Låt RUT bli butler!

Socialdemokraternas inställning till tjänstesektorn är minst sagt ambivalent. RUT-avdraget bekämpas med näbbar och klor medan ROT-avdrag för hantverkstjänster anses OK. Och så idag kommer det tunga ideologiska beskedet: Jämtin & Batljan vill införa butlers i tunnelbanan! Det krävs inte någon större mängd poäng i genusvetenskap för att se den gemensamma nämnaren här...

Hur reformen ska finansieras framgår förstås inte, annat än att det ska ske genom "politisk vilja, mod och ledarskap". Faktum kvarstår ändå; det man vill kunna erbjuda någon miljon stockholmare vill man förvägra alla bortom SL-land. Var finns logiken i det?

Är då möjlighet till hjälp med vardagstjänster i kollektivtrafiken en dålig idé? Nej, absolut inte. Däremot bör den tas om hand och utvecklas av företagare, inte av politiker. Och låt RUT leva!

Finfin draghjälp

LO kastar sig nu in i valrörelsen... Det är rätt bra, tycker jag. Med det begränsade förtroendekapital som LO numera har kommer det att bli finfin draghjälp för Alliansen!

För övrigt anser jag att LO-ledningens nostalgiska längtan tillbaka till kollektivanslutningens tid är direkt kontraproduktiv för medlemmarna. Varje facklig organisation har allt att vinna på partipolitisk obundenhet. Det gäller oavsett vilket förbund/centralorganisation eller parti vi talar om.

Min uppmaning till LO-medlemmar blir därför: Rösta efter övertygelse (så klart!) men se er om efter en facklig organisation med trovärdighet!

Mera besök

Jag har haft ett par bråda dagar, bland annat som värd för ett politikerbesök från Sverige. Gäster denna gång var Urban Ahlin, Jens Orback och Oskar Stenström, samtliga inflytelserika socialdemokrater. Vi har försökt bjuda på ett varierat program med balans mellan militära delar (security) och vårt stöd till återuppbyggnadsprocessen (development & governance). Jag hoppas att vi lyckats!



Jens och Urban gör sig redo för att följa med en fotpatrull. Syftet är att upprätthålla bästa möjliga relationer med kvinnor i män i omgivningarna runt campområdet.



Tisdag: Efter besök vid vår högre stab (RC North på Marmal) vidtog en NGO-tung eftermiddag. Först hälsade vi på hos Youlduzlar, en liten organisation som driver hantverksutbildning för kvinnor. Här blev det också utdelning av gåvor till barnen. I bärsäcken denna gång fanns inte minst kläder och skor från Levide på Gotland. Tack kära Kusin, med grannar!



Föredragning hos Svenska Afghanistankommittén i Mazar. Deras verksamhet är både omfattande och respekterad.



Skymningen faller efter en lång dag...



... men vi är på väg till ännu ett stopp, nu hos organisationen Afghan for Afghan Women. De erbjuder stöd till utsatta kvinnor, bland annat genom juridisk rådgivning och safehouse-verksamhet.

På kvällen gav fältartisterna sin finalkonsert vilket inbjöd till en fantsatisk stämning på campen! Ett par bilder därifrån kan tänkas komma i senare inlägg.

Sahlins murbygge bekymrar

På område efter område manifesterar socialdemokraterna en allt mer protektionistisk hållning. Tydligast har det tidigare varit när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken samt motstånd till arbetskraftsinvandring och tjänstedirektivet. Det har jag bland annat bloggat om här.

Det senaste exemplet är Sahlins utspel om energipolitiken. SR Ekot:

Men vill Socialdemokraterna att man ska skrinlägga planerna på ytterligare ledningar till Europa?

– I dag, ja, säger Mona Sahlin.

Jag tror inte på stängda gränser vare sig det handlar om människor eller el. Tillit och samarbete utgör själva grunden för utveckling. Än en gång noterar jag också att norrmännen (igår genom Stoltenberg) stakar ut en visionär väg som inspirerar. Energiminister Åslaug Haga talade redan i somras om möjligheten att bli "Europas batteri" genom storskaliga satsningar på förnybar energi.

Socialdemokraterna går motsatt väg och det är en protektionism oroar. Dessvärre tycks en kursändring avlägsen med Ulvskog som lokomotiv i EU-valrörelsen och Ohly flåsandes i nacken på hemmaplan. Men för Sveriges skull tillåter jag mig ändå att hoppas.

Arbetarepartiet Stängda Gränser

Kloke Magnus Andersson påminner om att detta är dagen då arbetskraftsinvandring till Sverige åter blir möjlig. Det är en dag att vara stolt över. Beslutet är fattat av Alliansen och Miljöpartiet.

Att Sverigedemokarterna opponerar är förstås något av en naturlag. Men noterbart är alltså att den samlade vänstern (nåja, nästan...) också förespråkar fortsatt stängda gränser.

