A moment of Hope!

Nu är han äntligen nummer 44. Som så många andra följer jag Barack Hussein Obamas installation på TV och det är riktigt, riktigt stort.

Just hemkommen från Sydafrika har jag av lätt insedda skäl mest följt internationella skeenden de senaste tre veckorna. Inte minst den afrikanska kontinenten rymmer gigantiska utmaningar som vi alla måste ta gemensamt ansvar för. Vanstyret i Zimbabwe måste få ett slut. Dödandet och de systematiska våldtäkterna i bland annat Kongo och Darfur likaså.

Sydafrika i sig själv har också en spännande vår framför sig med de nationella val som väntar. ANC-ledaren Jacob Zuma kämpar för sin politiska överlevnad då det nu står klart att han sannolikt åter kommer åtalas för korruption. Å ena sidan är han något av en ”man av folket”, å andra sidan riskerar han att allvarligt skada presidentämbetet (givet att ANC vinner valet) och landets anseende i världen. To be continued…

Entusiasmen inför Obamas tillträde gjorde sig i alla fall dagligt påmind. Att han har rötter i Kenya gör att han ses som en av de egna. USA:s nya president sprider tveklöst hopp och ljus också över Afrika!

Gästblogg: Black mamba - inte bara en kondom

Gårdagen började okristligt tidigt (07.15) med en ilsken väckningssignal. Planen är en dryg timmes power walk före frukost. Frisk morgonluft gör susen för själen!

Jag hann inte så långt bort på gatan utanför vårt guesthouse innan jag träffar på en granne hållandes i en lång pinne – med en orm på… Han berättade upphetsat att han hittat denna Black mamba (en av världens farligaste ormar) i sin trädgård. Och eftersom St Lucia ändå ligger i ett naturområde på FN:s världsarvslista ska självfallet ormen förflyttas i säkerhet till närmaste skogsområde.

Väl vid närmaste skogsområde så står vi både på gräset och tittar på detta fascinerande djur på pinnen. Mannen som håller i pinnen ska precis till att släppa ormen i kanten mellan det klippta gräset och det höga gräset strax intill när något reser sig precis framför oss. Och det reser sig ganska högt innan jag fattar vad det är.

Jag är livrädd för ormar, men eftersom mannen med ormplockarpinnen verkar trygg och stabil känner jag bara en hög puls och fascination. När han då börjar skrika ”Turn around!” sprider sig rädslan i kroppen och jag vänder mig om, samtidigt som han högljutt berättar att det där vi just såg var en Spottkobra – och den var stor. Han hade aldrig sett en så stor och huvudet var i storleksordningen som min hand. Kanske liten för en människa, men stor för en kobra…

Lite omtumlad, en dryg timme senare, berättar jag om händelsen vid frukostbordet. Krister, som valt en annan morgonrunda, har missat allt! Lokalbefolkningen ryggar tillbaka och beskriver samtidigt att det är otroligt ovanligt att vi människor får se ormar ute i naturen. Det känns tryggt!

Före lunch bestämmer vi oss för att gå en markerad gångstig i naturreservatet (se tidigare blogginlägg) runt knuten. Denna gång för oss stigmarkeringarna in i en svårtillgänglig skog med sikte på havet och de stora höga sanddynerna. Någonstans mitt i den snåriga skogen blir vi båda plötsligt medvetna om att något måste röra sig ovanför våra huvuden. Inga apor hördes eller syntes till, men löv från trädet föll ner och det var trots allt vindstilla. Vi vänder oss om och ser då en orm på en gren alldeles ovanför stigen där vi gått. Den slingrar sig i ganska rask takt uppåt i trädet, och den verkar aldrig ta slut. Vi bedömer att den är drygt 2,5 m lång, smalt huvud och något brungrön med en gul ton. Giftig? Art? Ingen aning…

Väl hemma igen berättar vi för en storögd skara personal om vårt äventyr. Ormarna finns skrämmande nära – och säkert har de legat och solat vid poolkanten i trädgården precis som vi gjort de senaste dagarna. Men utan att vi har sett dem. Som tur är så är de oftast räddare för oss än vad vi är för dem…

Daniel Hjalmarsson
St Lucia, Sydafrika

Beach and hippos

Dagen inleddes med bad i Indiska Oceanen. Stranden här i St Lucia är fantastisk, man är nästan ensam och temperaturen i havet klart över 25 grader. Helt underbart!!

