Bloggpaus

Som en och annan märkt har jag tagit en paus från bloggandet. Men håll ut! Om några veckor återkommer jag med ny inspiration. Med start i Finland, sedan Sydafrika och från januari på plats i Sudan lovar jag att fortsätta dela med mig av spännande intryck, bilder och tankar.

På snart återhörande!

Stökig dag i missionen

Igår smällde det igen och ett par av våra finska kollegor vårdas på sjukhus för sina skador. De mår efter omständigheterna bra.

Huvudstadsbladet skriver ganska bra om vad som hände och artikeln kan läsas här.

Mitt i allt måste ändå konstateras att vi än en gång haft tur. Det kunde slutat värre. Idag är det nya tag som gäller i arbetet för säkerhet och utveckling i Afghanistan.

Onneksi olkoon!

Här i Mazar-e-Sharif jobbar svenskar och finnar ihop. Därför underlättar det förstås att båda länderna tog sig vidare från gårdagens semifinal i ESC. Grattis, säger jag, och är något mindre bitter över att jag ännu inte kunnat se showen...! En hygglig kamrat har dock erbjudit sig att skicka en DVD-kopia. STORT TACK för det, Mats!

I morgon fortsätter förbrödring och försystring på politisk nivå. För första gången någonsin kommer ett gemensamt regeringssammanträde hållas mellan Sverige och Finland. Det är en del av Märkesåret som uppmärksammar att det är 200 år sedan våra länder gick skilda vägar. Mötet hålls i Tavastehus.

Nordens sak är vår

På DN Debatt idag utvecklar Sveriges och Finlands försvarsministrar sina tankar om ett utökat försvarspolitiskt samarbete. Det är utmärkt bra! Motsvarande inriktning finns sedan tidigare med Norge.

Det jag saknar i artikeln är en gemensam avsiktsförklaring om arbetet med FN-resolution 1325 - Kvinnor, fred och säkerhet. Precis som Lena Ag från organisationen Kvinna till kvinna skrev i lördags är delar av regeringen påfallande tysta i denna fråga. Utrikes- och försvarsministern är tyvärr två av dem.

Sverige, Finland och Norge har de bästa av förutsättningar att vara ledande i 1325-arbetet. Bara under den senaste månaden har jag deltagit i seminarier i båda våra grannländer för att på mellanchefsnivå utbyta praktiska erfarenheter, såväl ur militärt som civilt perspektiv. Men ska vi på allvar kunna lyfta frågorna ytterligare krävs en aktiv och tydlig uppbackning från ansvariga ministrar, däribland Bildt och Tolgfors. Norges försvarsminister, Anne-Grete Strom-Erichsen, kan tjäna som mycket god förebild.

En utmaning i det svensk-finska samarbetet blir onekligen också attityd och förhållningssätt till hbt-rättigheter. Det finska försvarets officiella hållning är att det i princip inte existerar några homosexuella inom organisationen. Och därmed anses frågan ur världen... Här vill det verkligen till att Sverige orkar vara pådrivande för en betydligt mera upplyst och proaktiv hållning!

Riktiga män har skägg

Jag sitter på Arlanda nu och är på väg till Finland för att medverka i ett samtal kring genusfrågor imorgon. Seminariet tar sin utgångspunkt i FN-resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och anordnas med stöd av det finska inrikesdepartementet.

I några tidigare inlägg har jag berört machokultur överlag och det är väl inte utan att det finns en del att jobba med även i vårt östra grannland. Kanske borde man smälta in för att få ett bättre genomslag...? Och måhända sitter den riktiga manligheten i skägget? I så fall finns denna finska produkt att ta till!

Tack Niclas för tipset!

Kanervas comeback?

Senare i veckan ska jag sannolikt åka till Finland för att medverka i ett seminariesamtal kring genusfrågor. Det är förstås både hedrande och något av en utmaning.

