Med kniven mot strupen meddelades idag att s+v+mp återupptagit sin relation och siktar på en koalition till valet. Detta efter att vänstern slutligen accepterat grundläggande regler för statens finanser.
Gott så. Nu ska ett antal arbetsgrupper samlas för att mejsla ut gemensamma förslag. Jag ser med viss fasa fram emot vad man ska komma fram till på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Att överhuvudtaget ge vänstern ett inflytande över denna fråga känns djupt otryggt. Minns bland annat följande Lars Ohly-citat:
Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa. (1996)
Jag skulle välja Castro före Blair om Castro ställde upp i ett allmänt val, men problemet är att det gör han ju inte. (2006)
Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen. (1983)
Blotta risken att få en vänsterpartist som utrikes- eller försvarsminister är en tanke som förskräcker. Eller för den delen finansminister. Eller demokratiminister. Eller...
2 kommentarer:
Jag satt och tittade på den nya koalitionens diskussion på fyran i morse. Allt de sa var dumheter, som kan argumenteras emot hur lätt som helst:
Mona "Vi har gjort femton budgetsamarbeten. 15 sambarbeten som har lett till den goda ekonomi Sverige har idag.
Mona - en några minuter senare, under ett helt annat ämne: "Pga av den moderatledda regeringen är Sveriges ekonomi i kris".
Eh... Hur var det nu?
Och om det de sa inte var dumheter, så var det sådant som Alliansen har vetat och sagt i många år.
"Ohly blir vår bästa kompis i valet" sa en bekant till både dig och mig. Jag håller med.
Ja, jag håller helt med!
Skicka en kommentar