Coalition of the willing?

Med kniven mot strupen meddelades idag att s+v+mp återupptagit sin relation och siktar på en koalition till valet. Detta efter att vänstern slutligen accepterat grundläggande regler för statens finanser.

Gott så. Nu ska ett antal arbetsgrupper samlas för att mejsla ut gemensamma förslag. Jag ser med viss fasa fram emot vad man ska komma fram till på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Att överhuvudtaget ge vänstern ett inflytande över denna fråga känns djupt otryggt. Minns bland annat följande Lars Ohly-citat:

Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa. (1996)

Jag skulle välja Castro före Blair om Castro ställde upp i ett allmänt val, men problemet är att det gör han ju inte. (2006)

Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen. (1983)

Blotta risken att få en vänsterpartist som utrikes- eller försvarsminister är en tanke som förskräcker. Eller för den delen finansminister. Eller demokratiminister. Eller...