Jag kan inte låta bli att förundras över den grabbighet som fortfarande sätter sin prägel på vårt östra grannland. Den slog senast ut i full blom i samband med förre utrikesministerns ihärdiga sex-sms:ande. Mest underligt var egentligen inte att han initialt fick fortsatt förtroende, utan att han erbjöds jobbet från första början. Kanerva hade nämligen ertappats med brallorna nere redan tidigare...

Nu kan det möjligen verka som att jag sparkar på någon som ligger. Men faktum är att Kanerva försöker sig på något av en motattack i finska medier idag. SvD publicerar här en resumé och det finns egentligen ingen hejd på hur förfördelad ex-ministern känner sig. Det blir faktiskt rätt underhållande läsning. Självkritiken lyser med sin frånvaro så till den milda grad att och någon slags comeback redan utannonseras;

"Han förklarar att han nu ska resa runt på fältet och göra sitt bästa för Samlingspartiet inför kommunalvalet."

Vad tänker partiledningen på (eller med) egentligen...? Vågar man gissa på att den i huvudsak består av män? Oppositionen måste jubla.

Välkommen, Stubb!

Kanerva slant med både fingrar och tunga några gånger för mycket och tvingades till slut att gå. Ny utrikesminister blir Alexander Stubb.

Grattis och välkommen, säger jag! Finlands röst behövs i världspolitiken, inte minst i kampen för mänskliga rättigheter.

Kanervas fingertoppskänsla?

Senaste (?) nytt om Kanervas eskapader... SvD skriver ikväll:

"Finlands utrikesminister, som skickat hundratals sms till en erotisk dansös, förföljs ända till Slovenien av den pinsamma historien. Under en presskonferens i samband med EU-utrikesministermötet kommenterade Ilka Kanerva ett sms vars innehåll publicerades i Ilta-Sanomat på lördagen. I textmeddelandet till dansösen frågade ministern om hon 'ville göra det på något spännande ställe?'

- Alla inser väl att det var ett svar på någonting som tidigare föreslagits för mig, kommenterade Kanerva kryptiskt.

I övrigt hänvisade den flitige sms:aren till att partiledaren Jyrki Katainen sagt sig ha förtroende för honom.

Trovärdigt? Knappast. Men inte utan ett visst underhållningsvärde!

Gästkrönika: Finlands sak är vår?

Ingen kan väl ha undgått att Finlands utrikesminister Ilkka Kanerva är i blåsväder efter att ha sms:at en 28-årig nattklubbsdansös över 200 gånger. Antalet i sig kanske inte är så komprometterande, men man undar ju stillsamt över innehållet eftersom Kanervas själv hävdar att de inte innehåller några skamligheter. Vad kan man rimligen prata om så många gånger? Har Kanerva fått sms-tumme efter detta? Och var träffades de två från början?

Alla ser vi nog fram emot nästa veckas publicering av den finska tidningen Hymy där man utlovar att delge omvärlden innehållet i sms:en.

Att karln har svårt med sanningen verkar det ju inte råda någon tvivel om, och ännu sålänge sägs han sitta någorlunda säkert i ministerstolen då självaste statsministern säger att Kanerva är en bra minister och att sms-historien är en sk. privatsak.


Bilden är ett montage. Flickorna på bilden har
inget med innehållet i texten att göra.

Men frågan är om han ens borde hamnat på posten som utrikesminister över huvud taget. Enligt DN:s pappersutgåva idag åkte Kanerva dit i en liknande sms-skandal för några år sedan då han lovade unga flickor jobb genom sin position som vice talman i den finska riksdagen och ledare för landets friidrottsförbund. Man kan tydligen strunta blankt i att lära av sina misstag i den finska politiken.

Men personligen tycker jag att finnarna har sig själva att skylla. Är man så dum att man tillåter en man med ett sådant skandalomsusat förflutet att leda landets utrikespolitik - då förtjänar man inte bättre. Folk är på tok för slätstrukna när det gäller kraven på vettiga politiska företrädare. "Finlands sak är vår" skanderade vi på Sveriges gator under finska vinterkriget. Men det här får de allt klara själva.

Daniel Hjalmarsson
Gästkrönikör