En någorlunda vanlig dag i mitt nuvarande liv:
0540 Väckarklockan ringer!
0550 Morgonlöprunda (2-3 varv)
0645 Frukost
0715 Kontoret: Snabb lägesuppdatering
0730 Avfärd för patrull
1230 Återkomst till campen och lunch
1300 Kontoret: Rapportskrivning och förberedelser för kommande patruller
1700 Avslutar kontorsarbetet
1730 Kvällspromenad (4 varv)
1900 Matlagning och middag med kollegor
2100 Baracken: kopplar upp mig, kollar nyheter och mail
2215 Kryper in under myggnätet, läser en stund, somnar in…
Ungefär så rullar det på. Men långt ifrån allt går på rutin. Striderna den 23 april, som jag tidigare berättat om, gör sig fortfarande påminda. Häromdagen lyckades vi för första gången få in en patrull till platsen där själva striden ägde rum. Det var ingen vacker syn och de två kollegor som var där är fortfarande påtagligt berörda. Jag ska bespara er bilder men vill ändå dela med mig av ett par passager ur den rapport som skrevs:
“As we entered the village it was obvious that most huts contained dead bodies. The swarm of flies and the stench provided clues to locate bodies. They were mostly men, a few women and no children. […] 254 were “killed” during the fire fight. […]
All of the civilians feared for their lives. […] After the original soldier-on-soldier fire fight […] they turned their attention to the civilian huts. […] Those who fled toward the Nile River were either shot trying to get to the water or shot while trying to cross the river. Others simply hid in the dense high grass. These people were apparently lured out of the grass and then shot.”
Det ska betonas att ingen utomstående haft möjlighet att kartlägga det egentliga händelseförloppet. Beskrivningen ovan är i allt väsentligt bybornas egen. Fullständigt klart är i alla fall att hundratals människor, varav många civila, fått sätta livet till och att de som överlevde och stannat kvar kämpar på under värsta tänkbara omständigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar