Gästkrönika: Finlands sak är vår?

Ingen kan väl ha undgått att Finlands utrikesminister Ilkka Kanerva är i blåsväder efter att ha sms:at en 28-årig nattklubbsdansös över 200 gånger. Antalet i sig kanske inte är så komprometterande, men man undar ju stillsamt över innehållet eftersom Kanervas själv hävdar att de inte innehåller några skamligheter. Vad kan man rimligen prata om så många gånger? Har Kanerva fått sms-tumme efter detta? Och var träffades de två från början?

Alla ser vi nog fram emot nästa veckas publicering av den finska tidningen Hymy där man utlovar att delge omvärlden innehållet i sms:en.

Att karln har svårt med sanningen verkar det ju inte råda någon tvivel om, och ännu sålänge sägs han sitta någorlunda säkert i ministerstolen då självaste statsministern säger att Kanerva är en bra minister och att sms-historien är en sk. privatsak.


Bilden är ett montage. Flickorna på bilden har
inget med innehållet i texten att göra.

Men frågan är om han ens borde hamnat på posten som utrikesminister över huvud taget. Enligt DN:s pappersutgåva idag åkte Kanerva dit i en liknande sms-skandal för några år sedan då han lovade unga flickor jobb genom sin position som vice talman i den finska riksdagen och ledare för landets friidrottsförbund. Man kan tydligen strunta blankt i att lära av sina misstag i den finska politiken.

Men personligen tycker jag att finnarna har sig själva att skylla. Är man så dum att man tillåter en man med ett sådant skandalomsusat förflutet att leda landets utrikespolitik - då förtjänar man inte bättre. Folk är på tok för slätstrukna när det gäller kraven på vettiga politiska företrädare. "Finlands sak är vår" skanderade vi på Sveriges gator under finska vinterkriget. Men det här får de allt klara själva.

Daniel Hjalmarsson
Gästkrönikör