandate, we are entering a period of transition. Naturally, all transitions carry with them inherent uncertainties and tensions. I want to take this opportunity to update you on progress, and allay any misconceptions or fears which may have inadvertently built up over the course of this period.

Under the leadership of the Senior Management Team (SMT), at both HQ and field levels, consultations and planning for the future UN engagement in Sudan is fully underway. On my instruction, these discussions have been driven by two overarching aims; first, to identify the needs in the period ahead; and second, to determine the nature and scope of UN support and capacity that will be necessary to meet those needs.

It will be on this basis that all emerging vacancies will be filled. I have already requested that the SMT expedite the transfer of staff with the appropriate profiles to match needs on the ground to those locations where they are most needed, including in South Sudan. Every effort will be made to retain those staff whose profile is closely aligned to needs under the successor arrangements.

On Thursday, 19 May, the Security Council will discuss the draft Secretary General’s report on Sudan. The report recommends a three-month extension to the current Mission mandate, renewable on a one-time basis, for a further maximum of three months, if at all necessary. This will allow sufficient time to support negotiations related to the post-CPA political, economic and security arrangements between the two States that will emerge. Obviously, the SG’s proposal awaits the approval of the Security Council and the acceptance of the two Sudanese Governments.

Over the course of the next few months, everything will be done to minimize any disruptions to UNMIS staff. The SMT will do its utmost to keep you posted on all developments and ensure staff-wide consultations on issues of concern, as appropriate. Lastly, despite earlier successes, we cannot rest on our laurels. There is still much to do and the potential pitfalls are many. I urge you to maintain your sense of drive, focus and commitment during these last months marking the transition from our current mandate to the next, in whatever form.

Haile Menkerios
SRSG

Innehållsrik helg

Tiden bara flyger iväg och jag inser att det blivit långt mellan blogginläggen… Här kommer i alla fall en viss uppdatering kring den gångna helgens aktiviteter.

I fredags bar det av på helikopterpatrull med mig som chef. Vi styrde mot ett område sydväst om Malakal som fram till nyligen varit hemvist för en del problematiska milisgrupper. Vi togs emellertid emot av the County Commissioner som valt att resa dit samma dag för att personligen garantera säkerheten. Det ligger onekligen i de lokala myndigheternas intresse att kunna påvisa lugn och trygghet eftersom det är en förutsättning för hjälpinsatser av till exempel NGO:s.

Påföljande dag gjorde vi en uppföljning i huvudorten i samma County. Båtresan dit tog en dryg timme och jag hakade på för att skapa kontinuitet. Här fokuserade vi mer på de humanitära behoven. De är minst sagt enorma vad gäller tillgång till mat, rent vatten och grundläggande hälsovård. Nästan överallt finns också stora grupper av internflyktingar och de är än mer utsatta än befolkningen i övrigt.

Sammantaget var det två mycket givande patruller och jag ser fram emot många kommande möten i samma trakt! Här följer lite bilder:

Av flygsäkerhetsskäl landade vi på fel sida floden i förhållande till byn. Lösningen? En improviserad överfart med en lastpråm som råkade passera.

Ett ovanligt välordnat klassrum.

Gruppfoto. Jag och James, County Commissioner of Pangak, i mitten.

Det gick undan på floden i lördags! 38 knop, närmare bestämt…

På kvällen väntade belöningen. Nyfunna vänner från Civil Affairs Department bjöd på middag och min enda insats var att duka. Här ses Niño lägga sista handen vid grytorna. En härlig avslutning!

Barn av Sudan

Att vara barn i Sudan är inte lätt. Men visst finns det hopp för framtiden!

En vanlig dag - och ändå inte

En någorlunda vanlig dag i mitt nuvarande liv:

0540 Väckarklockan ringer!
0550 Morgonlöprunda (2-3 varv)
0645 Frukost
0715 Kontoret: Snabb lägesuppdatering
0730 Avfärd för patrull
1230 Återkomst till campen och lunch
1300 Kontoret: Rapportskrivning och förberedelser för kommande patruller
1700 Avslutar kontorsarbetet
1730 Kvällspromenad (4 varv)
1900 Matlagning och middag med kollegor
2100 Baracken: kopplar upp mig, kollar nyheter och mail
2215 Kryper in under myggnätet, läser en stund, somnar in…

Ungefär så rullar det på. Men långt ifrån allt går på rutin. Striderna den 23 april, som jag tidigare berättat om, gör sig fortfarande påminda. Häromdagen lyckades vi för första gången få in en patrull till platsen där själva striden ägde rum. Det var ingen vacker syn och de två kollegor som var där är fortfarande påtagligt berörda. Jag ska bespara er bilder men vill ändå dela med mig av ett par passager ur den rapport som skrevs:

“As we entered the village it was obvious that most huts contained dead bodies. The swarm of flies and the stench provided clues to locate bodies. They were mostly men, a few women and no children. […] 254 were “killed” during the fire fight. […]

All of the civilians feared for their lives. […] After the original soldier-on-soldier fire fight […] they turned their attention to the civilian huts. […] Those who fled toward the Nile River were either shot trying to get to the water or shot while trying to cross the river. Others simply hid in the dense high grass. These people were apparently lured out of the grass and then shot.”

Det ska betonas att ingen utomstående haft möjlighet att kartlägga det egentliga händelseförloppet. Beskrivningen ovan är i allt väsentligt bybornas egen. Fullständigt klart är i alla fall att hundratals människor, varav många civila, fått sätta livet till och att de som överlevde och stannat kvar kämpar på under värsta tänkbara omständigheter.

Hemma hos

I tisdags fick jag nyckeln till min permanenta boning här på Teamsite Malakal. Det innebär en enkelrumscontainer på sisådär 15 generösa kvadratmeter. Möjligheten att skapa hemtrevnad är aningen begränsad men jag har i alla fall försökt att fräscha upp och göra den till min. Lite mer färg på väggarna skulle dock inte skada… Förslag, någon?

Före.

Efter.

Sovrummet (notera turtrollet som också fanns med i Afghanistan).

Köket.

Till vardags lagar vi all mat själva men i stan finns faktiskt möjligheter att äta ute. Det lokala bageriet bakar även pizzor (två sorter; med eller utan kött) och idag var vi ett gäng som drog dit. Inte riktigt som hemma eller i Italien men ett välkommet avbrott i rutinerna…!