Kanervas comeback?

Senare i veckan ska jag sannolikt åka till Finland för att medverka i ett seminariesamtal kring genusfrågor. Det är förstås både hedrande och något av en utmaning.

Jag kan inte låta bli att förundras över den grabbighet som fortfarande sätter sin prägel på vårt östra grannland. Den slog senast ut i full blom i samband med förre utrikesministerns ihärdiga sex-sms:ande. Mest underligt var egentligen inte att han initialt fick fortsatt förtroende, utan att han erbjöds jobbet från första början. Kanerva hade nämligen ertappats med brallorna nere redan tidigare...

Nu kan det möjligen verka som att jag sparkar på någon som ligger. Men faktum är att Kanerva försöker sig på något av en motattack i finska medier idag. SvD publicerar här en resumé och det finns egentligen ingen hejd på hur förfördelad ex-ministern känner sig. Det blir faktiskt rätt underhållande läsning. Självkritiken lyser med sin frånvaro så till den milda grad att och någon slags comeback redan utannonseras;

"Han förklarar att han nu ska resa runt på fältet och göra sitt bästa för Samlingspartiet inför kommunalvalet."

Vad tänker partiledningen på (eller med) egentligen...? Vågar man gissa på att den i huvudsak består av män? Oppositionen måste jubla.

Välkommen, Stubb!

Kanerva slant med både fingrar och tunga några gånger för mycket och tvingades till slut att gå. Ny utrikesminister blir Alexander Stubb.

Grattis och välkommen, säger jag! Finlands röst behövs i världspolitiken, inte minst i kampen för mänskliga rättigheter.

Kanervas fingertoppskänsla?

Senaste (?) nytt om Kanervas eskapader... SvD skriver ikväll:

"Finlands utrikesminister, som skickat hundratals sms till en erotisk dansös, förföljs ända till Slovenien av den pinsamma historien. Under en presskonferens i samband med EU-utrikesministermötet kommenterade Ilka Kanerva ett sms vars innehåll publicerades i Ilta-Sanomat på lördagen. I textmeddelandet till dansösen frågade ministern om hon 'ville göra det på något spännande ställe?'

- Alla inser väl att det var ett svar på någonting som tidigare föreslagits för mig, kommenterade Kanerva kryptiskt.

I övrigt hänvisade den flitige sms:aren till att partiledaren Jyrki Katainen sagt sig ha förtroende för honom.

Trovärdigt? Knappast. Men inte utan ett visst underhållningsvärde!

Gästkrönika: Finlands sak är vår?

Ingen kan väl ha undgått att Finlands utrikesminister Ilkka Kanerva är i blåsväder efter att ha sms:at en 28-årig nattklubbsdansös över 200 gånger. Antalet i sig kanske inte är så komprometterande, men man undar ju stillsamt över innehållet eftersom Kanervas själv hävdar att de inte innehåller några skamligheter. Vad kan man rimligen prata om så många gånger? Har Kanerva fått sms-tumme efter detta? Och var träffades de två från början?

Alla ser vi nog fram emot nästa veckas publicering av den finska tidningen Hymy där man utlovar att delge omvärlden innehållet i sms:en.

Att karln har svårt med sanningen verkar det ju inte råda någon tvivel om, och ännu sålänge sägs han sitta någorlunda säkert i ministerstolen då självaste statsministern säger att Kanerva är en bra minister och att sms-historien är en sk. privatsak.


Bilden är ett montage. Flickorna på bilden har
inget med innehållet i texten att göra.

Men frågan är om han ens borde hamnat på posten som utrikesminister över huvud taget. Enligt DN:s pappersutgåva idag åkte Kanerva dit i en liknande sms-skandal för några år sedan då han lovade unga flickor jobb genom sin position som vice talman i den finska riksdagen och ledare för landets friidrottsförbund. Man kan tydligen strunta blankt i att lära av sina misstag i den finska politiken.

Men personligen tycker jag att finnarna har sig själva att skylla. Är man så dum att man tillåter en man med ett sådant skandalomsusat förflutet att leda landets utrikespolitik - då förtjänar man inte bättre. Folk är på tok för slätstrukna när det gäller kraven på vettiga politiska företrädare. "Finlands sak är vår" skanderade vi på Sveriges gator under finska vinterkriget. Men det här får de allt klara själva.

Daniel Hjalmarsson
Gästkrönikör