För mig är principen om den fria rörligheten - såväl inom som utom EU - en oerhört central ledstjärna. Vill jag kunna resa, leva och arbeta i andra länder måste jag också vara beredd att hälsa andra välkomna till oss. Dessutom är jag övertygad om att vi som nation faktiskt utvecklas om vi vågar bejaka och ta tillvara olikheter.

Om detta och annat ska det förhoppningsvis bli möjligt att debattera med sd-mannen Sven-Olof Sällström i Östersund i februari. Bollen är i rullning.

An(s)var?

Sossarnas försvarspolitiska talesman, Anders Karlsson, vill nu ompröva Sveriges kommande deltagande i EU:s snabbinsatsstyrkor. Det låter Ekot och Politikerbloggen meddela idag. Möjligen ska utspelet ses som en desperat flirt med vänstern i de kärvande koalitionsförhandlingarna. Särskilt konsekvent och ansvarstagande är det i alla fall inte.

Arbete för fred, stabilitet och säkerhet är den enskilt viktigaste frågan för det Europeiska samarbetet (och för all del på global nivå också). Fred byggs förstås inte med vapen men få bestrider idag att militär intervention utgör en nödvändig delkomponent i många konfliktlösningssituationer. Det kan handla om att lösa såväl fredsframtvingande som fredsbevarande uppgifter i syfte att skapa en hållbar situation för civilbefolkning och övriga internationella återuppbyggnadsinsatser.

Ska EU som organisation kunna fylla en trovärdig funktion på det säkerhetpolitiska området krävs alltså samordnad militär förmåga av viss tyngd. Vi vet också att tidiga insatser skapar bäst förutsättningar att faktiskt göra nytta. Snabbhet är därför viktig. Utifrån dessa ingångsvärden har konceptet med stående snabbinsatsstyrkor skapats och där ansvaret mellan länder delas över tid.

Detta ansvar vill Anders Karlsson alltså nu att Sverige ska dra sig undan, alternativt drastiskt skära ner. Underförstått: låt någon annan ta hand om skitjobbet. Det är inte den typen av statsmannaskap jag vill se. Sverige har en lång tradition av att solidariskt ställa upp med stöd till oroshärdar, både militärt och civilt. I sin tur bygger det förstås på en insikt - från Palmes tid och framåt - om att retorik måste backas upp med handling för att vara trovärdig.

För Mona Sahlin hägrar fortfarande statsministerposten. Det vore därför på sin plats med ett besked. Delar hon den presumtive försvarsministerns syn på sänkt svensk ambition i det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet med andra länder?

Vem längtar efter Nuder?

"Jag längtar tillbaka till möjligheten att påverka" säger Pär Nuder i en SvD-intervju idag. Hans problem torde vara att längtan inte är ömsesidig.

Ledarkrisen inom socialdemokratin blir också allt mer tydlig i takt med att rörelsens inre liv fläks ut i olika biografier. Intrigrigerande och offentlig smutskastning tycks snart vara den enda sammanhållande kraften som bär.

Jag tycker också att Nuders uttalande är ett slag i magen på alla de förtroendevalda politiker som sliter runt om i landet med drivkraften att göra folks vardag något lite bättre.

Nuder sitter i riksdagen sedan 15 år tillbaka. Det är Sveriges högsta beslutande församling. Han är även ledamot av socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelsen. Där mejslas oppositionens strategier för framtiden ut. Ändå anser han sig inte ha (tillräcklig) möjlighet till påverkan och inflytande. Vad säger det om självbild och verklighetsuppfattning?

Och värre ändå; vad signalerar det till en ung tjej eller kille som funderar på att engagera sig partipolitiskt? Eller till en fritidspolitiker som för tredje kvällen samma vecka beger sig miltals iväg för att vara med på ett nämndsammanträde? Att deras arbete och engagamenag inte är på riktigt...? Och inte tillräckligt viktigt?

Nej, bäste herr Nuder - för mig får du gärna fortsätta längta!

Hvad hvilja socialdemokraterna?

Mona Sahlin har idag första maj-talat i Göteborg. Jag surfar runt i medielandskapet för att få ett hum om vad hon sagt. Och vad finner jag? Ingenting...! Inte ens i GP. Det jag slutligen hittar är en notis på text-TV med löfte om att återställa a-kassan. That´s it.

Kan socialdemokraternas vilsenhet bli tydligare än så? Partiledaren framträder på arbetarrörelsens stora dag men knappast något fångar medias intresse. Till och med Östros kritik mot "småpartierna" i alliansen skapar större rubriker. Att det ledande oppositionspartiet befinner sig i ett politiskt vacuum blir allt mer uppenbart.

Det tragiska är att man verkar trivas där. Jag anar att August Palm vrider sig i sin grav.