Senare i veckan ska jag sannolikt åka till Finland för att medverka i ett seminariesamtal kring genusfrågor. Det är förstås både hedrande och något av en utmaning.
Jag kan inte låta bli att förundras över den grabbighet som fortfarande sätter sin prägel på vårt östra grannland. Den slog senast ut i full blom i samband med förre utrikesministerns ihärdiga sex-sms:ande. Mest underligt var egentligen inte att han initialt fick fortsatt förtroende, utan att han erbjöds jobbet från första början. Kanerva hade nämligen ertappats med brallorna nere redan tidigare...
Nu kan det möjligen verka som att jag sparkar på någon som ligger. Men faktum är att Kanerva försöker sig på något av en motattack i finska medier idag. SvD publicerar här en resumé och det finns egentligen ingen hejd på hur förfördelad ex-ministern känner sig. Det blir faktiskt rätt underhållande läsning. Självkritiken lyser med sin frånvaro så till den milda grad att och någon slags comeback redan utannonseras;
"Han förklarar att han nu ska resa runt på fältet och göra sitt bästa för Samlingspartiet inför kommunalvalet."
Vad tänker partiledningen på (eller med) egentligen...? Vågar man gissa på att den i huvudsak består av män? Oppositionen måste jubla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar