En klok general

Jag har en klok chef. Det här är ett utdrag ur hans senaste nyhetsbrev till Flygvapnets personal:

Försvarsmaktsledningen har besökt PRIDE och FM deltog som vanligt för att sprida information om HBT-arbetet inom FM. Jag var där under onsdagen och fick möjlighet att prata med ”eldsjälarna” som var i full färd med att sätta upp arrangemanget. Det var intressant och bra. Det som gjorde mest intryck var en diskussion jag hade med en kvinnlig värnpliktig från LSS. Härligt att träffa unga människor som med självförtroende och saklighet vågar diskutera svåra frågor. LSS fick mycket beröm för det sätt som HBT-frågor hanteras med de värnpliktiga. Bra. Förra året var jag på PRIDE tillsammans med Micael Bydén men i år fick han inte ihop familjens semesterplanering med PRIDE.

Jag fick en fråga av en bekant varför jag gick till PRIDE. En bra fråga eftersom svaret kräver en tanke. Jag gick till PRIDE för att det är en viktig signaleffekt att vi chefer är där för att markera att FM arbetar med dessa frågor. Jag gick också på PRIDE för att jag har som utgångspunkt att värna om minoriteter. HBT-personer är en minoritet. Alla enskilda människor är en del av någon minoritet i något avseende. Om vi alla behandlar alla andra med den respekt vi själva vill bli behandlade när vi är minoritet så tror jag vi kommer långt. Dessutom gick jag på PRIDE för att skänka några tankar till en kamrat som för tjugotalet år sedan valde att ta sitt liv för att han inte vågade "komma ut". En situation han kom i p.g.a. omvärldens normer och värderingar. Det är en fullständigt förskräcklig tanke att föreställa sig hans tankar och kval. Jag hoppas vi har kommit lite längre sedan dess.

Jag har genomfört många hbt-föreläsningar för chefer och kollegor genom åren. En fråga återkommer ständigt: "Vad kan jag göra?". Mitt grundsvar har alltid varit att det handlar om att visa var man står. Att göra det tydligt för sin omgivning att han eller hon som vill berätta för mig att han/hon är homo eller bi kommer jag ta emot med öppna famnen och respekt. Det här är ett klockrent exempel på det. Tack, Anders!

Flygvapeninspektörens nyhetsbrev i sin helhet kommer snart kunna läsas här och mitt blogginlägg kring hans Pridebesök finner du här.

Newsmill: Om attityder inom polis och försvar

Det som sker respektive inte sker i en organisation är en direkt reflektion av det ledarskap som tillämpas. Varenda dag och varenda stund måste genomsyras av ledarskap, respekt och sund reflektion. Det går aldrig att skylla problemen på enskilda "rötägg". Det skriver Charlotte Isaksson och Krister Fahlstedt, gender advicers i Försvarsmakten.

Läs hela vår artikel på Newsmill.

Vem längtar efter Nuder?

"Jag längtar tillbaka till möjligheten att påverka" säger Pär Nuder i en SvD-intervju idag. Hans problem torde vara att längtan inte är ömsesidig.

Ledarkrisen inom socialdemokratin blir också allt mer tydlig i takt med att rörelsens inre liv fläks ut i olika biografier. Intrigrigerande och offentlig smutskastning tycks snart vara den enda sammanhållande kraften som bär.

Jag tycker också att Nuders uttalande är ett slag i magen på alla de förtroendevalda politiker som sliter runt om i landet med drivkraften att göra folks vardag något lite bättre.

Nuder sitter i riksdagen sedan 15 år tillbaka. Det är Sveriges högsta beslutande församling. Han är även ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelsen. Där mejslas oppositionens strategier för framtiden ut. Ändå anser han sig inte ha (tillräcklig) möjlighet till påverkan och inflytande. Vad säger det om självbild och verklighetsuppfattning?

Och värre ändå; vad signalerar det till en ung tjej eller kille som funderar på att engagera sig partipolitiskt? Eller till en fritidspolitiker som för tredje kvällen samma vecka beger sig miltals iväg för att vara med på ett nämndsammanträde? Att deras arbete och engagamenag inte är på riktigt...? Och inte tillräckligt viktigt?

Nej, bäste herr Nuder - för mig får du gärna fortsätta längta!