Stärkta av detta bestämde vi oss för en promenad i naturreservatet strax utanför byn. Utrustade med karta, kikare och kamera stötte vi så småningom på följande skylt:



Så vad göra? Vi fortsatte förstås. Om än aningen mer vaksamma...



Efter ytterligare en kvart närmar vi oss estuaryn och får verkligen lön för vår möda. Spåret ovan är från en flodhäst. Nedan har ni mig vid vattenkanten med en grupp flodhästar liggande bara ca 20-25 meter ut i vattnet. Inga stängsel eller något annat som håller oss åtskilda... Bara vildmark. Och en otroligt häftig upplevelse!



Någon minut senare tuffade turbåten (som vi åkte med i måndags) förbi utanför. Vågar man gissa att inte bara flodhästar hamnade på bild...?

En investering för framtiden?

Egentligen är det ganska galet... Men denna lägenhet/townhouse har vi blivit klart charmade av och överväger att lägga ett bud på. Den ligger i centrala St Lucia men ändå lite avskilt, har mycket nära till gemensam pool och estuaryn där bland annat flodhästarna håller till är inte mycket mer än en minuts promenad bort.

3 rum och kök och en härlig rymd med högt i tak (bilden luras lite där). Viss renovering krävs men det får i så fall ingå i kalkylen. Det blir onekligen till att tala allvar med banken när vi kommit hem - men ännu är det några dagar av underbar avkoppling kvar!

St Lucia update

Vi är nu framme i St Lucia som ligger i naturreservatet iSimangaliso Wetlands Park. Det är ett våtmarksområde som finns på FN:s världsarvslista och där flodhästar och krokodiler anpassat sig till ett liv i bräckt vatten. Vi har dem direkt inpå knutarna men har hittills fått nöja oss med att se spåren efter dem.

En värmebölja har präglat de senaste dagarnas akiviteter. Temperaturen har legat stadigt över 35 grader. Jag har njutit och suttit i solen, Daniel har pustat och mest hållit sig under parasollen. Men idag är vi båda ute ur skuggorna då det är en aning svalare och ett lätt regn hänger i luften. Det ger bland annat finfin möjlighet till att spana på utbudet av lägenheter till salu...

För övrigt lyser leoparden fortfarande med sin frånvaro. Det är tur att vi har en dryg vecka kvar här nere!

En annorlunda kärlek

Jag älskar Afrika. Det finns en värme, puls och livsglädje som är svår att beskriva för den som inte varit här. Dagens bild från South Beach i Durban får i någon mån symbolisera vad jag menar. För mig är detta det åttonde besöket på denna fantastiska kontinent (varav det femte i Sydafrika) och jag kommer garanterat tillbaka många gånger än!

Imorgon lämnar vi storstadslivet - som framförallt inneburit mängder av god mat, dryck och shopping - och rattar hyrbilen norrut. Förhoppningsvis på rätt sida av vägen... Planen är att följa The Battlefield Route till Piet Retief för övernattning. Därifrån åker vi vidare till Tembe Elephant Park där vi stannar i två dygn. Sedan vidare till ett av paradisen på jorden; St Lucia Wetlands.

Jag hoppas förstås få se leopard den här gången. Den skyggaste av The big five gäckar mig fortfarande... Självklart ser jag också fram emot att återse Monica, värdinnan på Avalone Guesthouse, där vi än en gång hyrt in oss de sista (10) dygnen på semestern. Det bör bli hur trevligt som helst!

Återstår att se när jag har möjlighet att återkomma här nästa gång. Till dess - TAKE CARE!

Sorg och lyx i Sydafrika

Sydafrika är i sorg. En av apartheidregimens första och främsta motståndare har gått ur tiden. 91 år gammal avled Helen Suzman under gårdagen. Hennes livsgärning är värd all beundran.

Själva ägnade vi gårdagen åt besök på uShaka Marine World i Durban. Det innebar en härlig mix av vattenlek, fantasifulla akvarier, suverän delfinshow och engagerande budskap kring vikten av att säkra ett fortsatt liv i havet. Och till detta kan vi alla bidra.

Allt detta avslutades sedan med middag på Ocean Basket där kära sambon valde att inmundiga 12 kingprawns. Hans belåtenhet går inte att ta miste på, eller hur...? Idag har vi bytt hotell och checkat in på Hilton. Lite lyx måste man ju också unna sig!